Kategoriarkiv: Personlig utveckling

Min nya Oas – Oasis yoga

En önskan och ett mål jag har haft med resan till Thailand. Var att det skulle ge mig möjligheten att intensifiera min yogaträning för att se hur jag mår av det. Så ganska direkt här nere löste jag medlemskap på Oasis yoga under hela vistelsen här. Nu har jag som rutin att träna varje morgon efter lämning av barnen i skolan. (Om vi båda är hemma då såklart) Idag dyker UB så idag har jag inte tränat och vilket sug jag känner!
På morgonen är det fysiskt krävande yoga nästan varje dag. Två gånger i veckan är det min tidigare favorit, Yin yoga. De andra gångerna är det Flow och Ashtanga. Vad utmanande och fysiskt krävande det är! Och vad roligt det är! Det trodde jag aldrig att jag skulle tycka. Men på ynka tre veckor känner jag mig märkbart starkare, jag har större kroppskontroll, jag har tom provat på huvudstående som jag har suktat efter ett tag. Nu vill jag inte få dig att tro att yoga handlar om prestationer. Det gör det inte! Men för mig har en del av yogan varit att bli starkare och få större kroppskontroll. Detta gör att jag känner mig mer bekväm i min kroppskostym. Jag vill liksom kunna använda den så som jag vill. Samtidigt så är det otroligt välgörande för sinnet. Allt handlar om andning, närvaro, att vara snäll mot sig själv och tacksam för det jag har. Varje pass avslutas med att tänka och träna på just det. Tacksamhet. Jag tänker ofta på det, hur tacksam jag är för allt jag har i mitt liv. Att göra det gör mig gladare, lyckligare och mer ödmjuk.

Denna vägen passar inte alla, men yoga och meditation. Det är verkligen rätt för mig. Jag känner det i varje cell i hela kroppen. Hur mycket jag älskar det, hur tacksam jag är att jag kan utföra dessa två saker. Och allra helst nu när jag kan göra det så gott som varje dag!


Tack Oasis yoga för att ni är här och att ni är fantastiska instruktörer, tack min kära man för att du förstår hur mycket jag älskar och behöver detta och att du unnar mig den här egentiden varje dag. 💕🙏

En helt ny värld!

De senaste fyra dagarna har varit helt fantastiska på många sätt. Jag har tagit dykarcertifikat och en helt ny värld har öppnat sig för mig! Dag 3 och 4 av utbildningen bar det ut för att göra riktiga dyk i havet. Första turen var till Koh Ha. Där var det planerat att göras tre dyk. Två ingick i vår utbildning och ett tredje var frivilligt. Första dyket var helt överväldigande! Fantastisk sikt, ljummet vatten, vilken miljö! Som att simma i ett stort akvarium med de allra finaste fiskar och djur. Det enda som tog bort nöjet en smula var att det var så mycket döda korallrev… Världen under ytan förstörs av oss människor den också. Men jag tänkte faktiskt inte så mycket på det under dyket. Jag var helt uppslukad av allt vackert, att jag kunde andas under vatten, glida runt där nere, helt viktlös. Vilklen känsla.

Foto: Nick NarcosisFoto: Nick Narcosis

Ok, Båtresan var inget roligt. Jag är tydligen väldigt sjösjuk. Det var dessutom såpass dåligt väder så att ingen av dagarna blev det tre dyk. Det gick inte att stanna ute så länge. Men det är ändå inte det jag minns. Jag minns känslan av att simma i fiskstimmen, av att hitta Nemo och hand familj i en havsanemon och att upptäcka en valhaj! på vägen ut som var ca 6 meter lång och tyckte det var jättekul att visa upp sig.

Foto: Nick Narcosis

Vill igen påminna om att vi tillsammans genom våra handlingar och genom ekonomiskt bidrag till tex WWF kan försöka stoppa den tråkiga utvecklingen som haven har just nu. 

Mitt 2016

Mitt 2016 har på många sätt varit ett fantastiskt år.

Det största var såklart att vi blev fulltaliga i vår familj när Nils kom till oss. Det har varit omtumlande även om det var tredje barnet. På många sätt så underbart och på många sätt påfrestande. Som våra andra två så gillar inte heller nummer tre att sova på nätterna. Det är absolut den enskilt jobbigaste delen av denna tiden. Jag är tacksam att jag har två stora barn som ändå kan ta hand om sig mycket själva. De behöver inte längre hjälp med de flesta dagliga aktiviteter som klädning, ätning mm. De behöver inte heller passas varje minut. Dessutom älskar de att leka med sin lillebror. Så på många sätt har det varit lugnt som när det första barnet kom, samtidigt som jag känner mig mer säker i min mammaroll.

På dagarna är Nils en helt otroligt charmig och glad unge. Så det är underbart att vara hemma med honom. Denna gången har dessutom amningen fungerat helt utan några problem alls och det är jag jätteglad och tacksam för.


Ambitiös som jag är så hade jag ju massa andra planer också. Jag tänkte att jag skulle röja, strukturera och fixa saker i hemmet som ännu inte har tagits tag i. Men jag har faktiskt inte gjort mycket alls av sånt. Sömnbristen har helt enkelt gjort att jag har fått prioritera om. Kanske bra, jag vet inte.

I början av året så bokade vi också vår livs resa som det nu snart är dags att påbörja. Nämligen vår 3 månader långa resa till Koh Lanta. Tror inte att 2017 skulle kunna starta på ett bättre sätt.

Våren var underbar vädermässigt, september likaså. Jag minns ännu att vi satt på stranden, jag och barnen en dag i slutet av september och det var en bra bit över 20 grader. Helt ljuvligt!

Det som har påverkat mig mest under året förutom alla omvärldshändelser är att nära och kära har drabbats av svåra och orättvisa sjukdomar. Det är såklart värst för de drabbade och deras allra närmsta. Men det har verkligen gett mig många tankeställare. Dels en stor sorg och frustration i att se personer som jag bryr mig så mycket om ha det jobbigt och att inte kunna hjälpa dem att bli friska. Men också i att det omvärderar mina egna perspektiv… Vad är egentligen viktigt, vad är det vi minns efter ett långt liv, att leva i nuet och uppskatta allt det lilla och det viktigt. Inget av det kostar pengar. Vi kan alla unna oss lyxen att njuta av det…

Det är de sakerna jag skall fortsätta att jobba med 2017. För jag vill inte missa en enda värdefull minut. 💖

Ska vi resonera om det här med lucia….

Tror knappast någon har missat senaste dagarnas debatt om lucia… Åhléns gör en kampanj med en söt liten pojke som lucia. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Bilden tas bort från nätet, motreaktioner startar som #jagärlucia. Debattartiklar och insändare skrivs, många menar att vem som helst skall få vara lucia, lucia kan se ut hur som helst, vissa menar att vi skall hålla fast vid våra Svenska traditioner, vissa menar att när väl alla försöker anamma de svenska traditionerna så är inte heller det bra.

Detta har fått mig att fundera. Jag visste inte så mycket om lucia faktiskt. Inte mer än att jag vet att hon är ett helgon från Italien. Att hon dog martyrdöden på 300-talet och att det finns vissa som hävdar att symboliken med hennes ljus i håret och det röda bandet i midjan handlar om hur hon försökte brännas på bål och att hon sedan blev dödad med ett svärd.

Om vi stannar där då. Redan där blir det väl ändå konstigt när det påstås att detta är en svensk tradition som skall hållas intakt. Lucia bör ju rimligtvis då iaf vara mörkhårig? Visst är mörkt hår mycket vanligare i Italien? Sen är det ju den lilla detaljen att det är ett helgon som hör katoliken till…

Ok, men nu blev det ju intressant. Jag fortsätter att läsa på.

Ju mer jag läser om det desto mer inser jag att vårt luciafirande idag inte alls har många likheter med helgonet Lucia. Hennes dödsdag är den 13 december, men det är också så att när vi hade en annan kalender var den natten som var längst på året just 13 december. På 1200-talet var det på vissa håll i Sverige en Lussi, en ond kvinna som som kom ridande med sina följeslagare på natten. På andra håll var Lussi en man. Man skulle inte vara ute på Lussinatta för då var onda troll och väsen i farten.

Senare blev även lucia en milstolpe för när grisen skulle vara slaktad och alla julförberedelser klara.

Enligt en intendent på Nordiska museet firade vi på 1700-talet främst i västsverige och på landsbygden, men då var lussebruden en skämtbrud…Man klädde ut någon till skämtbrud och skojade sedan med denne. Enligt henne härstammar dagens luciafirande från 1700-talet då man hade en lucia som gick runt och väckte herrgårdsfolket med fika. Hör och häpna! Den första lucian var då en man….Enligt henne var det först i mitten på 1900-talet som luciafirandet började likna vad det är idag…

Sen finns det massor mer att läsa, sägnen om staffan stalledrängen, att lucia länge var en man för att studenterna på universiteten firade lucia och det fanns i början inga kvinnliga studenter. Eller att lucia som vi firar idag har rötter i en tysk tradition där man klädde ut ett flickebarn som skulle likna jesusbarnet! och där ljuset i håret skulle föreställa en gloria…

Så vem är det egentligen som har tolkningsföreträde på hur lucia skall firas? och vilken tradition är det egentligen som hänvisas till när de som reagerar på den lilla pojken i Åhléns kampanj menar att det är en Svensk tradition som måste bevaras precis som den alltid har varit. Saken är ju den att det finns inget ”så har det alltid varit”…

Jag tänker att det som så ofta handlar om okunskap. Hat, krig, ilska och inskränkthet. Allt handlar ofta om okunskap och rädslor… Men jag tänker att det finns ju inget att vara rädd för. Vad kommer hända om små barn som vill sjunga och sprida glädje och ljus för sina föräldrar och nära och kära klär ut sig till lucior, tärnor, tomtar eller stjärngossar råkar vara pojkar, flickor, ljusa eller mörka? Inget kommer hända, mer än att de sprider glädje, fin stämning och massa ljus!

Så snälla, låt oss nu utveckla våra fina Svenska traditioner så att de passar in i det samhälle vi vill ha. Ett samhälle med tolerans och öppenhet. Ett samhälle där våra små barn får identifiera sig med vilka de vill och sprida ljus och glädje för sina nära och kära.

Glad Lucia alla!

Att vara självgod…

Att vara självgod leder inte till någon utveckling. Jag insåg häromdagen att jag har varit väldigt självgod när det gäller om jag är en person som använder för mycket av planetens resurser. Jag har tänkt att ja, det gör jag nog. Men jag gör också massa saker som är bra för planeten så det är nog inte så farligt. Det där andra…

Jag är med i en facebook grupp som heter ”Giftfria barn”. Där tycker jag att det kommer många bra tips för att dels leva mer hållbart för miljön och dels för att minimera de gifter vi har hemma och utsätter oss för. Nyligen kom det i ett inlägg upp en länk till WWF:s sida där det gick att göra ett test för att se hur hållbart du lever. Helt enkelt fylla i dina vanor vad gäller mat, konsumtion, resande, boende, avfall mm för att se hur många planeter behövs för att jordens resurser skulle räcka till om alla lever som jag. Hur mycket konsumerar jag helt enkelt av jordens resurser. Det optimala är ju såklart om resultatet är 1 jordklot eller färre. Det var en annan som gjort testet och skrev i tråden att hen trodde att hen levde väldigt miljömedvetet men tydligen ändå nästan förbrukade två planeter. Det väckte min nyfikenhet.

Jag tänkte nämligen också att jag lever relativt bra. Visst, vi bor i ett betydligt större hus än vad vi behöver och vi flyger ibland på utlandssemester. Men annars, nu kör jag knappt alls bil, när jag jobbar har jag en gasbil, vi källsorterar i princip allt, vi försöker tänka på att inte göra av med mer energi än nödvändigt, vi handlar inte överdrivet mycket kläder och prylar och när vi gör det försöker vi tänka både miljö och gifter. Vad gäller mat så handlar jag nästan uteslutande ekologiska alternativ, vi köper kött från ekogård med frigående kossor, om det går så väljer vi eko och närodlat mm mm. Ja, ni ser, jag är rätt så självgod.

Vad visade testet då. Jo, om alla levde som jag så skulle vi behöva lite mer än 2 planeter! Usch, vad det kändes jobbigt efter det testet. Ok, det var svårt att göra för jag har ärligt talat ingen koll på hur många kg sopor jag genererar av olika slag mm. Men jag tror inte att jag tog i så mycket i överkant. Så nu skall jag göra testet igen för att analysera vad de största påverkansfaktorerna är och försöka göra en plan för att förbättra mig.

Gör testet du också! Du hittar det här.

Bucketlist

För några veckor sedan besökte vi Grimeton radiostation. Ett av världsarven på Unescos världsarvslista. När vi var där insåg vi att vi har besökt ganska många av dem som finns i Sverige och några få utomlands. Det finns över 1000 världsarv i Världen. Både byggnader med speciell betydelse och fantastiska och ovanliga platser som naturen själv har gjort. Vi pratade om det och insåg att det skulle ju vara väldigt roligt att besöka alla världsarv. Vilken kul Bucketlist!

Här ser ni dem, listan över alla världsarv i världen.

I Sverige ha vi dessa världsarv:

Sweden

Vilka har du varit i? Vi insåg när vi varit i Grimeton att av alla världens världsarv så är det nog ganska unikt att ha varit på Grimetons radiostation?

Troligen kommer vi inte hinna besöka alla på listan i världen innan vi dör. Men vi kanske iaf kan komma en bra bit på vägen.

Bokrecension – Fem gånger mer kärlek

Har precis lyssnat på boken ”Fem gånger mer kärlek” som är skriven av Martin Forster. Boken bygger på sammanfattning av forskning gällande att skapa fungerade familjer. Den tar bland annat upp vad gränssättning kan höra för nytta, hur det kan göras och vad forskningen säger om detta. 

Boken innehåller konkreta exempel och övningar. 

Det jag gillar med boken är just att titeln genomsyrar i princip hela bokens angreppssätt. Den riktar sig i första hand till föräldrar som har barn mellan 2-12 år.

Jag anser att det är en väldigt bra och läsvärd bok. Den gav mig många tankeställare, jag kände väl igen mig vilket innebar att jag kunde relatera till utmaningarna och kände mig motiverad att prova några av bokens verktyg. 

Om det är så att en bok innehåller alla lösningar? Nej, som med alla böcker liknande denna så läs den med kritisk blick och ta till dig det du tycker verkar vettigt. Diskutera den med din partner och var eniga. Nu väntar jag med iver på att min kära man ska läsa den så att vi kan bolla några av bokens budskap. 

Meningen med livet… del 3

Ok, lite många avbrott.

På Torsdagen var det fjärde dagen med fantastiskt härligt väder, fjärde dagen med morgonpromenad med Pokémon go spelande, fjärde dagen med feedback om att pappas gröt är bättre… (hur svårt kan det vara ?!). Jag gick där och tyckte att allt var jobbigt, stressigt och att jag ”måste ta mig igenom dagen”. Men insåg då… Meningen med livet är att njuta av att leva det!

Ja, jag är ledsen om det inte var mer spännande än så. Kanske är det inte din mening? Eller kanske är det just det? Det är min iaf. Och det är inget revolutionerande eller nytt. Det har sagt på så många olika sätt. Robin Sharma skriver att den diamantströdda vägen är livet, det gäller att fylla vägen med fantastiska saker och ta tillvara på ögonblicken. Carpe diem, fånga dagen… Finns massor av fler kloka personer som säger samma sak med lite andra ord. Men det var faktiskt inte fören där och då som det landade i min mage och skakade om ordentligt. Jag kände mig smått euforisk och upprymd. Jag kände att jag ville dela med mig till hela världen! Lyssna på detta! Detta är meningen med livet. Men jag vet ju att jag själv har hört och läst det så många gånger innan denna morgon utan att det landade innanför mitt medvetna, innan det tog sig in innanför huden och slog rot där. Så kanske är det samma för er? Inte vet jag, men nu är det iaf sagt. Igen…

Det kan uppfattas som själviskt, för mig innebär det att vara givmild, generös, njuta av vackra saker, uppskatta de små sakerna och framförallt, ägna mig åt saker som jag kommer le åt och känna värme i hjärtat av när jag tänker tillbaka på dem när jag är riktigt gammal. 

Ok, präktigt? Ja, men jag är iaf väldigt glad åt detta. Det släppte massa stress, massa tråkiga tankar och jag har det som ett mantra när jag vill komma i rätt balans igen. Jag vill inte missa här och nu. Det finns inget viktigare än här och nu. Jag vill göra härliga saker, det är ett svek mot mig själv att inte göra allt i min makt för att vara glad och nöjd med min tillvaro.


Jag misslyckas ofta, men det gör inget, för ögonblicket senare kan jag skärpa till mig igen och få en ny chans. Som igår i bilen på väg hem från ett kalas. Jag var trött och hade ont i huvudet. Jag hade packat allt och stuvat in alla i bilen. W sa efter en stund, ”Mamma, hör du vad Nils säger?” Jag tänkte, han kan ju inte prata ännu och sa, ”Nej, det gör jag inte och jag vill inte höra nu, jag vill att ni sover för det är sent.” Men så hörde jag vad jag sa och ångrade mig. Jag sa, ”Förlåt W för att jag är sur, jag är bara trött. Jag vill höra vad Nils sa, vad sa han?” William vänder sig till Nils igen och säger ”Säg mamma”. Nils svarar ”mamamamamama” ”mammama” (Ja, jag vet, han kan inte prata… Men så härligt det var för mammahjärtat att höra….och låtsas en liten stund…) ❤️❤️❤️

Meningen med livet…del 2

Jag fick lägga till del 1 i rubriken och sluta. Nu fortsätter jag. Jag brukar säga till barnen ”Blåmärken och skrubbsår på benen, det hör till barndomen”. Kan nu lägga till ett uttryck ”Avbrott, det här till småbarnslivet”.

Iallafall, Det började förra söndagen. UB skulle åka till Rumänien i en vecka med jobbet och jag undrade hur skall detta gå? Lägga alla tre själv. Kommer bebis att tillåta att jag lägger de två stora? Hur skall det gå om de inte får sitt mys på kvällen? Hur skall jag fixa fritidsaktiviteterna som framförallt på måndagen ligger som ett pärlband efter varandra?
Vet inte varför, men synen av UB:s förberedande av packningen gjorde mig bättre till mods….


Sen startade det… På måndagskvällen när det var dans och gympa på schemat hade jag bestämt mig för att inte tappa humöret… Jag gjorde inte heller det och jag var stolt över mig själv.


Men, jag njöt inte av det. Jag såg det som något som måste bli gjort och med minsta möjliga besvär.

På tisdagen hade jag tid för vaccinering med bebis. Han blev inte alls sig själv efter det och på det kom en förkylning. Nätterna gick från att bara amma varannan timme (som jag fram till nu tyckt varit jättejobbigt) till att istället vakna och bara vara missnöjd. Inte hungrig, ville inte ligga jämte mig, ville ingenting… Efter nätter med minimalt med sömn skulle jag upp och fixa till barnen inför skolan… ”Mamma, pappa gör mycket godare gröt än du”, ”Mamma, pappa brukar väcka mig såhär”, ”Pappa brukar hinna med att mysa med oss mer”. Jag fick massa bra feedback, varje dag…. Vi gick till skolan och de skulle spela Pokémon Go på morgonen. Det innebär att stanna så fort det kommer en Pokémon och ta den. Mamman blev mer om er stressad över att hinna fram i tid. Jag hade som ett mantra i huvudet. ”Det kommer inte gå snabbare av att du blir irriterad”. Risken med att bli irriterad är att den ena just nu flippar ur totalt och bara sätter sig på gatan och vägrar att prata eller röra sig en millimeter…. Inombords kände jag mig såhär….  

Meningen med livet…. del 1

Vilken överskrift…. Men jag kom på det häromdagen. Så många år jag har jagat den och tänkt den. Känt stress över att jag vill hinna med allt, vara bra på massa saker, prova och uppleva massa saker. Det har gjort att jag jätteofta inte har levt här och nu. Jag har legat i solstolen på vår fantastiska solsemester och tänkt, ”Undrar vart vi skall åka nästa gång”, jag har suttit på lekplatsen och iakttagit barnen och tänkt ”vad skall vi äta till middag?”, så många gånger på jobbet som jag planerar framåt, har visioner, lägger planer och strategier. Visst är det roligt, att drömma och ha mål.

Visst har jag också sugit in ögonblicken här och nu, tänkt ”Vilken fantastisk strand jag går på nu”, iakttagit barnen och tänkt ”Vad ljuvliga de är när de ger mig det där leendet”. 

Jag har läst massor av böcker om ledarskap, livet, meningen med livet och tänkvärda alster. Jag har tänkt att jag skall göra som vissa av dem, använda de verktygen för att berika mitt eget liv. Jag var tom iväg på 10 dagars tyst meditationsläger med meditation 12 timmar varje dag förra sommaren. Vad jag hade mycket tid med mina tankar där och då. Jag tänkte bakåt, framåt och om nuet. Jag har omvärderat, vridit och vänt på hur jag ser på saker. Jag har ändrat mig, funderat på varför jag ändrat mig och jag har försökt agera på ett sätt som känns rätt för mig. Alla dessa saker har såklart gjort att jag sitter här just nu och skriver dessa rader. Varför skriver jag dem då? Ja, kanske hjälper de dig, kanske vill jag bara skriva ner dem och se dem själv. För den där tanken som jag nu håller på att bearbeta och konservera och analysera, den kom till mig på ett oväntat sätt…