Helger i Thailand

I fredags sa barnen att de ville gå i skolan på lördag och söndag också… Ulf-Björn hade dykning hela helgen så det var jag och barnen som skulle tillbringa några lediga dagar tillsammans. Vi vaknade alla tidigt av vana och bestämde oss för att gå direkt ner till stranden efter frukost på lördagen. Innan solen blev för stark.

Vi smörjde oss, packade med handduk, vatten och våra nyinköpta strandleksaker i form av hink, spade med tillbehör. Det är 250 meter till stranden så det är inte ett jätteprojekt, vilket såklart är skönt. Inte nog med att detta var vår strandpremiär för året. Det var Nils allra första strandbesök. Ändå fick jag inte med någon kamera. De stora startade projekt sandslott. Nils startade projekt, jättebebis river vallgrav och sandslott. Även om hans framfart helt klart sinkade bygget så var de stora väldigt tålmodiga och pedagogiska. Magiska 20 min för mig som kunde bevittna skådespelet från en solstol bredvid.
Sen skulle sandslottet ha snäckor, då W och V begav sig mot vattenbrynet för att samla in snäckor insåg Nils också att det fanns mer att upptäcka än sand på stranden. Om man kröp till de andra så blev det snart blött! Gud vad spännande. Det resulterade i att sandslottet fick pausas till förmån för ett dopp i havet. Det finns många saker jag älskar med Sverige. Men badtemperaturen är inte en av de sakerna. Den temperaturen som råder här, den är helt klart att föredra.

Efter två timmar på stranden började solen bli för stark så då begav vi oss hemåt. På vägen inhandlades den första Thailändska glassen. Barnen fick uppleva att den smälte väldigt fort!

Väl hemma blev det lunch, vila och sen mellis med frukt innan vi tog ett dopp i poolen här hemma. Så smidigt och bra att vi bestämde oss för att satsa på boendet och prioriterade att ha en pool hemma. Det underlättar helt klart när det bor en 10 månaders bebis bland oss.

När Ulf-Björn kom hem begav vi oss ut för att äta middag. Vi trodde att nu när vi kom till värmen så skulle sömnbehovet iaf hos Nils bli lite större. Men icke, det är max 1 timme mitt på dagen som gäller. Så när det var dags för oss andra att äta middag slog tröttheten till för Nils och vi kunde somna honom i vagnen och sen avnjuta en god middag tillsammans med William och Viola.


I fredags gjorde jag mig till och handlade mat på lokala ställen för att laga middag hemma. Men måste erkänna att mina skills på Thailändsk mat inte är de bästa så middagen smakade sådär. Och med tanke på att en middag bestående av Thailändsk mat kostar mellan 30-40 kronor oftast så känns det knappt lönt att stå och laga middag hemma. I lördags blev notan dock lite dyrare då jag lyxade till det med två smarriga drinkar och barnen beställde efterrätt. 


Men i söndags åt vi alla vars sin god måltid med tillhörande vatten som dryck och då landade slutnotan på ca 160 kr för oss fyra. Det känns väldigt lyxigt att kunna unna sig att äta ute på kvällarna även om vi skall stanna så pass länge. Dessutom är det väldigt roligt att smaka på nya Thailändska rätter som vi aldrig har upplevt innan. Det kommer helt klart bli mer av den varan när vi kommer hem igen. Just nu är favoriten hos William vårrullar, Viola gillar kycklingspett eller nudlar med kyckling, jag gillar kyckling med cashewnötter och hot pans och UB har hittat några riktigt goda stekta rätter med ris till.

Söndagen såg ungefär lika dan ut förutom att stranden byttes mot att vi gick och handlade frukt och ägg av en lokal grossist? Iaf så ser det ut som att många restaurangägare bunkrar därifrån och de kan knappt ett ord engelska. Men bra priser är det!

Thailands magiska frukter

En av många bra saker med Thailand som vi har upptäckt är utbudet av frukter. Och så mycket godare de är än i Sverige. Allts, mangon… Ja, hur skall det beskrivas. Om jag 1 av 10 gånger lyckas köpa en mango hemma i Sverige som är mogen och gyllene gul och söt så blir jag väldigt väldigt glad. Här, här är det det vanliga. Nu börjar det dessutom bli säsong för den gula söta mangon. När den ligger på fruktfatet här hemma så droppar det sötma ur den vid kvisten. Den är mjuk, gyllene och smakar magiskt gott!

Vi har även hunnit med att njuta av ananas och vattenmelon som också smakar juvligt.

Men Pomelo! Det har jag ätit någon gång hemma och jag gillar inte grape så det har gått bort. Nu köpte UB hem en ändå och jag tänkte att nja, men jag kan ju smaka. Så god! Det var bara en liten svag ton av grape och resten var som en saftig apelsin. Mums!

Det härliga är att det dessutom blir mer och mer säsong för smarriga frukter ju längre tiden går. Så vi ser fram emot att fortsätta frossa i frukt.

Men! Vi har också provat en ny frukt som jag aldrig har sett i Sverige. Den heter Longan och är en liten gul/brun rund sak som hänger på torra kvistar. Man skalar den och sen är det ett juvligt sött vitt fruktkött innuti.

Dagligt mellanmål som består av frukt. Även minibananerna är en hit enligt barnen.

En helt ny värld!

De senaste fyra dagarna har varit helt fantastiska på många sätt. Jag har tagit dykarcertifikat och en helt ny värld har öppnat sig för mig! Dag 3 och 4 av utbildningen bar det ut för att göra riktiga dyk i havet. Första turen var till Koh Ha. Där var det planerat att göras tre dyk. Två ingick i vår utbildning och ett tredje var frivilligt. Första dyket var helt överväldigande! Fantastisk sikt, ljummet vatten, vilken miljö! Som att simma i ett stort akvarium med de allra finaste fiskar och djur. Det enda som tog bort nöjet en smula var att det var så mycket döda korallrev… Världen under ytan förstörs av oss människor den också. Men jag tänkte faktiskt inte så mycket på det under dyket. Jag var helt uppslukad av allt vackert, att jag kunde andas under vatten, glida runt där nere, helt viktlös. Vilklen känsla.

Foto: Nick NarcosisFoto: Nick Narcosis

Ok, Båtresan var inget roligt. Jag är tydligen väldigt sjösjuk. Det var dessutom såpass dåligt väder så att ingen av dagarna blev det tre dyk. Det gick inte att stanna ute så länge. Men det är ändå inte det jag minns. Jag minns känslan av att simma i fiskstimmen, av att hitta Nemo och hand familj i en havsanemon och att upptäcka en valhaj! på vägen ut som var ca 6 meter lång och tyckte det var jättekul att visa upp sig.

Foto: Nick Narcosis

Vill igen påminna om att vi tillsammans genom våra handlingar och genom ekonomiskt bidrag till tex WWF kan försöka stoppa den tråkiga utvecklingen som haven har just nu. 

Forex – En ”vän” på resan?

Inför resan så var det såklart massa praktiska saker som skulle ordnas. En av alla saker var att växla pengar. Detta var jag en dag och gjorde på Forex. Personen som hjälpte mig med detta tipsade om deras Gula kort som skulle vara väldigt bra att ha på resan. Det skulle inte ha några avgifter för uttag som många andra kort har så vi tänkte att detta kort kan vara bra att ha med sig. Sagt och gjort, jag ansökte om ett kort och jag handlade med det en gång innan vi reste för att vara säkra på att det skulle fungera.

Idag när vi varma och svettiga traskat bort till en ATM för att ta ut pengar så fungerade det inte. Efter fyra försök gav vi upp och gick hem igen för att logga in på Forex och kolla om jag missat något med aktivering av utland eller något annat.

Vi kunde inte hitta något fel. Försökte kontakta chatten för att fråga dem. Klockan var då 11:30 svensk tid. Det gick inte att starta chatten för det fanns ingen tillgänglig. Jag sände då iväg ett mail. Tillbaka i huset efter några timmar hade jag inte fått svar. Men nu fick jag ta i en person via chatten. De kunde inte hjälpa mig pga banksekretess. De hänvisade mig till att ringa. Jag kunde inte heller skypa eller ringa via facetime. Så det var bara till att ringa och vänta i telefonkön. i nästan 10 min fick jag vänta. Det där med att slippa avgiften för att ta ut åts upp idag….

Nej, jag är inte nöjd med Forex. Seg kundtjänst, kunde jag iaf inte fått ringa till den jag pratade med på chatten? Det hade sparat mig massor med minuter.

Som vanligt. Kolla upp allt möjligt innan….

Nu har vårt äventyr börjat

Idag är det fredag och vi har varit i Thailand sen i onsdags kväll. Äventyret har börjat! Resan gick över förväntan. Jag vet inte om det har med inställningen att göra eller om det bara gick bra helt enkelt. Vi hade iaf valt att flyga rutten Landvetter-Frankfurt, Frankfurt – Bangkok och Bangkok – Krabi. Den långa flygningen hamnade nattetid och Nils sov totalt 8 av de 11 timmarna i sin babybasinett vi beställt på planet med bara en amning mellan. Alltså en av de bättre nätterna totalt i hans liv! De stora barnen sov också större delen av flygningen i sina säten. På flygplatserna och de andra flighterna skötte sig William och Viola exemplariskt. Det var med andra ord två positiva och glada föräldrar som landade på Krabis flygplats i onsdags kväll med sina 3 små guldkort. (Att resa med barn är minst lika effektivt som guld och platinakort… vi fick alltid gå på bland de första…)


Från Krabis flygplats hade vi bokat en minibuss med barnstolar som skulle ta oss till vår villa på Southern Lanta. Det tog dryga 2 timmar. Även här gick resan jättebra. Barnen sov i stort sett hela vägen. Sen onsdagskväll anlände vi till vår villa och blev insläppta och visade det viktigaste innan vi kunde börja packa upp och hitta lite mat att äta.

Tidsförskjutningen har dock varit svår för Nils. William och Viola har anammat den bra, lite extra kvällspigga är de allt men de kan vi ju unna oss när vi är här och när skolan kommer börja först 8:30 på måndag. Nils däremot var vaken till 02 första natten och igår somnade han vid 23:30. Förhoppningsvis är det på banan om några dagar.

Igår ägnade vi dagen åt att utforska vår nya omgivning, besöka Sanuk, den svenska skolan som William och Viola skall gå på.


 Nils är nog ganska påverkad av värmen och tidsomställningen och har varit gnällig nästan hela dagen. Vilket inte är helt likt honom. Han var dock som en solstråle när vi doppade oss i poolen!
Enda molnet just nu är att jag har blivit myggbiten på ganska många ställen av både dag- och kvällsmyggan. Trots smörjning och sprayning av myggmedel. Som tur är verkar barnen och Ulf-Björn klara sig med det vi har med hemifrån Sverige. Jag skall ge mig ut idag och kolla om jag kan hitta ett myggmedel till mig som är effektivt men ändå inte giftigt. Med tanke på att vi skall stanna ett tag så kommer det ju att bli endel myggmedel per dag. Samtidigt är jag nojig för denguefeber och vill såklart undvika det till varje pris.

Vill tipsa andra blivande Koh Lanta resenärer om en suverän Facebook grupp som heter ”Vi älskar Koh Lanta!”. Där finns massor av kunskap, massor av bra tips och saker som kan vara bra att veta innan och under resan.

Nu tycker jag att vi tar och räddar haven!!!

Havet, en självklarhet?
Havet, livsnödvändigt!
Havet, beständigt?

Havet, ser ut som det alltid har gjort? Ja, på ytan kanske. Men enligt WWF har de senaste 40 åren hälften av allt liv i havet försvunnit. Hälften av alla levande arter. Tänk om det hade hänt på land. Hur hade vi då reagerat. Havet har en väldigt stor nackdel. De flesta av oss ser inte vad som händer med havet. Det är dolt under ytan. Än dock minst lika viktigt. Enligt WWF kommer vartannat andetag vi tar från havet, möjliggörs av havet. Vi behöver haven för att leva. Vi tar död på oss själva när vi gör som vi gör just nu. Eller iaf så tar vi död på våra barn och barnbarn. Det vill vi väl inte?!

Så… för att få nya insikter, lyssna på deras podd.

Gå sen in på deras sida och kolla in vad du kan göra för att bidra. Här är det verkligen devisen ”ingen kan göra allt men alla kan göra något! som gäller. Vi måste bli MÅNGA som gör något. Jag skall bli fadder! är du med?

 

Recept för lyckliga förhållande?

Har funderat endel på vad det är för saker som krävs för lyckliga förhållande. Såklart är ju vi alla olika så det finns uppenbarligen inte ett och samma recept för alla. Men jag tänker att det ändå kanske finns några ingredienser som alla behöver ha i sina recept. Såklart kanske mer eller mindre av ingredienserna.

Har ni sett på serien Dag som går på Netflix? Jag har precis avslutat den och jag kan ju konstatera att ingen av karaktärerna är mellanmjölk… Men ändå så tycker jag att Dag har en poäng och det är att han har behov av egentid. Iof har han extremt stort behov. Så stort att han inte kan tänka sig att bo ihop med sin älskade eller sina barn… Det kanske är till att dra det till sin spets. Men när jag tänker på det så tänker jag att det där med att kanske bo vägg i vägg i ett hus med varsin lägenhet eller liknande egentligen inte är en så dålig idé? För visst är det så att en av de vanligaste saker som par bråkar och tjafsar om är hur standarden skall vara i hemmet och vem som har gjort vad? Finns ju såklart andra alternativ till separat boende:

  • Hjälp i hemmet
  • Att komma överens om en standard hur hur städat/undanplockat det skall vara
  • Ett schema med vem som gör vad och hur ofta
  • mm

Om vi återgår till egentiden så tror jag att efter tjafs om hur det är hemma så är det här med egentid ett hett ämne. Helst om man har barn… Vem tränar mest, när kan jag träna, vem är iväg med vänner mm mm. Här tror jag iaf att det finns en avgörande faktor som är viktig. Funderade på den efter att jag lyssnat på podden Lillelördag. Anita Schulman har tydligen separerat från sin Calle. Hon beskrev i detta avsnitt hur skönt det var med varannan vecka livet. Att hon hade sina barn varannan vecka och att den andra veckan kunde hon jobba sent, vara spontan med vännerna, löka hemma, allt utan ett uns av dåligt samvete eller att någon hade synpunkter på vad hon gjorde med sin tid. Skall jag vara ärlig så är det en sak som jag har tyckt varit svårast med familjelivet. Att inte längre äga min egen tid. Att behöva anpassa mig och förhålla mig till flera andra som anser sig ha lika mycket att säga till om vad jag skall lägga min tid på som jag själv. Så är det ju såklart för alla. Men jag tänker att visst borde man iaf kunna få detta som Anita beskriver tillfredsställt på en rimlig nivå även om du är i ett förhållande? Inte skall väl lösningen behöva vara att ha varannan veckas liv?

Här tror jag faktiskt att jag har en nyckel som är bra för alla! Sluta med missunnsamhet! Om din partner skall iväg med vänner, ha egentid eller vad som helst så se till att inte skicka sms om hur jobbigt det är med barnen, hur trött du är eller något annat som får den andre att få dåligt samvete för att hen är iväg….När hen kommer hem igen. Var inte sur, tvär och suckande! Var glad för den andres skull och fråga hur det har varit mm. Vid frågan om hur du har haft det så bre inte på om hur jobbigt det har varit! För ärligt talat, hur kul är det att åka iväg om du hela tiden skall ha lite dåligt samvete för att du är iväg och sen mötas av ett åskmoln när du kommer hem?

Samma sak med jobb och träning mm som sker i vardagen. Om ni är överens och det är ok för dig från början. Var då inte sur när den andre jobbar länge, kommer hem från träningen eller något annat.

Som vid så många andra tillfällen funkar här: Behandla den andre som du vill bli behandlad/bemött (förutsatt att ni båda har behov av att göra saker var för sig…). Tänkt att du unnar den andre det och var givmild! Detta tror jag är en enkel och effektiv ingrediens som funkar i alla recept.

❤️❤️❤️

Mitt 2016

Mitt 2016 har på många sätt varit ett fantastiskt år.

Det största var såklart att vi blev fulltaliga i vår familj när Nils kom till oss. Det har varit omtumlande även om det var tredje barnet. På många sätt så underbart och på många sätt påfrestande. Som våra andra två så gillar inte heller nummer tre att sova på nätterna. Det är absolut den enskilt jobbigaste delen av denna tiden. Jag är tacksam att jag har två stora barn som ändå kan ta hand om sig mycket själva. De behöver inte längre hjälp med de flesta dagliga aktiviteter som klädning, ätning mm. De behöver inte heller passas varje minut. Dessutom älskar de att leka med sin lillebror. Så på många sätt har det varit lugnt som när det första barnet kom, samtidigt som jag känner mig mer säker i min mammaroll.

På dagarna är Nils en helt otroligt charmig och glad unge. Så det är underbart att vara hemma med honom. Denna gången har dessutom amningen fungerat helt utan några problem alls och det är jag jätteglad och tacksam för.


Ambitiös som jag är så hade jag ju massa andra planer också. Jag tänkte att jag skulle röja, strukturera och fixa saker i hemmet som ännu inte har tagits tag i. Men jag har faktiskt inte gjort mycket alls av sånt. Sömnbristen har helt enkelt gjort att jag har fått prioritera om. Kanske bra, jag vet inte.

I början av året så bokade vi också vår livs resa som det nu snart är dags att påbörja. Nämligen vår 3 månader långa resa till Koh Lanta. Tror inte att 2017 skulle kunna starta på ett bättre sätt.

Våren var underbar vädermässigt, september likaså. Jag minns ännu att vi satt på stranden, jag och barnen en dag i slutet av september och det var en bra bit över 20 grader. Helt ljuvligt!

Det som har påverkat mig mest under året förutom alla omvärldshändelser är att nära och kära har drabbats av svåra och orättvisa sjukdomar. Det är såklart värst för de drabbade och deras allra närmsta. Men det har verkligen gett mig många tankeställare. Dels en stor sorg och frustration i att se personer som jag bryr mig så mycket om ha det jobbigt och att inte kunna hjälpa dem att bli friska. Men också i att det omvärderar mina egna perspektiv… Vad är egentligen viktigt, vad är det vi minns efter ett långt liv, att leva i nuet och uppskatta allt det lilla och det viktigt. Inget av det kostar pengar. Vi kan alla unna oss lyxen att njuta av det…

Det är de sakerna jag skall fortsätta att jobba med 2017. För jag vill inte missa en enda värdefull minut. 💖

Snälla människor

Denna hösten har jag stött på så många snälla och hjälpsamma människor. Det är lätt att dras iväg i att världen är galen, det sker terrordåd, krig härjar och Trumph blir president. Så ur ett globalt perspektiv så har 2016 varit ett mörkt år.

Därför vill jag lyfta lite ljus också. Det är bara naivt att tro att det kanske väger upp hemska globala saker som händer. Så länge galna maktlystna män har makten på olika ställen i världen kommer miljontals människor att lida… Jag tänker inte ens försöka ge perspektiv på det…

Så jag håller mig till det lilla. Som har hänt i min närhet. Banala saker kanske kan tyckas. Men det tycker inte jag.

En kväll i november tror jag det var så promenerade jag runt i stan i väntan på att barnets gymnastik skulle vara slut. När jag gick tillbaka mot gympahallen och bilen insåg jag att jag hade tappat mitt körkort under promenaden! Jag gick tillbaka och letade men hittade det inte. Blev mest trött och lite orolig. Kändes olustigt att veta att någon kanske använder det som falskt id nu… En dag senare får jag ett meddelande via Facebook. Det är en snäll själ som har hittat mitt körkort och jag får tillbaka det! Tack! 💖

Min son köper ett tv-spel på en loppis. Han är superglad och vill testa det direkt när vi kommer hem. Han har lagt halva sin besparing på spelet. Så en väldigt stor investering för honom. Det visar sig att spelet är sönder. Jag blir ledsen och besviken över detta och efterlyser de som höll i loppisen på en Varbergs sida på Facebook. På några timmar är det över 60 personer som engagerar sig, delat inlägget vidare och tom erbjuder sig att ge ett likadant tv-spel till min son! Jag får genom dessa snälla människor hjälp att hitta de som höll i loppisen och allt löser sig med att jag får lämna tillbaka spelet och min son får tillbaka sina pengar. 💕

Det är två exempel på snälla, omtänksamma, givmilda människor som jag inte känner men som ändå utan att tveka har sträckt ut sin hand, gjort goda gärningar och hjälpt sina medmänniskor. Tack! 🙏

Med förhoppning om att 2017 blir det året då massor av goda gärningar blir som ringar på vatten, de förökar sig exponentiellt och kommer göra verklig skillnad i världen. Det måste bli en bra plats för alla våra barn att växa upp på!

Ska vi resonera om det här med lucia….

Tror knappast någon har missat senaste dagarnas debatt om lucia… Åhléns gör en kampanj med en söt liten pojke som lucia. Reaktionerna låter inte vänta på sig. Bilden tas bort från nätet, motreaktioner startar som #jagärlucia. Debattartiklar och insändare skrivs, många menar att vem som helst skall få vara lucia, lucia kan se ut hur som helst, vissa menar att vi skall hålla fast vid våra Svenska traditioner, vissa menar att när väl alla försöker anamma de svenska traditionerna så är inte heller det bra.

Detta har fått mig att fundera. Jag visste inte så mycket om lucia faktiskt. Inte mer än att jag vet att hon är ett helgon från Italien. Att hon dog martyrdöden på 300-talet och att det finns vissa som hävdar att symboliken med hennes ljus i håret och det röda bandet i midjan handlar om hur hon försökte brännas på bål och att hon sedan blev dödad med ett svärd.

Om vi stannar där då. Redan där blir det väl ändå konstigt när det påstås att detta är en svensk tradition som skall hållas intakt. Lucia bör ju rimligtvis då iaf vara mörkhårig? Visst är mörkt hår mycket vanligare i Italien? Sen är det ju den lilla detaljen att det är ett helgon som hör katoliken till…

Ok, men nu blev det ju intressant. Jag fortsätter att läsa på.

Ju mer jag läser om det desto mer inser jag att vårt luciafirande idag inte alls har många likheter med helgonet Lucia. Hennes dödsdag är den 13 december, men det är också så att när vi hade en annan kalender var den natten som var längst på året just 13 december. På 1200-talet var det på vissa håll i Sverige en Lussi, en ond kvinna som som kom ridande med sina följeslagare på natten. På andra håll var Lussi en man. Man skulle inte vara ute på Lussinatta för då var onda troll och väsen i farten.

Senare blev även lucia en milstolpe för när grisen skulle vara slaktad och alla julförberedelser klara.

Enligt en intendent på Nordiska museet firade vi på 1700-talet främst i västsverige och på landsbygden, men då var lussebruden en skämtbrud…Man klädde ut någon till skämtbrud och skojade sedan med denne. Enligt henne härstammar dagens luciafirande från 1700-talet då man hade en lucia som gick runt och väckte herrgårdsfolket med fika. Hör och häpna! Den första lucian var då en man….Enligt henne var det först i mitten på 1900-talet som luciafirandet började likna vad det är idag…

Sen finns det massor mer att läsa, sägnen om staffan stalledrängen, att lucia länge var en man för att studenterna på universiteten firade lucia och det fanns i början inga kvinnliga studenter. Eller att lucia som vi firar idag har rötter i en tysk tradition där man klädde ut ett flickebarn som skulle likna jesusbarnet! och där ljuset i håret skulle föreställa en gloria…

Så vem är det egentligen som har tolkningsföreträde på hur lucia skall firas? och vilken tradition är det egentligen som hänvisas till när de som reagerar på den lilla pojken i Åhléns kampanj menar att det är en Svensk tradition som måste bevaras precis som den alltid har varit. Saken är ju den att det finns inget ”så har det alltid varit”…

Jag tänker att det som så ofta handlar om okunskap. Hat, krig, ilska och inskränkthet. Allt handlar ofta om okunskap och rädslor… Men jag tänker att det finns ju inget att vara rädd för. Vad kommer hända om små barn som vill sjunga och sprida glädje och ljus för sina föräldrar och nära och kära klär ut sig till lucior, tärnor, tomtar eller stjärngossar råkar vara pojkar, flickor, ljusa eller mörka? Inget kommer hända, mer än att de sprider glädje, fin stämning och massa ljus!

Så snälla, låt oss nu utveckla våra fina Svenska traditioner så att de passar in i det samhälle vi vill ha. Ett samhälle med tolerans och öppenhet. Ett samhälle där våra små barn får identifiera sig med vilka de vill och sprida ljus och glädje för sina nära och kära.

Glad Lucia alla!