Författararkiv: Cecilia Rönn

Vad gör Varbergs kommun för att förhindra övergrepp på barn?

I veckan som var publicerades en artikel i Hallands Nyheter som jag och två kollegor inom Liberalerna har skrivit. Jag kommer att följa upp den med ett besök på kommunfullmäktige på tisdag. Jag har anmält en ”allmänhetens fråga” och hoppas få svar på den där.

Här ser ni artikeln. Faktan är hämtad från rapporterna: ”Det gäller en av fem – fakta om barn, sexuella övergrepp och sexuell exploatering i Sverige 2014” och ”Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn 2016”.

Jag har även tagit hjälp av all fakta som är samlad på hemsidan ”Tre ska bli noll”. Det är en organisation som jobbar utan vinstintresse för att med hjälp av experter sätta samman förslag och material som nu både förskolor och idrottsföreningar kan använda för att systematisera och införa integritetsarbete för barnen.


Detta är en så viktig fråga. Med dagens statistik så innebär det att över 2300 barn i Varbergs kommun mellan 0 och 15 år utsätts för sexuella övergrepp! Det är för mig helt omöjligt att ta in och förstå vidden av. Så många liv som förstörs, så många barn som utsätts för något av det värsta. Som vi vuxna har misslyckats! När vi har ett samhälle som inte skyddar de som behöver skyddet allra mest.

Jag hoppas och tror att jag kommer få svar på tisdag som är bra. Som visar att Varbergs kommun jobbar med denna viktiga fråga på ett målinriktat och strukturerat sätt. Det måste bara vara så.

Vänner ❤️

Vänner! Så fantastiskt det är med vänner. Jag försöker verkligen att hålla kontakten med vännerna även nu under dessa åren med små barn då det verkligen är utmanande att få tiden att räcka till.

Jag är lyckligt lottad som känner att jag nästan inte hinner med. Så sorgligt det hade varit om jag kände tvärt om, att jag inte hade några vänner att försöka behålla kontakten med. Är en person som har ganska få vänner, men summan av att ha få vänner i perioder i livet är att det tillslut ändå blir ganska många vänner. Jag har någon kvar från barndomen, någon från gymnasietiden, några från högskoletiden, någon från tiden när jag tränade massa med Wilma, någon från tiden när jag var engagerad inom studenvärlden, några som är mina syskon. Ja, ni fattar. Tillslut så blir det ju ganska många. Vilken lycka!

Nu när jag är nyligen hemkommen från Thailand så har jag ett sug att träffa mina fina vänner igen. Några har jag lyckats få till träffar med, vi har hunnit med att ha kalas för Nils så då fick vi träffa familjerna igen. Några har jag ännu inte fått till något datum med.


När jag träffade några av vännerna på en härlig lunch för några söndagar sen så tänkte jag på detta när jag körde hem från det. Hur fantastiskt glad jag är att jag har er, mina kära vänner. Vad roligt och befriande det är att ha andra vuxna att prata med som känner mig relativt bra om som jag genuint bryr mig om att veta hur det är med dem.

Jag är Liberal

För lite mer än ett år sen så blev jag medlem i ett politiskt parti. Det hade legat och mognat inom mig många år. Att jag vill engagera mig politiskt. Varför? Jo, som de flesta andra tror jag.

Jag vill förändra världen och göra den till en bättre plats. Jag vill att mina barn ska växa upp i en värd där det finns sociala skyddsnät så att de kan känna sig trygga i att de får sjukvård mm när de behöver det, att vi bor i ett samhälle där vi bryr oss om varandra och hjälper varandra, samtidigt som de skall känna att de kan åstadkomma precis vad de vill. Att de har ett speciellt syfte på jorden, en speciell talang och att samhället vill ha deras talang. Att det inte är någon annan som gör det åt dem, de får arbeta hårt och de kommer vilja göra det för belöningen i att känna att de åstadkommer något är fantastisk.

Ja, men ni hör. Såna saker. Kan såklart räkna upp massa fler saker, som att vi skall ha den bästa skolan i hela världen, att vi skall hjälpa andra länder som inte är lika rika som oss, att vi skall ha ett klimat där alla vill bidra mm mm.

Jag har vid nästan varje val röstat på olika partier. Så att bestämma sig för ett parti var inte det lättaste. Men de senaste åren har jag ändå känt att jag är liberal. Jag tror verkligen på individens förmåga och kapacitet. Jag tror på att skapa ett samhälle där individen får blomma ut i det den kan bäst. Samtidigt vill jag ha ett samhälle där vi tar han dom varandra, där de som blir sjuka, föräldrar, gamla får den support och den hjälp de behöver. Där den som blir arbetslös får en ersättning medans den försöker hitta ett annat jobb. Så när jag hade läst de flesta partiers partiprogram så kände jag att ja, jag är liberal.

Nu är jag aktiv inom Liberalerna i Varberg. Jag ser fram emot den här resan. Så mycket jag kommer lära mig och bidra med.

Foto: Ulf-Björn Rönn. Ibland är världen upp och ner. Jag vill vända den rätt

Foto: Nick Narcosis. Jag simmar hela tiden vidare till nya utmaningar att vända rätt

Foto: Nick Narcosis
Så här arg kan jag bli på orättvisor och när svaga drabbas!

Det är till barnen vi har alla skyldigheter. Vi vuxna. Vi ska skydda dem med alla medel, vi ska se till att världen de tar över är väl omhändertagen. Det är vår skyldighet

Tempo

Nu har jag jobbat två veckor. Så fort det går och så lite jag känner att jag hinner med. Nu är vi tillbaka i det snurrande hjulet med schema för varje dag för optimalt utnyttjande, läxor, gympa, utflykter, jobbresor, lunchlådor, veckohandlingar, gräsklippning, ogräsrensning mm mm.

Jag satt på knä i rabatten igår och rensade ogräs. Då kom Viola och William ut och skulle hoppa på den nya studsmattan. Bråket och tjafset var snart igång. Faktiskt så lyckades jag förstå behovet. Det var uppmärksamhet. Jag slutade med mitt och istället gick vi och la oss i den stora hängmattan och höll om varandra och pratade om allt och inget.

En liten gubbe på min axel sa åt mig att jag skulle återgå till mina sysslor och passa på nu när Nils var med UB, gör klart! Men en förståndigare röst inom mig sa åt mig att nej, det jag gör nu är så mycket viktigare! Ligga i hängmattan och ge de stora barnen full uppmärksamhet en stund.

Jag ska försöka minnas det när hjulet snurrar på. Att dra ner tempot och känna in barnen och mina egna behov. För om hundra år… Vem bryr sig om det är maskrosor i rabatterna eller ej? Inte jag. Dessutom är de tydligen helt fantastiskt fina berättade både man och barn för mig när jag sa högt att jag tycker det är dags att göra fint bland blommorna och på gräsmattan….

Tillbaka på Carlsberg

Igår började jag jobba igen efter min föräldraledighet. Första dagen tillbaka på jobbet kändes även den lite konstig. Sån stor skillnad.

När jag gick hem för ett år sen två veckor innan beräknad födsel av Nils så tänkte jag att 1 år är väldigt lång tid. Vad konstigt det kommer vara att vara hemma så länge. Jo, visst är det lång tid. Men, som med allt annat. När det är slut så känns det som att det gick så fort. Vart tog tiden vägen? Konstigt ändå. Hur perspektivet ändras hela tiden.

Ändå tycker jag att jag har varit mycket bättre på att njuta av tiden här och nu denna föräldraledigheten än de andra gångerna. Då har jag visserligen varit hemma mycket kortare tid också. Jag är ändå tacksam att jag kunde vara hemma så här länge, att jag uppskattat tiden. Samtidigt är det ju så att jag inte är en hemma mamma typ. Jag behöver ha saker att ta tag i som engagerar mig som ligger utanför hemmet. Jag behöver känna att jag är en del av samhället. Att jag bidrar helt enkelt.

Nu, denna gången när jag kommer tillbaka till jobbet så känner jag dock att det är viktigt med balansen. Att jag vill ha allt det där med att bidra och vara med och göra skillnad på arbetet samtidigt som jag vill känna att jag inte väljer bort mina barn, min familj. De tycker fortfarande att det är väldigt roligt att umgås och göra saker tillsammans med mig. Det tänker jag ta tillvara på. Det är inte så länge de kommer att tycka så. Jag märker redan en skillnad på William. Kompisar blir viktigare och viktigare och han får mer och mer behov av att vara själv och bestämma själv över sin tid. Jag är så glad varje dag som de fortfarande vill sitta i soffan och mysa, som jag får kramar från dem.

Nu blev det inte så mycket om själva jobbet. Det får bli det nästa gång. Jag är iaf tillbaka på samma tjänst som innan, Lean/TPM manager. Ett fantastiskt roligt jobb där jag verkligen känner att jag får göra massa roliga saker. Jag får arbeta med förbättringar, jag får arbeta med människor och det ger hela tiden lärorika möten och utmaningar som behöver lösas.

Hemma igen

Så var vi hemma igen. I torsdags (den 4 maj) landade vi på Landvetter. En dygnslång resa för att komma hem var slut och det återstod endast 1 timmes bilfärd hem.

Min gulliga mamma hade gjort lunch till oss så vi stannade till hos dem för att äta lunch. Väl där överraskade hon dessutom med lite presenter. Så väldigt snällt.

Vi fick krama om Wilma som vi inte sett på 3 månader och vi fick en väldigt god lunch. Sen bar det slutligen av hemåt till vårt hus. Det var konstigt att komma hem. Det andra stället i Thailand blev ju också vårt hem, med en väldigt härlig vardag. Så att komma hit kändes märkligt. Nu är det över, den där härliga kravlösa vistelsen med massa familjetid. Nu skall det packas upp, tvättas, klippas gräs, rensas i rabatter, förbereda skolstart, handla mat, förbereda att börja jobba igen… Ja, en helt vanlig vardag helt enkelt.

Vi gladde oss mycket åt att vi kom hem till strålande väder. Jag fyllde år på lördagen och som vanligt visade sig solen från sin bästa sida på min födelsedag. Vi har njutit av att kunna vara ute, sitta på altanen och njuta samt låta barnen (Nils) springa runt på gräset.

Bra att ha med i sitt reseapotek

Nu efter 3 månader i Thailand har jag fått mer fakta om vad som kan vara bra att ha med sig i sitt reseapotek. Iom att det var första gången vi reste så länge som vi har varit iväg och iom att vi har tre ganska små barn så var vårt reseapotek välfyllt. Hellre för mycket än lite resonerade vi. I vissa fall har det varit riktigt bra saker, i vissa fall så tog vi för mycket. Såklart är det väl också så att om det inte händer något så behöver man ju inget…

För det första så har vi varit förskonade mot både magåkommor, allvarliga olyckor eller sjukdomar. Det är vi såklart jättetacksamma för. Och pga det så har vi många saker vi inte har behövt använda.

Här kommer iaf vad jag rekommenderar er att packa med eller försäkra er om att det går att köpa på plats vid behov:
Plåster – Till skavsår, mindre skärsår mm.
Otinova – Spray som hjälper mot irritation pga för mycket badande i poolen. sk poolöra. Väldigt bra, la irritationen på några dagar.
Silikonproppar – Att ha i poolen om du eller barnen har känsliga hörselgångar som lätt blir irriterade.
Calma, eller andra åksjuketabletter – Såklart bara om du blir åksjuk. Jag hade behövt något starkt när jag åkte båt och dök. Mitt ena barn kräktes på båtutflykten. Nu kan du bara använda Calma för barn över 12 år. Men om det finns åksjuketabletter för mindre hade jag tagit med det.
Antihistamin – För att lindra reaktioner på myggbett eller andra bett
Xylocaine – För att lindra klåda av bett mm. Har iof hört att de har ngt här i Thailand som används på myggbett och är väldigt effektivt. Så kanske går det att hitta här nere också.
Mineralsalt – Istället för att varje dag ta en Resorb som innehåller onödigt socker så kan du salta lite mer på maten. Vi hittade inget mineralsalt här nere så det fick första besökarna ta med från Sverige. Har varit jättebra.
Resorb – Vid några enstaka gånger har det ändå behövts. Men inte alls varje dag, inte ens varje vecka. Så det har vi ganska mycket över.
Värktabletter – Användes när bebis fick hög feber två gånger (suppar) och har använts några gånger av oss vuxna. (Drinkarna är så billiga i Thailand….)
Febertermometer – 
Sårtvätt – Lätt hänt att skrubba sig, eller riva sig på en snäcka på stranden el. ngt. Skönt att kunna tvätta rent.
Magtabletter mot diarré – Vi har som tur var inte behövt använda detta, men jag hade inte åkt utan att ta med det. Kan vara riktigt jobbigt annars…
Aloe vera – För att lindra bett, ev solbränna mm
Solskydd – Det absolut bästa vi har tagit med oss är Eco Cosmetis solkräm med solskyddsfaktor 30 som också fungerar som myggskydd! Halleluja så bra! Dessutom har det varit väldigt effektivt. Vi har smörjat barnen på morgonen och sen har vi bara behövt komplettera med spray på kvällen när vi skulle ut och äta. Helt magiskt bra på ställen där det även finns dagaktiva myggor som kan bära på hemska sjukdomar…
Myggskydd – Se ovan om solkrämen. Vi tog även med oss Mygga från Sverige. Men här nere har funnits minst lika bra alternativ. Vi har kört giftfria varianter av citronella olja. Har funkat ok. Det finns också massa effektiva varianter som dock är giftiga. Vi har valt bort dem pga barnen och pga att jag ammar. Men, myggmedel är helt onödigt att ta med från Sverige.
Pincett, sax, och nageltång
Antihistamin – 
Var väldigt bra vissa gånger när myggbetten gav stora och väldigt jobbiga utslag. Vissa påstår att det skulle kunna hjälpa förebyggande mot myggbett också. Men det förstår jag inte alls. Har iaf inte tagit det förebyggande utan vid behov.

Egentillverkade saronger

En av sakerna som barnen har fått göra på skolan är batik. Det är en person som har kommit till skolan och visat dem tekniken. Han har en butik inne i Saladan där man dels kan köpa hans egenmålade saronger och dels så kan man göra en egen sarong. Vi har pratat om att vi skulle låta barnen göra detta och så gick tiden. Men förra veckan tog vi äntligen tag i att Viola och jag gick in till Saladan och gjorde en sarong tillsammans med hennes kompis från skolan. Viola gjorde en solnedgång.

Det var verkligen jätteroligt att skapa något själv. Det tog ca 2 timmar och det kostar 450 bath.

Sarongen skulle torka och sen vaxas så den kunde hämtas tidigast dagen efter. Några dagar efter gick jag in igen, men den här gången med William. Han ville såklart också skapa sig en sarong att ta med hem som minne. Han ville ha en spektakulär figur på sin och vi fick lite hjälp av konstnären som hade butiken för att få till det på bästa sätt. Även William blev väldigt nöjd med resultatet. Nu skall även hans sarong torkas innan vi kan hämta upp den.

Min yogaresa

Denna vistelse har verkligen gett mig en unik möjlighet att utvecklas inom och utforska yogans fantastiska värld. Jag har haft möjligheten att gå på yoga mellan 5-7 dagar per vecka under min vistelse här. Som jag har skrivit innan så är det på Oasis Yoga jag har tillbringat mina yogatimmar. Varje pass hos dem är 1,5 timme långt och de har tre olika former av Yoga som jag har gått på, Ashtanga, Flow och Yin yoga.

Innan jag kom till Thailand så var min favorit på Asia spa där jag tränar yoga i vanliga fall just Yin yoga. Jag älskar den meditativa och avslappnande yogan som samtidigt är otroligt utmanande och helande. Den gör att jag verkligen känner att jag kan ta mer plats i min egen kropp, minskar på spänningar, utmanar mig i att vara här och nu samt är otroligt helande. Men under min vistelse här i Thailand så har jag kommit att uppskatta Ashtanga och Flow lika mycket. Jag har verkligen insett att det är just Yin och Yang. Att min kropp behöver båda sorterna. Att träna den utmanande formen av yoga som utmanar mig fysiskt har hjälpt mig att få en starkare kropp med bättre hållning och kroppskontroll. Det har lett till mindre värk i kroppen och en bättre självkänsla och självförtroende. Jag har en fantastisk kropp som kan göra så många saker, bara jag ger den rätt förutsättningar.

Yoga handlar ju inte alls om att jämföra sig med andra eller klara vissa positioner. Det handlar om att hålla sig lugn i pressade situationer/positioner genom att hela tiden ha en lugn och jämn andning. Dock så gläds jag åt min egen utveckling, jag känner hur jag under denna tiden har blivit starkare i kroppen och hur vissa positioner som jag inte alls kunde göra innan nu inte är lika svåra. Vissa gör jag med lätthet, vissa med stor koncentration och vissa med lite hjälp. Jag inser att jag har en otrolig utveckling kvar och yoga är aldrig något som jag blir klar med, det är ett livslångt praktiserande och det gör att jag kommer må bättre i kroppen även när jag blir äldre.

Allt detta ovan, tillsammans med hur bra det har känts att träna på Asia spa och hur jag kände att jag saknade yogan under de 6 månader som jag hade uppehåll i samband med Nils födelse och tiden efteråt har gjort att jag har anmält mig till en 200 timmars grundutbildning för att bli Yogalärare! Jag ser verkligen fram emot vad detta året kommer ge mig inom yogans värld!

Namaste!

Så kom sista skoldagen i Thailand

Så kom sista skoldagen för barnen på Sanuk. Vilka veckor det har varit! Vad bra barnen har haft det i skolan och jag har flera gånger tänkt på hur fantastiskt bra de jobbar på skolan. Har också funderat på vad som skiljer sig från den klassiska skolan i Sverige och om de skillnaderna eventuellt bidrar med skillnader i resultaten. Jag har såklart inte några svar på det efter att ha upplevt hur det är i 10 veckor här med två barn. Största anledningen till det är att barnen har det väldigt bra på sin nuvarande skola i Sverige också, Ankarskolan. De har där fantastiska pedagoger som ser individen, de har ett klimat där jag som förälder känner mig lyssnad på och de jobbar väldigt innovativt.

Men, nu var det Sanuk. Det jag har reflekterat över här är att de arbetare väldigt aktivt med respekt för sig själv och respekt för andra. De lyfter upp integritet som en viktig del och de har pratat om ”Stopp min kropp” och ”RAR – Respekt för sig själv, ansvar för sina handlingar, respekt för andra”. De pratar om hur det är att vara en bra vän och de har en väl fungerande rutin för när nya kommer och åker. Såklart, med tanke på vad de är för skola. Men lik väl väldigt viktigt. För alla som kommer tilldels de en fadder mm, för de som åker sjungs det för.

Varje morgon så har de samling tillsammans över klassgränserna där de pratar om just dessa saker, varje vecka åker de iväg på Tai-tema där de också blandas mellan klasserna och de har nu tex gjort ett teknikprojekt där de skapar ett nöjesfält och de äldre eleverna gör karuseller med elektricitet medans de yngre barnen målar träd och entré mm.

Ytterligare en sak som skiljer sig markant är att de är betydligt färre barn i varje klass. Skiljer sig såklart över året, men barnen var aldrig mer än 10-12 i grupperna vad jag kunde se. Samt så har de inte den klassiska undervisningsformen med stora genomgångar där alla sitter och lyssnar på läraren, utan de jobbar med självständigt med sin planering från Sverige och sitter i mindre grupper och arbetar tillsammans med andra elever som också jobbar med det ämnet där och då. Detta liknar mycket det jag har sett från när barnen gick på Montessoriförskola. Det sättet att arbeta på tror jag är väldigt bra.

Vi är väldigt nöjda med barnens skolgång här och det blir roligt att komma hem och återuppta arbetet i skolan i Sverige, samt se om deras pedagoger hemma märker någon skillnad. Det är verkligen en ynnest att vi har kunnat göra detta och ge barnen dessa erfarenheter. De har fått så mycket mer än bara fullföljt sin undervisning. De har lärt känna massa andra barn, de har känt på hur det känns att komma ny till klassen, ta hand om andra som kommer nya, ta avsked, lärt sig om den Thailändska kulturen, lärt sig de mest användbara orden på Tai, ätit taimat mm mm.