Nu börjar det närma sig. Vår Thaimout

Nu börjar det närma sig. Det känns mer och mer verkligt. Skall bli så fantastiskt härligt! Vi förbereder och planerar.

Visumansökan är inlämnad. Biljetter bokade. Skola ordnad. Boende ordnat. De stora sakerna är klara och det känns fantastiskt bra.

Nu är det andra saker som får ta plats i huvudet. Drömmar om hur dagarna kommer se ut, hur det kommer vara att gå utmed stranden och ta ett dopp i havet tidig morgon. Hur den solmogna frukten kommer smaka att sätta tänderna i samtidigt som jag känner solen värma mig.

Jag funderar på hur soluppgångarna och solnedgångarna kommer se ut, om de är annorlunda mot här. Hur kommer stjärnorna att se ut? Hur kommer det vara att få promenera varje dag på stranden och känna sanden mellan tårna? Att varje dag ha massor av tid tillsammans med familjen.

Samtidigt som jag längtar massor så är även den här tiden innan avresan ljuvlig. Med alla drömmar, förhoppningar, fantasier och planering. Det ger också väldigt mycket glädje nu innan. För det är dubbel det där. Samtidigt som jag längtar till avresa så är det fantastiskt att ha äventyret framför mig.

Jag läser denna bloggen några gånger i veckan och mår bra för jag vet att snart är det där min vardag.

Det är solklart vilka av mänskligheten som är den absoluta eliten!

Så självklart att jag inte behöver skriva det väl? Det är föräldrarna som är hemma med sina barn. De som är hemma och tar hand om barnen flera månader/år. (Jag menar INTE de som är hemma över sommaren tillsammans med den andre personen eller de som tar några extra veckor när det är jul…)

Varför då? (Om du mot all förmodan inte förstår helt varför jag säger detta påstående)

De kan konsten att ha simultankapacitet. Helst om de har fler än ett barn.
De har struktur och tänker framåt för att ligga steget före för att inte några oplanerade situationer skall uppstå.
Samtidigt som de behärskar ovan så är de bra på att leva i nuet och fokusera här och nu. För de vet hur fort underbara ögonblick försvinner.
De fungerar (inte optimalt, men de fungerar) på extremt lite sömn och de är bra på att hela tiden se till att få lite vila så fort tillfälle ges.
De är omhändertagna och har empati
De är ekonomiska och kan hantera mindre resurser
När de sen är tillbaka på jobbet så är de effektiva för de vill inte sitta hela kvällen på jobbet, de har en tid för hämtning att passa.

Så… vart passar dessa personer in då? Precis! Överallt! På VD:poster, Styrelseordförande, operativa chefer, Ekonomichefer, HR chefer, inom sjukvården, inom offentlig sektor, inom privat sektor. Ja, överallt helt enkelt.

Så till dig som rekryterar. En obligatorisk fråga borde vara: ”Har du barn och har du varit föräldraledig med dem en längre period”
Bara för att vara övertydlig. Det är INTE alls lika meriterande att ha barn utan att ha varit föräldraledig med dem en längre period. Visst har du byggt på dig vissa kvaliteter men du är mest van vid att någon annan sköter det tunga grovjobbet, att någon annan sköter den övergripande planeringen och strukturen och du är van att komma till ett dukat bord och städat hem. Det är den gamla strukturen och det gamla ledarskapet. Det vill ni inte ha…. Vi borde verkligen ta vara på den extrema kompetensen som finns och som inte utnyttjas fullt ut allas ännu.

(Dessutom, majoriteten av denna elit kostar inte alls lika mycket att anställa som de mindre kompetenta för de har av någon konstig anledning ofta lägre lön…. Men inte länge till hoppas jag!)

Vart är världen på väg!?

När jag som vanligt hade lite vakentid med Nils inatt så kunde jag inte låta bli att kolla till hur det gick i valet. Jag blev så ledsen: Trump mot seger! 

Vad händer! Hur kan så många miljoner amerikaner vilja se Trump som president med tanke på vad han sagt, är emot och har för värderingar. Att korkade vita män röstar på honom, det är jag inte förvånad över. Men resten…

Clinton, en erfaren, påläst, intelligent person som är otroligt skicklig i sitt yrke. Hur kan Trump då locka till sig majoriteten av amerikaner? 

Min högst oproffissionella analys är att Trump står för saker som känns lockande när man är missnöjd. Han är inte politiker så kanske är det lättare att tro på det han säger om man inte gillar politiker? Det konstiga som motsäger min analys är att han tycks inte ha pratat så mycket om vad de vill utan mest vad han inte vill. Tydligen var det en vinnande taktik. 

Jag hoppas innerligt nu att resten av världen lyssnar och lär sig av detta. Att etablissemanget och de erfarna politikerna lyssnar på vart missnöjet ligger och vågar ta de diskussionerna. Så att missnöjespartier inte får något fäste. 

Jag lyssnar just nu på hans segertal. Ja, det är nog de bästa sakerna han har sagt sammanhängande på länge. Men nu när han tackar sina närmsta så är det många medelålders vita män som tackas… inget fel med det, men jag hoppas att Trump kommer ihåg att på insidan är vi alla lika… 

Undrar hur många minttabletter han behöver ha i beredskap nu ifall han bara måste kasta sig på enligt honom attraktiva kvinnor som kommer i hans väg som president. 

Att vara självgod…

Att vara självgod leder inte till någon utveckling. Jag insåg häromdagen att jag har varit väldigt självgod när det gäller om jag är en person som använder för mycket av planetens resurser. Jag har tänkt att ja, det gör jag nog. Men jag gör också massa saker som är bra för planeten så det är nog inte så farligt. Det där andra…

Jag är med i en facebook grupp som heter ”Giftfria barn”. Där tycker jag att det kommer många bra tips för att dels leva mer hållbart för miljön och dels för att minimera de gifter vi har hemma och utsätter oss för. Nyligen kom det i ett inlägg upp en länk till WWF:s sida där det gick att göra ett test för att se hur hållbart du lever. Helt enkelt fylla i dina vanor vad gäller mat, konsumtion, resande, boende, avfall mm för att se hur många planeter behövs för att jordens resurser skulle räcka till om alla lever som jag. Hur mycket konsumerar jag helt enkelt av jordens resurser. Det optimala är ju såklart om resultatet är 1 jordklot eller färre. Det var en annan som gjort testet och skrev i tråden att hen trodde att hen levde väldigt miljömedvetet men tydligen ändå nästan förbrukade två planeter. Det väckte min nyfikenhet.

Jag tänkte nämligen också att jag lever relativt bra. Visst, vi bor i ett betydligt större hus än vad vi behöver och vi flyger ibland på utlandssemester. Men annars, nu kör jag knappt alls bil, när jag jobbar har jag en gasbil, vi källsorterar i princip allt, vi försöker tänka på att inte göra av med mer energi än nödvändigt, vi handlar inte överdrivet mycket kläder och prylar och när vi gör det försöker vi tänka både miljö och gifter. Vad gäller mat så handlar jag nästan uteslutande ekologiska alternativ, vi köper kött från ekogård med frigående kossor, om det går så väljer vi eko och närodlat mm mm. Ja, ni ser, jag är rätt så självgod.

Vad visade testet då. Jo, om alla levde som jag så skulle vi behöva lite mer än 2 planeter! Usch, vad det kändes jobbigt efter det testet. Ok, det var svårt att göra för jag har ärligt talat ingen koll på hur många kg sopor jag genererar av olika slag mm. Men jag tror inte att jag tog i så mycket i överkant. Så nu skall jag göra testet igen för att analysera vad de största påverkansfaktorerna är och försöka göra en plan för att förbättra mig.

Gör testet du också! Du hittar det här.

Bokrecension – Smakäventyret

Nu är Nils sex månader och vi har börjat introducera mat till honom. Jag ville göra annorlunda än vad jag har gjort med William och Viola. Visserligen lagade vi mycket mat till dem också, men jag förlitade mig mycket på de traditionella råden och trodde på de som sa till mig att jag inte kunde tillgodose deras vitamin- och järnbehov om jag inte gav dem pulvergröt eller pulvervälling tillverkad av livsmedelsföretagen upptill den vanliga maten och amningen. Så det gjorde jag. Så många kg pulvergröt och välling vi har burit hem från affären…

Nu några år senare har jag läst på betydligt mer och är mer kritisk. Varför duger inte den maten vi vuxna äter och den maten som syskonen äter till den lilla bebisen också? Det tror jag absolut att den gör. Bara jag är noga med att se till att den mat som Nils får introducerat är varierad och näringstät.

För att få mer inspiration och kött på benen så köpte jag Ann Fernholms bok ”Smakäventyret: Att lära små barn äta mat”. Den är späckad med konkreta fakta hämtat från forskning, nyare rön, den innehåller också ej vetenskapliga påståenden utan istället praktiska erfarenheter som hon är väldigt noga med att poängtera att det är samt enkla och konkreta tips och fakta kring tex järninnehåll i livsmedel, varför skall vi vara försiktiga med salt mm.

En bra bok! Läs den och våga ifrågasätta och läs foldrarna från BVC med kritiska ögon och ställ frågor om du tycker något låter konstigt. Det är så mycket råd om mat till våra barn som ges som har väldigt liten grund i tillförlitlig forskning. (Och hur skall du veta vilken forskning som är tillförlitlig…. )

Den är både bra att läsa och god att äta på...

Den är både bra att läsa och god att äta på…

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Nu tar vi en Thaimout

Så vad ska man passa på att göra för saker under livet? En Thaimout? Alla gånger! Nu är det helt rätt tid för oss att ge oss ut på detta lagom lugna äventyr. Feb till April 2017 kommer vi att tillbringa i vårt hyrda hus vid havet på Koh Lanta. Det känns fortfarande overkligt.

Detta har varit en dröm länge. Att ta en paus från vardagslivet, jobben, vinterkalla Sverige. Istället bege sig till härligt klimat, hus att bo i utan massa måsten, bara vara, njuta av varandra, ledighet och återhämtning. Få massor med tid för varandra i familjen, umgås tillsammans eller två och två, kunna springa på stranden varje morgon, träna yoga, ta dykarcertifikat, frossa i solmogen tropisk frukt mm mm. En viss vardag kommer vi att ha då de två stora skall gå i skola såklart. Det tror jag dessutom kommer vara superhärligt för dem, ny miljö, nya vänner, nya intryck och sen kunna komma tillbaka till den välbekanta och trygga hemma.

Nu pågår planering, drömmar och tankar om detta för fullt.

En av de saker vi tänker göra är dessutom att hyra ut vårt hus här hemma i Läjet under tiden. Är du i behov av bostad i härliga Varberg denna period och vill passa på att bo i en unik villa? Eller kanske din kollega är i behov? Kolla in länken och hör av er isåfall.

Varför vill vi inte erbjuda våra barn allt?

För ett tag sedan skrev jag en recension av boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Sen dess har jag funderat mer på detta (ja, jag har mycket tid att fundera och det finns massor av ”viktigare” frågor) och jag undrar varför frågan ofta är laddad och missförstås. När jag läser vissa bloggar, instagramkonton, föräldraforum eller föräldragrupper på Facebook så är det ofta två läger och ofta är tonen inte speciellt trevlig. Ger mig inte in i diskussionerna då jag tycker det är svårt att göra en saklig diskussion på nätet. Det görs bäst öga mot öga. Men jag kan inte låta bli att fundera på varför frågan är så laddad och varför det kommer kommentarer som att ”jag hatar ordet hen”, ”min pojke ska minsann inte bära klänning”, ”det ska synas att min tjej är en tjej” och ”jag vill inte avköna mina barn”.

Här tänker jag att vissa har haft otur när de tänker. Eventuellt så kanske jag också gör en tankevurpa, men jag tänker iaf såhär. Jag vill inte heller avköna mina barn, jag vill inte kalla min son eller dotter för hen. Hen för mig är ett smidigt ord om du inte vet könet. Tex så vet du kanske inte könet på bebisen i magen. ”Hen” är lika bra att säga som ”den”. Nog om det ordet.

Jag har två söner och en dotter. Det är en sak de är, pojkar och flicka. Det är absolut viktigt. Men det stannar inte där, vid att de är pojkar och flicka. De är även spralliga, snabba, busiga, glada, känsliga, tuffa, starka, snälla, kramiga, känsliga mm. De har massa egenskaper, de gillar massa olika färger, de gillar massa olika lekar, idrotter, böcker och spel.

Det jag tycker är så tråkigt med föräldrar och vuxna som stannar vid att individen är flicka eller pojke ofta också har stereotypa kläder, färger, leksaker, egenskaper och aktiviteter som passar sig att göra om du råkar vara född till pojke eller flicka. Varför är vi så snabba med att trycka in våra barn i sådana fack och begränsa deras valmöjlighet? Tänk så mycket lättare det hade varit för många barn om de kände att alla känslor, kläder, lekar, egenskaper mm hade varit ok? Om de kunde få uppmuntran och bekräftelse för vad de än gillar och vill göra.

Det är så jag tänker iaf. Jag vill ge dem hela paletten. Inte bara två val. Inte avköna, men sluta att värdera könet. Det är bara en sak våra barn är. Sen finns det så mycket mycket mer.

Bucketlist

För några veckor sedan besökte vi Grimeton radiostation. Ett av världsarven på Unescos världsarvslista. När vi var där insåg vi att vi har besökt ganska många av dem som finns i Sverige och några få utomlands. Det finns över 1000 världsarv i Världen. Både byggnader med speciell betydelse och fantastiska och ovanliga platser som naturen själv har gjort. Vi pratade om det och insåg att det skulle ju vara väldigt roligt att besöka alla världsarv. Vilken kul Bucketlist!

Här ser ni dem, listan över alla världsarv i världen.

I Sverige ha vi dessa världsarv:

Sweden

Vilka har du varit i? Vi insåg när vi varit i Grimeton att av alla världens världsarv så är det nog ganska unikt att ha varit på Grimetons radiostation?

Troligen kommer vi inte hinna besöka alla på listan i världen innan vi dör. Men vi kanske iaf kan komma en bra bit på vägen.

Bokrecension – Sluta aldrig gå

Är precis klar med boken ”Sluta aldrig gå”, skriven av Christina Rickardsson. Christina berättar om sitt liv som startade som gatubarn i Brasilien för att sedan ändra riktning och bli adopterad som 8 åring till Sverige med sin knappt 2 åriga bror. Hon berättar om sina minnen i Brasilien, en uppväxt som ingen människa ska behöva genomgå. Erfarenheter som ingen borde ha någon gång i livet. Samtidigt så tycker jag inte att hon på något sätt sätter sig i en offersituation, även om hon så många gånger var i just det. Hon berättar med värme, kärlek och passion om sin tid i Brasilien, hon berättar om sin mamma med kärlek, hur de kämpade för att klara sig för dagen, om sina vänner som också levde på gatan och om vänskap som aldrig tar slut.

Kulturkrocken är enorm när hon kommer till Sverige, här är barnens värsta upplevelser att de har fått fel julklapp, att de inte får vara ute så länge det vill eller att maten inte är god. En så otroligt stor skillnad. Hur hanterar man att tas ifrån sin mamma och flyga med sin bror över Atlanten, hamna i ett annat land, ett annat språk och i en annan familj? Samtidigt som man bär på det bagage som Christina gör? Extremt bra skulle jag svara i Christinas fall efter att ha läst boken. Vilken fantastisk människa! Vilken inspiration hon är.

Läs den!


Du hittar boken här: Adlibris, Bokus, CDON

Bokrecension – Fem gånger mer kärlek

Har precis lyssnat på boken ”Fem gånger mer kärlek” som är skriven av Martin Forster. Boken bygger på sammanfattning av forskning gällande att skapa fungerade familjer. Den tar bland annat upp vad gränssättning kan höra för nytta, hur det kan göras och vad forskningen säger om detta. 

Boken innehåller konkreta exempel och övningar. 

Det jag gillar med boken är just att titeln genomsyrar i princip hela bokens angreppssätt. Den riktar sig i första hand till föräldrar som har barn mellan 2-12 år.

Jag anser att det är en väldigt bra och läsvärd bok. Den gav mig många tankeställare, jag kände väl igen mig vilket innebar att jag kunde relatera till utmaningarna och kände mig motiverad att prova några av bokens verktyg. 

Om det är så att en bok innehåller alla lösningar? Nej, som med alla böcker liknande denna så läs den med kritisk blick och ta till dig det du tycker verkar vettigt. Diskutera den med din partner och var eniga. Nu väntar jag med iver på att min kära man ska läsa den så att vi kan bolla några av bokens budskap.