månadsarkiv: april 2016

Jag tror på delad föräldraförsäkring

Läste precis en artikel i Metro skriven av en relativt stor feministisk bloggare. Hon väntar sitt tredje barn och skrev om att hon och hennes man inte heller denna gången kommer dela på föräldraledigheten. Hon förklarade varför och min tolkning sammanfattningsvis var att det gynnar dem som individer att hon är hemma och mannen jobbar. Dessutom så skulle samhället inte ändras/bli bättre av att de som individer delar, det måste till massa andra samhällsförändringar ändå. 

Ärligt talat, jag tycker det skaver. Alltså, visst krävs det säkerligen samhällsreformer, visst skulle ingen magi ske för att några fler individer delar lika. Samt att det leder till den klassiska frågan om du som individ har en påverkan/ ett ansvar eller om du skall förvänta dig att ”samhället” fixar allt. 

Jag tror på båda delarna. För det första så tror jag verkligen att det är en stor del som hade förbättrats om båda tog ut en längre period av föräldraledigheten. Jag tror att man blir lyckligare i sin relation då båda inser vad det innebär att vara hemma med barnen och ta eget ansvar för detta. Jag tror att det på sikt skulle ändra skillnader i löner, karriärmöjligheter, synen på män och kvinnor och att det är naturligt att anställa vilket som, båda kommer vara hemma när det kommer barn. Sen så är det ju såklart att alla har olika förutsättningar. Vissa är hemma mycket och kan vara flexibla utan att dela lika på föräldraförsäkringen. Perfekt! Jag vet också att vissa missgynnas som egna företagare mm. Men ärligt talat så borde det inte vara omöjligt att ändra systemet till mer flexibelt och samtidigt gynna/utgå från att båda parterna tar en större del. 

Tack vare att både jag och min man är övertygade om att detta gynnar oss som individer här och nu och att det behövs för en samhällsutveckling som vi vill att våra barn ska växa upp till så har vi valt att båda vara hemma längre perioder med barnen. 

Ekonomin då, självklart är det lättare när båda har relativt lika lön. Men ärligt talat så gör de allra flesta kollektivavtal idag möjligt för även den som tjänar betydligt mer än sin partner att vara hemma. Tjänar du mer ön försäkringskassans tak så har du ofta rätt till föräldralön i upp till sex månader genom ditt kollektivavtal. Detta ger dig en ersättning som totalt motsvarar 90% av din lön. Dessutom om du tjänar så mycket att du betalar statlig skatt så kan också skatteeffekter av att ni delar gynna er. Sist så finns försäkringskassans jämställdhetsbonus. 

Men den allra viktigaste motivatorn är den där lilla bebisen. Friheten att knyta an med den, känslan att göra det viktigaste som finns. För när allt kommer omkring och du sitter där i din gungstol som pensionär med stora barn. Då tror jag inte att du kommer ångra att du inte jobbade mer. Troligen kommer du glädjas åt att du faktiskt tog vara på tiden så mycket du bara kan. 

Den där klyschan är ju faktiskt sann. Det går så fort! 

Så om du kan och har möjlighet, acceptera inte att din partner vill ha hela ledigheten eller acceptera inte att partnern vill ge dig allt även om det känns kortsiktigt lockande. Fundera igen på vilket som gynnar er mest på lång sikt. Sen är ju som sagt alla lösningar olika och troligtvis lika många som det finns familjer. Men det är klart att våra individuella val påverkar i det stora också. 

Att vara i bebisbubblan

I onsdags var det dags. Tidig morgon föddes Nils och nu är vi en familj med tre barn. Nu är jag inne i bebisbubblan igen. Inser att vissa saker glöms bort även om jag har varit i den innan. Det är nog bra. Annars kanske det inte hade funnits lika många barn i världen… Men samtidigt så är det väldigt mysigt, massa med närhet och kärlek. 

Många av timmarna går åt till amning när man befinner sig i bebisbubblan. Det innebär förutom massa tid att klappa på det lilla mjuka huvudet och meditation också att det finns massa tid att fundera på. Det har fått mig att fundera på om det finns fler bubblor. Klart det finns. Karriärbubblan, träningsbubblan… Ja, massa bubblor helt enkelt. Jag ska iaf suga ut mesta möjliga ur den här bebisbubblan nu. För det är ju också ett sätt att njuta här och nu. Och det behöver jag alltid bli bättre på. 

Det är fin utsikt från bebisbubblan!

Utan internet

I fredags försvann internet. Något med en avgrävd kabel. Vet inte så noga. Iaf så var konsekvensen att vi var utan internet och tv från fredag till idag. Först tänkte jag att det var lite tråkigt. Jag brukar kolla på tv en liten stund på kvällen när barnen har lagt sig och jag brukar lyssna på poddar som publiceras i slutet på veckan… 

Men det var himla härligt. För utan vanan att slå på tv:n en stund eller utan att barnen kunde spela på paddan så har vi umgås mycket mer. Såklart behlvs inget internetavbrott för att inse det. Men det blev en konkret påminnelse och den var faktiskt uppskattad. 

Sitta och sticka på en solig altan är härligt!

  

 

William tog upp sin stickning igen i helgen och då ville även Viola lära sig.

 
Det enda som var lite krångligt var att jag insåg på kvällen att jag inte heller kunde tända lamporna i huset som är kopplade till vårt internetbaserade system som vi styr från en app…så vi hade även lite mörkare än vanligt. 😳

Att bara vänta

Nu är det inget kvar mer än att vänta. Vänta på att bebis ska titta ut. Den är helt klar och jag inbillar mig hela tiden att nu kommer den nog… Men tänk att det är ingen som kan bestämma över detta. Inte jag och ingen annan. Skönt för mig att jag får öva på att släppa på mitt kontrollbehov och mitt behov att planera och strukturera. Det är liksom ingen ide att planera in stora saker nu. Så jag försöket att tänka att det är en liten guldkaramell som jag suger det sista av nu. För visst är det också mysigt och härligt att få ta det lugnt, sova middag och känna boffarna där inuti.  

men nu behöver faktiskt inte magen bli så mkt större…

 

Ett nytt kapitel i livet

Idag är första dagen på min föräldraledighet. (Heter det så innan bebis har kommit?) iaf så jobbar jag inte innan April 2017 igen. Känns så avlägset. Ett helt år! Jag har aldrig varit hemma med de andra så länge. Så detta känns verkligen lyxigt. Inte bara för mig tänker jag. För oss alla. William får uppleva att sluta skolan 13 varje dag och gå hem, samma för Viola. Hon får uppleva att vara på förskolan 15 timmar. Fyra dagars ledigt varje vecka. Vi får ett långt sommarlov tillsammans. Så många saker som innebär massor med mer tid till varandra. Jag har bestämt mig för att verkligen njuta i nuet mycket mer denna gång. Av allt. 

Perspektiven har ändrats. Jag har kärt mig saker. Tur är väl det. Nu väntar ett tag med lugn och ro innan bebis kommer. Även om det gör ont mest hela tiden nu så ska jag försöka njuta av även dessa dagar. 

Att första dagen inleddes med massa sol gör ju inte saken sämre! 👍

 

Förmiddagspromenad med Wilma. Eller jag satt på en sten och barnen gick…

  

Eftermiddagslek