Kategoriarkiv: Relationer

Att lära nya saker

Jag älskar att lära mig nya saker! De två veckorna sen jag kom tillbaka till jobbet har varit väldigt lärorika. Jag har haft nöjet att ersätta några kollegor ut ledningsgruppen på jobbet nu när de har haft semester. Detta har gjort att jag har fått sätta mig in i vissa arbetsuppgifter som jag inte är van vid och har gjort på några år. Samt att jag har haft ännu mer tillfälle att vara ute i verksamheten mycket och prata med mina kollegor. (Härligt med färre möten under en period!) Vad jag har lärt mig! Så mycket kunskap det finns på vår lilla arbetsplats bland mina kollegor. Jag älskar det! Det är bara till att investera lite tid och ställa frågor och lyssna på svaren. Så har jag lärt mig massor!

Dessutom har jag senaste tiden kommit på det optimala sättet att lära mig saker utan att läsa. Jag älskar att läsa böcker, men jag hittar nästan aldrig tiden att läsa. Nu har jag insett att jag kan lyssna på Podcasts och ljudböcker! Det är underbart! När jag är ute och går, springer, cyklar eller kör bil så lyssnar jag på detta. Helst plötsligt slår jag två flugor i en smäll. Jag motionerar eller tar mig till och från jobbet samtidigt som jag lär mig massor av intressanta saker. Det är så bra. Nu tänker jag googla fram något som liknar Netflix fast med ljuböcker att ladda ner. Visst måste det finnas? Något du kan betala för per månad och få tillgång till både faktaböcker och skönlitteratur?

I veckan skall jag till Serbien på en ”Packaging expert workshop” Min förväntan är att jag kommer lära mig massor. Både lära känna mina kollegor och knyta värdefulla kontakter, samt lära av deras goda exempel och lära mig av erfarenheter. Jag ser verkligen fram emot veckan.

Jag undrar bara vilka kunskaper som jag måste glömma av nu när jag kommer lära mig massor av nya… Risken finns att det blir kunskaper om tvättning, städning, mangling, diskning mm. Tur att vi är fler i hushållet som kan de sakerna…

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Hur ser du på livet? Är glaset halvtomt eller halvfullt? Ser du saker från den positiva sidan eller förväntar du dig det värsta? Jag tycker att detta är intressanta frågor och jag tror att det påverkar vår vardag mer än vi tror. Ibland befinner vi ju oss i såna ytterligheter att det är svårt att se det kanske jättemörkt eller jätteljust.

Men i vardagen så tror jag att vi själva kan styra till stor del om vi ser på livet och de situationer som uppstår. Hur du dessutom går in i olika situationer tror jag påverkar din omgivning mer än du tror. Det sägs att du utstrålar 80% genom kroppsspråk och 20% genom talet. Jag tror verkligen på det.

Det allra viktigaste tror jag är att du sätter dig själv i förarsätet på ditt eget liv och gör ett aktivit ställningstagande på hur du vill se på tillvaron. Livet är ju faktiskt för kort för att gå och vara missnöjd på tillvaron utan att göra något aktivt för att bryta sig ur den situationen.

Skall man leva som att varje dag är den sista?

Idag blev jag påmind om hur kort livet kan bli och om hur skört det är. Att du verkligen inte kan ta något för givet. En person jag känner genom jobbet gick bort i förra veckan. Väldigt hastigt. Från frisk till att bara trilla ihop. Det händer då och då och vi kan ibland läsa om det när det är något idrottsstjärna eller något som drabbas. Det är alltid lika hemskt. Så hemskt att du faktiskt inte vet om du kommer göra det du har planerat om ett dygn, eller ens om några timmar.

När jag tänker för mycket på det ryser jag och känner mig väldigt illa till mods. Tankar som att vara tacksam för livet, för allt jag har kommer och etsar sig fast. Tankar om att fokusera på vad som verkligen är viktigt i livet. Tar jag vara på livet tillräckligt mycket? Skall jag leva som att varje dag var den sista?

Nej, jag tror inte att det är rätt för mig. Då skulle jag inte vilja gå till jobbet varje dag och spara undan pengar på lönen mm. Det skulle inte tjäna något till. Jag vill leva som att jag skall få vara kvar ett tag till och skapa en stabil och säker framtid för min familj. Men samtidigt tror jag att jag måste och många med mig kanske njuta mer av nuet. Jag har skrivit om det innan och jag försöker verkligen det. När sånt som ovan händer så blir det så ännu mer påtagligt. Jag är så tacksam att jag lever! Att jag har ett jobb att gå till, en familj, vänner, en kropp som inte ger mig några större begränsningar.

Jag hade ett samtal med en kollega om såna här saker förra veckan också. Vi resonerade om vad som kommer kännas viktigt om ett ex antal år när vi har gått i pension och barnen är stora. När jag ligger på dödsbädden, är det troligt att jag kommer ångra att jag inte jobbade mer eller att jag inte umgicks mer med min familj?

Nu blev jag ganska personlig. Missförstå mig rätt. jag älskar mycket med mitt jobb, hade jag inte gjort det hade jag inte velat lägga ner mycket tid på det. Det är otroligt utmanande, utvecklande, energigivande och jag har fantastiska kollegor. Men ibland, när det blir politik, när det blir för pressat, när det blir för mycket. Då måste jag ta mig en tankeställare och faktiskt inte springa vidare i ekorrhjulet utan att stanna upp och tänka.

När jag tänker efter så har jag ju faktiskt lyckats att vara föräldraledig i två omgångar. Några månader varje gång. Jag har kunnat ha en lång sommarsemester när barnen var lite mindre. Jag kunde jobba lite kortare arbetsdagar förra hösten. Företaget satsade på mig och gav mig nytt jobb när jag var gravid. Jag har lärt mig att jag är inte oumbärlig, ingen av oss är det. Inse det och känn sedan trycket lätta på axlarna! (Se dessutom till att omge dig med duktiga människor)

Så idag när jag lägger mig i sängen kommer jag tacka för allt jag har och hur lyckligt lottad jag är. Vi har alla något att vara tacksamma för varje dag. Det tror jag på.

Hur lyssnar du?

Jag har funderat på det där med att lyssna. Hur du egentligen lyssnar.

För några år sen gick jag en endagarskurs i ledarskap med ledarna. Den handlade bland annat om hur man lyssnar. Att du kan lyssna på olika nivåer, 1:a, 2:a och 3:e nivån.

Många lyssnar på 1:a nivån. Du tänker på vad personen säger men dina tankar går också till hur du kan relatera det den säger till dig själv. Svaren blir då ofta att du svarar med någon egen erfarenhet ur det ämnet och om hur det var för dig utan att personen har frågat efter det. Det här skall vara väldigt vanligt och egentligen lyssnar du inte så mycket utan är mest intresserad av att dela med dig av dina egna erfarenheter i ämnet. När jag lärde mig det och tänkte kritiskt på hur jag är i vissa situationer så insåg jag att jag gjorde så ganska ofta. Ibland, om du tar en fika med en vän så är det ju ett normalt sätt att föra en konversation. Men om du pratar med en medarbetare eller kollega om något speciellt så kanske det inte alls är ett bra sätt att lyssna på.

Då kan det vara på sin plats att anstränga sig lite mer och faktiskt lyssna på riktigt genom att istället ställa frågor, inte alls tänka ur eget perspektiv mm. Det är mycket svårare anser jag. Men det kan vara så otroligt effektivt!

Som i de flesta fall så handlar det om att vara medveten om vad du gör och anpassa det till den situationen som krävs. Helt enkelt så gör medvetenheten om ditt eget beteende att du kommer väldigt långt. När du sen också lär dig styra det bra så är det spännande att se vad som kan hända.

Naiv, godtrogen, blåögd?

Jag funderar ibland på om jag är naiv, godtrogen eller blåögd. Skulle nog vilja säga att ja, det är jag till viss del. Men jag har sett det både som en bra egenskap och en dålig egenskap. Den biten av den dåliga egenskapen som jag tycker det är har jag försökt skala bort och till viss del har jag ju genom att gå på nitar lärt mig att inte vara det ”för mycket”. Men jag vill inte bli av med allt. För jag ser det också som att det är de egenskaperna som gör att jag har en positiv grundsyn på människor, att jag som utgångspunkt när jag träffar personer tror gott om dem och att de även skall vilja mig väl. Jag utgår från att ingen medvetet vill ljuga för mig eller göra mig illa. Det vill jag inte tappa helt. Samtidigt som jag har insett att det är nödvändigt att vara lite kritisk till det jag hör och ser. Jag kan inte i alla lägen utgå från att det är så som sägs mm. Det finns ju ofta två sidor av myntet och tyvärr så har den egna agendan ibland större fokus hos personer är det gemensamma målet.

I fredags hände något som verkligen förstörde hela min helg. Jag är arg på mig själv att jag inte släppte det utan lät det förstöra mina sista semesterdagar med familjen. Tyvärr var det en nit i ovan som fick mig att tänka och reflektera mycket kring detta. Jag kände mig ordentligt lurad och till viss del sårad. Här hade jag hjälpt till och så blir resultatet negativt! Både för mig och för andra. Det är pissigt. Helst när avsändaren inte verkar bekomas av det, tar det lättvindigt och inte ens ber om ursäkt för att det blev som det blev.

Händelsen gjorde att jag har tänkt mycket på det där med naiviteten mm. Är jag för naiv? Är jag för blåögd och godtrogen? Vart går gränsen mellan att det är en positiv egenskap att du är öppen och tror gott om personer och att alla jobbar för det gemensamma till att det slår över och du är för naiv så att det går ut över dig själv med negativa konsekvenser som följd.

Jag vet inte vart gränsen går.

Jag antar att det är en process. Solklart är iaf att jag har flyttat mig lite längre ifrån naiv-skalan sen händelesen och jag kommer att vara lite mer restrektiv och vaksam i liknande situationer i framtiden. Hoppas bara inte att jag måste färdas så långt på skalan att jag hamnar på andra sidan med synisk, beräknande och misstänksam till allt och alla.

Wilma 9 år – min ledarskapsmentor

För någon vecka sen fyllde en av mina bästa vänner, en mentor, en supporter, en individ som ger mig villkorslös kärlek 9 år. Wilma. Min älskade hund. Jag skäms nästan lite, men i år var första gången vi kom ihåg hennes födelsedag den dagen hon fyllde. Tack vare Viola. Hon har frågat när Wilma fyller, velat baka tårta till henne och ha kalas för henne.

I en artikel stod ”Jag får inspiration från hundträning” Det stämmer så bra. Och jag får mycket mycket mer också. Jag har lärt mig massor om ledarskap och föräldraskap genom det jag och Wilma har gjort tillsammans genom åren.

För mig handlar det om att vara tydlig, konsekvent, uppmuntra positivt beteende och vara en varm och trevlig person. Säg i något sammanhang när detta inte gäller? Sen får du ju såklart lägga till andra egenskaper också för att det skall funka i olika sammanhang. Men som grund tror jag att du kommer väldigt långt med allt du tar dig för om du tänker på ovan. Det är min älskade Wilma som har hjälpt mig med detta och gjort att jag har haft möjlighet att utvecklas.

Facebook vänner

Det finns väldigt mycket tyckande kring facebook, hur det används, vad man skall skriva och inte skriva mm. Jag känner fortfarande vissa individer som inte har facebook (Tro det eller ej!). Men skall jag tro på statistik på nätet så har över 900 miljoner i världen och mer än 5 miljoner personere i Sverige facebook konto.

Jag tycker mest att det är ett bra socialt media. Antar att allt beror på vad man har för förväntningar på det och hur man använder det. Men jag tycker att det är ett bra sätt att hålla tätare kontakt med vänner som bor långt borta. Det känns bra att få inblick i deras vardag. Det är roligt att se lite vad lite mer avlägsna vänner har för sig, gamla kollegor och studiekamrater t ex.

Dessutom blir jag inspirerad av vissa personer. Självklart är jag medveten om att det är små pusselbitar som visas på facebook och att det ligger oändligt mycket mer bakom. Men ibland ser jag facebook vänner som har gjort stora saker i livet och som skriver om delar av det. Som är stolta över sig själva! Jag gillar det! Mer sånt och mindre jante! Mig inspirerar det mycket.

Speciellt en vän på facebook följer jag lite extra just nu. Jag tycker att hen har gjort en fantastisk resa i sitt liv senaste åren som alldeles säkert har varit väldigt jobbig, men den verkar också har varit väldigt lärorik och det verkar som att hen är en mycket lyckligare person nu. Jag imponeras och inspireras av såna personer! Som inte har det bra eller är lyckliga och som tar tag i det och gör något åt det.

Facebook, bloggar och andra sociala medier öppnar upp mycket mer än innan. Självklart kan vi välja vad vi vill ta in och vad vi vill säga. Jag väljer att låta mig inspireras av det.

Det har hänt lite på 3000 år gällande vårt sätt att kommunicera med varandra…

Lever du livet?

Ibland undrar jag om det bara är jag som har så svårt att leva i nuet eller om det är vanligt. För det är inget som jag pratar så mycket med min omgivning om. Det är något jag hela tiden jobbar på att bli bättre på i det tysta. Jag har jättesvårt för att koppla bort dåtid och framtid och bara låta nutid ta plats. Javisst, bättre och bättre blir jag allt på det. För jag över medvetet på det ofta, varje dag.

Jag försöker tänka på att ta in nuet, lägga märke till det och känna tacksamhet för det.

I bilen för några dagar sen när jag körde ner från min älskade vän i Karlstad: Här sitter jag i bilen med barnen i baksätet. Mina två älskade friska ungar. Åker hem ifrån min äldsta vän som jag har känt sen barnsben och som jag håller kontakten med, hon som jag känner att jag kan prata med allt om även om vi inte delar vardagen ihop. Jag är på väg hem till mitt hus som jag är så tacksam över att jag kan bo i och när jag kommer hem så väntar min älskade man på mig. (Se! Där lyckades jag inte bara hålla mig till nuet….)

För några veckor sedan vid poolen i Grekland: Nu sitter jag här vid poolen och känner solens strålar värma mig i hela kroppen. Jag tittar på barnen när de plaskar i poolen och skrattar och busar med morfar, mormor, mostrar och kusiner. De njuter i fulla drag och jag kan sitta här och titta på dem om given av min familj. Vi är alla friska i familjen och vi har efter 5 års sparande faktiskt kommit hit allihop på vår gemensamma semester.

Häromdagen i rabatten: Nu sitter jag på knä här i jorden och lukar bort ogräset. Värmen är behaglig, jag är lite blöt om knäna av den fuktiga jorden, spannen är snart full och jag är snart klar. Så fint det blir, undrar vilka blommor som kommer upp ur jorden? Se så fina rosorna är och se så bra våra grönsaker växer i odlingslådorna…

Jag behöver helt klart öva mer. Men jag blir bättre på det och jag tänker iaf minst en gång per dag på hur lyckligt lottad jag är, att jag har en familj som älskar mig och som jag kan älska, att jag har vänner som bryr sig, ett jobb som är roligt, ett underbart ställe att bo på. Att mina barn kan växa upp trygga. Vi alla har massor att vara tacksamma för.

Ännu mer tänker jag på det när jag läser Kristian Gidlunds blogg, i kroppen min. Hans öde är så tragiskt och jag önskar så att inte någon skulle behöva genomgå det. Han skriver så otroligt träffande och gripande. Jag tror han har fått många människor att inse att de skall ta tillvara på livet mer. Och att vi alla måste hjälpas åt att bidra för att utrota sjukdomar som cancer. Som jag skrev om i detta inlägg tidigare.

”Återigen bör vi lära oss av barnen. De är generellt mycket bättre än oss vuxna på att leva här och nu!”

Njut!

Lite tunt med inspiration nu. Jag passar på att försöka njuta av semestern, lediga dagar som jag kan göra vad jag vill på, passa på att njuta ännu mer när solen värmer min bleka näsa.

Det är få månader solen är här och ger oss så mycket mer än några siffror på termometern över 20. Det är förhoppningar, drömmar, hemma projekt, grillkvällar med god vänner och familj.

Försök att slänga bort alla måsten och gör det du behöver för att må bra! Fyll på batterierna och njut!!!

Alla kan göra skillnad

Jag tänker ofta på hur bra jag har det. Jag har turen att vara född i ett land där alla har möjligheter att göra något bra av sitt liv. Vi har ett välfärdssystem som fungerar i stort. Visst, det finns saker som inte fungerar, men i det stora hela är jag väldigt tacksam över att vara född i Sverige. Förskonad från diktaturer, krig mm. Dessutom har jag haft en bra uppväxt och jag har ett jobb som jag trivs med och en underbar familj.

Jag tycker att det är min plikt och skyldighet ge tillbaka. Jag tycker att alla som verkligen kan borde ge tillbaka till forskning för sjukvården, till djuren, till de människor och i synnerhet till de barn som är behövande. Det jag vill att detta inlägg skall förmedla är att det går att göra så mycket mer än att bara skänka pengar. Alla kan inte avvara pengar, men alla kan göra något.

* Jag har en vän som skänker utväxta kläder till välgörenhet för vidare användning eller försäljning till välgörenhet.

* Just nu har helt otroliga människor som engagerar sig i Jonsters charity precis avslutat en cykling genom Sverige för att samla ihop pengar till behövande barn och ungdomar i Skåne regionen.

* Under radiohjälpens föra insamling hörde jag om barn som bakade bullar och sålde där pengarna gick till välgörenhet. Eller några barn som gjorde konst av gamla cd-skivor som de sålde för att samla in pengar.

* Jag föreläser några gånger om året. Jag begär inte betalt utan vill att arrangören skänker pengar till cancerfonden eller annan välgörenhet istället.

* När du pantar dina flaskor kan du ofta välja att trycka på knappen att skänka pengar till bistånd.

Ingen kan göra allt. Men vi alla kan göra något!