Jag väljer att skriva om resan för jag har insett att det bästa sättet jag kan bidra på som riksdagsledamot från Sverige är genom att berätta om det jag såg och gjorde, jobba för att bidra till att stödet till Ukraina fortsätter på bästa sätt utifrån deras behov. Jag kan inte på nått sätt förstå eller försöka förstå hur det verkligen är att leva i detta som miljontals Ukrainare gör. Det är med en stor ödmjukhet och respekt som jag försöker göra denna resa rättvisa och ta med mig lärdomarna för att fortsätta bidra till att vi hjälper Ukraina att vinna kriget och sin frihet.
Det är en ganska lång resa för att ta sig till Ukraina som ändå ligger nära Sverige. Först fick vi flyga till Warszawa. Därifrån var det buss till staden Chelm som ligger nära gränsen till Ukraina. Därifrån tog vi tåget som skulle ta oss till Kiev. 13 timmars tåg men då det var på natten var det ganska smidigt.
Vi hade fått tydliga instruktioner innan resan. Ingen fick veta vart vi skulle. Vi fick inte ta med egna mobiler, datorer mm. Dagen innan hade jag fått kvittera ut en lånetelefon till resan som var utan allt i princip. Underrättelsehotet är stort liksom hoten pga kriget. Vi hade fått tydliga instruktioner om hur vi skulle agera mm. Telefonen var utrustad med en app som signalerade om det kom flyglarm och om det då var dags att bege sig till närmsta skyddsrum.
Vi anlände tidig morgon (5:30, den 9 maj) Det hade varit flyganfall mot Kiev natten innan vi åkte och att vi reste just dessa datum, 8-10 maj kändes extra nervöst. Vi möttes upp och fick skjuts till hotellet för att kunna fräscha till oss innan det var dags för det första mötet på Ambassaden. Denna dag bestod av möte med utskottet för EU närmande, besök på Kyiv School och Economics, möte med FN:s del för humanitär hjälp (OCHA), Finansminister Martjenko, Möte med president Zelenskyjs rådgivare Roman Mashovets om det militära läget och sen möte med ett antal radaledamöter (riksdagsledamöter)
Så glad och tacksam för att dessa personer tog sig tid att prata med oss, berätta för oss hur de såg på saken. De har fortsatt stora behov av krigsmaterial, de vill ha tillgång till de ryska frysta tillgångar för bla återuppbyggnad, de jobbar hårt för att komma till rätta med det de behöver för att så snart det går bli medlemmar i Europeiska unionen. På varje ställe vi besökte så såg jag den Ukrainska flaggan vaja tillsammans med den Europeiska. Igen slogs jag av känslan att vi i Sverige är så bortskämda. Vi har tom vissa partier och personer som tvekar till om EU är ett bra sätt att samarbete inom. Jag kan efter den här resan bestämt säga att Ukraina har svaret. Stora problem löses bäst tillsammans. Gemenskap ger också ett skydd.
Besöket på Kyiv school of Economics var också imponerande. Sen Rysslands invasion har de utökat sina platser från 200 till 750 platser. Varav hälften är på stipendium för att fler ska få möjligheten att studera. De hade även byggt flera föreläsningssalar i skyddsrum för att kunna bedriva undervisning även under flyglarm. Flera av utbildningarna var skapade för att utbilda personer som behövs i offentlig sektor för bla EU medlemskapet.
Nästa inlägg kommer handla om besöket i Borodjanka, med talmannen Mr. Stefantjuk mm.