Etikettarkiv: mental träning

Vad mycket vi kan om vi inte vet att det är svårt

Tänkte på det där med att det är mycket lättare att göra saker om vi inte vet att det anses som svårt. Det blev väldigt tydligt i tisdags när vi hyrde cross country cyklar och begav oss ut på tur. De var första gången Viola cyklade i någon typ av terräng. Hon hade aldrig cyklat med en cykel utan fotbroms eller med växlar. Samma för William gällande cykeln. Han hade dock några få tillfällen bakom sig med cykling i skog.

De fick bekanta sig med cyklarna en stund nere på Valles område och på parkeringen. Känna på att bromsa, växla mm. Sen tog vi liften upp till toppen av Gustavsbacken. Där började en led som var röd till benämningen och som gick uppe på fjället, ner för fjället och sen en bra bit tillbaka till starten. Leden var beskriven som bitvis väldigt stenig och ganska brant.

Ok, det kanske inte var det smartaste jag har gjort att släpa upp dem på denna turen det första vi gör. Men de ville till toppen och jag tänkte att det går nog bra. Vi tar det lugnt. Sagt och gjort. I början var det ganska bra stigar och träspångar. Iof ganska smala sådana. Vi kom till en sjö efter en liten bit, passerade den med lite mutor om att vi snart skulle äta lunch och när vi sen väl satt ner för lunch blev humöret på topp igen. Turen fortsatte med delmål, ner för den kullen, upp för den, förbi de små sjöarna mm. William gjorde det hur bra som helst och cyklade en bit före med Tobbe. Viola tog det försiktigare men var hela tiden vid gott mod och njöt när det gick nerför och hon klarade av det. Det blev några små vurpor och vi fick gå bitvis när det var för stenigt. Men de gjorde det!

Tog sig igenom hela turen. (Fanns ju inget annat att välja på) Dessutom ville de cykla dagen efter också.

Det hade aldrig varit lika enkelt att övertyga dem om att de skulle klara det om jag hade sagt att turen är 2,5 mil lång och den är vissa bitar väldigt brant och stenig…. Men nu visste de inte att detta egentligen var väl svårt för dem. Vi tog det steg för steg och sen var de superstolta att de hade gjort det.

Imorgon blir det vandring. Tänkte köra ungefär samma taktik….

Din otroliga potential

Det där med Jantelagen. Vi kan väl enas om att vi bara tar och slänger den all världens väg och gräver ner den långt ner så vi inte behöver bli påminda om den något mer? Läste en text för några dagar sen som jag har funderat mycket på sen dess. Här är en del av texten:

”Varje dag får du tio tusen nya hjärnceller. Dessa delar sig i sin tur i två. Den ena av dessa två blir en dottercell som fortsätter delningen till nästa dag. Den andra beger sig till den plats där den bäst behövs – den blir den hjärncell vår aktivitet kräver. Detta innebär, att om du går och oroar dig, ältar eller klagar på något programmerar du din nya potential till att stärka detta beteende. Om du pluggar, tränar dig på något nytt eller är nyfiken på något blir din potentiella nya hjärncell en byggsten i den nya processen.” En text i en blogg av Cecilia Duberg. Hon är psykolog och specialiserad inom coachning, hälsa och ledarskap. Det första jag tänkte var, vilket härligt yrke! Men sen är det ju också bra inlägg hon skriver. Gillar verkligen det ovan. Tänk vilken otrolig potential du går och bär på. För dig själv och för andra.

Jag behöver väl inte gå in på potentialen för dig själv. Det känns givet när du läser ovan. Men har du också funderat vidare och insett vilken potential du har för att påverka din omgivning positivt? Tänk på hur fantastiskt du kan påverka dina barn, din familj, dina vänner, dina kollegor! Allt genom att tänka på vad du säger, genom att agera som en god medmänniska, genom att uppmuntra och genom att säga vad den där personen gjorde bra. Så ofta är vi nog fokuserade på problemen, på vad som inte fungerar, på vad vår älskade gjorde för fel mm mm. Tänk istället att du imorgon skall se det positiva i situationen, att du skall fokusera på det du gillar, faktiskt komma ihåg att säga det där du tyckte din kollega gjorde bra!