Kategoriarkiv: Personlig utveckling

Förbättringsarbete inom offentliga organisationer

Nu är det dags för budgetarbete och planer för nästkommande år. Samt långtidsplaner och målsättningar för mandatperioden i Varbergs kommun. Målen är jobbat med sen början på året och nu återstår det att identifiera måltal som nämnden vill följa nästkommande mandatperiod.

Vi står precis som alla kommuner inför utmaningar kommande åren men förändrad demografi, konsekvenser om det nya utjämningssystemet klubbas igenom och en allt mindre arbetskraft. Hur löser man egentligen dessa typer av utmaningar.

Jag triggas ju och går igång på sånt här. För min övertygelse är att det är absolut möjligt att göra förbättringar i en verksamhet utan att det ska påverka kvaliteten eller att det innebär att människorna ska behöva springa fortare. Dock är detta ett svårt ämne att prata om och det rör ofta upp massor av känslor. ”Här kommer andra och ska berätta för mig hur vi jobbar bäst”, ”Jag gör så gott jag kan”. Det är vanliga kommentarer och det med all rätta. För det finns så många fällor att trampa i när det kommer till sånt här arbete. Jag har lärt mig ett antal både den svåra vägen genom att ha begått misstagen, några har jag lärt mig genom att lyssna på andra.

Jag vet att det finns några saker man behöver klara av för att göra detta på ett bra sätt.

  • Tydlig målbild som man kommer fram till och bjuder in de som påverkas i att vara delaktiga.
  • Var noga med att förklara ”Varför” och svara på frågor.
  • Respekt för varandra och varandras kompetens. Det är alltid den som utför arbetet som bäst vet vad som behövs, vilka utmaningar som finns och vad som skulle kunna förbättras.
  • Kommunikation, kommunikation och kommunikation. Respektfull sådan och tvåvägs.
  • Stor respekt för att alla är olika när det kommer till förbättrings- och förändringsarbete och att det tar olika lång tid för alla att tycka det är intressant och utvecklande.

Det finns såklart många många fler tips och hållpunkter. Men ovan är några som jag tycker är väldigt viktiga. Det spelar till slut ingen roll vilka verktyg eller mallar man använder. Det som spelar roll är om du får med dig personerna som berörs och om du får med dig deras vilja till att ta små steg mot att ständigt hitta förbättringar/förenklingar och en vilja att hela tiden utmana gamla arbetssätt mot dagens möjligheter utan prestige.

Jag tycker iaf att det är otroligt roligt och inspirerande och nu när jag har lite mer erfarenhet från politiska organisationer inser jag att detta är i princip samma behov som i privat verksamhet med skillnaden att det är andra spelregler.

Miljöfokus – Gör ditt eget tvättmedel

När det kommer till miljön så försöker jag leva efter devisen att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det innebär att jag försöker tänka till i vardagen och göra bra val. Jag är på inget sätt fulländad i detta och det finns massor av fler saker jag kan göra. Ibland kan det kännas nästan övermäktigt. Att jag har dåligt samvete för hur jag lever, att jag är en belastning för miljön samtidigt som det ibland kan kännas som att det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör. Hur stor del har det lilla jag gör påverkar i det stora. Men! Så är det ju för oss alla. Så jag försöker tänkta att jag gör det bästa jag kan och hoppas att många många fler gör så. Alla kan göra något.

För ett tag sen så visade en vän till mig hur jag skulle kunna göra eget tvätt medel. Så det har jag testat nu.

Varför kanske ni undrar, jag tänker att det är bra att försöka minimera belastningen av kemikalier i hemmet i så stor utsträckning som möjligt. Både för oss familjemedlemmar och för miljön. Klassiskt tvättmedel innehåller kemikalier, bland annat tensider. Som både kan vara problematiska för din hud och för miljön. Vill du inte göra eget tvättmedel så är det enligt naturskyddsföreningen bra att välja milömärkta alternativ.

Ett väldigt enkelt sätt att göra en miljövinst är att helt enkelt sluta med sköljmedel.
Jag har också läst att det går att använda Såpa som tvättmedel som ska innehålla betydligt färre kemikalier. Har dock inte testat detta själv.

Hur gör man då tvättmedel?

Det finns massor av bloggar, recept, hemsidor mm som beskriver hur du gör tvättmedel. Här kommer en kort förklaring:

Ingridienser:
Olivolja
Vatten
Natriumhydroxid (kaustiksoda) Först köpte jag en vanlig i affären. Men det blev inte bra. På flaskan stod det att det bara innehöll natriumhydroxid. Men på företagets hemsida så stod det att det även innehöll andra ingridienser. Så kolla upp att du får en bra variant. Den jag har länkat till fungerar.
Ev ngn doftolja

Viktigt är att ha skyddsutrustning på sig då natriumhydroxid är frätande. Använd skyddsglasögon, handskar, förkläde. Blanda ihop vatten och natriumhydroxid utomhus och andas inte in ångan som blir när du blandar ihop detta. Undvik rostfria redskap då de reagerar med Natriumhydroxiden.

Jag har inte skrivit exakta mängder då det alltid varierar med mängd natriumhydroxid beroende på vilka oljor du använder. Du kan göra tvål/tvättmedel med även andra oljor. Olivolja ger ett tvättmedel som du kan använda även till ullkläder och fintvättar. Det är samma princip att göra tvål för kroppen men då minskar du mängden kaustiksoda för att inte förtvåla oljan helt utan ha kvar olja i tvålen som gör att huden inte torkar ut lika mycket. Kolla i denna tabellen för riktlinje beroende på vad du skall tillverka och med vilken eller vilka oljor. Här kan du se ett annat recept och steg för steg. 

  1. Ta på dig skyddsutrustning
  2. Läs igenom hela receptet innan du börjar.
  3. Mät upp vatten
  4. Väg upp natriumhydroxid och vispa ner den i vattnet. Jätteviktigt att vispa ner Natriumhydroxid i vatten och inte tvärt om! Blandningen blir varm och mjölkig. Rör om tills det blir en klar vätska. Låt blandningen stå ute och gör iordning oljan.
  5. Väg upp olja i en kastrull och värm på svag värme.
  6. När oljan är ca 40 grader varm ta den från plattan. Låt vattenblandningen svalna av till 40 grader. Häll sen ner vattenblandningen i oljan medans du vispar med en stavmixer.
  7. Mixa med stavmixer tills blandningen tjocknar och blir som filmjölk. Det ska bli märke efter stavmixern i blandningen. Det kan ta sin tid. Ha tålamod.
  8. Tillsätt nu doftolja om du vill det.
  9. Häll upp tvålmassan i en form och låt tvålen stelna i formen 1-2 dagar. Tippa sedan ut den och skär med en vass kniv upp i lagom stora bitar. Låt tvålen mogna i fyra veckor innan du använder den.
  10. Vill du ha flytande tvättmedel så riv tvålen till tvålflingor (Det går bra att använda tvålflingorna direkt i maskinen har jag läst. Men har inte provat detta själv.)
  11. Rör ner 100 g flingor i 2 liter vatten och låt flingorna smälta.
  12. Häll upp på flaska och du har nu tvättmedel!
  13. Dosera ca 0,75-1 dl per tvätt.

Vispning av olja och vattenblandning

Färdig tvål att stelna under 24-48 timmar. Efter denna tid kan du hantera tvålen utan handskar.

Uppskuren tvål. Detta göra efter 24-48 timmar. Låt den sen mogna i ca 4 veckor

Färdigt tvättmedel! Flingor i burkarna och flytande i flaskorna. Nu är det bara att börja tvätta.

Lycka till!

Ett ständigt lärande

Ju äldre jag har blivit desto mer intresserad och ödmjuk har jag blivit för allt jag inte kan. Samt nyfiken på detta och det finns en stor vilja att lära mig mer hela tiden. Förutom att ständigt läsa böcker, ta in åsikter och tankar från andra och föra diskussioner mm så har jag de senaste åren haft den fantastiska förmånen att kunna fördjupa mig ordentligt under några perioder.

Min Maskiningenjörsutbildning som jag påbörjade slutet av 90-talet! var en fantastisk upplevelse. Just där och då så uppskattade jag faktiskt mest allt runtomkring. Kompisarna, att bo själv, sitta och plugga med vänner, festa med vänner. Nu i efterhand är jag jätteglad för min utbildning och även om jag inte jobbar som ingenjör så har jag haft stor nytta av mina kunskaper både i yrkeslivet och privatlivet. Är otroligt tacksam för att jag bor i ett land som gör det möjligt även för personer som mig att studera vidare. Det går bra även utan att komma från ett studievant hem eller med några ekonomiska förutsättningar.

15 år senare var det dags igen. Då bestämde jag mig för att ta ett års paus från yrkeslivet och skriva in mig som student på Göteborgs universitet. Jag hade redan läst A-nivå samtidigt som jag jobbade inom företagsekonomi. Men B- och C-nivå fick bli på helfart. Detta var inte lika enkelt som första gången. Jag hade länge saknat dessa kunskaper i min yrkesroll. Men när jag nu hade familj, hus och ekonomiska åtagande så var jag tvungen att planera betydligt mer. Så efter några års sparande och när tillfället var rätt gjorde jag slag i saken. Jag är fullt medveten om att jag är privilegierad som kunde leva på sparade pengar och min man under ett år. Så om jag har några unga läsare, passa på att plugga innan du behöver försörja någon mer på din inkomst. Det är iaf betydligt enklare. Men så roligt det var att bli student för ett år igen!

Nu tre år efter mina ekonomistudier så anmälde jag mig till en ett års utbildning för att bli yogalärare. Det har sannerligen varit en omtumlande, lärorik och känslosam resa. Varje månad har jag tillbringar en hel helg med 2 andra fantastiska själar och lärt mig så mycket på så många olika plan. Mellan träffarna har vi haft massor med litteratur att läsa, frågor att svara på och fysisk praktik att öva på. Ja, det har tagit mycket tid. Jag har suttit sena kvällar och tränat tidiga mornar för att få ihop det med jobb och tre barn. Om det har varit värt det? Fråga min man… 💕
Nä, men allvarligt så har det varit en av de bättre sakerna jag har prioriterat att göra. Nu i Juni hade jag min certifieringsklass och nu startar nästa steg. 🙏 Vad det blir gällande personlig utveckling vet jag inte ännu. Nu ska jag unna mig ledighet och mer närvaro med familjen på lediga stunder. Nu lyfter jag näsan tillfälligt från yogaböckerna.

Du har lämnat ett stort tomrum hos oss älskade Wilma

Igår var en fruktansvärd dag. Den dagen som alla djurägare fasar för. Som man vet ska komma, men som jag iaf har ignorerat och tänkt att det är iaf inte nu. Igår var nu.

Min älskade lilla Wilma. Som har funnits i vår familj i snart 14 år. Vi köpte henne redan ett halvår efter att vi träffades. Som 24-åring blev jag med valp. Hon har varit där genom barn, hus, giftermål och mycket mycket mer. Hon har varit en fantastisk kamrat och en sån stor källa till djup vishet. Hennes bruna ögon som alltid visade så mycket kunskap om världen. Vår ordlösa kommunikation som växte sig starkare efter varje timme som vi tränade tillsammans. Allt hon lärt mig om ledarskap, om att var förälder. Allt hon rustat mig för. Jag hade inte kunnat ha en bättre läromästare i att vara konsekvent, i att testa mina ledaregenskaper när vi tränade, i att vara kärleksfull, konsekvent och tydlig. I att vara i nuet. Det fanns inget som var så välgörande för själen som att umgås med henne. Hon lärde mig vikten av förundran och att vara i nuet. Det är jag så tacksam för.

Alla de som var rädda för hundar men som ändå kände sig trygga med att vara i närheten av Wilma. Alla de som blev så glada av att träffa henne varje dag den tiden hon var med oss på jobbet och var en ”kontorshund”. Hennes dagmatte i Helsingborg. Mina föräldrar som hon bodde hos de sista åren då vi fick det tråkiga beskedet att ett av barnen var allergiskt. Alla våra syskon och familjemedlemmar vars hjärta hon också krupit in i. Jag vet att hon har lämnat så många spår av kärlek och fina minnen bakom sig.

Jag vet att hon var gammal, jag vet att hon hade levt klart, hon sa det så tydligt till mig några dagar innan. Men ändå är det så svårt, det är så tomt, de är så fruktansvärt hemskt att vara den som bestämmer över liv och död. Det skär i hjärtat att se barn och familj så upprivna och ledsna, det sliter itu mig inuti att hon inte finns bland oss längre.

Försöker verkligen att använda alla tekniker som yogan har gett mig. Att vara i nuet, att inte klamra mig fast, att vara tacksam för det som varit, att andas, att ta en minut i taget. Vet ju att det kommer bli bättre för varje dag. Men just nu så kryper hon in i mitt sinne hela tiden. Med minnesbilder, tankar om vad vi upplevt, sorg att jag aldrig mer få klappa henne, promenera med henne eller se när barnen leker med henne.

Min fina älskade Wilma, du kommer alltid vara en del av mitt och många andras hjärtan. Vi älskar dig och minns dig för alltid.

Vila i frid, hoppas du nu springer lyckligt efter pinnar på en sommaräng utan krämpor, stelhet eller smärtor.

Alla har lika mycket tid?

Det slog mig höromdagen av att tiden är lika för alla. Alla har 24 timmar till förfogande varje dygn. Tänk vad jämlikt ändå?

Ok, jag är mycket väl medveten om att alla inte har samma förutsättningar att nyttja tiden. Vissa är sjuka, vissa har fysiska hinder som gör att även om dygnet har 24 timmar så finns det ingen möjlighet att ”nyttja” dessa timmar som individen vill.

Om vi för ett ögonblick smalnar av vår tanke till alla andra som faktiskt har de fysiska och mentala förmågan att nyttja sin tid. Är det inte då faktiskt väldigt jämlikt att vi alla har lika många timmar att tillgå?

Min första tanke var att jo så är det ju.

Fast, det räckte att ägna tanken några minuter så insåg jag att nej, så är det ju inte. Även om alla har 24 timmar så har inte alla den fria viljan att spendera tiden som de själva vill. Jag är ju verkligen en anhängare av att ta ansvar för sitt eget liv och inte hamna i en offerkoffa. Men i många fall så handlar det inte om att inte ta ansvar eller se sig själv som ett offer. I många fall så handlar det om överlevnad, strutkurer som inte kan brytas av individen själv och förutsättningar som gör att det inte går att bryta sig ut.
Om jag blicker utanför min priviligierade tillvaro och min umgängeskrets så är ju världen så mycket större än så. I många länder är fattigdomen extrem, det finns inget annat väl än att ägna de flesta timmar på dygnet åt att hitta mat och vatten för överlevnad, eller i vissa kulturer är tex kvinnor så styrda och förtryckta att det inte finns realistiska möjligheter för dem att själva bestämma över sin egen tid. Exemplena går att göra en lång lång lista av.

Så jag tar tillbaka det där med att det är jämställt att alla har 24 timmar på dygnet att disponera. Å ena sidan kan det tyckas så. Men vi en andra blick så är frågan betydligt mer komplex än så.

Saker jag skulle vilja sagt till mitt 18 åriga jag

Nu fyller jag snart 38 år. När jag var 18 var den siffran oändligt långt borta. Men nu är den här.

Det finns så många saker jag har lärt mig som jag tänker att jag skulle velat sagt till mitt 18-åriga jag. Kanske hade jag kunnat bespara henne från självförakt, självkritik och osäkerhet.

Så många timmar jag har varit kritisk till mig själv. Till mitt utseende, till min kropp, till mitt hår, till mina kläder, till vad jag har sagt, till om jag är värd att älskas. Nu blir jag väldigt personlig, men jag tror och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att så många unga människor känner samma sak precis här och nu. På många sätt var jag ändå mer skonad än vad de som är 18 år idag är. Jag växte inte upp med att ständigt vara tillgänglig och ”perfekt” i sociala media.

Kanske att det hör livsresan till att gå igenom den fasen. Men jag tänker att det nog hade kunna vara ännu bättre om jag hade insett vissa saker då som jag har insett först nu, för några år sen när jag blev vuxen. Jag kan absolut inte säga att jag är imun mot yttre ideal mm ännu. Det är en ständig kamp varje dag. Men jag har en så otroligt mycket bättre och snällare inställning till mig själv.

Min äldre syster sa sist vi sågs att hon inte längre bryr sig om vad andra tycker om hennes åsikter. Hon har landat i att det är ok om alla inte gillar henne. Hon tänker inte låtsas. Sen konstaterade hon att det kanske är en sak som kommer med åldern. Hon har nog rätt i det, till viss del. Men jag kan ändå inte tänka att det inte måste vara så.

Jag hoppas så innerligt att mina barn kommer ha mindre av det självförakt som jag hade, att de kommer vara mindre självkritiska, att de kommer vara snällare mot sig själva. Jag hoppas att mina ständiga ord till dem ”du är perfekt precis som du är” går in någonstans på djupet och finns där som en grund när de går ut i livet och får alla ideal och ”måsten” på sig.

Cecilia, detta vill jag säga till mitt 18 åriga jag.
Du var perfekt precis som du var. Du var en bra kompis, en bra syster, ett bra barn. Du förtjänades att älskas precis som du var. Du bidrog med mycket bra och du skulle inte sett ut på något annat sätt än du gjorde. Din kropp var perfekt, ditt hår likaså. Älska dig själv precis som du är.

För din kropp är ditt tempel. Den tar dig genom livet varje dag. Den bär dig även om du inte är snäll mot den, den älskar dig precis som du är och den gör allt för dig. Var snäll mot den.

Du behöver inte sminka dig för att duga, du duger precis som du är. Gör det om det är kul. Men gör det inte för någon annans skulle eller för att känna att du duger.

Var helt enkelt snäll mot dig själv. Och du, tack, tack mitt 18 åriga jag för att du tog mig dit jag är idag. Jag skulle inte vilja vara någon annan stans.

Hur kommunicerar vi bäst till varandra?

Har du hört talas om talesättet ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Det stämmer väl ibland. Tänker när det handlar om vissa principer, ärlighet, vara snäll, hjälpsam mm. Men! Den allra bästa kommunikationen och samarbetet uppstår nog när du har förmågan att ”behandla andra som de vill bli behandlade”. 

Har du läst boken ”Omgiven av idioter”? Det är ganska många av oss som har det. Den har de senaste månaderna blivit väldigt populär. Vilket är väldigt roligt såklart. Tänker att om många är medvetna om våra olika personlighetstyper och att det faktiskt kan vara bra att anstränga sig för att kommunicera med andra så bra som möjligt så gynnar det alla. Privata relationer, affärsrelationer, vänskapsrelationer, ledarskap för de som är chefer, ledarskap för de som är ledare på fritiden. Ja, alla typer av relationer.

Dessutom så tänker jag att det kanske också ökar självinsikten hos dig själv? Det är ju också en fördel. Att du kan inse hur du själv funkar. Vilka är egentligen dina styrkor och svagheter? Hur fungerar du, och framförallt. Vad triggar dig? Kan du genom större självinsikt inse när du triggas igång och då istället för att instinktivt reagera välja att agera? Sååå svårt, jag vet. Jag övar och övar. Det kommer nog aldrig vara något jag blir fullärd i.

En sak bara som jag kände jag när hade läst boken.  jag började ännu mer att kategorisera människor jag träffade. ”Undra vad den personen har för färg eller färger? Det är säkert grön…”. Sådär. Tänker att det kan ju såklart ha en positiv fördel om ditt syfte är att försöka bemöta personen på ett bra sätt. Men det kan ju också ha en nackdel i att du tidigt kategoriserar personen och sen läser av allt efter den etikett du har satt på personen. Det kan ju förstöra den personens möjligheter att ge en korrekt bild av sig själv.

Så att försöka bemöta människor utan fördomar och etiketter är ju en bra idé. Väldigt svår dock…

Här hittar du boken Omgiven av idioter: Adlibris, Bokus, CDON

2017

2017, ett intressant år som har varit turbulent, fantastiskt, jobbigt, insiktsfullt och lärorikt.
Började året med en drömresa då hela familjen tillbringade tre månader i Thailand. De stora barnen blev massa erfarenheter rikare med skola inThailand som de uppskattade mycket. Jag och Ulf-Björn njöt av lugnet, det enkla vardagslivet, vardagslyxen och den kontinuerliga yogaträningen.

Ibland är världen upp och ner. Jag vill vända den rätt

Yogan har varit en central del av 2017 och i Thailand insåg jag genom Ashtanga att jag verkligen uppskattade fysisk yoga.
Sommaren hemma var lugn. Ulf-Björn var i Ödeshög på 10 dagars tyst Vipassana meditation och efter det kunde vi på djupet prata om upplevelsen som även jag hade 2015. Dock hade vi helt skilda upplevelser av det.
Hösten när Ulf-Björns föräldraledighet var slut så började lilla Nils på förskolan och efter en lång inskolning så trivs han riktigt bra. Jag började jobba 75% och var ledig onsdagar. Helt fantastiskt att ha tid hemma och ork över.
Efter Thailand började jag engagera mig ännu mer inom Liberalerna för att kunna göra skillnad för våra barn. Jag vill att alla barn på förskolan i Varbergs kommun skall få lära sig integritet på förskolan. Det finns så många rapporter som visar att det hjälper att jobba förebyggande. Både framtida offer och förövare. Detta arbete fortsätter 2018 med ännu mer kraft. Jag valde även i höst att ställa upp till kommunal- och riksdagsval för Liberalerna.
På hösten började jag även min 200 timmars RYT yogalärarutbildning. Den fortsätter 2018 och jag är så otroligt tacksam för de insikter och kunskaper som det ger mig.


Tack 2017 för de lärdomar du har gett och välkommen 2018. Det kommer bli ett spännande år som jag ser fram emot både personligt och yrkesmässigt.

Har påbörjat min yogalärarutbildning

Snart är det dags för helg nummer 2 av tio i min yogalärarutbildning. Helg nummer 1 var helt fantastisk på många sätt. Både en inblick i vilken kunskap jag kommer få ta del av, så mycket kunskap det finns som jag inte kommer få ta del av. Som tiden behövs för att genom erfarenhet skaffa ännu mer kunskap. Så små detaljer som kan göra så stora skillnader. Men framförallt. Så många som säger saker som om det vore sanningar som de egentligen inte har belägg för. Det var ju iof ingen nyhet. Så är det ju hela tiden överallt. Men jag insåg att jag nog inte har varit tillräckligt kritisk i min tidigare praktik, att jag har tänkt att alla yogalärare vet vad de pratar om.

För att få ytterligare kött på benen har jag tänkt att jag skall försöka träna för så många olika lärare som möjligt. För att få mer kunskap, variation och för att kunna se och förstå skillnader.

Upp till det så har vi i utbildningen fått massor av litteratur att ta oss igenom. Vilket är väldigt bra.

Förutom allt det ovan så har jag börjat lyssna på några yogapoddar. De är trevliga och informativa. Men som med allt annat så försöker jag nu att lyssna med ett lite mer kritiskt öra.
Här är dem om ni är sugna på att lyssna på yogapoddar.
En yogapodd
Yogalärarna
Yogapodden

Vad mycket vi kan om vi inte vet att det är svårt

Tänkte på det där med att det är mycket lättare att göra saker om vi inte vet att det anses som svårt. Det blev väldigt tydligt i tisdags när vi hyrde cross country cyklar och begav oss ut på tur. De var första gången Viola cyklade i någon typ av terräng. Hon hade aldrig cyklat med en cykel utan fotbroms eller med växlar. Samma för William gällande cykeln. Han hade dock några få tillfällen bakom sig med cykling i skog.

De fick bekanta sig med cyklarna en stund nere på Valles område och på parkeringen. Känna på att bromsa, växla mm. Sen tog vi liften upp till toppen av Gustavsbacken. Där började en led som var röd till benämningen och som gick uppe på fjället, ner för fjället och sen en bra bit tillbaka till starten. Leden var beskriven som bitvis väldigt stenig och ganska brant.

Ok, det kanske inte var det smartaste jag har gjort att släpa upp dem på denna turen det första vi gör. Men de ville till toppen och jag tänkte att det går nog bra. Vi tar det lugnt. Sagt och gjort. I början var det ganska bra stigar och träspångar. Iof ganska smala sådana. Vi kom till en sjö efter en liten bit, passerade den med lite mutor om att vi snart skulle äta lunch och när vi sen väl satt ner för lunch blev humöret på topp igen. Turen fortsatte med delmål, ner för den kullen, upp för den, förbi de små sjöarna mm. William gjorde det hur bra som helst och cyklade en bit före med Tobbe. Viola tog det försiktigare men var hela tiden vid gott mod och njöt när det gick nerför och hon klarade av det. Det blev några små vurpor och vi fick gå bitvis när det var för stenigt. Men de gjorde det!

Tog sig igenom hela turen. (Fanns ju inget annat att välja på) Dessutom ville de cykla dagen efter också.

Det hade aldrig varit lika enkelt att övertyga dem om att de skulle klara det om jag hade sagt att turen är 2,5 mil lång och den är vissa bitar väldigt brant och stenig…. Men nu visste de inte att detta egentligen var väl svårt för dem. Vi tog det steg för steg och sen var de superstolta att de hade gjort det.

Imorgon blir det vandring. Tänkte köra ungefär samma taktik….