Recept för lyckliga förhållande?

Har funderat endel på vad det är för saker som krävs för lyckliga förhållande. Såklart är ju vi alla olika så det finns uppenbarligen inte ett och samma recept för alla. Men jag tänker att det ändå kanske finns några ingredienser som alla behöver ha i sina recept. Såklart kanske mer eller mindre av ingredienserna.

Har ni sett på serien Dag som går på Netflix? Jag har precis avslutat den och jag kan ju konstatera att ingen av karaktärerna är mellanmjölk… Men ändå så tycker jag att Dag har en poäng och det är att han har behov av egentid. Iof har han extremt stort behov. Så stort att han inte kan tänka sig att bo ihop med sin älskade eller sina barn… Det kanske är till att dra det till sin spets. Men när jag tänker på det så tänker jag att det där med att kanske bo vägg i vägg i ett hus med varsin lägenhet eller liknande egentligen inte är en så dålig idé? För visst är det så att en av de vanligaste saker som par bråkar och tjafsar om är hur standarden skall vara i hemmet och vem som har gjort vad? Finns ju såklart andra alternativ till separat boende:

  • Hjälp i hemmet
  • Att komma överens om en standard hur hur städat/undanplockat det skall vara
  • Ett schema med vem som gör vad och hur ofta
  • mm

Om vi återgår till egentiden så tror jag att efter tjafs om hur det är hemma så är det här med egentid ett hett ämne. Helst om man har barn… Vem tränar mest, när kan jag träna, vem är iväg med vänner mm mm. Här tror jag iaf att det finns en avgörande faktor som är viktig. Funderade på den efter att jag lyssnat på podden Lillelördag. Anita Schulman har tydligen separerat från sin Calle. Hon beskrev i detta avsnitt hur skönt det var med varannan vecka livet. Att hon hade sina barn varannan vecka och att den andra veckan kunde hon jobba sent, vara spontan med vännerna, löka hemma, allt utan ett uns av dåligt samvete eller att någon hade synpunkter på vad hon gjorde med sin tid. Skall jag vara ärlig så är det en sak som jag har tyckt varit svårast med familjelivet. Att inte längre äga min egen tid. Att behöva anpassa mig och förhålla mig till flera andra som anser sig ha lika mycket att säga till om vad jag skall lägga min tid på som jag själv. Så är det ju såklart för alla. Men jag tänker att visst borde man iaf kunna få detta som Anita beskriver tillfredsställt på en rimlig nivå även om du är i ett förhållande? Inte skall väl lösningen behöva vara att ha varannan veckas liv?

Här tror jag faktiskt att jag har en nyckel som är bra för alla! Sluta med missunnsamhet! Om din partner skall iväg med vänner, ha egentid eller vad som helst så se till att inte skicka sms om hur jobbigt det är med barnen, hur trött du är eller något annat som får den andre att få dåligt samvete för att hen är iväg….När hen kommer hem igen. Var inte sur, tvär och suckande! Var glad för den andres skull och fråga hur det har varit mm. Vid frågan om hur du har haft det så bre inte på om hur jobbigt det har varit! För ärligt talat, hur kul är det att åka iväg om du hela tiden skall ha lite dåligt samvete för att du är iväg och sen mötas av ett åskmoln när du kommer hem?

Samma sak med jobb och träning mm som sker i vardagen. Om ni är överens och det är ok för dig från början. Var då inte sur när den andre jobbar länge, kommer hem från träningen eller något annat.

Som vid så många andra tillfällen funkar här: Behandla den andre som du vill bli behandlad/bemött (förutsatt att ni båda har behov av att göra saker var för sig…). Tänkt att du unnar den andre det och var givmild! Detta tror jag är en enkel och effektiv ingrediens som funkar i alla recept.

❤️❤️❤️

Mitt 2016

Mitt 2016 har på många sätt varit ett fantastiskt år.

Det största var såklart att vi blev fulltaliga i vår familj när Nils kom till oss. Det har varit omtumlande även om det var tredje barnet. På många sätt så underbart och på många sätt påfrestande. Som våra andra två så gillar inte heller nummer tre att sova på nätterna. Det är absolut den enskilt jobbigaste delen av denna tiden. Jag är tacksam att jag har två stora barn som ändå kan ta hand om sig mycket själva. De behöver inte längre hjälp med de flesta dagliga aktiviteter som klädning, ätning mm. De behöver inte heller passas varje minut. Dessutom älskar de att leka med sin lillebror. Så på många sätt har det varit lugnt som när det första barnet kom, samtidigt som jag känner mig mer säker i min mammaroll.

På dagarna är Nils en helt otroligt charmig och glad unge. Så det är underbart att vara hemma med honom. Denna gången har dessutom amningen fungerat helt utan några problem alls och det är jag jätteglad och tacksam för.


Ambitiös som jag är så hade jag ju massa andra planer också. Jag tänkte att jag skulle röja, strukturera och fixa saker i hemmet som ännu inte har tagits tag i. Men jag har faktiskt inte gjort mycket alls av sånt. Sömnbristen har helt enkelt gjort att jag har fått prioritera om. Kanske bra, jag vet inte.

I början av året så bokade vi också vår livs resa som det nu snart är dags att påbörja. Nämligen vår 3 månader långa resa till Koh Lanta. Tror inte att 2017 skulle kunna starta på ett bättre sätt.

Våren var underbar vädermässigt, september likaså. Jag minns ännu att vi satt på stranden, jag och barnen en dag i slutet av september och det var en bra bit över 20 grader. Helt ljuvligt!

Det som har påverkat mig mest under året förutom alla omvärldshändelser är att nära och kära har drabbats av svåra och orättvisa sjukdomar. Det är såklart värst för de drabbade och deras allra närmsta. Men det har verkligen gett mig många tankeställare. Dels en stor sorg och frustration i att se personer som jag bryr mig så mycket om ha det jobbigt och att inte kunna hjälpa dem att bli friska. Men också i att det omvärderar mina egna perspektiv… Vad är egentligen viktigt, vad är det vi minns efter ett långt liv, att leva i nuet och uppskatta allt det lilla och det viktigt. Inget av det kostar pengar. Vi kan alla unna oss lyxen att njuta av det…

Det är de sakerna jag skall fortsätta att jobba med 2017. För jag vill inte missa en enda värdefull minut. 💖

Snälla människor

Denna hösten har jag stött på så många snälla och hjälpsamma människor. Det är lätt att dras iväg i att världen är galen, det sker terrordåd, krig härjar och Trumph blir president. Så ur ett globalt perspektiv så har 2016 varit ett mörkt år.

Därför vill jag lyfta lite ljus också. Det är bara naivt att tro att det kanske väger upp hemska globala saker som händer. Så länge galna maktlystna män har makten på olika ställen i världen kommer miljontals människor att lida… Jag tänker inte ens försöka ge perspektiv på det…

Så jag håller mig till det lilla. Som har hänt i min närhet. Banala saker kanske kan tyckas. Men det tycker inte jag.

En kväll i november tror jag det var så promenerade jag runt i stan i väntan på att barnets gymnastik skulle vara slut. När jag gick tillbaka mot gympahallen och bilen insåg jag att jag hade tappat mitt körkort under promenaden! Jag gick tillbaka och letade men hittade det inte. Blev mest trött och lite orolig. Kändes olustigt att veta att någon kanske använder det som falskt id nu… En dag senare får jag ett meddelande via Facebook. Det är en snäll själ som har hittat mitt körkort och jag får tillbaka det! Tack! 💖

Min son köper ett tv-spel på en loppis. Han är superglad och vill testa det direkt när vi kommer hem. Han har lagt halva sin besparing på spelet. Så en väldigt stor investering för honom. Det visar sig att spelet är sönder. Jag blir ledsen och besviken över detta och efterlyser de som höll i loppisen på en Varbergs sida på Facebook. På några timmar är det över 60 personer som engagerar sig, delat inlägget vidare och tom erbjuder sig att ge ett likadant tv-spel till min son! Jag får genom dessa snälla människor hjälp att hitta de som höll i loppisen och allt löser sig med att jag får lämna tillbaka spelet och min son får tillbaka sina pengar. 💕

Det är två exempel på snälla, omtänksamma, givmilda människor som jag inte känner men som ändå utan att tveka har sträckt ut sin hand, gjort goda gärningar och hjälpt sina medmänniskor. Tack! 🙏

Med förhoppning om att 2017 blir det året då massor av goda gärningar blir som ringar på vatten, de förökar sig exponentiellt och kommer göra verklig skillnad i världen. Det måste bli en bra plats för alla våra barn att växa upp på!

Ska vi resonera om det här med lucia….

Tror knappast någon har missat senaste dagarnas debatt om lucia… Åhléns gör en kampanj med en söt liten pojke som lucia. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Bilden tas bort från nätet, motreaktioner startar som #jagärlucia. Debattartiklar och insändare skrivs, många menar att vem som helst skall få vara lucia, lucia kan se ut hur som helst, vissa menar att vi skall hålla fast vid våra Svenska traditioner, vissa menar att när väl alla försöker anamma de svenska traditionerna så är inte heller det bra.

Detta har fått mig att fundera. Jag visste inte så mycket om lucia faktiskt. Inte mer än att jag vet att hon är ett helgon från Italien. Att hon dog martyrdöden på 300-talet och att det finns vissa som hävdar att symboliken med hennes ljus i håret och det röda bandet i midjan handlar om hur hon försökte brännas på bål och att hon sedan blev dödad med ett svärd.

Om vi stannar där då. Redan där blir det väl ändå konstigt när det påstås att detta är en svensk tradition som skall hållas intakt. Lucia bör ju rimligtvis då iaf vara mörkhårig? Visst är mörkt hår mycket vanligare i Italien? Sen är det ju den lilla detaljen att det är ett helgon som hör katoliken till…

Ok, men nu blev det ju intressant. Jag fortsätter att läsa på.

Ju mer jag läser om det desto mer inser jag att vårt luciafirande idag inte alls har många likheter med helgonet Lucia. Hennes dödsdag är den 13 december, men det är också så att när vi hade en annan kalender var den natten som var längst på året just 13 december. På 1200-talet var det på vissa håll i Sverige en Lussi, en ond kvinna som som kom ridande med sina följeslagare på natten. På andra håll var Lussi en man. Man skulle inte vara ute på Lussinatta för då var onda troll och väsen i farten.

Senare blev även lucia en milstolpe för när grisen skulle vara slaktad och alla julförberedelser klara.

Enligt en intendent på Nordiska museet firade vi på 1700-talet främst i västsverige och på landsbygden, men då var lussebruden en skämtbrud…Man klädde ut någon till skämtbrud och skojade sedan med denne. Enligt henne härstammar dagens luciafirande från 1700-talet då man hade en lucia som gick runt och väckte herrgårdsfolket med fika. Hör och häpna! Den första lucian var då en man….Enligt henne var det först i mitten på 1900-talet som luciafirandet började likna vad det är idag…

Sen finns det massor mer att läsa, sägnen om staffan stalledrängen, att lucia länge var en man för att studenterna på universiteten firade lucia och det fanns i början inga kvinnliga studenter. Eller att lucia som vi firar idag har rötter i en tysk tradition där man klädde ut ett flickebarn som skulle likna jesusbarnet! och där ljuset i håret skulle föreställa en gloria…

Så vem är det egentligen som har tolkningsföreträde på hur lucia skall firas? och vilken tradition är det egentligen som hänvisas till när de som reagerar på den lilla pojken i Åhléns kampanj menar att det är en Svensk tradition som måste bevaras precis som den alltid har varit. Saken är ju den att det finns inget ”så har det alltid varit”…

Jag tänker att det som så ofta handlar om okunskap. Hat, krig, ilska och inskränkthet. Allt handlar ofta om okunskap och rädslor… Men jag tänker att det finns ju inget att vara rädd för. Vad kommer hända om små barn som vill sjunga och sprida glädje och ljus för sina föräldrar och nära och kära klär ut sig till lucior, tärnor, tomtar eller stjärngossar råkar vara pojkar, flickor, ljusa eller mörka? Inget kommer hända, mer än att de sprider glädje, fin stämning och massa ljus!

Så snälla, låt oss nu utveckla våra fina Svenska traditioner så att de passar in i det samhälle vi vill ha. Ett samhälle med tolerans och öppenhet. Ett samhälle där våra små barn får identifiera sig med vilka de vill och sprida ljus och glädje för sina nära och kära.

Glad Lucia alla!

Nu börjar det närma sig. Vår Thaimout

Nu börjar det närma sig. Det känns mer och mer verkligt. Skall bli så fantastiskt härligt! Vi förbereder och planerar.

Visumansökan är inlämnad. Biljetter bokade. Skola ordnad. Boende ordnat. De stora sakerna är klara och det känns fantastiskt bra.

Nu är det andra saker som får ta plats i huvudet. Drömmar om hur dagarna kommer se ut, hur det kommer vara att gå utmed stranden och ta ett dopp i havet tidig morgon. Hur den solmogna frukten kommer smaka att sätta tänderna i samtidigt som jag känner solen värma mig.

Jag funderar på hur soluppgångarna och solnedgångarna kommer se ut, om de är annorlunda mot här. Hur kommer stjärnorna att se ut? Hur kommer det vara att få promenera varje dag på stranden och känna sanden mellan tårna? Att varje dag ha massor av tid tillsammans med familjen.

Samtidigt som jag längtar massor så är även den här tiden innan avresan ljuvlig. Med alla drömmar, förhoppningar, fantasier och planering. Det ger också väldigt mycket glädje nu innan. För det är dubbel det där. Samtidigt som jag längtar till avresa så är det fantastiskt att ha äventyret framför mig.

Jag läser denna bloggen några gånger i veckan och mår bra för jag vet att snart är det där min vardag.

Det är solklart vilka av mänskligheten som är den absoluta eliten!

Så självklart att jag inte behöver skriva det väl? Det är föräldrarna som är hemma med sina barn. De som är hemma och tar hand om barnen flera månader/år. (Jag menar INTE de som är hemma över sommaren tillsammans med den andre personen eller de som tar några extra veckor när det är jul…)

Varför då? (Om du mot all förmodan inte förstår helt varför jag säger detta påstående)

De kan konsten att ha simultankapacitet. Helst om de har fler än ett barn.
De har struktur och tänker framåt för att ligga steget före för att inte några oplanerade situationer skall uppstå.
Samtidigt som de behärskar ovan så är de bra på att leva i nuet och fokusera här och nu. För de vet hur fort underbara ögonblick försvinner.
De fungerar (inte optimalt, men de fungerar) på extremt lite sömn och de är bra på att hela tiden se till att få lite vila så fort tillfälle ges.
De är omhändertagna och har empati
De är ekonomiska och kan hantera mindre resurser
När de sen är tillbaka på jobbet så är de effektiva för de vill inte sitta hela kvällen på jobbet, de har en tid för hämtning att passa.

Så… vart passar dessa personer in då? Precis! Överallt! På VD:poster, Styrelseordförande, operativa chefer, Ekonomichefer, HR chefer, inom sjukvården, inom offentlig sektor, inom privat sektor. Ja, överallt helt enkelt.

Så till dig som rekryterar. En obligatorisk fråga borde vara: ”Har du barn och har du varit föräldraledig med dem en längre period”
Bara för att vara övertydlig. Det är INTE alls lika meriterande att ha barn utan att ha varit föräldraledig med dem en längre period. Visst har du byggt på dig vissa kvaliteter men du är mest van vid att någon annan sköter det tunga grovjobbet, att någon annan sköter den övergripande planeringen och strukturen och du är van att komma till ett dukat bord och städat hem. Det är den gamla strukturen och det gamla ledarskapet. Det vill ni inte ha…. Vi borde verkligen ta vara på den extrema kompetensen som finns och som inte utnyttjas fullt ut allas ännu.

(Dessutom, majoriteten av denna elit kostar inte alls lika mycket att anställa som de mindre kompetenta för de har av någon konstig anledning ofta lägre lön…. Men inte länge till hoppas jag!)

Vart är världen på väg!?

När jag som vanligt hade lite vakentid med Nils inatt så kunde jag inte låta bli att kolla till hur det gick i valet. Jag blev så ledsen: Trump mot seger! 

Vad händer! Hur kan så många miljoner amerikaner vilja se Trump som president med tanke på vad han sagt, är emot och har för värderingar. Att korkade vita män röstar på honom, det är jag inte förvånad över. Men resten…

Clinton, en erfaren, påläst, intelligent person som är otroligt skicklig i sitt yrke. Hur kan Trump då locka till sig majoriteten av amerikaner? 

Min högst oproffissionella analys är att Trump står för saker som känns lockande när man är missnöjd. Han är inte politiker så kanske är det lättare att tro på det han säger om man inte gillar politiker? Det konstiga som motsäger min analys är att han tycks inte ha pratat så mycket om vad de vill utan mest vad han inte vill. Tydligen var det en vinnande taktik. 

Jag hoppas innerligt nu att resten av världen lyssnar och lär sig av detta. Att etablissemanget och de erfarna politikerna lyssnar på vart missnöjet ligger och vågar ta de diskussionerna. Så att missnöjespartier inte får något fäste. 

Jag lyssnar just nu på hans segertal. Ja, det är nog de bästa sakerna han har sagt sammanhängande på länge. Men nu när han tackar sina närmsta så är det många medelålders vita män som tackas… inget fel med det, men jag hoppas att Trump kommer ihåg att på insidan är vi alla lika… 

Undrar hur många minttabletter han behöver ha i beredskap nu ifall han bara måste kasta sig på enligt honom attraktiva kvinnor som kommer i hans väg som president. 

Att vara självgod…

Att vara självgod leder inte till någon utveckling. Jag insåg häromdagen att jag har varit väldigt självgod när det gäller om jag är en person som använder för mycket av planetens resurser. Jag har tänkt att ja, det gör jag nog. Men jag gör också massa saker som är bra för planeten så det är nog inte så farligt. Det där andra…

Jag är med i en facebook grupp som heter ”Giftfria barn”. Där tycker jag att det kommer många bra tips för att dels leva mer hållbart för miljön och dels för att minimera de gifter vi har hemma och utsätter oss för. Nyligen kom det i ett inlägg upp en länk till WWF:s sida där det gick att göra ett test för att se hur hållbart du lever. Helt enkelt fylla i dina vanor vad gäller mat, konsumtion, resande, boende, avfall mm för att se hur många planeter behövs för att jordens resurser skulle räcka till om alla lever som jag. Hur mycket konsumerar jag helt enkelt av jordens resurser. Det optimala är ju såklart om resultatet är 1 jordklot eller färre. Det var en annan som gjort testet och skrev i tråden att hen trodde att hen levde väldigt miljömedvetet men tydligen ändå nästan förbrukade två planeter. Det väckte min nyfikenhet.

Jag tänkte nämligen också att jag lever relativt bra. Visst, vi bor i ett betydligt större hus än vad vi behöver och vi flyger ibland på utlandssemester. Men annars, nu kör jag knappt alls bil, när jag jobbar har jag en gasbil, vi källsorterar i princip allt, vi försöker tänka på att inte göra av med mer energi än nödvändigt, vi handlar inte överdrivet mycket kläder och prylar och när vi gör det försöker vi tänka både miljö och gifter. Vad gäller mat så handlar jag nästan uteslutande ekologiska alternativ, vi köper kött från ekogård med frigående kossor, om det går så väljer vi eko och närodlat mm mm. Ja, ni ser, jag är rätt så självgod.

Vad visade testet då. Jo, om alla levde som jag så skulle vi behöva lite mer än 2 planeter! Usch, vad det kändes jobbigt efter det testet. Ok, det var svårt att göra för jag har ärligt talat ingen koll på hur många kg sopor jag genererar av olika slag mm. Men jag tror inte att jag tog i så mycket i överkant. Så nu skall jag göra testet igen för att analysera vad de största påverkansfaktorerna är och försöka göra en plan för att förbättra mig.

Gör testet du också! Du hittar det här.

Bokrecension – Smakäventyret

Nu är Nils sex månader och vi har börjat introducera mat till honom. Jag ville göra annorlunda än vad jag har gjort med William och Viola. Visserligen lagade vi mycket mat till dem också, men jag förlitade mig mycket på de traditionella råden och trodde på de som sa till mig att jag inte kunde tillgodose deras vitamin- och järnbehov om jag inte gav dem pulvergröt eller pulvervälling tillverkad av livsmedelsföretagen upptill den vanliga maten och amningen. Så det gjorde jag. Så många kg pulvergröt och välling vi har burit hem från affären…

Nu några år senare har jag läst på betydligt mer och är mer kritisk. Varför duger inte den maten vi vuxna äter och den maten som syskonen äter till den lilla bebisen också? Det tror jag absolut att den gör. Bara jag är noga med att se till att den mat som Nils får introducerat är varierad och näringstät.

För att få mer inspiration och kött på benen så köpte jag Ann Fernholms bok ”Smakäventyret: Att lära små barn äta mat”. Den är späckad med konkreta fakta hämtat från forskning, nyare rön, den innehåller också ej vetenskapliga påståenden utan istället praktiska erfarenheter som hon är väldigt noga med att poängtera att det är samt enkla och konkreta tips och fakta kring tex järninnehåll i livsmedel, varför skall vi vara försiktiga med salt mm.

En bra bok! Läs den och våga ifrågasätta och läs foldrarna från BVC med kritiska ögon och ställ frågor om du tycker något låter konstigt. Det är så mycket råd om mat till våra barn som ges som har väldigt liten grund i tillförlitlig forskning. (Och hur skall du veta vilken forskning som är tillförlitlig…. )

Den är både bra att läsa och god att äta på...

Den är både bra att läsa och god att äta på…

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Nu tar vi en Thaimout

Så vad ska man passa på att göra för saker under livet? En Thaimout? Alla gånger! Nu är det helt rätt tid för oss att ge oss ut på detta lagom lugna äventyr. Feb till April 2017 kommer vi att tillbringa i vårt hyrda hus vid havet på Koh Lanta. Det känns fortfarande overkligt.

Detta har varit en dröm länge. Att ta en paus från vardagslivet, jobben, vinterkalla Sverige. Istället bege sig till härligt klimat, hus att bo i utan massa måsten, bara vara, njuta av varandra, ledighet och återhämtning. Få massor med tid för varandra i familjen, umgås tillsammans eller två och två, kunna springa på stranden varje morgon, träna yoga, ta dykarcertifikat, frossa i solmogen tropisk frukt mm mm. En viss vardag kommer vi att ha då de två stora skall gå i skola såklart. Det tror jag dessutom kommer vara superhärligt för dem, ny miljö, nya vänner, nya intryck och sen kunna komma tillbaka till den välbekanta och trygga hemma.

Nu pågår planering, drömmar och tankar om detta för fullt.

En av de saker vi tänker göra är dessutom att hyra ut vårt hus här hemma i Läjet under tiden. Är du i behov av bostad i härliga Varberg denna period och vill passa på att bo i en unik villa? Eller kanske din kollega är i behov? Kolla in länken och hör av er isåfall.