Kategoriarkiv: Personlig utveckling

Varbergs Bois – hjältar för barn och unga i kommunen

Nu har Bois börjat med sina matcher i allsvenskan och det är otroligt roligt att det har gått så bra för dem inledningsvis. Verkligen kul och verkligen en gemensam nämnare för Varbergsbor att vara stolta över.

För några månader sen blev jag inbjuden till Bois lokaler för att av ordförande och klubbchef få en presentation av verksamheten och vad de gör. Det gjorde mig väldigt imponerad. Vilket fokus, vilket engagemang, vilket fantastiskt arbete de gör.

Jag har sett många inlägg i sociala media med personer och supporters som hejar och gratulerar Bois. Men all rätta. Men jag tycker faktiskt inte att det är de allsvenska segrarna som är den största bedriften. Det är anser jag ett resultat av ett strategiskt arbete som grundar sig i tydliga visioner och värdegrunder för hur de ska bygga en framgångsrik klubb. Inte bara framgångsrik i att det finns ett A-lag med vuxna män som spelar på högsta nivå. Utan för den strategiska satsning och det fantastiska arbete som läggs ner för att bygga upp en stor barn och ungdomsverksamhet. En verksamhet som verkligen gör skillnad i samhället. Bygger gemenskap, samarbete, respekt, bygger broar, integration mm. En verksamhet som knyter ihop flera generationer i olika åldrar, där vuxna personer blir stora förebilder för barnen. Vuxna och ungdomar som lägger ner många många timmar på idéell basis varje år för att ge dessa barn och ungdomar möjlighet att bli en del av ett sammanhang.

Den nya organisationen - Varbergs BoIS FC

Det är för det som jag anser att föreningen borde hyllas och tackas. Det allsvenska spelet är såklart ett kvitto på denna satsning och framgång och det möjliggör såklart för ett fortsatt arbete på alla nivåer på klubben. Men det är den delen som inte syns, de personer som jobbar bakom kulisserna som också ska tackas i denna framgång. Först då, när alla inser att alla roller är lika viktiga kuggar i hjulet för att det ska fungera som framgången kan födas. Det tror jag iaf att Bois har kommit en bra bit på väg i.

Att ta ansvar fullt ut – Budget 2020 för förskolan och skolan i Varbergs kommun

I måndags tog förskole- och grundskolenämnden beslut för budget 2020 och långtidsplan.

Jag känner mig personligen stolt över vad vi i alliansen har åstadkommit och att det blev det slutresultatet det blev. Vi har tagit steg mot att ge bättre grundförutsättningar till verksamheterna. Dock framställdes det inte alls så i Hallands Nyheter

Jag tycker att det är en väldigt ensidig och vinklad sida som visas och jag vill visa min. Att vara otroligt kritisk till budgeten är enkelt som S är. Att sitta på bänken och peka finger. Men det gör mig extra arg när hela S bänken igår, dagen efter de är så besvikna på budgeten röstar igenom att investera mer än 40 miljoner på att rusta upp Påskbergsvallen för allsvenskt spel utan att kräva att det görs affärsmässigt. Vilket innebär att de tycker det är helt ok att subventionera 22 män som spelar i allsvenskan med bra löner mm istället för att värna skolan. Minnet är kort ibland.. De stod nämligen i talarstolen i November och sa att det ENDA sättet att klara kommunens situation är att höja skatten med 90 öre 2020. Det ENDA. I detta paket som de presenterade skulle de förstärka förskole- och grundskolenämnden med 5 miljoner 2020! 5 miljoner. I måndags reserverade de sig och hade ett förslag på att budget som var ofinansierad till en summa av 8,4 miljoner. Hur hade det gått ihop om S hade styrt? Samtidigt kan de som sagt subventionera allsvenskt spel med miljontals kronor. Nej, det stämmer inte och det är inte seriöst.

Låt mig börja från början och ge min sida av situationen.

I december hade vi nämndsmöte för att besluta budget men underlaget var inte tillräckligt tydligt och transparent för att vi i nämnden skulle kunna ta ansvar för budgeten. Jag var pådrivande i att vi återremitterade budgeten tillsamman med mina kollegor och S stödde även de beslutet. Det var för att jag kände att jag som huvudman måste kunna stå för de beslut som fattas. Jag måste kunna förstå den budget som läggs fram. Nej, vi är inte ekonomier. Men vi har ett ansvar att förstå vad våra beslut får för konsekvenser.

Därför arbetade förvaltningen med budgeten ett tag till och i måndags tog vi beslut. Låt mig beskriva varför jag tycker att det är en bra budget.

Barn och elevpengen
Vi börjar med barn och elevpengen som S kritiserar hårt. Först och främst så ökar den från 671 410 tkr till 708427 tkr. Barn och elevpengen består av flera olika delar. Lönerna till pedagogerna räknas upp för att täcka ökningarna för 2020. Det som inte räknas upp är inflation på de delar som INTE är löner. Alltså böcker, utbildningar mm. Det vi i alliansgruppen även har sett till detta år är att löneökningarna för visstidsanställd personal som är anställda med stöd av skollagen räknas med. Det har de inte gjort innan vilket har utarmat elevpengen. Nu sker inte det längre. Det är jag riktigt stolt över!

Från serviceförvaltningen:
Serviceförvaltningen är de i kommunen som debiterar oss hyra för lokaler, underhåll, mat mm. Förvaltningen har ett bra samarbete med dem och har bett dem att hjälpa oss plocka ut onödiga kostnader. Det kommer ge en besparing genom att se över lokalvård, energioptimering, grönytor och måltidskostnaden. Ett förslag var att lägga ner 3 tillagningskök. Det sa vi i alliansen Nej till och vi gav istället förvaltningen i uppdrag att minska på matsvinnet som är en helt onödig kostnad.

Den centrala förvaltningen:
Förvaltningen har även sett över sin egen centrala organisation och det tycker jag är föredömligt gjort. De har kommit fram till att de kan jobba smartare så att vi på det sättet får lägre kostnader på den delen av verksamheten.

Skolbibliotekarie:
Här håller jag med om att det är tråkigt att spara på denna delen. Men dels tillhör det inte grunduppdraget, dels har förvaltningen en plan för att utveckla detta på ett bra sätt. Inte lika bra, men bra. Dels så pågår det satsningar inom skolans verksamhet för att utveckla och inspirera till läsning. Läskunnigheten har en ökande trend och biblioteken kommer finnas kvar då det är en del av grunduppdraget.

Satsningar:

  • Minskad sjukfrånvaro: Alliansen har gett förvaltningen som mål att minska sjukfrånvaron med 25% under mandatperioden. De har redan startat upp detta arbetet och vi fick en bra rapport på vårt arbetsutskott i måndags. Att säga att man är frågandet till detta utan resurser tycker jag är märkligt. Det finns bra resurser idag. Det finns stöd på den centrala förvaltningen, det finns en kommunhälsa internt och potentialen i att nå målet är ca 5 miljoner. Så visst frisätts resurser. Det är inte bara kostnaden som är viktig. Ännu viktigare är att med lägre sjukfrånvaro blir det istället en positiv spiral då det blir mer kontinuitet och mindre stress för kollegorna på arbetsplatsen.
  • Resursskola och mer resurser för bättre lärmiljöer: Vi kommer att starta upp en resursskola för de elever som inte klarar att vara i skolan. Detta är ett fåtal elever. Men lidandet för dessa individer och enormt och vi kan inte låta barn och unga falla mellan stolarna. Vi har allt att vinna på att alla klarar sin skolgång. Detta kommer också avlasta de enheter som dessa elever tillhör då det idag är mycket svårt för enskilda enheter att ge det stöd som behövs. Här kommer det finnas kontinuitet och kompetens för att kunna ge det stöd som krävs. Upp till det skjuter vi till 2,5 miljoner till förvaltningen att jobba med inkluderande lärmiljöer på några lämpliga enheter. Detta för att möjliggöra för att inte några barn eller elever ska känna sig exkluderade i skolan. Det ska vara en miljö i skolan som gynnar lärande och studiero.
  • Bättre tillgänglighet till elevhälsan: Detta är en grupp som har en enormt viktig och tung arbetssituation. Jag är väldigt medveten om det. Vissa slits dessutom mellan flera olika skolor inom samma tjänst vilket skapar både stress och otillgänglighet. Här kommer jag driva på för att göra mer. Men ett första väldigt bra steg som jag har fått presenterat från professionen själv är att det behövs utveckla tex bokningssystem för  de lagstadgade undersökningar som ska göras. Kan man göra detta mer effektivt kommer man spara otroligt mkt tid. Och på det sättet kunna vara mer tillgänglig till de som behöver. Samt att ungdomar idag är otroligt vana vid att använda sin mobil. Detta kan vara en lägre tröskel än att tex knacka på dörren en viss dag, en viss tid. Här finns det centrala pengar för digitalisering att äska. Vilket kommer göras.
  • Behålla tillagningskök: Som jag skrev innan har vi gett i förvaltningen i uppdrag att jobba med minskat matsvinn istället för att ta bort tillagningskök. Vi vet att lunchen är en jätteviktig del i förskolan och skolan och vi är övertygade om att det allra bästa är att kunna ha tillagningskök av flera skäl. Både miljömässiga och för matupplevelsen. Här finns massa mer att göra. Men i svinnet ligger även där flera miljoner. Idag slängs var 7:e tallrik mat! 
  • Utveckla uteverksamheten på våra förskolor: De förskolor vi har idag som har uteverksamhet av olika slag är väldigt populära. Dessutom gynnar det barnen och personalens hälsa på flera sätt att vara ute större delen av dagen. Plus att det är ett sätt att effektivt använda våra lokaler. Vi har ett stort behov av att utöka antal platser i både förskola och skola framåt då Varberg kontinuerligt växer. Vilket såklart är bra. Men utmaningen i det är att nya lokaler är dyra. Om vi då inte tänker kreativt så kommer det på sikt att utarma bar och elevpengen och det vill vi absolut inte! Vi har en total budet i nämnden. Mitt mål är och kommer vara hela tiden att lägga så mycket pengar av den totala kakan på de människor som jobbar direkt med våra barn och elever. Det är de som är de verkliga värdeskaparna i organisationen. Därför krävs det att vi jobbar fokuserat med att minska alla andra kostnader. Som tex lokaler. Vi har även gett i uppdrag att vid nybyggnationer säkra att man kan ha en uthyrningsverksamhet av vissa delar på kvällar och helger.

Så nej! Jag kommer inte medverka till oansvariga besparingar inom förskolan och skolan. Men jag vet att det går att jobbar smartare och på det sättet hela tiden bli bättre och bättre på att använda pengarna på rätt sätt. Där de gör mest nytta. Jag resonerar såhär: Att slösa pengar inom privata företag, det drabbar ingen mer än aktieägarna. Men att slösa pengar på onödiga saker i offentlig verksamhet. Det är helt oacceptabelt då det är våra gemensamma skattepengar. 

Samtidigt vet jag såklart att det är många fler saker som behöver göras. Att det finns barn och elever som inte får den hjälp de behöver. Att många pedagoger har en otroligt stressig situation och att många rektorer trollar med knäna ibland. Jag har allra största respekt för er i professionen. Därav att vi i alliansen precis nyligen träffade representanter från lärarnas riksförbund. Därför var jag och träffade Lärarförbundet i samband med valet. Därför är vi i alliansen regelbundet ute på verksamhetsbesök. (Jag hade velat vara ute mycket mer.) Därför ställer jag alla frågor jag behöver på våra arbetsutskott och våra nämndsmöten. Jag tar mitt förtroendeuppdrag på allvar största allvar och jag vill verkligen göra skillnad.

Jag har en bakgrund inom privata näringslivet som ledare för stora organisationer, som verksamhetsutvecklare som jobbar med ständiga förbättringar genom att ta bort slöserier, jag är utbildad bland annat inom ekonomi och inom kvalitetsarbete. Jag är mamma till 3 barn som går på förskolan och skolan. Men allra mest brinner jag för att göra samhället bättre för alla barn. Varenda unge räknas!

Så att läsa artiklar som den om vår budget i Hallands nyheter gör mig ledsen då den var väldigt ensidigt vinklad och undermåligt faktagranskad. Att sen se hur Socialdemokrater som varit med väldigt länge inom politiken sen både kritiserar utan att själva ha en plan för hur man skulle göra det bättre och att samma personer med lätthet subventionerar elitfotboll på större summor än de vill ge till skolan gör mig riktigt arg! Det är samma kassa vi tar saker ut. Invånarnas hårt intjänade skattepengar. Det kommer jag aldrig ställa upp på. Därför reserverade jag mig mot det beslutet igårkväll.

I dagarna blev det också klart att det kommer gå mer pengar till kommunerna från staten. Och jag kommer självklart att göra allt jag kan för att förskolan och skolan ska få del av dessa pengar.

Sist, jag vill alltid ha en dialog. Ni som har röstat på mig eller Liberalerna. Jag företräder er. Låt mig veta hur ni vill att jag prioriterar. Jag lovar att lyssna och återkoppla.

Tack för förtroendet.

Att gå sin egen väg – Vad är vår roll som politiker?

Idag har vi haft årets första fullmäktigemöte i Varberg och på ärendelistan hade vi ett extraordinärt ärende som handlar om att besluta investeringsram för att möjliggöra för att Bois som gått upp till allsvenskan ska kunna spela sina matcher på hemmaarenan Påskbergsvallen.

De flesta som talade hade en uppfattning om att det är så roligt att Bois har gått upp i allsvenskan att vi självklart ska investera dessa pengar utan att kräva att Bois faktiskt ska stå för de ökade hyreskostnaderna som detta innebär. Jag kan inte acceptera detta, därför höll jag nedan anförande. Jag är jätteglad att Bois spelar i allsvenskan. Men beslutet ska göras på affärsmässiga grunder!

”Jag är uppväxt i Veddige. Idrott och lagsport har varit en jätteviktig del av min uppväxt. Jag har spelat volleyboll i Veddige, Fotboll i Veddige och Derome.

Jag inser nu när jag är vuxen vad det betydde för mig. Att under hela uppväxten till 19 års ålder vara en del av ett sammanhang. Att lära sig laganda, få vänner, gemensamma mål, att vara aktiv och tidigt i livet ha rörelse som en del av vardagen. Att tillsammans kämpa för saker, inse att det ligger hård träning bakom alla framgångar. De kommer inte bara av sig själva. Att inse att det finns motgångar, att analysera, utvärdera och försöka igen. Att inte ge upp.

En annan sak jag har insett nu i vuxen ålder när jag har egna barn är vilken fantastisk insats de vuxna där ute gör som engagerar sig i idrotten, lägger sin lediga tid på att ge en fantastisk gåva tillbaka till barn och unga. Vilka eldsjälar vi har i vår kommun som ser till att driva runt ett antal olika klubbar och sporter som våra barn och unga kan engagera sig i. De stänger inte ute ngn. Alla är välkomna. Det är helt fantastiskt.

Så mycket mer barn- och ungdomsidrotten är än just den sporten. Det är ett fantastiskt integrationsverktyg, det är en gemenskap som bryter samhällsklasser och sociala strukturer. Det inkluderar och gör att man skaffar nya vänner. Det underlättar skolan och motverkar psykisk ohälsa.

Vi har en fantastisk verksamhet i kultur och fritid som verkligen ger barn och unga i Varberg en fantastisk möjlighet att berika sitt liv på många sätt. Att vi har en möjlighet att värna denna verksamhet är otroligt viktig.

Jag blev politiker för att jag som de flesta andra vill göra skillnad. På riktigt. Jag har landat i att jag måste följa mitt hjärta, min övertygelse för vad som är rätt sak att göra. Jag har som allra största fokus våra barn och ungdomar. Det är kärnan till mitt engagemang. Mitt mantra är: Varenda unge räknas! Det är aldrig förhandlingsbart.

Det är fantastiskt roligt att Bois har presterat på nivå att gå upp till Allsvenskan. Jag har bott och arbetat några år i Helsingborg och var en del av näringslivet som sponsrade HIF. Otroligt nog även 2011 när de blev svenska mästare. Att möjliggöra för Bois som kommun tycker jag är bra. Men det är en viktig skillnad mellan barn och ungdomsidrotten som jag beskrev innan och ett allsvenskt fotbollslag. Ett allsvenskt lag är likställt med ett företag. Det handlar om affärsmässiga och kommersiella relationer. Jag tycker att kommunen ska vara en aktör i detta som alla andra företag som samarbetar med Bois. Kommunen bör hålla huvudet kallt i detta och möjliggöra för Bois samtidigt som det inte får vara på bekostnad av samhällskontraktet. Jag kan aldrig acceptera att detta görs på något annat än affärsmässiga grunder.

Vi har för bara några månader sen antagit budget 2020 och långtidsplan för kommunen och alla är medvetna om att vi har en utmanande situation framför oss. Vi vet att vi ska plocka ut 70 miljoner ur vår organisation 2021. Jag är övertygad om att det går att göra genom att arbeta smart utan att det ska få en konsekvens i att vi inte kan klara våra åtagande. Men då måste vi samtidigt inse att vi inte har lyxen att subventionera Bois allsvenska lag för att vi är stolta över att de har tagit sig till Allsvenskan. Vi kan vara både stolta över detta och sköta det på affärsmässiga grunder. Bois stärker sitt varumärke, de har alla möjligheter att söka fler affärsmässiga samarbeten för att bygga en stabil verksamhet som kan bekosta sina utgifter självständigt. Kommunen tar en jättestor risk ändå genom att investera stora summor utan en säkerhet om att Bois kommer vara kapabla att betala hyran under hela avskrivningstiden.

Jag kommer inte delta i att utarma kommunens ekonomi på ett sätt som gör att vi kanske måste skära ner på ungdomsidrotten eller dra ner mer inom förskolan, skolan eller inom socialförvaltningen.

Tänk om diskussionen idag hade handlat om att vi vill skjuta till 40 miljoner till alla barn och ungdomsverksamhet i kommunen för att de skulle kunna utöka sina verksamheter, för att fler barn skulle kunna komma in i ett sammanhang, för att jobba förebyggande för att inga barn ska hamna i utanförskap och sen i kriminalitet. Om vi skulle satsa de pengarna för att alla barn ska klara skolan, för att alla barn ska kunna få en trygg uppväxt. Tänk vad det hade kunnat ge tillbaka till samhället. Vilken fantastisk investering. Men inte ens en sådan satsning finns idag utrymme för.

Men dagens beslut handlar om att subventionera ett elitlag, ett företag som verkar på affärsmässiga grunder. Att göra det med stor risk på bekostnad av allt det andra som jag har räknat upp. Det kan jag inte stå bakom.” 

Jag la mitt eget yrkande som dock inte fick något gehör alls… Men jag har iaf följt min inre kompass och kommer ändå kunna sova gott. Även om det inte gör någon skillnad när vi med största sannolikhet kommer behöva skjuta till pengarna från kommunens sida.

Här kan ni se klippet. Ca 1,5 timme in i mötet.

Efter att HIF tagit hem segern i allsvenskan fick jag och en kollega möjlighet att känna på den fina pokalen. Vi var mkt stolta samarbetspartners till HIF som gått många år tillbaka i tiden. Jag jobbade då som Platschef på Ramlösa som är en del av Carlsberg Sverige.

Snälltolka

Att ge feedback och ställa frågor. Är det bra eller inte?

Hur tar mottagaren emot det jag säger? Hur säkrar jag att min intention landar rätt och att budskapet kommer fram? Ska jag linda in frågorna eller ska jag vara rak och tydlig?

Framförallt. Vad har jag för ansvar att säkra att mitt budskap går fram på rätt sätt och vad har mottagaren för ansvar att säga till om de inte uppfattar frågan och att snälltolka mig?.

Vad är snälltolka? Det är ju faktiskt precis vad det låter som. När någon säger något till mig, ställer en fråga eller ett påstående. I många fall kan jag ju välja hur jag tar det, hur jag låter budskapet landa in och om jag tolkar utsändarens budskap om en hjälp eller stjälp. Vill verkligen poängtera att självklart har den som sänder ut sin fråga/påstående ett jättestort ansvar. Att kommunicera kräver ansvar från båda sidorna.

För mig är min utgångsposition att feedback, förväntningar och frågor är för att lyfta och låta någon växa. Att utmanas är bra, då utvecklas jag. Min inställning är aldrig att jag gör något av detta för att stjälpa eller för att ”sätta dit” någon.

Men om man har olika syn på hur detta fungerar. Hur gör man då?

Som utgångspunkt tror jag att det är viktigt att man är tydlig i vilken intention och vilket mål man har. Att det är samma. Att vi vet att vi jobbar för detta och vi är på väg åt detta hållet. Plus att sen då snälltolka i kommunikationen.

Är detta hela lösningen? Självklart inte. Men det är en bra bit på väg och en viktig pusselbit.

Självklart underlättas allt av att bygga en relation som gör att man i grunden utgår från att vi ska åt samma håll och vi ska hjälpas åt. Har jag en bra relation i grunden med personen är det mycket lättare att det landar rätt när jag framför feedback.

Förbättringsarbete inom offentliga organisationer

Nu är det dags för budgetarbete och planer för nästkommande år. Samt långtidsplaner och målsättningar för mandatperioden i Varbergs kommun. Målen är jobbat med sen början på året och nu återstår det att identifiera måltal som nämnden vill följa nästkommande mandatperiod.

Vi står precis som alla kommuner inför utmaningar kommande åren men förändrad demografi, konsekvenser om det nya utjämningssystemet klubbas igenom och en allt mindre arbetskraft. Hur löser man egentligen dessa typer av utmaningar.

Jag triggas ju och går igång på sånt här. För min övertygelse är att det är absolut möjligt att göra förbättringar i en verksamhet utan att det ska påverka kvaliteten eller att det innebär att människorna ska behöva springa fortare. Dock är detta ett svårt ämne att prata om och det rör ofta upp massor av känslor. ”Här kommer andra och ska berätta för mig hur vi jobbar bäst”, ”Jag gör så gott jag kan”. Det är vanliga kommentarer och det med all rätta. För det finns så många fällor att trampa i när det kommer till sånt här arbete. Jag har lärt mig ett antal både den svåra vägen genom att ha begått misstagen, några har jag lärt mig genom att lyssna på andra.

Jag vet att det finns några saker man behöver klara av för att göra detta på ett bra sätt.

  • Tydlig målbild som man kommer fram till och bjuder in de som påverkas i att vara delaktiga.
  • Var noga med att förklara ”Varför” och svara på frågor.
  • Respekt för varandra och varandras kompetens. Det är alltid den som utför arbetet som bäst vet vad som behövs, vilka utmaningar som finns och vad som skulle kunna förbättras.
  • Kommunikation, kommunikation och kommunikation. Respektfull sådan och tvåvägs.
  • Stor respekt för att alla är olika när det kommer till förbättrings- och förändringsarbete och att det tar olika lång tid för alla att tycka det är intressant och utvecklande.

Det finns såklart många många fler tips och hållpunkter. Men ovan är några som jag tycker är väldigt viktiga. Det spelar till slut ingen roll vilka verktyg eller mallar man använder. Det som spelar roll är om du får med dig personerna som berörs och om du får med dig deras vilja till att ta små steg mot att ständigt hitta förbättringar/förenklingar och en vilja att hela tiden utmana gamla arbetssätt mot dagens möjligheter utan prestige.

Jag tycker iaf att det är otroligt roligt och inspirerande och nu när jag har lite mer erfarenhet från politiska organisationer inser jag att detta är i princip samma behov som i privat verksamhet med skillnaden att det är andra spelregler.

Miljöfokus – Gör ditt eget tvättmedel

När det kommer till miljön så försöker jag leva efter devisen att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Det innebär att jag försöker tänka till i vardagen och göra bra val. Jag är på inget sätt fulländad i detta och det finns massor av fler saker jag kan göra. Ibland kan det kännas nästan övermäktigt. Att jag har dåligt samvete för hur jag lever, att jag är en belastning för miljön samtidigt som det ibland kan kännas som att det spelar väl ingen roll vad lilla jag gör. Hur stor del har det lilla jag gör påverkar i det stora. Men! Så är det ju för oss alla. Så jag försöker tänkta att jag gör det bästa jag kan och hoppas att många många fler gör så. Alla kan göra något.

För ett tag sen så visade en vän till mig hur jag skulle kunna göra eget tvätt medel. Så det har jag testat nu.

Varför kanske ni undrar, jag tänker att det är bra att försöka minimera belastningen av kemikalier i hemmet i så stor utsträckning som möjligt. Både för oss familjemedlemmar och för miljön. Klassiskt tvättmedel innehåller kemikalier, bland annat tensider. Som både kan vara problematiska för din hud och för miljön. Vill du inte göra eget tvättmedel så är det enligt naturskyddsföreningen bra att välja milömärkta alternativ.

Ett väldigt enkelt sätt att göra en miljövinst är att helt enkelt sluta med sköljmedel.
Jag har också läst att det går att använda Såpa som tvättmedel som ska innehålla betydligt färre kemikalier. Har dock inte testat detta själv.

Hur gör man då tvättmedel?

Det finns massor av bloggar, recept, hemsidor mm som beskriver hur du gör tvättmedel. Här kommer en kort förklaring:

Ingridienser:
Olivolja
Vatten
Natriumhydroxid (kaustiksoda) Först köpte jag en vanlig i affären. Men det blev inte bra. På flaskan stod det att det bara innehöll natriumhydroxid. Men på företagets hemsida så stod det att det även innehöll andra ingridienser. Så kolla upp att du får en bra variant. Den jag har länkat till fungerar.
Ev ngn doftolja

Viktigt är att ha skyddsutrustning på sig då natriumhydroxid är frätande. Använd skyddsglasögon, handskar, förkläde. Blanda ihop vatten och natriumhydroxid utomhus och andas inte in ångan som blir när du blandar ihop detta. Undvik rostfria redskap då de reagerar med Natriumhydroxiden.

Jag har inte skrivit exakta mängder då det alltid varierar med mängd natriumhydroxid beroende på vilka oljor du använder. Du kan göra tvål/tvättmedel med även andra oljor. Olivolja ger ett tvättmedel som du kan använda även till ullkläder och fintvättar. Det är samma princip att göra tvål för kroppen men då minskar du mängden kaustiksoda för att inte förtvåla oljan helt utan ha kvar olja i tvålen som gör att huden inte torkar ut lika mycket. Kolla i denna tabellen för riktlinje beroende på vad du skall tillverka och med vilken eller vilka oljor. Här kan du se ett annat recept och steg för steg. 

  1. Ta på dig skyddsutrustning
  2. Läs igenom hela receptet innan du börjar.
  3. Mät upp vatten
  4. Väg upp natriumhydroxid och vispa ner den i vattnet. Jätteviktigt att vispa ner Natriumhydroxid i vatten och inte tvärt om! Blandningen blir varm och mjölkig. Rör om tills det blir en klar vätska. Låt blandningen stå ute och gör iordning oljan.
  5. Väg upp olja i en kastrull och värm på svag värme.
  6. När oljan är ca 40 grader varm ta den från plattan. Låt vattenblandningen svalna av till 40 grader. Häll sen ner vattenblandningen i oljan medans du vispar med en stavmixer.
  7. Mixa med stavmixer tills blandningen tjocknar och blir som filmjölk. Det ska bli märke efter stavmixern i blandningen. Det kan ta sin tid. Ha tålamod.
  8. Tillsätt nu doftolja om du vill det.
  9. Häll upp tvålmassan i en form och låt tvålen stelna i formen 1-2 dagar. Tippa sedan ut den och skär med en vass kniv upp i lagom stora bitar. Låt tvålen mogna i fyra veckor innan du använder den.
  10. Vill du ha flytande tvättmedel så riv tvålen till tvålflingor (Det går bra att använda tvålflingorna direkt i maskinen har jag läst. Men har inte provat detta själv.)
  11. Rör ner 100 g flingor i 2 liter vatten och låt flingorna smälta.
  12. Häll upp på flaska och du har nu tvättmedel!
  13. Dosera ca 0,75-1 dl per tvätt.

Vispning av olja och vattenblandning

Färdig tvål att stelna under 24-48 timmar. Efter denna tid kan du hantera tvålen utan handskar.

Uppskuren tvål. Detta göra efter 24-48 timmar. Låt den sen mogna i ca 4 veckor

Färdigt tvättmedel! Flingor i burkarna och flytande i flaskorna. Nu är det bara att börja tvätta.

Lycka till!

Ett ständigt lärande

Ju äldre jag har blivit desto mer intresserad och ödmjuk har jag blivit för allt jag inte kan. Samt nyfiken på detta och det finns en stor vilja att lära mig mer hela tiden. Förutom att ständigt läsa böcker, ta in åsikter och tankar från andra och föra diskussioner mm så har jag de senaste åren haft den fantastiska förmånen att kunna fördjupa mig ordentligt under några perioder.

Min Maskiningenjörsutbildning som jag påbörjade slutet av 90-talet! var en fantastisk upplevelse. Just där och då så uppskattade jag faktiskt mest allt runtomkring. Kompisarna, att bo själv, sitta och plugga med vänner, festa med vänner. Nu i efterhand är jag jätteglad för min utbildning och även om jag inte jobbar som ingenjör så har jag haft stor nytta av mina kunskaper både i yrkeslivet och privatlivet. Är otroligt tacksam för att jag bor i ett land som gör det möjligt även för personer som mig att studera vidare. Det går bra även utan att komma från ett studievant hem eller med några ekonomiska förutsättningar.

15 år senare var det dags igen. Då bestämde jag mig för att ta ett års paus från yrkeslivet och skriva in mig som student på Göteborgs universitet. Jag hade redan läst A-nivå samtidigt som jag jobbade inom företagsekonomi. Men B- och C-nivå fick bli på helfart. Detta var inte lika enkelt som första gången. Jag hade länge saknat dessa kunskaper i min yrkesroll. Men när jag nu hade familj, hus och ekonomiska åtagande så var jag tvungen att planera betydligt mer. Så efter några års sparande och när tillfället var rätt gjorde jag slag i saken. Jag är fullt medveten om att jag är privilegierad som kunde leva på sparade pengar och min man under ett år. Så om jag har några unga läsare, passa på att plugga innan du behöver försörja någon mer på din inkomst. Det är iaf betydligt enklare. Men så roligt det var att bli student för ett år igen!

Nu tre år efter mina ekonomistudier så anmälde jag mig till en ett års utbildning för att bli yogalärare. Det har sannerligen varit en omtumlande, lärorik och känslosam resa. Varje månad har jag tillbringar en hel helg med 2 andra fantastiska själar och lärt mig så mycket på så många olika plan. Mellan träffarna har vi haft massor med litteratur att läsa, frågor att svara på och fysisk praktik att öva på. Ja, det har tagit mycket tid. Jag har suttit sena kvällar och tränat tidiga mornar för att få ihop det med jobb och tre barn. Om det har varit värt det? Fråga min man… ?
Nä, men allvarligt så har det varit en av de bättre sakerna jag har prioriterat att göra. Nu i Juni hade jag min certifieringsklass och nu startar nästa steg. ? Vad det blir gällande personlig utveckling vet jag inte ännu. Nu ska jag unna mig ledighet och mer närvaro med familjen på lediga stunder. Nu lyfter jag näsan tillfälligt från yogaböckerna.

Du har lämnat ett stort tomrum hos oss älskade Wilma

Igår var en fruktansvärd dag. Den dagen som alla djurägare fasar för. Som man vet ska komma, men som jag iaf har ignorerat och tänkt att det är iaf inte nu. Igår var nu.

Min älskade lilla Wilma. Som har funnits i vår familj i snart 14 år. Vi köpte henne redan ett halvår efter att vi träffades. Som 24-åring blev jag med valp. Hon har varit där genom barn, hus, giftermål och mycket mycket mer. Hon har varit en fantastisk kamrat och en sån stor källa till djup vishet. Hennes bruna ögon som alltid visade så mycket kunskap om världen. Vår ordlösa kommunikation som växte sig starkare efter varje timme som vi tränade tillsammans. Allt hon lärt mig om ledarskap, om att var förälder. Allt hon rustat mig för. Jag hade inte kunnat ha en bättre läromästare i att vara konsekvent, i att testa mina ledaregenskaper när vi tränade, i att vara kärleksfull, konsekvent och tydlig. I att vara i nuet. Det fanns inget som var så välgörande för själen som att umgås med henne. Hon lärde mig vikten av förundran och att vara i nuet. Det är jag så tacksam för.

Alla de som var rädda för hundar men som ändå kände sig trygga med att vara i närheten av Wilma. Alla de som blev så glada av att träffa henne varje dag den tiden hon var med oss på jobbet och var en ”kontorshund”. Hennes dagmatte i Helsingborg. Mina föräldrar som hon bodde hos de sista åren då vi fick det tråkiga beskedet att ett av barnen var allergiskt. Alla våra syskon och familjemedlemmar vars hjärta hon också krupit in i. Jag vet att hon har lämnat så många spår av kärlek och fina minnen bakom sig.

Jag vet att hon var gammal, jag vet att hon hade levt klart, hon sa det så tydligt till mig några dagar innan. Men ändå är det så svårt, det är så tomt, de är så fruktansvärt hemskt att vara den som bestämmer över liv och död. Det skär i hjärtat att se barn och familj så upprivna och ledsna, det sliter itu mig inuti att hon inte finns bland oss längre.

Försöker verkligen att använda alla tekniker som yogan har gett mig. Att vara i nuet, att inte klamra mig fast, att vara tacksam för det som varit, att andas, att ta en minut i taget. Vet ju att det kommer bli bättre för varje dag. Men just nu så kryper hon in i mitt sinne hela tiden. Med minnesbilder, tankar om vad vi upplevt, sorg att jag aldrig mer få klappa henne, promenera med henne eller se när barnen leker med henne.

Min fina älskade Wilma, du kommer alltid vara en del av mitt och många andras hjärtan. Vi älskar dig och minns dig för alltid.

Vila i frid, hoppas du nu springer lyckligt efter pinnar på en sommaräng utan krämpor, stelhet eller smärtor.

Alla har lika mycket tid?

Det slog mig höromdagen av att tiden är lika för alla. Alla har 24 timmar till förfogande varje dygn. Tänk vad jämlikt ändå?

Ok, jag är mycket väl medveten om att alla inte har samma förutsättningar att nyttja tiden. Vissa är sjuka, vissa har fysiska hinder som gör att även om dygnet har 24 timmar så finns det ingen möjlighet att ”nyttja” dessa timmar som individen vill.

Om vi för ett ögonblick smalnar av vår tanke till alla andra som faktiskt har de fysiska och mentala förmågan att nyttja sin tid. Är det inte då faktiskt väldigt jämlikt att vi alla har lika många timmar att tillgå?

Min första tanke var att jo så är det ju.

Fast, det räckte att ägna tanken några minuter så insåg jag att nej, så är det ju inte. Även om alla har 24 timmar så har inte alla den fria viljan att spendera tiden som de själva vill. Jag är ju verkligen en anhängare av att ta ansvar för sitt eget liv och inte hamna i en offerkoffa. Men i många fall så handlar det inte om att inte ta ansvar eller se sig själv som ett offer. I många fall så handlar det om överlevnad, strutkurer som inte kan brytas av individen själv och förutsättningar som gör att det inte går att bryta sig ut.
Om jag blicker utanför min priviligierade tillvaro och min umgängeskrets så är ju världen så mycket större än så. I många länder är fattigdomen extrem, det finns inget annat väl än att ägna de flesta timmar på dygnet åt att hitta mat och vatten för överlevnad, eller i vissa kulturer är tex kvinnor så styrda och förtryckta att det inte finns realistiska möjligheter för dem att själva bestämma över sin egen tid. Exemplena går att göra en lång lång lista av.

Så jag tar tillbaka det där med att det är jämställt att alla har 24 timmar på dygnet att disponera. Å ena sidan kan det tyckas så. Men vi en andra blick så är frågan betydligt mer komplex än så.

Saker jag skulle vilja sagt till mitt 18 åriga jag

Nu fyller jag snart 38 år. När jag var 18 var den siffran oändligt långt borta. Men nu är den här.

Det finns så många saker jag har lärt mig som jag tänker att jag skulle velat sagt till mitt 18-åriga jag. Kanske hade jag kunnat bespara henne från självförakt, självkritik och osäkerhet.

Så många timmar jag har varit kritisk till mig själv. Till mitt utseende, till min kropp, till mitt hår, till mina kläder, till vad jag har sagt, till om jag är värd att älskas. Nu blir jag väldigt personlig, men jag tror och jag vet att jag inte är ensam. Jag vet att så många unga människor känner samma sak precis här och nu. På många sätt var jag ändå mer skonad än vad de som är 18 år idag är. Jag växte inte upp med att ständigt vara tillgänglig och ”perfekt” i sociala media.

Kanske att det hör livsresan till att gå igenom den fasen. Men jag tänker att det nog hade kunna vara ännu bättre om jag hade insett vissa saker då som jag har insett först nu, för några år sen när jag blev vuxen. Jag kan absolut inte säga att jag är imun mot yttre ideal mm ännu. Det är en ständig kamp varje dag. Men jag har en så otroligt mycket bättre och snällare inställning till mig själv.

Min äldre syster sa sist vi sågs att hon inte längre bryr sig om vad andra tycker om hennes åsikter. Hon har landat i att det är ok om alla inte gillar henne. Hon tänker inte låtsas. Sen konstaterade hon att det kanske är en sak som kommer med åldern. Hon har nog rätt i det, till viss del. Men jag kan ändå inte tänka att det inte måste vara så.

Jag hoppas så innerligt att mina barn kommer ha mindre av det självförakt som jag hade, att de kommer vara mindre självkritiska, att de kommer vara snällare mot sig själva. Jag hoppas att mina ständiga ord till dem ”du är perfekt precis som du är” går in någonstans på djupet och finns där som en grund när de går ut i livet och får alla ideal och ”måsten” på sig.

Cecilia, detta vill jag säga till mitt 18 åriga jag.
Du var perfekt precis som du var. Du var en bra kompis, en bra syster, ett bra barn. Du förtjänades att älskas precis som du var. Du bidrog med mycket bra och du skulle inte sett ut på något annat sätt än du gjorde. Din kropp var perfekt, ditt hår likaså. Älska dig själv precis som du är.

För din kropp är ditt tempel. Den tar dig genom livet varje dag. Den bär dig även om du inte är snäll mot den, den älskar dig precis som du är och den gör allt för dig. Var snäll mot den.

Du behöver inte sminka dig för att duga, du duger precis som du är. Gör det om det är kul. Men gör det inte för någon annans skulle eller för att känna att du duger.

Var helt enkelt snäll mot dig själv. Och du, tack, tack mitt 18 åriga jag för att du tog mig dit jag är idag. Jag skulle inte vilja vara någon annan stans.