månadsarkiv: februari 2015

Bokrecension – 9,3 på Richterskalan

Jag läste på en annan blogg där personen uppmanade alla att läsa denna bok. 9,3 på Richterskalan, skriven av Andreas Norman. Så när jag såg att den fanns som ljudbok så laddade jag ner den och lyssnade på den. Usch säger jag bara! Jag vill verkligen formulera mig rätt här, jag känner att jag egentligen inte har någon rätt alls att tycka till här. Gällande den fruktansvärda katastrof som hände för mer än 10 år sen. Jag som satt i soffan och såg på nyheterna om händelsen i trygga Sverige. Så med stor respekt för alla som var inblandade på något sätt vill jag ändå försöka ge min syn på hur jag upplevde just Andreas Normans bok.

Han var en kommande UD-tjänsteman som gick på utbildning, han berättar att han vid nyårsafton fick ett samtal från UD och en fråga om han kunde åka till Thailand. Han hamnade i Krabi med ansvar för identifiering och hemtransport av omkomna. Han berättar om detta i detalj, om sina minnen från alla sina sinnen, om personerna, om hur han upplevde UD under den här perioden, om mötet med överlevande och om mötet med andra myndigheter från andra länder. Detaljerna är många och det är lätt att förstå att det var otroligt jobbigt och smärtsamt. Sen kunde jag inte riktigt förmå mig att ta in mer. Under i stort sett hela boken mådde jag väldigt dåligt. Så varför lyssnade jag klart boken då? Jag vet inte, jag borde inte gjort det. Faktiskt. Jag mådde dåligt flera dagar efter jag var klar med boken. Det är här jag hoppas att jag inte låter respektlös för alla er som var inblandade. Självklart är allt det som Andreas skriver viktigt, självklart är det inget mot att ha upplevt det på riktigt. Men jag kände ändå så och det var inte mitt syfte med att jag ville ta del av boken. Jag ville förstå varför det blev som det blev utifrån Andras synvinkel som ändå var på UD. Den sista delen av boken handlade om när Andras kom hem, hur han faktiskt på ett möte först av alla stod upp och berättade för dåvarande Utrikesministern att han tyckte inte alls att UD hade gjort allt de kunnat och att de hade gjort ett bra jobb. Det var mycket som var under all kritik. Han berättar om händelseförloppet utifrån perspektivet när Svenska myndigheter agerade och hur. Det var det jag ville veta, det var mest det jag trodde att boken handlade om.

Så, visst är den bra. Men jag uppmanar absolut inte alla att läsa den. För den var väldigt jobbig att ta sig igenom. Bra skriven, kanske lite för bra gällande detaljerna. Däremot så hoppas jag att alla på UD, alla som kan påverka hur vi i Sverige agerar i katastrofer läser den. För den är verkligen en ögonöppnare ur det perspektivet.

Jag tycker det är tråkigt att Andreas har lämnat UD. Enligt mig är det personer som han som behövs på dessa positioner. Personer som vill göra en förändring till det bättre och inte bevakar sin position till varje pris eller där det viktigaste är att säga rätt saker för att framstå som bra i den stela hirearki som verkar råda på denna myndighet 2004. Jag hoppas att det är lite annorlunda med den saken nu 10 år senare.

Utifrån vad Andreas skriver så borde Utrikesministern och några tjänstemän på UD också läsa boken Riv Pyramiderna.

Du hittar boken här: Adlibris, Bokus,

Till glädjeflickorna – Jag får uttala mig

Jag lyssnade på en podcast för någon vecka sedan som tre stycken feminister spelar in. Den kallas glädjeflickorna.  De som gör podden driver bloggarna Lady Dahmer, MondoKanel och Flickvänsmaterialet. Jag skall säga att jag inte har läst två av bloggarna alls, Lady Dahmers blogg har jag läst några gånger då Bloggkommentatorerna ibland refererar till hennes blogg och deras blogg besöker jag regelbundet.

Varför jag började lyssna på deras podd vet jag inte riktigt. Tror det handlade om att jag var nyfiken på hur de pratar och resonerar ur ett feministiskt perspektiv. Eller iaf på det sätt som de tycker är femenistiskt. Jag vill nämligen lära mig mer om detta, jag vill vara feminist.

Om jag läser på tex Wikipedia så säger de att Feminism är: ”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter samt kvinnans likställighet med mannen” Detta tänker jag att jag ställer mig bakom. Jag tänker att vi är alla lika mycket värda vem vi än är, ung, gammal, man, kvinna, svensk, norsk, kines mm…. Men när jag hörde på Glädjeflickornas podd så blir jag irriterad och besviken. Det jag hör från dem är att de ”gömmer” sig bakom ”samhället” och säger att allt är ”samhällets” fel. Jag tänker, vem är samhället? Jo, det är ju vi! Du och jag, alla vi som lever inom i detta fallet Sveriges gränser och följer detta landets struktur.

Men det var faktiskt inte en feministisk diskussion jag ville ha med detta inlägg utan en om utanförskap och fattigdom som de har pratat om i en podd nyligen. Det var den podden jag lyssnade på härom veckan och som jag har funderat på mycket sen dess. De raljerade ordentligt över många tidningars sparknep nu när det har varit Januari och många har ont om pengar. Det stod tydligen saker som att köp inte kaffe, ta med istället eller välj lunchlåda istället för att äta ute. De tyckte att det var förnedrande att andra uttalar sig på det sättet då verkligt fattiga inte har lyxen att välja bort kaffe köpt ute. Det håller jag visserligen med om.

Men det som störde mig var att de tyckte inte att någon som inte har varit riktigt fattig skall uttala sig om spartips, hur det är eller ge goda råd. De vet nämligen inte vad de pratar om. Samtidigt så uttalade de sig gärna om chefer, direktörer och personer som har det gott ställt. De sa tex att ju mer pengar du tjänar och ju högre chef du är desto mindre jobbar du. Jaha tänkte jag, hur kommer det sig att de kan uttala sig om det? Om andra bara skall hålla tyst gällande fattigdom så kanske de skall hålla tyst gällande hur höga chefer jobbar? Dessutom säger de att de som har det gott ställt har det på bekostnad av att andra har det dåligt. Det tror jag inte alls på. Jag tror inte att vi måste ha ett samhälle med ”vinnare” och ”förlorare”. Dessutom tror jag inte alls att vinnare betyder att du har gott om pengar. Självklart finns det en gräns för hur mycket man behöver för att leva bra, men efter det tror jag inte alls att pengar gör en lyckligare.

Eller, så vill vi ha ett samhälle med empati och socialt ansvarstagande så att alla får det bättre? Kan vi inte ha den här debatten på ett nyanserat sätt? Hur kommer det sig tex att vi i Sverige är mycket mindre lyckliga än människor i länder som är mycket fattigare och med mycket sämre förutsättningar? (läs om varför de lyckligaste bor i latinamerika)

De raljerar också över att folk säger ”I Sverige har alla samma chans för skolan är gratis mm” Men de menar att så är det inte alls för i vissa skolor ges bättre förutsättningar än i andra. Så är det. Även om skolan är gratis så har inte alla samma chans då alla inte får stöttning hemifrån mm. Men, igen då. När man sen är vuxen och har egna barn, skall man fortfarande sitta och tycka att tack vare att jag inte fick support när jag var liten så kan jag inte göra något och det är synd om mig? Istället för att faktiskt säga att: ”Nej, det har inte varit rättvist, men jag klarar att göra det jag vill, jag vet att jag är värdefull och jag vet att jag kan lika bra som alla andra”. Framgång är ju faktiskt att lyckas med sina egna målsättningar. Vilka de än är.

Om man inte kan tänka så eller ta sig ifrån den situation man inte vill ha så kanske man iaf kan inse att myntet har två sidor? På ena sidan så finns samhället som behöver bli bättre, bättre skola till alla, samma möjligheter till alla genom specialhjälp till de som behöver, bättre löner till de som väljer yrken som är samhällsnödvändiga (Hallå, vart tar vi vägen om ingen vill vårda de äldre, göra grovobbet på sjukhusen eller fostra våra barn). På andra sidan myntet finns du som individ, du har faktiskt ett val. Alltid. Det går inte att gömma sig bakom den första sidan på myntet hela livet och tänka att jag inte kan göra något, jag är ett offer. Det är lättare, men inte ok.

Sist till glädjeflickorna då, jag får uttala mig i den här frågan enligt era referenser. Jag vet precis hur det är att inte kunna prioritera bort en latte, att växa upp utan resurser och att bo i ett hem utan studievana. (Vill poängtera att den var kärleksfull, min uppväxt. Så såklart hade jag mycket mycket bättre förutsättningar än många andra barn)

För att återknyta till resonemanget jag hade i början om feminism då. Det som gör att jag inte känner att titeln feminist passar mig riktigt är att jag upplever att debatten fokuserar på ”samhällsnormer”, ”samhället”, ”patriarkatet”, samt att män är onda och att kvinnor skall få det bättre genom att männen skall få det sämre. Jag tycker inte att vi kan tänka att det inte går att ändra och att vi kan gömma oss bakom den med ”offerkoftan” på. Jag kanske är naiv, men jag vill inte acceptera att det är så. Vi kan alla vara med och påverka och bidra till att våra barn får växa upp i ett mer tolerant, kärleksfullt och jämställt samhälle.

Min föreläsning på Kvalitetsmagasinet Live

I veckan hade tidningen kvalitetsmagasinet ett event. Kvalitetsmagasinet live. De hade en späckad dag med fokus på att få ledningen med på förbättringsarbete. Jag hade förmånen att få vara med att ge min syn på ledarskap. Jag deltog i det som de kallade parallela spår. Det fanns 6 olika föredrag att välja på och deltagarna fick välja 2 av de som de ville lyssna på och delta i. Så detta var ett lite annat typ av upplägg än innan. Vi varvade med bi-kupor och mycket diskussioner. VIlket var väldigt roligt. Istället för att bara stå och prata.


Bild lånad från kvalitetsmagasinet

Det var verkligen jättekul som vanligt. Då jag inte föreläser så jätteofta så hinner jag tydligen glömma hur roligt det är och när jag har gjort det igen så är jag fylld av glädje. På tåget hem kände jag dock också att tröttheten var nära och dagen efter skulle hemtentan lämnas in och igår började min nya kurs, Strategi. Roliga saker men ändå lite mer intensivt än vad jag är van vid nu i mitt studentliv. (Vad snabbt det går att vänja sig vid andra vanor)

 

 

Bokrecension – Riv Pyramiderna

Nu har jag äntligen blivit klar med boken Riv Pyramiderna skriven av Jan Carlzon. Det är lite galet att boken är utgiven första gången i början på 1980 – talet, översatt till massor av språk och fortfarande så aktuell. Jag kan inte bestämma mig för om Jan Carlzon var väldigt långt före sin tid eller om det är näringslivet som är långsamt. Kanske ligger det lite sanning i båda delarna.

Han beskriver sin syn på ledarskap, hur han gick in både i linjeflyg och i SAS och vände upp och ner på bolagen. Införde ett helt annat synsätt och fick på det sättet lönsamheten att bli positiv igen.

Han berättar också ödmjukt om sina misstag, om att alla givetvis inte gillade förändringen. Maktförskjutningen blev ju radikal på vissa håll. Detta tycker jag ger boken ännu mer trovärdighet, att allt inte var guld och görna skogar hela tiden. Problemen i de olika bolagen löstes på helt olika sätt i detalj, men med samma utgångspunkt. Att riva pyramiderna. Med det pratar han om att decentralisera istället för att centralisera. Att flytta makten till besluten ut i verksamheten. Att det är de som jobbar i direkt kontakt med kunderna eller värdekedjan som är de som skall ha makt att besluta vad som behöver göras för att lösa situationen på bästa sätt. Både befogenhter och ansvar. Att högsta ledningen skall syssla med strategier och visoner, målsättningar och övergripande planer, att mellancheferna och supportfunktionerna skall stötta verksamheten i det yttersta ledet och att vi inte bara skall riva pyramiderna utan också riva väggarna som går horisontellt. Halleluja!!! Jag älskar att läsa detta! Jag tycker som du Jan, du är nästan min idol efter att ha läst ut boken. Den spännande frågan är tycker jag varför det är så svårt att jobba så?

Utdrag ur boken ”Vad är då SAS? Vi själva såg nog tidigare SAS som summan av flygplanen, de tekniska verkstäderna, kontoren, administrationen osv. Om man istället frågare dunkerna vad de anser om SAS, är det inte planen eller kontoren de talar om. Bedömningen bygger på vad som har hänt dem i kontakten med människorna i SAS. Det är när denna kontakt uppstår som SAS uppstår. SAS är kontakten mellan en enskild kund och en enskild SAS-anställd ute i fronten. Dessutom rä SAS också alla de människor som finns bakom, men sominte syns – killen på rampen som ser till att bagaget kommer rätt, teknikerna som håller planen i trim och alla de andra.”

Är du det minstra instresserad av ledarskap eller av SAS utveckling så läs boken. (Jag skulle gärna vilja höra hur det pratades internt när faktiskt flygmarknaden blev mer avreglerad. Det som SAS förberedde sig för, känns som att det var/är tufft för dem ändå. Men det är ju en annan historia.

(null)

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

 

Ledarskap by Darth Vader vs. Yoda

William är helt inne på Star wars just nu. Från början var det Lego, nu vill han se filmerna också. Jag köpte dem till Ulf-Björn i julklapp, alla sex filmerna. Vi har tittat på dem för att kunna avgöra vilka som William eventuellt kan få titta på. När jag såg dem tänkte jag på hur det går att likställa Darth Vaders och Yodas typer vid olika ledarstilar. Lite överdrivet givetvis.

Men Darth Vader står för ett väldigt driekt chefsskap med tydliga order, instruktioner och ingen möjlighet att tänka själv. Misslyckas de som är under Darth Vaders ledning blir de bestraffade eller degraderade. Managment by fear….

Medan Yoda, denna lilla gröna varelse som besitter så mycket viset och klokhet står för något helt annat. Han är inte chef, han är ledare. Han tvingar ingen, snarare tvärt om. Han åtar sig inte någon person som verkligen inte brinner för det eller har en stark tro och rätt motivation. Sen uppmuntrar han och bygger deras styrka inifrån. Han skapar inte efterföljare, han skapar stora ledare som är trygga i sig själva och tror på sin kraft och sin kapacitet. Det kallar jag en ledare det! Yoda är nog min nya idol.

Jag tror det var i den andra filmen (av de gamla) som Luke skulle lyfta upp sitt skepp ur träsket med tankekraft. Han sa att det inte gick, att det var omöjligt. Yoda puschade honom och han sa att han skulle försöka, varav Yoda svarar ”Du skall inte försöka, antingen skall du göra det eller så gör du det inte” Hur coolt!!! Luke klarar ändå inte att lyfta upp sitt skepp och går därifrån. Då gör lilla Yoda det. Luke utbrister, ”Jag trodde inte det var möjligt” Då svarar Yoda ”Det är därför du inte lyckades, för du trodde att det inte var möjligt”

Åh! Jag blir så varm i hjärtat när jag hör sånt. Jag tror verkligen på det, allt är möjligt om du tror på det.

Chefsskap via Darth Vader eller ledarskap via Yoda.

Chefsskap via Darth Vader eller ledarskap via Yoda.

Att leva med en som vill veta allt.

Viola vill veta allt just nu. Jag vet inte om det är något utmärkande för åldern, jag har slutat läsa de där böckerna om olika faser. Jag har bara erfarenhet av två barn, men mer olika barn får man leta efter. Så jag tror inte så jättemycket på böckerna gällande hur barn är i olika åldrar.  Hur som helst så vill Viola veta allt just nu. William är också sån, men inte lika intensiv längre. Hans frågor är mer av existensiell karaktär och kommer fram ur långa tankar och funderingar.

Det är ju helt fantastiskt att hon frågar mig om allt, hon tror verkligen att jag vet det mesta! Haha, undrar hur många år det håller i sig.

Mamma, varför är himlen rosa när solen går ner ibland?(null)
Varför är färgerna  i regnbåden som de är?
Varför är himlen blå?
Varför var de så dumma och spikade de upp Jesus på korset?
Varför är det en lucka där i golvet på bussen?
Varför tjänar vissa mer pengar än andra?
Varför finns det fattiga människor som inte har någon stans att bo?
Varför är inte alla snälla mot sina barn?
Hur funkar vulkanerna? Vilka vulkaner kan få utbrott?

Så fortsätter det, varje dag. Fler och fler frågor. Det är ju lärorikt, visst är det det. När jag inte kan svara och det finns ett korrekt svar så brukar vi fråga någon som vet, tex busschauffören… eller så brukar jag svara, ”det vet jag inte riktigt, det får vi googla när vi kommer hem” Det accepterar hon, så nu säger hon ibland. ”Mamma, kan vi inte googla när vi kommer hem hur grodorna lever på vintern?” eller ”Det gör inget mamma att du inte vet allt, vi kan googla det när vi kommer hem”

(null)
J
o, 4 år är en härlig ålder, iaf har den varit hos W och V. Förutom då när hon sätter sig ner och bara är helt tvärsur… Då hjälper inget, Jag brukar fråga henne vad det är och säga att det är mycket lättare om hon säger vad det är så vi kan reda ut det. ”Varför är du sur Viola?” ”Men! Jag vet ju inte!” En gång då så försökte jag säga, ”skall vi googla det då?” Det var inte alls uppskattat….

Svar från IKEA på kemikaliefrågorna

Nu kommer tredje inlägget om det här med plaster och kemikalier. Ni ser nr1 här och nr2 här.

För ett tag sedan fick jag även svar från IKEA gällande mina frågor om deras madrasser, plaster och teflonbeläggningar.

De precis som alla andra följer det som gäller från EU-REACH i första hand. Det är ju bra, men enligt Natrurskyddsverket så är det många kemikalier som inte ännu är klassade som farliga fast de mycket väl kan vara det och därför inte är med. Det gör det ju såklart också väldigt svårt för producenterna. Såklart så måste de ha något att förhålla sig till. Men de har ju också ett ansvar att minimera sin användning tycker jag. Speciellt stora företag som IKEA.

Positivt är ju att de har extra hårda regler för produkter på barnens IKEA.

De säger också att det är helt ofarliga beläggningar i deras teflon, PTFE.

Jag tror att min slutsats blir att jag inte skall vara så jättenojig. Men jag skall fokusera på att minimera plast i kök/vid maten, skaffa bra madrasser, minimera plaster på barnens rum och ha våra nya kleen kanteen vattenflaskor.

Se nedan hela svaret från IKEA.

Tack IKEA för ert svar.

Svaret från IKEA:
”Hej!

Våra kunder ska alltid vara övertygade om att IKEA produkter är säkra och hälsosamma. IKEA vill minimera eller helt avstå från användning av kemikalier och ämnen som kan vara skadliga för människa och miljö.

Gällande ftalater och bisfenoler i madrasser och textilier följer följer IKEA, EU:s REACH-lagstiftning i detalj och all ny information som kommer fram i denna process. En följd av REACH innebär att farliga kemikalier kommer upp på diverse listor för farliga substanser och även regleras på olika sätt. Vi följer detta i detalj och vi tillåter inte användning av: substanser som finns med på auktorisering listan enl EU REACH.

Vid produktion av produkterna används självklart diverse hjälpkemikalier. Vi har inte endast gränser för vad som får finnas i våra produkter utan styr även vad våra leverantörer får använda i produktionsskedet. Detta för att undvika överbäring av farliga produktionskemikalier till slutprodukten. Spårämnen från tillverkning av lyocell samt latex. Lyocell i sig består av cellulosa och vid produktionen används lösningsmedel som dock återanvänds och inte är del i slutprodukten. Latex innehåller spårämnen av allehanda slag. Vi på IKEA har valt att hantera detta genom att kräva emissionstester på madrasser med korresponderande gränsvärde för tänkbara föroreningar. IKEA har strikta gränser för hur mycket ämnen och vilka ämnen som får avges från en produkt (madrass i det här fallet).

IKEA-produkter innehåller inte några SVHC (Substances of Very High Concern) ämnen eller andra skadliga ämnen.
Vi har ett förbud av ftalater på Barnens IKEA, detta regleras i våra specifikationer och provas årligen.
IKEA-produkter på alla marknader, globalt, uppfyller stränga kemiska krav som uttrycks i både internationella och lokala lagar och standarder. Barnens IKEA har ytterligare skärpta kemiska krav.

Material eller artiklar gjorda av plast som är avsedda att komma i kontakt med mat är strikt reglerat inom EU (REACH). Referens EC No 10/2011, som ger en positivlista för tillåtna startämnen och specifika migrationsvärden som måste följas vid produktion. Även vissa tillsatser (eller additiv) är styrda av plastregelverket och har strikta migrationsvärden vilka IKEA ställer krav på och även testar slutprodukt mot.

Själva burken, IKEA 365+ är gjord i en plast som kallas SMMA och är en co-polymer av styrene och metyl metha acrylat. Själva locket består av en PPCO och betyder att det är en co-polymer av Polypropylen och Polyeten. Båda typerna av plastmaterial är tillåtna att använda i kontakt med mat och är testade med hjälp av olika livsmedelssimulanter, vilket krävs enligt det regelverk som styr matkontaktsmaterial.

Teflon och alla andra non-stickbeläggningar består av samma material. Det är en polymer som heter potytetrafluoroeten och förkortas PTFE. Detta plastmaterial är vävnadsvänligt och är inte skadligt för människokroppen.”