Kategoriarkiv: Relationer

Livet med en 1:åring….

Tänk att det är så lätt att förtränga vissa saker… Hur ont det gör att föda barn, hur jobbigt det är att vara gravid, hur jobbigt det är att passa en 1:åring. (Ja, såklart att det är helt underbart också. Men det skall det inte handla om nu. Det får du tänka ut själv och förstå att myntet har alltid två sidor. Nu ska vi bara prata om den ena….)

Jag var själv med alla tre barnen i 10 dagar då UB var iväg på sin tysta meditationsupplevelse. Ja, de är helt fantastiska och vi hade det jättebra. Och det är också jättejobbigt. Jag har helt enkelt förträngt hur det är att leva med en 1:åring. Är det detta som kallas semester?!. Inte en chans, det är semester att jobba. Att jobba innebär att kunna sitta i möte och lyssna fokuserat på en sak, att kunna sitta ostört på sitt rum och svara och läsa mail, att kunna gå ut i produktionen och prata med de som jag behöver en stund utan att hela tiden bli avbruten, att kunna sitta ner och äta lunch i lugn och ro utan att kasta i mig maten och sist men inte minst! Att kunna gå på toaletten ifred precis när jag behöver det!

Att vara hemma med tre barn själv och speciellt med en 1:åring innebär att HELA tiden vara på sin vakt och ha ögonen med sig hela tiden. Det går ALDRIG att inte fokusera till viss del på honom. När vi äter så måste jag hela tiden ha koll på om han har druckit klart för att hinna ta emot glaset innan det når golvet. När vi är i köket och jag lagar mat, plockar med disken eller vad som helst så gäller det att hela tiden ha koll på vilka skåp han öppnar och vilka lådor han drar ut. Varje gång göra överslaget om han skall få hållas eller ej och vad det kommer få för konsekvenser. Vad kan gå sönder? Kan han skada sig? Hur mycket får jag städa?

Jag gjorde en miss och jag och lät honom leka med lådan med kryddor. Helt plötsligt var det två burkar med torkad chili som låg på golvet….

Han får för sig att han skall slänga sina leksaker i soporna, han ska öppna grytskåpet och äta på grytunderläggen, han skall röja ur alla lådorna och ha allt på golvet så det är lättillgängligt, han skall undersöka hela plastskåpet (som numera har massa glaslådor) för att smaka på alla sakerna. Att säga Nej och stänga och lyfta undan hjälper i ca 1 sekund. Är jag för tråkig så går han istället runt hörnet och börjar utforska de skåpen. När jag kommer så SKYNDAR han sig att rafsa ut allt han hinner innan jag kommer. Det gäller att alla stolarna är indragna till bordet annars är bebis uppe på bordet snabbare än du hinner undra vart han är.  Det finns två hyllor han inte är ett dugg intresserad av i köket. Det är de två hyllorna med hans leksaker på….

Ja, men ni fattar grejen. Om ni är föräldrar vill säga.

Nu kanske ni tänker att det ändå är enkelt. Jag kan ju bara be någon av de stora att passa honom lite. Jojo, det har jag också tänkt. Såklart att det fungerar. Men tro för allt i världen inte att du kan slappna av ändå. Nej nej! Riskbedömning hos 7 och 9 åringar…. Ja, men vi stannar helt enkelt där…. (Missförstå mig rätt. de är helt fantastiska med honom. Men ändå, det är det där med riskbedömning)

En kväll så la vi oss i hängmattan för att jag tänkte att det är ändå lugnare om vi är ute. Då är det inte lika många dödsfällor eller glasskåp att röja ut. Nej nej. Men det finns ju såklart andra saker att utforska….

Åh! Vatten! Så kul! 👏👏👏

Kolla här! Undrar hur denna funkar?

Jag ska bara!

Ok, lite dåligt samvete får jag nu. Han är ju helt helt fantastiskt gosig när han en liten liten stund kommer och kryper upp och gosar in sig vid halsen och ger mig en stor kram. Eller när någon upptäcktsfärd gjorde honom rädd så han kommer och ställer sig mellan mina ben och kikar fram där bakom. Eller när han slungar iväg ett fantastiskt leende mot mig, eller när de stora faktiskt har lekt ansvarsfullt med honom i 15 min. Ja, det finns såklart massor av såna tillfällen varje dag också. (Ok, ni fick lite av myntets andra sida)

När de sover sött alla tre och jag tänker på detta så fascineras jag mest av vilken energi och upptäckarglädje som finns. Tänk om vi vuxna hade en tiondel av den. Vad hade världen varit då?!

Vänner ❤️

Vänner! Så fantastiskt det är med vänner. Jag försöker verkligen att hålla kontakten med vännerna även nu under dessa åren med små barn då det verkligen är utmanande att få tiden att räcka till.

Jag är lyckligt lottad som känner att jag nästan inte hinner med. Så sorgligt det hade varit om jag kände tvärt om, att jag inte hade några vänner att försöka behålla kontakten med. Är en person som har ganska få vänner, men summan av att ha få vänner i perioder i livet är att det tillslut ändå blir ganska många vänner. Jag har någon kvar från barndomen, någon från gymnasietiden, några från högskoletiden, någon från tiden när jag tränade massa med Wilma, någon från tiden när jag var engagerad inom studenvärlden, några som är mina syskon. Ja, ni fattar. Tillslut så blir det ju ganska många. Vilken lycka!

Nu när jag är nyligen hemkommen från Thailand så har jag ett sug att träffa mina fina vänner igen. Några har jag lyckats få till träffar med, vi har hunnit med att ha kalas för Nils så då fick vi träffa familjerna igen. Några har jag ännu inte fått till något datum med.


När jag träffade några av vännerna på en härlig lunch för några söndagar sen så tänkte jag på detta när jag körde hem från det. Hur fantastiskt glad jag är att jag har er, mina kära vänner. Vad roligt och befriande det är att ha andra vuxna att prata med som känner mig relativt bra om som jag genuint bryr mig om att veta hur det är med dem.

Recept för lyckliga förhållande?

Har funderat endel på vad det är för saker som krävs för lyckliga förhållande. Såklart är ju vi alla olika så det finns uppenbarligen inte ett och samma recept för alla. Men jag tänker att det ändå kanske finns några ingredienser som alla behöver ha i sina recept. Såklart kanske mer eller mindre av ingredienserna.

Har ni sett på serien Dag som går på Netflix? Jag har precis avslutat den och jag kan ju konstatera att ingen av karaktärerna är mellanmjölk… Men ändå så tycker jag att Dag har en poäng och det är att han har behov av egentid. Iof har han extremt stort behov. Så stort att han inte kan tänka sig att bo ihop med sin älskade eller sina barn… Det kanske är till att dra det till sin spets. Men när jag tänker på det så tänker jag att det där med att kanske bo vägg i vägg i ett hus med varsin lägenhet eller liknande egentligen inte är en så dålig idé? För visst är det så att en av de vanligaste saker som par bråkar och tjafsar om är hur standarden skall vara i hemmet och vem som har gjort vad? Finns ju såklart andra alternativ till separat boende:

  • Hjälp i hemmet
  • Att komma överens om en standard hur hur städat/undanplockat det skall vara
  • Ett schema med vem som gör vad och hur ofta
  • mm

Om vi återgår till egentiden så tror jag att efter tjafs om hur det är hemma så är det här med egentid ett hett ämne. Helst om man har barn… Vem tränar mest, när kan jag träna, vem är iväg med vänner mm mm. Här tror jag iaf att det finns en avgörande faktor som är viktig. Funderade på den efter att jag lyssnat på podden Lillelördag. Anita Schulman har tydligen separerat från sin Calle. Hon beskrev i detta avsnitt hur skönt det var med varannan vecka livet. Att hon hade sina barn varannan vecka och att den andra veckan kunde hon jobba sent, vara spontan med vännerna, löka hemma, allt utan ett uns av dåligt samvete eller att någon hade synpunkter på vad hon gjorde med sin tid. Skall jag vara ärlig så är det en sak som jag har tyckt varit svårast med familjelivet. Att inte längre äga min egen tid. Att behöva anpassa mig och förhålla mig till flera andra som anser sig ha lika mycket att säga till om vad jag skall lägga min tid på som jag själv. Så är det ju såklart för alla. Men jag tänker att visst borde man iaf kunna få detta som Anita beskriver tillfredsställt på en rimlig nivå även om du är i ett förhållande? Inte skall väl lösningen behöva vara att ha varannan veckas liv?

Här tror jag faktiskt att jag har en nyckel som är bra för alla! Sluta med missunnsamhet! Om din partner skall iväg med vänner, ha egentid eller vad som helst så se till att inte skicka sms om hur jobbigt det är med barnen, hur trött du är eller något annat som får den andre att få dåligt samvete för att hen är iväg….När hen kommer hem igen. Var inte sur, tvär och suckande! Var glad för den andres skull och fråga hur det har varit mm. Vid frågan om hur du har haft det så bre inte på om hur jobbigt det har varit! För ärligt talat, hur kul är det att åka iväg om du hela tiden skall ha lite dåligt samvete för att du är iväg och sen mötas av ett åskmoln när du kommer hem?

Samma sak med jobb och träning mm som sker i vardagen. Om ni är överens och det är ok för dig från början. Var då inte sur när den andre jobbar länge, kommer hem från träningen eller något annat.

Som vid så många andra tillfällen funkar här: Behandla den andre som du vill bli behandlad/bemött (förutsatt att ni båda har behov av att göra saker var för sig…). Tänkt att du unnar den andre det och var givmild! Detta tror jag är en enkel och effektiv ingrediens som funkar i alla recept.

❤️❤️❤️

Mitt 2016

Mitt 2016 har på många sätt varit ett fantastiskt år.

Det största var såklart att vi blev fulltaliga i vår familj när Nils kom till oss. Det har varit omtumlande även om det var tredje barnet. På många sätt så underbart och på många sätt påfrestande. Som våra andra två så gillar inte heller nummer tre att sova på nätterna. Det är absolut den enskilt jobbigaste delen av denna tiden. Jag är tacksam att jag har två stora barn som ändå kan ta hand om sig mycket själva. De behöver inte längre hjälp med de flesta dagliga aktiviteter som klädning, ätning mm. De behöver inte heller passas varje minut. Dessutom älskar de att leka med sin lillebror. Så på många sätt har det varit lugnt som när det första barnet kom, samtidigt som jag känner mig mer säker i min mammaroll.

På dagarna är Nils en helt otroligt charmig och glad unge. Så det är underbart att vara hemma med honom. Denna gången har dessutom amningen fungerat helt utan några problem alls och det är jag jätteglad och tacksam för.


Ambitiös som jag är så hade jag ju massa andra planer också. Jag tänkte att jag skulle röja, strukturera och fixa saker i hemmet som ännu inte har tagits tag i. Men jag har faktiskt inte gjort mycket alls av sånt. Sömnbristen har helt enkelt gjort att jag har fått prioritera om. Kanske bra, jag vet inte.

I början av året så bokade vi också vår livs resa som det nu snart är dags att påbörja. Nämligen vår 3 månader långa resa till Koh Lanta. Tror inte att 2017 skulle kunna starta på ett bättre sätt.

Våren var underbar vädermässigt, september likaså. Jag minns ännu att vi satt på stranden, jag och barnen en dag i slutet av september och det var en bra bit över 20 grader. Helt ljuvligt!

Det som har påverkat mig mest under året förutom alla omvärldshändelser är att nära och kära har drabbats av svåra och orättvisa sjukdomar. Det är såklart värst för de drabbade och deras allra närmsta. Men det har verkligen gett mig många tankeställare. Dels en stor sorg och frustration i att se personer som jag bryr mig så mycket om ha det jobbigt och att inte kunna hjälpa dem att bli friska. Men också i att det omvärderar mina egna perspektiv… Vad är egentligen viktigt, vad är det vi minns efter ett långt liv, att leva i nuet och uppskatta allt det lilla och det viktigt. Inget av det kostar pengar. Vi kan alla unna oss lyxen att njuta av det…

Det är de sakerna jag skall fortsätta att jobba med 2017. För jag vill inte missa en enda värdefull minut. 💖

Snälla människor

Denna hösten har jag stött på så många snälla och hjälpsamma människor. Det är lätt att dras iväg i att världen är galen, det sker terrordåd, krig härjar och Trumph blir president. Så ur ett globalt perspektiv så har 2016 varit ett mörkt år.

Därför vill jag lyfta lite ljus också. Det är bara naivt att tro att det kanske väger upp hemska globala saker som händer. Så länge galna maktlystna män har makten på olika ställen i världen kommer miljontals människor att lida… Jag tänker inte ens försöka ge perspektiv på det…

Så jag håller mig till det lilla. Som har hänt i min närhet. Banala saker kanske kan tyckas. Men det tycker inte jag.

En kväll i november tror jag det var så promenerade jag runt i stan i väntan på att barnets gymnastik skulle vara slut. När jag gick tillbaka mot gympahallen och bilen insåg jag att jag hade tappat mitt körkort under promenaden! Jag gick tillbaka och letade men hittade det inte. Blev mest trött och lite orolig. Kändes olustigt att veta att någon kanske använder det som falskt id nu… En dag senare får jag ett meddelande via Facebook. Det är en snäll själ som har hittat mitt körkort och jag får tillbaka det! Tack! 💖

Min son köper ett tv-spel på en loppis. Han är superglad och vill testa det direkt när vi kommer hem. Han har lagt halva sin besparing på spelet. Så en väldigt stor investering för honom. Det visar sig att spelet är sönder. Jag blir ledsen och besviken över detta och efterlyser de som höll i loppisen på en Varbergs sida på Facebook. På några timmar är det över 60 personer som engagerar sig, delat inlägget vidare och tom erbjuder sig att ge ett likadant tv-spel till min son! Jag får genom dessa snälla människor hjälp att hitta de som höll i loppisen och allt löser sig med att jag får lämna tillbaka spelet och min son får tillbaka sina pengar. 💕

Det är två exempel på snälla, omtänksamma, givmilda människor som jag inte känner men som ändå utan att tveka har sträckt ut sin hand, gjort goda gärningar och hjälpt sina medmänniskor. Tack! 🙏

Med förhoppning om att 2017 blir det året då massor av goda gärningar blir som ringar på vatten, de förökar sig exponentiellt och kommer göra verklig skillnad i världen. Det måste bli en bra plats för alla våra barn att växa upp på!

Ska vi resonera om det här med lucia….

Tror knappast någon har missat senaste dagarnas debatt om lucia… Åhléns gör en kampanj med en söt liten pojke som lucia. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Bilden tas bort från nätet, motreaktioner startar som #jagärlucia. Debattartiklar och insändare skrivs, många menar att vem som helst skall få vara lucia, lucia kan se ut hur som helst, vissa menar att vi skall hålla fast vid våra Svenska traditioner, vissa menar att när väl alla försöker anamma de svenska traditionerna så är inte heller det bra.

Detta har fått mig att fundera. Jag visste inte så mycket om lucia faktiskt. Inte mer än att jag vet att hon är ett helgon från Italien. Att hon dog martyrdöden på 300-talet och att det finns vissa som hävdar att symboliken med hennes ljus i håret och det röda bandet i midjan handlar om hur hon försökte brännas på bål och att hon sedan blev dödad med ett svärd.

Om vi stannar där då. Redan där blir det väl ändå konstigt när det påstås att detta är en svensk tradition som skall hållas intakt. Lucia bör ju rimligtvis då iaf vara mörkhårig? Visst är mörkt hår mycket vanligare i Italien? Sen är det ju den lilla detaljen att det är ett helgon som hör katoliken till…

Ok, men nu blev det ju intressant. Jag fortsätter att läsa på.

Ju mer jag läser om det desto mer inser jag att vårt luciafirande idag inte alls har många likheter med helgonet Lucia. Hennes dödsdag är den 13 december, men det är också så att när vi hade en annan kalender var den natten som var längst på året just 13 december. På 1200-talet var det på vissa håll i Sverige en Lussi, en ond kvinna som som kom ridande med sina följeslagare på natten. På andra håll var Lussi en man. Man skulle inte vara ute på Lussinatta för då var onda troll och väsen i farten.

Senare blev även lucia en milstolpe för när grisen skulle vara slaktad och alla julförberedelser klara.

Enligt en intendent på Nordiska museet firade vi på 1700-talet främst i västsverige och på landsbygden, men då var lussebruden en skämtbrud…Man klädde ut någon till skämtbrud och skojade sedan med denne. Enligt henne härstammar dagens luciafirande från 1700-talet då man hade en lucia som gick runt och väckte herrgårdsfolket med fika. Hör och häpna! Den första lucian var då en man….Enligt henne var det först i mitten på 1900-talet som luciafirandet började likna vad det är idag…

Sen finns det massor mer att läsa, sägnen om staffan stalledrängen, att lucia länge var en man för att studenterna på universiteten firade lucia och det fanns i början inga kvinnliga studenter. Eller att lucia som vi firar idag har rötter i en tysk tradition där man klädde ut ett flickebarn som skulle likna jesusbarnet! och där ljuset i håret skulle föreställa en gloria…

Så vem är det egentligen som har tolkningsföreträde på hur lucia skall firas? och vilken tradition är det egentligen som hänvisas till när de som reagerar på den lilla pojken i Åhléns kampanj menar att det är en Svensk tradition som måste bevaras precis som den alltid har varit. Saken är ju den att det finns inget ”så har det alltid varit”…

Jag tänker att det som så ofta handlar om okunskap. Hat, krig, ilska och inskränkthet. Allt handlar ofta om okunskap och rädslor… Men jag tänker att det finns ju inget att vara rädd för. Vad kommer hända om små barn som vill sjunga och sprida glädje och ljus för sina föräldrar och nära och kära klär ut sig till lucior, tärnor, tomtar eller stjärngossar råkar vara pojkar, flickor, ljusa eller mörka? Inget kommer hända, mer än att de sprider glädje, fin stämning och massa ljus!

Så snälla, låt oss nu utveckla våra fina Svenska traditioner så att de passar in i det samhälle vi vill ha. Ett samhälle med tolerans och öppenhet. Ett samhälle där våra små barn får identifiera sig med vilka de vill och sprida ljus och glädje för sina nära och kära.

Glad Lucia alla!

Att uppdatera varje dag

Jag har ju aldrig haft ambitionen att göra inlägg varje dag eller skriva denna blogg som en typ av dagbok. Utan fokusera på ledarskap, bokreflektioner och saker som händer i samhället. Men nu när jag är hemma med en bebis så hittar jag inte inspiration på samma sätt. Av flera anledningar såklart. Jag lever i en bubbla. Mitt fokus är sömn, amning och aktiviteter för att sköta bebis och barn på bästa sätt. Amningshjärna….nä, jag tror bara det är så att om du inte stimulerar hjärnan så förslappas den och man blir lite trögare… Precis som en kropp behöver träning för att hålla sin fysiska kondition så tror jag att hjärnan också behöver det. Så jag ska försöka ta tag i det nu. För att inte helt hamna off så är första saken att kolla på nyheterna 1 gång per dag. 

Hämtar ytterligare info på nätet. Inte på något sätt utmanade, men info om saker som ekologiska leksaker, naturliga kroppsprodukter mm mm. Då stöter jag på andra bloggar. Vissa stora, vissa lite mindre. Blir faktiskt imponerad av dem som uppdaterar flera gånger varje dag. Och såpass intressant att de drar till sig massor av läsare. De skapar sig en enorm plattform för att nå ut till sina läsare. Kan kanske tyckas enkelt att skriva ”dagbok” på nätet. Men hur enkelt är det att få en dag som bara har bestått av sömn, skrotande hemma, amning, korta hundpromenader och tv-tittande spännande? Försök göra 3 bra inlägg om det. Nej, jag har inte ambitionen att försöka det, men vill ändå skriva några rader och lyfta de som gör det och som lockar till sig många. Är det detta som är nya spåret för att bli författare? Öva på att skriva varje dag och lyckas attrahera läsare? 

nya hobbyn. fantastiskt smidigt sätt att få närhetsbehovet tillgodosett. Nej!Du skapar inte en hemsk och bortskämd individ för att du bär nära mycket! Det tror iaf inte jag…

Jodå. En lite trip har vi varit ute på jag och Nils. Tåg till Kil. Medans de andra tre hade en veckas fjälläventyr. Detta räckte bra för oss. Faktiskt smidigt att dela upp oss. Nya mottot är att fokusera på att få ut nöje av de aktiviteter vi gör. Vi måste inte göra allt som en stor flock på 5 individer.

Midsommar firades dock som en jätteflock. Mysigt och roligt och lite utmattande…

Skolavslutning! Nu har några veckor redan passerat , men fortfaramde några kvar på sommarlovet. Lite mer sol och mindre vind önskar vi oss nu.

Ett nytt kapitel i livet

Idag är första dagen på min föräldraledighet. (Heter det så innan bebis har kommit?) iaf så jobbar jag inte innan April 2017 igen. Känns så avlägset. Ett helt år! Jag har aldrig varit hemma med de andra så länge. Så detta känns verkligen lyxigt. Inte bara för mig tänker jag. För oss alla. William får uppleva att sluta skolan 13 varje dag och gå hem, samma för Viola. Hon får uppleva att vara på förskolan 15 timmar. Fyra dagars ledigt varje vecka. Vi får ett långt sommarlov tillsammans. Så många saker som innebär massor med mer tid till varandra. Jag har bestämt mig för att verkligen njuta i nuet mycket mer denna gång. Av allt. 

Perspektiven har ändrats. Jag har kärt mig saker. Tur är väl det. Nu väntar ett tag med lugn och ro innan bebis kommer. Även om det gör ont mest hela tiden nu så ska jag försöka njuta av även dessa dagar. 

Att första dagen inleddes med massa sol gör ju inte saken sämre! 👍

 

Förmiddagspromenad med Wilma. Eller jag satt på en sten och barnen gick…

  

Eftermiddagslek

 

Vad är egentligen feminism?

Jag stöter på sk experter inom feminismen varje vecka iaf i mina flöden via Facebook, instagram, poddar och bloggar. Det sätter ofta igång tankar hos mig om jag är feminist eller inte.

När jag googlar så tänker jag att jag är det: Ok, jag vet att wikipedia inte är den mest tillförlitliga källan, men jag gillar den här skrivelsen: Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som tidigare endast varit tillskrivna män. Det handlar om politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.”
Varför: Jo, för här handlar det om att uppnå jämlikhet, allas lika värde. Vare sig du är man eller kvinna. Det ställer jag upp på till 100% direkt. Det försöker jag få in i mina barns huvuden varje dag. Det spelar ingen roll om du är pojke eller flicka, du kan göra det du vill, leka med allt, ha alla typer av kläder på dig. Den enda skillnaden är att vi har snopp och snippa. (Ja, ja. det finns faktiskt fler fysiska skillnader. Men jag tycker den nivån räcker för deras ålder nu). Jag vill så gärna att de inte skall känna sig begränsade pga sina kön. Jag blir glad när William vågar säga att han vill ha långt hår, att han gillar nagellack och att han gillar att titta på tv-program som enligt honom ”bara tjejer tittar på i skolan”. Men det gör inget, för jag gillar dem också. Konstaterar han.

Men vi lever ju i en liten bubbla och jag inser så väl att det jag försöker lära och inpränta i dem är bara ett enda budskap av alla budskap de utsätts för. Böckerna är så ofta med traditionella könsroller i färg och budskap. Så många av vännerna säger saker som att tjejer är så och killar är så. Sen har vi diskussioner om det hemma. Jag läser tom på sociala medier om förskolepedagoger som säger sig må lite dåligt när de ser pojkar i rosa kläder! Ska inte dem om några vara förebilder i att olika är bra och ok!?

Det senaste som fick mig att tänka ännu mer på detta var när jag lyssnade på fredagspodden och Hanna och Amanda tog upp att de hade blivit recenserade för sin bok och även för flera andra saker också, av två kulturjournalister på Sydsvenskan som enligt dem själva är feminister. Nu har jag inte lyssnat på hela deras avsnitt, men i det klippet jag hörde så hann de raljera och göra sig ordentligt lustiga över det som Hanna och Amanda sysslar med. Får man inte gillar krämer, fina handdukar och doftljus om man är feminist? Det lät inte så på dem.

Det finns en till känd feminist vars blogg jag ibland läser när det dyker upp länkar i mitt Facebook flöde. Lady Dahmer,  hon har nyligen skrivit ett inlägg om rätten att hata män under feminismens vingar. Jag tänker när jag läser att jag är en sån som inte tycker att det verkar så bra för någon att hata. Samtidigt så kan jag förstå att den känslan finns om man har blivit utsatt för hemska saker. Men, ändå så tror jag inte att hat gör oss mer jämlika. Ja, möjligen att jag är naiv. Men lika väl som Lady Dahmer skriver att kvinnor borde ha rätt att känna hat mot män under feminismens vingar så borde kvinnor ha rätt att säga att de inte vill känna hat, att de gillar krämer, doftljus och fina handdukar, att de gillar att klä sig som de känner är bekvämt mm mm under feminismens vingar. 

Så tänker jag, naivt eller ej.

Nya mål till nästa år

Så var julafton över. Vi skall visserligen köra ett firande till idag.

Men mina tankar har ändå börjat dra sig mot 2016. Vad vill jag fylla det året med? Hur skall det bli? Vilka mål skall jag ha?

Dock så tycker jag att det krävs ett bokslut av 2015 innan nya mål sätts för 2016. Vilka lärdomar drogs? Många måste jag säga. När jag satte dem så tyckte jag att jag hade lärt mig mycket om mig själv på kort tid, men nu. Ett år senare så inser jag att det finns så mycket mer att lära. När du jobbar aktivt med lärdomar så händer det mycket på kort tid. Om du stöter bort det arbetet och fokuserar på annat så blir ju såklart lärdomarna i den delen du inte fokuserar på så stor.

Jag använde förra året livshjulet som grund när jag skrev målen.

Fysisk hälsa: Här hade jag som mål att jag skulle fortsätta med min löpning och göra ett halvmarathon under 2 timmar samt klara en yogaposition med huvudstående.

Jag har inte uppnått några av de målen. Är det ett misslyckande? Både och. Jag klarar inte löpningen för mitt knä just nu och såklart vill jag ta tag i detta på sikt. Det har fått bli promenader och mer yoga istället. Vad gäller yogan så har jag insett att yogan inte alls handlar om prestationer inom en viss tid som jag trodde för ett år sen. Visst blir jag starkare, får bättre hållning och mindre ont i axlar och rygg. Effekter som är väldigt bra. Men det ger så mycket mer än så, det ger medveten andning, utrymme i min kropp, mental närvaro, avslappning och lugn. Jag gillar verkligen yogan och har insett att det ger mig mycket mer än fysiska förbättringar.

Personlig utveckling: Här skrev jag att jag skulle lägga fokus och det har jag gjort. Jag tog det till en helt annan nivå än tänkt och åkte till ett 10 dagars tyst meditationsläger i Ödeshög för att lära mig vipasanna meditation. Det är än så länge en av de bästa saker jag har gjort. Det har inte bara hjälpt min fysiska hälsa, det hjälper så mycket i hela kroppen. Jag har fortsatt min meditation här hemma, men tror att jag kan få ut ännu mer av det. Dock så har jag inte möjlighet just nu att åka iväg 10 dagar igen, så det blir en 3 dagars kurs i mars. Perfekt uppladdning inför min förlossning!

Har fortsatt med att lyssna på böcker. Det passar mig väldigt bra. Jag kan göra det massor av stunder som jag har skrivit innan. Det har gjort att jag nog har kommit genom minst 70 böcker i år. Av alla de slag. Det är verkligen givande för själen!

Familj, vänner och relationer: Har fokuserat mycket här, främst på familjen. Fortfarande så vill jag egentligen träffa mina vänner mer än jag gör. Men det är nog bra att inse att det finns olika perioder i livet. Det jag har försökt lära mig är att inte ha dåligt samvete när jag prioriterar att umågs med någon.

Den största förändringen är ju såklart att vi ska bli fem i familjen. Det är det absolut bästa som har hänt i år. En riktigt lottovinst! 

Karriär: Jag har ju ägnat nästan hela 2015 år studier. Just nu håller jag på med min uppsats och har även börjat jobba parallellt i en ny tjänst som Lean/TPM manager på Carlsberg. Väldigt roligt med nya utmaningar, helts när de är inom ett område som jag verkligen brinner för.

Ekonomi: Uppnått. Jag hade några föreläsningar i våras som gick till välgörenhet. Dock så blev det ytterligare donationer till den fruktansvärda flyktingkatastrofen som kulminerade under hösten som många andra också bidrog till. Blir stolt när vi öppnar upp våra hjärtan. Annars är det ju inte förenat med hög inkomst att välja att studera ett år. Men jag är så glad och stolt över mig och mannen att vi har skapat oss en situation där vi faktiskt kan ta ett beslut att studera ett år, livet innebär valmöjligheter.