Kategoriarkiv: Ledarskap

Är det chefens ansvar att se till att du håller dig frisk?

Enligt TCO:s rapport trivs fler och fler tjänstemän på jobbet. Men samtidigt så blir fler sjuka. I rapporten nämns gott ledarskap som en faktor för att vi skall hålla oss friska. Så vad kan chefen påverka med och vad för faktorer ligger på oss själva?

Chef skriver en artikel om rapporten och de tar upp åtta friskfaktorer som rapporten belyser.

  • Är rättvis
  • Är stödjande
  • Är inkluderande
  • Ger möjlighet till kontroll i arbetet
  • Ger balans mellan arbete och fritid
  • Ger balans mellan arbetsinsats och belöning
  • Sätter upp tydliga mål
  • Ger anställningstrygghet

Självklara punkter? Kan ju tyckas så. Men ändå är det nog inte så att alla upplever att deras chef lever upp till punkterna. Hur skall man göra då? Troligen finns det inga självklara svar. Men såhär tycker och resonerar jag:

Många av punkterna är relevanta och viktiga och något som du borde kunna förvänta dig av din chef. Som de fyra första punkterna, det är självklart. Även punkt 6 och 7 tror jag är viktiga och något du verkligen kan förvänta dig av din chef. Har du tydliga mål så blir det genast mycket lättare att prioritera i dina arbetsuppgifter. Brist på tydlighet och prioritering vid behov tror jag många gånger är en faktor för stress och ohälsa. Så slutsatsen att det är väldigt viktigt att du väljer din chef med omsorg tycker jag är självklar. Om du kan undvika det, sätt dig inte i en position där du har en chef som inte kan uppfylla de punkterna. Ska du byta företag eller avdelning, intervjua din blivande chef och fundera på om du tror att det kommer att fungera för er att jobba tillsammans.

Men, lika viktigt tror jag är vilket företag du kommer till. Om du inte är högsta chefen eller rapporterar till högsta chefen så måste du inse att din närmsta chef inte kan råda över alla punkter. Om du tex jobbar i en organisation med direktiv från flera håll, i en sk. matris. Då är det inte alltid möjligt att sätta tydliga mål eller göra en prioritering. Då tycker kanske de personer som ansvarar för sina delar att just de delarna är viktigast. Sista punkten är också en punkt som det inte är säkert att chefen kan påverka helt och hållet. Så om du kan, välj vilken typ av företag du vill arbeta på. Vad har de för kultur och passar den ihop med dina värderingar?

Den enda punkten som jag tycker att du som individ har störts ansvar för själv ovan är punkt nr. 5. Visst är det jättebra om din chef har förståelse för ditt privatliv och att du behöver en balans. Men samtidigt är det ingen annan än du som vet hur du behöver ha det för att må bra och få ihop just ditt pussel. Passar det dig att börja tidigt? behöver du kunna gå ifrån? Behöver du kunna jobba några timmar på kvällen för att kunna hämta barnen tidigt? Det finns lika många behov som individer. Därför är jag övertygad om att du som individ måste vara tydlig och uttrycka vad du har för behov för att sen ha en dialog med din chef för att få till det så bra som möjligt. Om frihet och flexibilitet inte går att få så har du ändå ett val att faktiskt jobba så bra du kan när du är på jobbet och sen släppa det och åka hem. Inte låta måsten krypa in på skinnet på dig och låta det bli en stressfaktor. För jag tror iaf att det på sikt är lika illa att låta privatlivet stå tillbaka som jobbet. Den där gyllene balansen, den kan bara du hitta. Det är ditt eget ansvar att se till att du mår bra. Jobbet är faktiskt bara en del av hela ditt liv.

Bokrecension – 50 nyanser av lean

För flera år sen lånade jag en bok av en vän, 50 nyanser av lean. Vet inte varför det tog mig så lång tid att läsa den. Men nu är den iaf läst och den vara bra. Lätt att ta sig igenom, logiskt uppbyggd. Påminde om en uppsats som du gör på C- eller D-nivå. Möjligen så saknades de vetenskapliga teorierna till den, men det var det som gjorde den lätt att ta sig igenom. Ser det mer som en praktisk handbok som pedagogiskt förklarar resultatet av 50 studerade företag. Alla är anonyma och de har jobbat med lean olika länge. De delas in i kategori efter hur lång tid de har jobbat med lean och sen har de fått svara på frågor om hur arbetet har varit och vad det har gett företaget.

Frågeställningen är varför så få företag lyckas att skapa ett varaktigt resultat och vad de som lyckas har gjort som de andra företagen har misslyckats med.

Var resultatet överraskande? Nej! Som vanligt så finns det inga mirakelkurer eller magiska knep. Det handlar om systematik, involvering, metodik, uthållighet och tro på metoden. Kan tyckas lite tråkigt? Det handlar liksom om att bestämma sig, låsa fast målet och vara envis och uthållig. Som med det allra mesta. Vill du skapa en förändring så måste du anstränga dig, vara konsekvent och göra samma sak om och om igen länge.

Paradoxen i detta tycker jag är rolig. Alla kan, men samtidigt så är det väldigt få som orkar. Det är inga oöverstigliga mål som behöver nås eller kostsamma saker som behöver göras. Alla kan jobba med metoderna, det svåra är att få alla att tro på metoderna, involvera och skapa förståelse och vara tillräckligt uthållig.

Är boken värd att läsa? Javisst. Den är värd att läsa för dig som jobbar med lean, för dig som tror på metoden och vill veta vad det är för saker du skall fokusera på att hålla fast vid. Den fungerar för en ledningsgrupp som skall implementera, omstarta eller bara underhålla arbetet och metoderna. Jag tycker att den ger en liten injektion av inspiration och hopp. Att vi alla kan, om vi är beredda att tro på metoden, involvera och vara uthålliga.

50 nyanser

Här hittar ni boken: Adlibris, Bokus, CDON

Jag tror på delad föräldraförsäkring

Läste precis en artikel i Metro skriven av en relativt stor feministisk bloggare. Hon väntar sitt tredje barn och skrev om att hon och hennes man inte heller denna gången kommer dela på föräldraledigheten. Hon förklarade varför och min tolkning sammanfattningsvis var att det gynnar dem som individer att hon är hemma och mannen jobbar. Dessutom så skulle samhället inte ändras/bli bättre av att de som individer delar, det måste till massa andra samhällsförändringar ändå. 

Ärligt talat, jag tycker det skaver. Alltså, visst krävs det säkerligen samhällsreformer, visst skulle ingen magi ske för att några fler individer delar lika. Samt att det leder till den klassiska frågan om du som individ har en påverkan/ ett ansvar eller om du skall förvänta dig att ”samhället” fixar allt. 

Jag tror på båda delarna. För det första så tror jag verkligen att det är en stor del som hade förbättrats om båda tog ut en längre period av föräldraledigheten. Jag tror att man blir lyckligare i sin relation då båda inser vad det innebär att vara hemma med barnen och ta eget ansvar för detta. Jag tror att det på sikt skulle ändra skillnader i löner, karriärmöjligheter, synen på män och kvinnor och att det är naturligt att anställa vilket som, båda kommer vara hemma när det kommer barn. Sen så är det ju såklart att alla har olika förutsättningar. Vissa är hemma mycket och kan vara flexibla utan att dela lika på föräldraförsäkringen. Perfekt! Jag vet också att vissa missgynnas som egna företagare mm. Men ärligt talat så borde det inte vara omöjligt att ändra systemet till mer flexibelt och samtidigt gynna/utgå från att båda parterna tar en större del. 

Tack vare att både jag och min man är övertygade om att detta gynnar oss som individer här och nu och att det behövs för en samhällsutveckling som vi vill att våra barn ska växa upp till så har vi valt att båda vara hemma längre perioder med barnen. 

Ekonomin då, självklart är det lättare när båda har relativt lika lön. Men ärligt talat så gör de allra flesta kollektivavtal idag möjligt för även den som tjänar betydligt mer än sin partner att vara hemma. Tjänar du mer ön försäkringskassans tak så har du ofta rätt till föräldralön i upp till sex månader genom ditt kollektivavtal. Detta ger dig en ersättning som totalt motsvarar 90% av din lön. Dessutom om du tjänar så mycket att du betalar statlig skatt så kan också skatteeffekter av att ni delar gynna er. Sist så finns försäkringskassans jämställdhetsbonus. 

Men den allra viktigaste motivatorn är den där lilla bebisen. Friheten att knyta an med den, känslan att göra det viktigaste som finns. För när allt kommer omkring och du sitter där i din gungstol som pensionär med stora barn. Då tror jag inte att du kommer ångra att du inte jobbade mer. Troligen kommer du glädjas åt att du faktiskt tog vara på tiden så mycket du bara kan. 

Den där klyschan är ju faktiskt sann. Det går så fort! 

Så om du kan och har möjlighet, acceptera inte att din partner vill ha hela ledigheten eller acceptera inte att partnern vill ge dig allt även om det känns kortsiktigt lockande. Fundera igen på vilket som gynnar er mest på lång sikt. Sen är ju som sagt alla lösningar olika och troligtvis lika många som det finns familjer. Men det är klart att våra individuella val påverkar i det stora också. 

Att vara i bebisbubblan

I onsdags var det dags. Tidig morgon föddes Nils och nu är vi en familj med tre barn. Nu är jag inne i bebisbubblan igen. Inser att vissa saker glöms bort även om jag har varit i den innan. Det är nog bra. Annars kanske det inte hade funnits lika många barn i världen… Men samtidigt så är det väldigt mysigt, massa med närhet och kärlek. 

Många av timmarna går åt till amning när man befinner sig i bebisbubblan. Det innebär förutom massa tid att klappa på det lilla mjuka huvudet och meditation också att det finns massa tid att fundera på. Det har fått mig att fundera på om det finns fler bubblor. Klart det finns. Karriärbubblan, träningsbubblan… Ja, massa bubblor helt enkelt. Jag ska iaf suga ut mesta möjliga ur den här bebisbubblan nu. För det är ju också ett sätt att njuta här och nu. Och det behöver jag alltid bli bättre på. 

Det är fin utsikt från bebisbubblan!

Att bara vänta

Nu är det inget kvar mer än att vänta. Vänta på att bebis ska titta ut. Den är helt klar och jag inbillar mig hela tiden att nu kommer den nog… Men tänk att det är ingen som kan bestämma över detta. Inte jag och ingen annan. Skönt för mig att jag får öva på att släppa på mitt kontrollbehov och mitt behov att planera och strukturera. Det är liksom ingen ide att planera in stora saker nu. Så jag försöket att tänka att det är en liten guldkaramell som jag suger det sista av nu. För visst är det också mysigt och härligt att få ta det lugnt, sova middag och känna boffarna där inuti.  

men nu behöver faktiskt inte magen bli så mkt större…

 

Frosseri i bokrean

Att kunna handla loss på bokrean på nätet var räddningen i år. Egentligen gillar jag bättre att strosa bland hyllorna, känna och ta i böckerna innan jag handlar dem. Men med foglossning som gör att jag känner mig extremt begränsad i rörelsemönstret så var internetshopping en bra idé. Den andra fördelen var såklart att det gick bra att shoppa loss efter att barnen hade lagt sig.

   
 Här är några av fynden. Tror nästan att vi hittade mer till barnen än till oss själva. Hoppas att de gillar dem.

  
Jag högg in på 101 historiska misstag av Daniel Rydén. Har inte kommit så långt ännu. Men än så länge är det helt klart en underhållande och lite rolig bok. Nästan så att jag hade önskat att jag parallell läste den dem någon för jag känner ett behov av att diskutera med någon efter varje beskrivet misstag….

Nu börjar det att dra ihop sig

Nu är det v.36 om jag inte har helt fel. Samtidigt som det känns som att jag har varit gravid jättelänge så känns det lite konstigt att det snart är över och nu känns det som att tiden springer iväg. Kanske är det för att det börjar kännas att det är lite tid kvar att göra klart saker? I vilket fall så skall jag jobba ca 1 månad till. Bebis är planerad till den 13 April.

Det har varit en helt annan graviditet denna gången, det borde jag väl inte vara förvånad över. Det är ju något många säger. Men krämporna har avlöst varandra denna gång och jag tror nog att jag har känt av dem alla mer eller mindre. Illamående som varade dagar i sträck i början, kräkningar, konstant nästäppa som tvingar upp mig på nätterna, klåda och extremt torr hud, pirr i benen (hjälper lite med stödstrumpor), huvudvärk innan v.20, problem med synen, extremt förvirrad och nu. Nu kom grand finale…. Foglossning! Den har gjort sig påmind lite ett bra tag, men jag har ändå kunnat träna, röra mig mm relativt obehindrat. Men inte nu längre, sen några veckor är det en konstant plåga. Men det värsta är nog inte att jag har ont, det värsta är nog att jag inte längre kan vara mitt vanliga jag som jag vill vara. Jag är mycket surare och mer irriterad, jag orkar inget och jag är en belastning för övriga familjen istället för en del som bidrar.

Men jag antar att allt kan ses som en lärdom. Och det kanske är bra att lära sig att vara i en annan position också?

Sen är det ju massa saker som är härliga och underbara och mysiga. Att känna sparkarna och boffarna. Att William och Viola vill sitta nära och klappa på magen. Numera får jag alltid en hejdåkram på magen först som är till bebisen och sen en som är till mig. Vi längtar allihopa tror jag efter att han skall vara färdigbakad och komma fram.


Violas dagliga mys med magen.

Selfie. Det är bara att konstatera att jag är inte bra på det där. Blir även lite mer ödmjuk till dagens outfit proffsen som florerar på nätet… Men jag undrar också hur orken finns att vilja se så himla perfekt ut. Det som är perfekt på den här bilden är iaf magen…. (=

Enkla verktyg till effektivare möten

Vem vill inte ha effektiva möten? Troligen de allra flesta.

Här kommer några tips;

  • Om det är ett återkommande möte, skapa en TOR (Terms of reference)
    En TOR är ett sätt att tillsammans med mötesdeltagarna identifiera syftet, vilka grundläggande regler som ni vill ha under mötet och vad för input och output som är viktig. Samt deltagare och agenda. Det är helt enkelt ett enkelt och bra sätt att strukturera upp mötet på.   
  • Utse olika roller under mötet
    Ha olika roller under mötet som ser till att ni håller er till överenskomna regler, tider och ämnet. Kan tex vara en mötesledare, en notarie, en tidshållare och en ämneshållare
  • Om det går, håll mötet stående och visuellt
    Då är det enklare att hålla tiderna och hålla sig till ämnet. Ett enkelt knep för visualisering av mötestiden är att helt enkelt rita in ett fält på klockan som alla enkelt ser.   
  • Sist men inte minst viktig. Våga ifrågasätta ditt deltagande. Behövs du verkligen och vad är ditt bidrag, hur förväntas du förbereda dig och vilken output får du. Se gärna till att detta är tydligt för dig redan innan mötet.

Några tips till mig?

Att få tycka vad jag vill

Vad skönt det skall bli att återigen bara få vara tyckare ibland. Att få tycka vad jag vill utan att behöva styrka det med en referens…. Det har jag tänkt på många gånger den senaste tiden när jag har suttit med vår uppsats. Det är ju såklart ok att tycka även i uppsatser. Men inte alls på samma sätt. Efter en redogörelse eller ett avsnitt så har vi uttryckt klart och tydligt att ”vi tycker…” och det har avslutats med ”för att…” Så har det följt en logiskt utläggning som ofta stöds av en referens till tidigare forskning. Det jag har funderat på hur det kommer sig att det helt plötsligt blir ok att referera till tidigare forskning. När går man från steget att referera till andra till att bli refererad av andra? Såklart att det finns svar på det, men det intressanta tycker jag är att det handlar ju om att tycka på olika sätt. När du dessutom rör dig inom samhällsvetenskapen och kvalitativa studier finns ju inga rätt och fel. Inga absoluta sanningar. Det handlar helt enkelt om att tycka bäst? (Får jag tycka så….) När det kommer till ingenjörskonsten som jag är mest fostrad i så finns det ju rätt och fel. Det är så mycket lättare.

Men såklart, inom ämnet som jag är allra mest intresserad av, ledarskap och människor så är det ju precis som inom samhällskunskapen. Det blir luddigare och det är inte självklart vad som är rätt och fel. Vissa saker som fungerar på ett ställe kanske inte alls fungerar på ett annat. Det är skillnad mot Pytagoras sats. Den funkar på samma sätt överallt…

Fast jag kan helt klart förstå att det går att fastna för forskning kring marknadsföring, konsumentbeteende, ledarskap, strategi mm. Det är väldigt spännande att försöka förstå människors beteenden. Tänk på dig själv. Hur logiskt och rationell är du egentligen?

Jag är klar med studierna!

Jag är klar, jag är klar, jag är klar… trallalalala…  Den sista delen i ett år med företagsekonomistudier med inriktning marknadsföring på C-nivå. Nästa steg efter alla eventuella godkännande att plocka ut en examen till! Bara ett papper, jag vet. Men ändå ett väldigt roligt papper som jag är stolt över.

Nu skall jag ”bara” jobba. Har visserligen inte jobbat 100%, men varje helg har ändå gått åt till studier denna hösten och det skall bli helt underbart att få ha två dagar i veckan som jag inte har några sådana måsten över mig utan kan mysa och hitta på roliga saker med barnen och mannen.

Känner så för att fira. Det är ju fredag och allt. Om det hade varit för 15 år sen det här. Så konstaterade jag för mig själv att då hade nog finstassen åkt på och en eller två drinkar slunkit ner i magen.  Nu blir det nog ett bad med något alkoholfritt alternativ såklart. Bebis i magen och drinkar och uteställen hör ju inte ihop….


Jag skall städa upp här också…