Kategoriarkiv: Ledarskap

Bra att ha med i sitt reseapotek

Nu efter 3 månader i Thailand har jag fått mer fakta om vad som kan vara bra att ha med sig i sitt reseapotek. Iom att det var första gången vi reste så länge som vi har varit iväg och iom att vi har tre ganska små barn så var vårt reseapotek välfyllt. Hellre för mycket än lite resonerade vi. I vissa fall har det varit riktigt bra saker, i vissa fall så tog vi för mycket. Såklart är det väl också så att om det inte händer något så behöver man ju inget…

För det första så har vi varit förskonade mot både magåkommor, allvarliga olyckor eller sjukdomar. Det är vi såklart jättetacksamma för. Och pga det så har vi många saker vi inte har behövt använda.

Här kommer iaf vad jag rekommenderar er att packa med eller försäkra er om att det går att köpa på plats vid behov:
Plåster – Till skavsår, mindre skärsår mm.
Otinova – Spray som hjälper mot irritation pga för mycket badande i poolen. sk poolöra. Väldigt bra, la irritationen på några dagar.
Silikonproppar – Att ha i poolen om du eller barnen har känsliga hörselgångar som lätt blir irriterade.
Calma, eller andra åksjuketabletter – Såklart bara om du blir åksjuk. Jag hade behövt något starkt när jag åkte båt och dök. Mitt ena barn kräktes på båtutflykten. Nu kan du bara använda Calma för barn över 12 år. Men om det finns åksjuketabletter för mindre hade jag tagit med det.
Antihistamin – För att lindra reaktioner på myggbett eller andra bett
Xylocaine – För att lindra klåda av bett mm. Har iof hört att de har ngt här i Thailand som används på myggbett och är väldigt effektivt. Så kanske går det att hitta här nere också.
Mineralsalt – Istället för att varje dag ta en Resorb som innehåller onödigt socker så kan du salta lite mer på maten. Vi hittade inget mineralsalt här nere så det fick första besökarna ta med från Sverige. Har varit jättebra.
Resorb – Vid några enstaka gånger har det ändå behövts. Men inte alls varje dag, inte ens varje vecka. Så det har vi ganska mycket över.
Värktabletter – Användes när bebis fick hög feber två gånger (suppar) och har använts några gånger av oss vuxna. (Drinkarna är så billiga i Thailand….)
Febertermometer – 
Sårtvätt – Lätt hänt att skrubba sig, eller riva sig på en snäcka på stranden el. ngt. Skönt att kunna tvätta rent.
Magtabletter mot diarré – Vi har som tur var inte behövt använda detta, men jag hade inte åkt utan att ta med det. Kan vara riktigt jobbigt annars…
Aloe vera – För att lindra bett, ev solbränna mm
Solskydd – Det absolut bästa vi har tagit med oss är Eco Cosmetis solkräm med solskyddsfaktor 30 som också fungerar som myggskydd! Halleluja så bra! Dessutom har det varit väldigt effektivt. Vi har smörjat barnen på morgonen och sen har vi bara behövt komplettera med spray på kvällen när vi skulle ut och äta. Helt magiskt bra på ställen där det även finns dagaktiva myggor som kan bära på hemska sjukdomar…
Myggskydd – Se ovan om solkrämen. Vi tog även med oss Mygga från Sverige. Men här nere har funnits minst lika bra alternativ. Vi har kört giftfria varianter av citronella olja. Har funkat ok. Det finns också massa effektiva varianter som dock är giftiga. Vi har valt bort dem pga barnen och pga att jag ammar. Men, myggmedel är helt onödigt att ta med från Sverige.
Pincett, sax, och nageltång
Antihistamin – 
Var väldigt bra vissa gånger när myggbetten gav stora och väldigt jobbiga utslag. Vissa påstår att det skulle kunna hjälpa förebyggande mot myggbett också. Men det förstår jag inte alls. Har iaf inte tagit det förebyggande utan vid behov.

❤️ Stockholm ❤️

Det känns så tomt idag, något som ligger och skaver inom mig. Har varit så hela dagen. Här är vi, så långt hemifrån, på en fantastisk plats, på en fantastisk semester, inga problem. Inte konstigt att det är lätt att vara tacksam. Idag var det ännu lättare, förutom allt fantastiskt här, så går hela tiden mina tankar till händelsen i Stockholm igår. Så tacksam att all familj och vänner jag vet om inte är direkt drabbade. Samtidigt kan jag inte sluta tänka på de drabbade. Absolut inte så att jag på något sätt tror att jag kan sätta mig in i vad de känner. Den hemska sorgen och ilskan som måste komma också. Att någon med flit gjorde detta och att den handlingen har förändrat livet för alltid för så många människor.

Samtidigt som allt detta far runt i mig så tänker jag också på vad som skall komma ut av detta. Tänker att det finns två vägar för Sverige nu. Antingen så blir vi närmare varandra, pratar mer med varandra, visar medmänsklighet så som gjordes på så många sätt igår och som görs idag. Vi ser att det är individer, terrorister som gör sånt här. Inte folkslag, inte alla personer som tillhör en speciell religion, inte alla som har en speciell hudfärg, hårfärg eller som talar ett speciellt språk. Terrorister är individer, vi kan hata dem, vi kan göra allt för att de inte skall få handlingsutrymme, för att våra barn inte skall tro på deras propaganda. Jag hoppas så att det görs genom att vi Svenskar ser att det är individer, att vi behöver hålla varandra om ryggen, att vi behöver inkludera varandra, besegra hat med kärlek, empati och förståelse.

Så jävla lätt för mig att skriva detta som inte är drabbad, som är så långt därifrån. Men jag hoppas, hoppas att jag hade tyckt så i vilken situation jag än varit i. Jag hoppas så att våra politiker, myndigheter ser till att individerna som ligger bakom detta får ta konsekvenserna och att det är just fokus på individer. Att inte oskyldiga blir misstänkta eller pekade på för att de ser ut på ett visst sätt.

Snälla, låt inte ännu mer hat komma in i våra hjärtan, låt inte mer hat styra våra handlingar genom rädsla och misstänksamhet. Jag tror iaf fortfarande på oss Svenskar, jag är stolt över att vara Svensk. Jag vill leva och låta min barn växa upp i ett tryggt samhälle där vi tar hand om varandra och bryr oss om varandra oavsett om vi har bott i Sverige i massa generationer, kom till Sverige förra veckan eller oavsett hur vi ser ut. Tillsammans kan vi vara stolta, stöttande och starka Svenskar som står emot terrorism och rasism. ❤️🇸🇪

Halvtid

Så jobbigt det var att skriva den rubriken….Eller jobbigt och jobbigt. Men ändå lite, så fort det har gått. Jag följde en familj som precis som oss spenderade tre månader på Koh Lanta 2016. De var här okt-dec. När jag helt plötsligt läste deras inlägg om att de skulle åka hem så tänkte jag, så fort det gick. Då var vi ju mitt uppe i planering, visumansökan mm.

Nu, nu är vi här och William och Viola har gått halva tiden i skolan. Vi har varit här halva tiden. Det är tudelat. Jag tycker om min vardag hemma, så för den sakens skull gör det inget. Men att vara här, framförallt med det överflödet av tid som vi har tillsammans som en familj. Det känner jag är en sån otrolig lyx. Jag vet inte om vi någonsin kommer kunna ha samma privilegade tillvaro igen under

Det är solklart vilka av mänskligheten som är den absoluta eliten!

Så självklart att jag inte behöver skriva det väl? Det är föräldrarna som är hemma med sina barn. De som är hemma och tar hand om barnen flera månader/år. (Jag menar INTE de som är hemma över sommaren tillsammans med den andre personen eller de som tar några extra veckor när det är jul…)

Varför då? (Om du mot all förmodan inte förstår helt varför jag säger detta påstående)

De kan konsten att ha simultankapacitet. Helst om de har fler än ett barn.
De har struktur och tänker framåt för att ligga steget före för att inte några oplanerade situationer skall uppstå.
Samtidigt som de behärskar ovan så är de bra på att leva i nuet och fokusera här och nu. För de vet hur fort underbara ögonblick försvinner.
De fungerar (inte optimalt, men de fungerar) på extremt lite sömn och de är bra på att hela tiden se till att få lite vila så fort tillfälle ges.
De är omhändertagna och har empati
De är ekonomiska och kan hantera mindre resurser
När de sen är tillbaka på jobbet så är de effektiva för de vill inte sitta hela kvällen på jobbet, de har en tid för hämtning att passa.

Så… vart passar dessa personer in då? Precis! Överallt! På VD:poster, Styrelseordförande, operativa chefer, Ekonomichefer, HR chefer, inom sjukvården, inom offentlig sektor, inom privat sektor. Ja, överallt helt enkelt.

Så till dig som rekryterar. En obligatorisk fråga borde vara: ”Har du barn och har du varit föräldraledig med dem en längre period”
Bara för att vara övertydlig. Det är INTE alls lika meriterande att ha barn utan att ha varit föräldraledig med dem en längre period. Visst har du byggt på dig vissa kvaliteter men du är mest van vid att någon annan sköter det tunga grovjobbet, att någon annan sköter den övergripande planeringen och strukturen och du är van att komma till ett dukat bord och städat hem. Det är den gamla strukturen och det gamla ledarskapet. Det vill ni inte ha…. Vi borde verkligen ta vara på den extrema kompetensen som finns och som inte utnyttjas fullt ut allas ännu.

(Dessutom, majoriteten av denna elit kostar inte alls lika mycket att anställa som de mindre kompetenta för de har av någon konstig anledning ofta lägre lön…. Men inte länge till hoppas jag!)

Vart är världen på väg!?

När jag som vanligt hade lite vakentid med Nils inatt så kunde jag inte låta bli att kolla till hur det gick i valet. Jag blev så ledsen: Trump mot seger! 

Vad händer! Hur kan så många miljoner amerikaner vilja se Trump som president med tanke på vad han sagt, är emot och har för värderingar. Att korkade vita män röstar på honom, det är jag inte förvånad över. Men resten…

Clinton, en erfaren, påläst, intelligent person som är otroligt skicklig i sitt yrke. Hur kan Trump då locka till sig majoriteten av amerikaner? 

Min högst oproffissionella analys är att Trump står för saker som känns lockande när man är missnöjd. Han är inte politiker så kanske är det lättare att tro på det han säger om man inte gillar politiker? Det konstiga som motsäger min analys är att han tycks inte ha pratat så mycket om vad de vill utan mest vad han inte vill. Tydligen var det en vinnande taktik. 

Jag hoppas innerligt nu att resten av världen lyssnar och lär sig av detta. Att etablissemanget och de erfarna politikerna lyssnar på vart missnöjet ligger och vågar ta de diskussionerna. Så att missnöjespartier inte får något fäste. 

Jag lyssnar just nu på hans segertal. Ja, det är nog de bästa sakerna han har sagt sammanhängande på länge. Men nu när han tackar sina närmsta så är det många medelålders vita män som tackas… inget fel med det, men jag hoppas att Trump kommer ihåg att på insidan är vi alla lika… 

Undrar hur många minttabletter han behöver ha i beredskap nu ifall han bara måste kasta sig på enligt honom attraktiva kvinnor som kommer i hans väg som president. 

Walk of hope

Idag begav sig jag, William och Nils ner till fästningen och deltog i arrangemanget ”Walk of hope”. Det är ett arrangemang som samlar in pengar till Barncancerfondens arbete och i Varberg var det Stark Mamma som arrangerade det.

För oss var det en win win. Vi bidrog till det viktiga arbetet, jag fick en promenad i det fina vädret och William fick samla pokémon.

Föreläsning

Igår gav jag mig ur bebisbubblan ett tag och tog tåget till Göteborg med syster och bebis för att hålla en föreläsning om förbättringsledning och engagemang. Hur får man egentligen med sig personalen på tåget och får en situation där företagets mål är samma som medarbetarnas mål? Varför är det egentligen så svårt. Logiskt så borde det ganska ofta vara så att går det bra för företaget så är det också bra för medarbetaren?

Det var iaf en rolig eftermiddag och vi hade spännande diskussioner. Även om jag kände att min tid flög iväg och jag hade gärna stannat några timmar till för att hinna fördjupa våra tankar och diskussioner och prata vidare om erfarenheter, branscher och skillnader och likheter där.

En sak vi pratade om var att identifiera organisationens ”Why”. Kan vara mycket svårare än man tror. Vet du vad ni har för ”why” på ert företag? Om inte, fråga er chef. Vet hen?

Bokrecension – Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2

Läste för en tid sen boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2” som är skriven av Kristina Henkel och Marie Tomicic. Det är förlaget olika som ger ut boken. Har insett att de har massa bra böcker för barn som inte är klassiska ”Prinsen räddar sin prinsessa”.

Denna boken är en handbok för föräldrar som tar upp allt från lekrum, bemötande, kläder till hur du kan agera till förskolan och skolan för att säkra att de följer lagstadgade mål.

Den belyser inte bara krux och dilemman på ett väldigt träffande och bra sätt, den ger också konkreta tips i hur du kan tänka, prata med barnen och övningar/lekar för att göra lite annorlunda i din vardag än innan.

Som jag tolkar bokens kärna så handlar den helt enkelt om att ge ditt barn massa valmöjligheter och inte placera in den i ett fack direkt i livet för att det råkar ha snopp eller snippa. Det är jag helt övertygad om kommer ge oss alla lyckligare barn och ett mer tolerant samhälle.


Är du förälder och bara har tid att läsa en enda bok i år. Läs den här!

Du hittar den här: Adlibris, Bokus, CDON

Är det chefens ansvar att se till att du håller dig frisk?

Enligt TCO:s rapport trivs fler och fler tjänstemän på jobbet. Men samtidigt så blir fler sjuka. I rapporten nämns gott ledarskap som en faktor för att vi skall hålla oss friska. Så vad kan chefen påverka med och vad för faktorer ligger på oss själva?

Chef skriver en artikel om rapporten och de tar upp åtta friskfaktorer som rapporten belyser.

  • Är rättvis
  • Är stödjande
  • Är inkluderande
  • Ger möjlighet till kontroll i arbetet
  • Ger balans mellan arbete och fritid
  • Ger balans mellan arbetsinsats och belöning
  • Sätter upp tydliga mål
  • Ger anställningstrygghet

Självklara punkter? Kan ju tyckas så. Men ändå är det nog inte så att alla upplever att deras chef lever upp till punkterna. Hur skall man göra då? Troligen finns det inga självklara svar. Men såhär tycker och resonerar jag:

Många av punkterna är relevanta och viktiga och något som du borde kunna förvänta dig av din chef. Som de fyra första punkterna, det är självklart. Även punkt 6 och 7 tror jag är viktiga och något du verkligen kan förvänta dig av din chef. Har du tydliga mål så blir det genast mycket lättare att prioritera i dina arbetsuppgifter. Brist på tydlighet och prioritering vid behov tror jag många gånger är en faktor för stress och ohälsa. Så slutsatsen att det är väldigt viktigt att du väljer din chef med omsorg tycker jag är självklar. Om du kan undvika det, sätt dig inte i en position där du har en chef som inte kan uppfylla de punkterna. Ska du byta företag eller avdelning, intervjua din blivande chef och fundera på om du tror att det kommer att fungera för er att jobba tillsammans.

Men, lika viktigt tror jag är vilket företag du kommer till. Om du inte är högsta chefen eller rapporterar till högsta chefen så måste du inse att din närmsta chef inte kan råda över alla punkter. Om du tex jobbar i en organisation med direktiv från flera håll, i en sk. matris. Då är det inte alltid möjligt att sätta tydliga mål eller göra en prioritering. Då tycker kanske de personer som ansvarar för sina delar att just de delarna är viktigast. Sista punkten är också en punkt som det inte är säkert att chefen kan påverka helt och hållet. Så om du kan, välj vilken typ av företag du vill arbeta på. Vad har de för kultur och passar den ihop med dina värderingar?

Den enda punkten som jag tycker att du som individ har störts ansvar för själv ovan är punkt nr. 5. Visst är det jättebra om din chef har förståelse för ditt privatliv och att du behöver en balans. Men samtidigt är det ingen annan än du som vet hur du behöver ha det för att må bra och få ihop just ditt pussel. Passar det dig att börja tidigt? behöver du kunna gå ifrån? Behöver du kunna jobba några timmar på kvällen för att kunna hämta barnen tidigt? Det finns lika många behov som individer. Därför är jag övertygad om att du som individ måste vara tydlig och uttrycka vad du har för behov för att sen ha en dialog med din chef för att få till det så bra som möjligt. Om frihet och flexibilitet inte går att få så har du ändå ett val att faktiskt jobba så bra du kan när du är på jobbet och sen släppa det och åka hem. Inte låta måsten krypa in på skinnet på dig och låta det bli en stressfaktor. För jag tror iaf att det på sikt är lika illa att låta privatlivet stå tillbaka som jobbet. Den där gyllene balansen, den kan bara du hitta. Det är ditt eget ansvar att se till att du mår bra. Jobbet är faktiskt bara en del av hela ditt liv.

Bokrecension – 50 nyanser av lean

För flera år sen lånade jag en bok av en vän, 50 nyanser av lean. Vet inte varför det tog mig så lång tid att läsa den. Men nu är den iaf läst och den vara bra. Lätt att ta sig igenom, logiskt uppbyggd. Påminde om en uppsats som du gör på C- eller D-nivå. Möjligen så saknades de vetenskapliga teorierna till den, men det var det som gjorde den lätt att ta sig igenom. Ser det mer som en praktisk handbok som pedagogiskt förklarar resultatet av 50 studerade företag. Alla är anonyma och de har jobbat med lean olika länge. De delas in i kategori efter hur lång tid de har jobbat med lean och sen har de fått svara på frågor om hur arbetet har varit och vad det har gett företaget.

Frågeställningen är varför så få företag lyckas att skapa ett varaktigt resultat och vad de som lyckas har gjort som de andra företagen har misslyckats med.

Var resultatet överraskande? Nej! Som vanligt så finns det inga mirakelkurer eller magiska knep. Det handlar om systematik, involvering, metodik, uthållighet och tro på metoden. Kan tyckas lite tråkigt? Det handlar liksom om att bestämma sig, låsa fast målet och vara envis och uthållig. Som med det allra mesta. Vill du skapa en förändring så måste du anstränga dig, vara konsekvent och göra samma sak om och om igen länge.

Paradoxen i detta tycker jag är rolig. Alla kan, men samtidigt så är det väldigt få som orkar. Det är inga oöverstigliga mål som behöver nås eller kostsamma saker som behöver göras. Alla kan jobba med metoderna, det svåra är att få alla att tro på metoderna, involvera och skapa förståelse och vara tillräckligt uthållig.

Är boken värd att läsa? Javisst. Den är värd att läsa för dig som jobbar med lean, för dig som tror på metoden och vill veta vad det är för saker du skall fokusera på att hålla fast vid. Den fungerar för en ledningsgrupp som skall implementera, omstarta eller bara underhålla arbetet och metoderna. Jag tycker att den ger en liten injektion av inspiration och hopp. Att vi alla kan, om vi är beredda att tro på metoden, involvera och vara uthålliga.

50 nyanser

Här hittar ni boken: Adlibris, Bokus, CDON