Kategoriarkiv: Personlig utveckling

Bokrecension – Fem gånger mer kärlek

Har precis lyssnat på boken ”Fem gånger mer kärlek” som är skriven av Martin Forster. Boken bygger på sammanfattning av forskning gällande att skapa fungerade familjer. Den tar bland annat upp vad gränssättning kan höra för nytta, hur det kan göras och vad forskningen säger om detta. 

Boken innehåller konkreta exempel och övningar. 

Det jag gillar med boken är just att titeln genomsyrar i princip hela bokens angreppssätt. Den riktar sig i första hand till föräldrar som har barn mellan 2-12 år.

Jag anser att det är en väldigt bra och läsvärd bok. Den gav mig många tankeställare, jag kände väl igen mig vilket innebar att jag kunde relatera till utmaningarna och kände mig motiverad att prova några av bokens verktyg. 

Om det är så att en bok innehåller alla lösningar? Nej, som med alla böcker liknande denna så läs den med kritisk blick och ta till dig det du tycker verkar vettigt. Diskutera den med din partner och var eniga. Nu väntar jag med iver på att min kära man ska läsa den så att vi kan bolla några av bokens budskap. 

Meningen med livet… del 3

Ok, lite många avbrott.

På Torsdagen var det fjärde dagen med fantastiskt härligt väder, fjärde dagen med morgonpromenad med Pokémon go spelande, fjärde dagen med feedback om att pappas gröt är bättre… (hur svårt kan det vara ?!). Jag gick där och tyckte att allt var jobbigt, stressigt och att jag ”måste ta mig igenom dagen”. Men insåg då… Meningen med livet är att njuta av att leva det!

Ja, jag är ledsen om det inte var mer spännande än så. Kanske är det inte din mening? Eller kanske är det just det? Det är min iaf. Och det är inget revolutionerande eller nytt. Det har sagt på så många olika sätt. Robin Sharma skriver att den diamantströdda vägen är livet, det gäller att fylla vägen med fantastiska saker och ta tillvara på ögonblicken. Carpe diem, fånga dagen… Finns massor av fler kloka personer som säger samma sak med lite andra ord. Men det var faktiskt inte fören där och då som det landade i min mage och skakade om ordentligt. Jag kände mig smått euforisk och upprymd. Jag kände att jag ville dela med mig till hela världen! Lyssna på detta! Detta är meningen med livet. Men jag vet ju att jag själv har hört och läst det så många gånger innan denna morgon utan att det landade innanför mitt medvetna, innan det tog sig in innanför huden och slog rot där. Så kanske är det samma för er? Inte vet jag, men nu är det iaf sagt. Igen…

Det kan uppfattas som själviskt, för mig innebär det att vara givmild, generös, njuta av vackra saker, uppskatta de små sakerna och framförallt, ägna mig åt saker som jag kommer le åt och känna värme i hjärtat av när jag tänker tillbaka på dem när jag är riktigt gammal. 

Ok, präktigt? Ja, men jag är iaf väldigt glad åt detta. Det släppte massa stress, massa tråkiga tankar och jag har det som ett mantra när jag vill komma i rätt balans igen. Jag vill inte missa här och nu. Det finns inget viktigare än här och nu. Jag vill göra härliga saker, det är ett svek mot mig själv att inte göra allt i min makt för att vara glad och nöjd med min tillvaro.


Jag misslyckas ofta, men det gör inget, för ögonblicket senare kan jag skärpa till mig igen och få en ny chans. Som igår i bilen på väg hem från ett kalas. Jag var trött och hade ont i huvudet. Jag hade packat allt och stuvat in alla i bilen. W sa efter en stund, ”Mamma, hör du vad Nils säger?” Jag tänkte, han kan ju inte prata ännu och sa, ”Nej, det gör jag inte och jag vill inte höra nu, jag vill att ni sover för det är sent.” Men så hörde jag vad jag sa och ångrade mig. Jag sa, ”Förlåt W för att jag är sur, jag är bara trött. Jag vill höra vad Nils sa, vad sa han?” William vänder sig till Nils igen och säger ”Säg mamma”. Nils svarar ”mamamamamama” ”mammama” (Ja, jag vet, han kan inte prata… Men så härligt det var för mammahjärtat att höra….och låtsas en liten stund…) ❤️❤️❤️

Meningen med livet…del 2

Jag fick lägga till del 1 i rubriken och sluta. Nu fortsätter jag. Jag brukar säga till barnen ”Blåmärken och skrubbsår på benen, det hör till barndomen”. Kan nu lägga till ett uttryck ”Avbrott, det här till småbarnslivet”.

Iallafall, Det började förra söndagen. UB skulle åka till Rumänien i en vecka med jobbet och jag undrade hur skall detta gå? Lägga alla tre själv. Kommer bebis att tillåta att jag lägger de två stora? Hur skall det gå om de inte får sitt mys på kvällen? Hur skall jag fixa fritidsaktiviteterna som framförallt på måndagen ligger som ett pärlband efter varandra?
Vet inte varför, men synen av UB:s förberedande av packningen gjorde mig bättre till mods….


Sen startade det… På måndagskvällen när det var dans och gympa på schemat hade jag bestämt mig för att inte tappa humöret… Jag gjorde inte heller det och jag var stolt över mig själv.


Men, jag njöt inte av det. Jag såg det som något som måste bli gjort och med minsta möjliga besvär.

På tisdagen hade jag tid för vaccinering med bebis. Han blev inte alls sig själv efter det och på det kom en förkylning. Nätterna gick från att bara amma varannan timme (som jag fram till nu tyckt varit jättejobbigt) till att istället vakna och bara vara missnöjd. Inte hungrig, ville inte ligga jämte mig, ville ingenting… Efter nätter med minimalt med sömn skulle jag upp och fixa till barnen inför skolan… ”Mamma, pappa gör mycket godare gröt än du”, ”Mamma, pappa brukar väcka mig såhär”, ”Pappa brukar hinna med att mysa med oss mer”. Jag fick massa bra feedback, varje dag…. Vi gick till skolan och de skulle spela Pokémon Go på morgonen. Det innebär att stanna så fort det kommer en Pokémon och ta den. Mamman blev mer om er stressad över att hinna fram i tid. Jag hade som ett mantra i huvudet. ”Det kommer inte gå snabbare av att du blir irriterad”. Risken med att bli irriterad är att den ena just nu flippar ur totalt och bara sätter sig på gatan och vägrar att prata eller röra sig en millimeter…. Inombords kände jag mig såhär….  

Meningen med livet…. del 1

Vilken överskrift…. Men jag kom på det häromdagen. Så många år jag har jagat den och tänkt den. Känt stress över att jag vill hinna med allt, vara bra på massa saker, prova och uppleva massa saker. Det har gjort att jag jätteofta inte har levt här och nu. Jag har legat i solstolen på vår fantastiska solsemester och tänkt, ”Undrar vart vi skall åka nästa gång”, jag har suttit på lekplatsen och iakttagit barnen och tänkt ”vad skall vi äta till middag?”, så många gånger på jobbet som jag planerar framåt, har visioner, lägger planer och strategier. Visst är det roligt, att drömma och ha mål.

Visst har jag också sugit in ögonblicken här och nu, tänkt ”Vilken fantastisk strand jag går på nu”, iakttagit barnen och tänkt ”Vad ljuvliga de är när de ger mig det där leendet”. 

Jag har läst massor av böcker om ledarskap, livet, meningen med livet och tänkvärda alster. Jag har tänkt att jag skall göra som vissa av dem, använda de verktygen för att berika mitt eget liv. Jag var tom iväg på 10 dagars tyst meditationsläger med meditation 12 timmar varje dag förra sommaren. Vad jag hade mycket tid med mina tankar där och då. Jag tänkte bakåt, framåt och om nuet. Jag har omvärderat, vridit och vänt på hur jag ser på saker. Jag har ändrat mig, funderat på varför jag ändrat mig och jag har försökt agera på ett sätt som känns rätt för mig. Alla dessa saker har såklart gjort att jag sitter här just nu och skriver dessa rader. Varför skriver jag dem då? Ja, kanske hjälper de dig, kanske vill jag bara skriva ner dem och se dem själv. För den där tanken som jag nu håller på att bearbeta och konservera och analysera, den kom till mig på ett oväntat sätt…

 

Vad är en bal på slottet? 

…Alldelles underbar! 

Ligger här i sängen och tänker på ikväll och på dagen som var för 10 år sen. Vilken skillnad det är. Vad som har hänt. Det allra största och som förändrat mest är ju såklart vår söta små skruttar. Våra barn. 

Idag ville vi fira lite extra. Vi hade först tänkt åka till Johns Place och avnjuta en bröllopsmiddag. Men vi insåg att det bästa nog ändå var att stanna hemma. 

Vi kom fram till en meny och lyxade till det med riktigt fina råvaror, champagne mm. 

UB slutade tidigt och hade fina presenter med sig. ❤️ Han tog sen barnen och åkte till Natta. Jag började med maten. 

När de kom hem hade Viola en överraskning. Genomtänkt och fin. Hon berättade om den länge och väl. 

Förrätt: barnen gillade inte pilgrimsmusslor… Nils satt med oss men tyckte det var en jättebra ide att lägga en ordentlig nr2 i blöjan….


Huvudrätt: oxfilén var inte så god var kommentaren…. Nils tyckte det var en bra ide att lägga nr2 i blöjan igen. 


Efterrätt: ”Det var inte gott med lime i pannacottan” Det blev lite mycket och trams måste få utlopp. 

Klockan är nu 21:30 och efter läsning och mys är det bajsmästaren som ska läggas. När jag äntligen har fått han att somna så sover även maken… Nu ska jag ligga en stund på spikmattan och njuta av piggarna och lugnet….

10 år, 3 barn, 3 boende, 1 hund… Vi har hunnit med en del. Vardagen är väldigt annorlunda från när det bara var vi två och Wilma. Det vi har skaffat oss är en triss med varelser som ger massa kärlek, massa utmaningar, massa träning i att vara konsekvent, tygla humöret, vara pedagogisk mm mm.

Jag inser när jag ligger här att jag inte skulle vilja ändra något. Vi får inga barn som sover på nätterna när de är bebisar, inga barn som inte ger tydlig fedback och inga barn som inte ifrågasätter. De är antagligen inte helt olika sina föräldrar… Förutom det med sömnen då. Deras föräldrar älskar egentligen att sova…💤💤💤

Bokrecension – Alkemisten

Det tog lång tid för mig att hitta till denna bok. Den skrevs 1988 och kom ut på Svenska 1995. Den finns på 69 språk och är såld i mer än 65 miljoner exemplar. Boken är skriven av Paulo Coelho. Boken handlar om att leva i nuet och aldrig ge upp att följa sina drömmar.

Alla är vi födda med ett levnadsöde och om vi lär oss att lyssna till vårt hjärta så leder det oss rätt.

Huvudpersonen är en bondson från landsbygden i Spanien. Hans föräldrar satsar alla sina besparingar på honom så att han kan få studera till präst. Men han inser att det är inte det han vill, han vill se världen. Så efter ett samtal med sin pappa ger han sig ut i världen genom att bli fåraherde. På sin väg möter han personer som hjälper honom på sin väg för att finna sitt levnadsöde.


En väldigt trevlig och lättförstålig bok som de flesta kan ta till sig. Jag förstår varför det är en storsäljare. Du hittar den här: Adlibris, Bokus, CDON.

Partiledardebatt

Idag är det första partiledardebatten i Almedalen. Först ut är Jan Björklund, Liberalerna. Jag tänker lyssna med stort intresse. Varför? 

Jo, jag tänker engagera mig politiskt. Japp, jag har inte berättat det innan. Men i höstas gick jag en utbildning genom Studiefrämjandet. Politikutbildning för att lära mig hur det fungerar främst på det lokala planet. Detta för att jag ville få bättre koll. Samtidigt så har jag under många år funderat på vilket parti som passar mig. Hade jag vetat det så hade jag nog engagerat mig tidigare. Under de år jag har fått rösta har jag varit på båda ”sidorna”. Men nu har jag bestämt mig för att det är Liberalerna som ligger mig varmast om hjärtat. Både vad gäller ideologi och sakfrågor just nu. Därför har jag under våren börjar att gå på Liberalernas gruppmöten i Varberg. Vilket fantastiskt välkomnande jag har fått! Det har varit fantastiskt roligt. 

Varför Liberal? Jo, jag tror verkligen på att vårt samhälle bygger på att vi tar tillvara på individens fulla potential. Om alla kan få göra det de brinner för och är bra på så tror jag verkligen att vi kommer ha en bra framtid framför oss. Samtidigt som det måste finnas krav, styrning och skyddsnät. Ska du kunna starta eget så behövs det ett skyddsnät om du inte lyckad, skolan skall vara anpassad för alla och ställa krav utifrån allas nivåer, det ska finnas bra sjukvård till alla och man borde verkligen kunna försörja sig och sin familj på sin egen lön. 

Många av dessa sakerna fungerar ok i Sverige. Och många saker behöver bli bättre. 

Varför politiskt engagemang? Jo, för jag gillar verkligen i te utvecklingen mot extremism i Sverige och världen. Det gör mig orolig. Samtidigt så är jag inte en person som gnäller utan att försöka göra något. Så därför gör jag detta nu! 

Förväntan på politikerna under denna veckan? Jag vill höra vad de vill göra för förändringar. Jag vill INTE höra vad alla andra gör fel. Vad har de för visioner? Vad vill de åstadkomma och hur. 

Jag hoppas att Jan Björklund sätter ribban högt i år! 

Den ultimata framgångsformeln

Jag satt vid datorn idag och letade efter ett dokument. Hittade inte vad jag sökte, men jag hittade ett annat dokument. Det var döpt till: Den ultimata framgångsformeln. Jag hade skapat dokumentet 2009. Min nyfikenhet tog över och jag blevtvungen att kolla in det. Nedan punkter var nedskrivna. Minns inte vad jag har hittat detta eller om det är min skapelse. Men visst kan det stämma att det är den ultimata formeln? Den ser ju till att du fortsätter tills du lyckas. Så länge du inte slutar att försöka så har du i te misslyckats. Här kommer formeln:

  1. Definiera vad du vill exakt!
  2. Du måste hjälpa dig själv att agera. Hitta ett tillräckligt starkt motiv.
  3. Du måste märka vad du får för resultat.
  4. Ändra på det du gör
  5. Håll på tills det går.

Bokrecension – Den nionde insikten

Har precis läst boken ”Den nionde insikten” skriven av James Redfield.

Det var en kollega på jobbet som rekommenderade den boken till mig för flera månader sedan. Han sa att jag bara måste läsa den boken. Att det är en bok som kan förändra och ge insikter. Jag googlade på den och hade svårt att hitta den, den fanns inte att köpa och när jag gick till biblioteket så hade de inte den hemma. De erbjöd sig att kolla om de kunde beställa den, men jag tänkte att den nog kommer in på Adlibris eller Bokus igen. När några månader gick utan att den gjorde det bad jag biblioteket kolla om de kunde beställa hem den. Laholms bibliotek hade den!

Så efter lite väntan hade jag den äntligen i min hand. Jag började läsa och hade väldigt svårt att lägga ifrån mig boken. Den var gripande, den var enkel att läsa och den var spännande. Jag ville veta fortsättningen. Det som slog mig var att den hörde ihop med så mycket annat jag har läst och gjort. Inte så konstigt kanske att personer får inspiration av varandra. Men även om det är en skönlitterär bok så kunde jag inte låta bli att tro att vissa saker är sanna. Den är lik The Secret, böckerna av Robin Sharma (Munken som sålde sin Ferrari) och den har även likheter med de upplevelser jag upplevde på Vipassana meditationslägret jag var på förra sommaren.

Boken handlar om en person som börjar tvivla på sin tillvaro och söker svar, han söker något mer. Vi får följa med honom när det först inträffar konstiga sammanträffande, som han sen inser inte är sammanträffande. En efter en så stöter han på insikterna genom en händelsekedja i Peru.

Jag säger bara en sak. Läs boken! Den är bra. Ok, jag vet inte om jag skall skriva detta eller ej, men nu gör jag det. Slutet av boken gör mig lite besviken och nu har jag börjat läsa fortsättningen. Den tionde insikten. Än så länge är den lite för flummig och ”påhittad” för att jag skulle kunna relatera till den på ett verkligt sätt. Men alla sidor fram till de 10 sista tyckte jag verkligen var väldigt läsvärda!

Den är som sagt svår att hitta. Men här har Bokus mer info om den iaf. Även om den verkar vara slut på förlaget. Så jag rekommenderar att du tar dig till ditt bibliotek.

Är det chefens ansvar att se till att du håller dig frisk?

Enligt TCO:s rapport trivs fler och fler tjänstemän på jobbet. Men samtidigt så blir fler sjuka. I rapporten nämns gott ledarskap som en faktor för att vi skall hålla oss friska. Så vad kan chefen påverka med och vad för faktorer ligger på oss själva?

Chef skriver en artikel om rapporten och de tar upp åtta friskfaktorer som rapporten belyser.

  • Är rättvis
  • Är stödjande
  • Är inkluderande
  • Ger möjlighet till kontroll i arbetet
  • Ger balans mellan arbete och fritid
  • Ger balans mellan arbetsinsats och belöning
  • Sätter upp tydliga mål
  • Ger anställningstrygghet

Självklara punkter? Kan ju tyckas så. Men ändå är det nog inte så att alla upplever att deras chef lever upp till punkterna. Hur skall man göra då? Troligen finns det inga självklara svar. Men såhär tycker och resonerar jag:

Många av punkterna är relevanta och viktiga och något som du borde kunna förvänta dig av din chef. Som de fyra första punkterna, det är självklart. Även punkt 6 och 7 tror jag är viktiga och något du verkligen kan förvänta dig av din chef. Har du tydliga mål så blir det genast mycket lättare att prioritera i dina arbetsuppgifter. Brist på tydlighet och prioritering vid behov tror jag många gånger är en faktor för stress och ohälsa. Så slutsatsen att det är väldigt viktigt att du väljer din chef med omsorg tycker jag är självklar. Om du kan undvika det, sätt dig inte i en position där du har en chef som inte kan uppfylla de punkterna. Ska du byta företag eller avdelning, intervjua din blivande chef och fundera på om du tror att det kommer att fungera för er att jobba tillsammans.

Men, lika viktigt tror jag är vilket företag du kommer till. Om du inte är högsta chefen eller rapporterar till högsta chefen så måste du inse att din närmsta chef inte kan råda över alla punkter. Om du tex jobbar i en organisation med direktiv från flera håll, i en sk. matris. Då är det inte alltid möjligt att sätta tydliga mål eller göra en prioritering. Då tycker kanske de personer som ansvarar för sina delar att just de delarna är viktigast. Sista punkten är också en punkt som det inte är säkert att chefen kan påverka helt och hållet. Så om du kan, välj vilken typ av företag du vill arbeta på. Vad har de för kultur och passar den ihop med dina värderingar?

Den enda punkten som jag tycker att du som individ har störts ansvar för själv ovan är punkt nr. 5. Visst är det jättebra om din chef har förståelse för ditt privatliv och att du behöver en balans. Men samtidigt är det ingen annan än du som vet hur du behöver ha det för att må bra och få ihop just ditt pussel. Passar det dig att börja tidigt? behöver du kunna gå ifrån? Behöver du kunna jobba några timmar på kvällen för att kunna hämta barnen tidigt? Det finns lika många behov som individer. Därför är jag övertygad om att du som individ måste vara tydlig och uttrycka vad du har för behov för att sen ha en dialog med din chef för att få till det så bra som möjligt. Om frihet och flexibilitet inte går att få så har du ändå ett val att faktiskt jobba så bra du kan när du är på jobbet och sen släppa det och åka hem. Inte låta måsten krypa in på skinnet på dig och låta det bli en stressfaktor. För jag tror iaf att det på sikt är lika illa att låta privatlivet stå tillbaka som jobbet. Den där gyllene balansen, den kan bara du hitta. Det är ditt eget ansvar att se till att du mår bra. Jobbet är faktiskt bara en del av hela ditt liv.