Kategoriarkiv: Kommunikologi

Föreläsning

Igår gav jag mig ur bebisbubblan ett tag och tog tåget till Göteborg med syster och bebis för att hålla en föreläsning om förbättringsledning och engagemang. Hur får man egentligen med sig personalen på tåget och får en situation där företagets mål är samma som medarbetarnas mål? Varför är det egentligen så svårt. Logiskt så borde det ganska ofta vara så att går det bra för företaget så är det också bra för medarbetaren?

Det var iaf en rolig eftermiddag och vi hade spännande diskussioner. Även om jag kände att min tid flög iväg och jag hade gärna stannat några timmar till för att hinna fördjupa våra tankar och diskussioner och prata vidare om erfarenheter, branscher och skillnader och likheter där.

En sak vi pratade om var att identifiera organisationens ”Why”. Kan vara mycket svårare än man tror. Vet du vad ni har för ”why” på ert företag? Om inte, fråga er chef. Vet hen?

Enkla verktyg till effektivare möten

Vem vill inte ha effektiva möten? Troligen de allra flesta.

Här kommer några tips;

  • Om det är ett återkommande möte, skapa en TOR (Terms of reference)
    En TOR är ett sätt att tillsammans med mötesdeltagarna identifiera syftet, vilka grundläggande regler som ni vill ha under mötet och vad för input och output som är viktig. Samt deltagare och agenda. Det är helt enkelt ett enkelt och bra sätt att strukturera upp mötet på.   
  • Utse olika roller under mötet
    Ha olika roller under mötet som ser till att ni håller er till överenskomna regler, tider och ämnet. Kan tex vara en mötesledare, en notarie, en tidshållare och en ämneshållare
  • Om det går, håll mötet stående och visuellt
    Då är det enklare att hålla tiderna och hålla sig till ämnet. Ett enkelt knep för visualisering av mötestiden är att helt enkelt rita in ett fält på klockan som alla enkelt ser.   
  • Sist men inte minst viktig. Våga ifrågasätta ditt deltagande. Behövs du verkligen och vad är ditt bidrag, hur förväntas du förbereda dig och vilken output får du. Se gärna till att detta är tydligt för dig redan innan mötet.

Några tips till mig?

Att våga be om ursäkt

Så svårt det verkar vara för vissa att säga förlåt, att be om ursäkt när de har klivit fel, sårat någon eller sagt något dumt. Jag förstår ärligt talat inte hur det kan vara så svårt. Det är en mening, ”jag ber om ursäkt” eller ännu lättare, ett ord, ”förlåt”.

Dessutom är det ju så att ibland så råkar vi ju såra någon utan att det är vår mening. Då borde det ju vara ännu lättare att be om ursäkt. För har du dessutom inte haft en intention att såra någon men det ändå blev fel, vill du då inte be om ursäkt?! I min värld så är det självklart. Inte nödvändigtvis för det du sa, det kanske behövde sägas. Men kanske för hur du sa det om det råkade såra mottagaren.

Enligt mig är det en av de enklaste saker du kan göra som ledare som tar dig längst. Det visar så mycket.
* Att du inte är felfri
* Att du vågar stå för dina fel och brister, dina grodor
* Att du vill andra väl
* Att du lyssnar på feedback
* Att du tar ansvar för att din kommunikation
* Att du har självinsikt

Och som allt annat som i princip är självklart. Det är inte svårare här än att tänka efter mottot, ”jag behandlar andra som jag själv vill bli behandlad”

Jag behöver väl inte säga att detta är bara för ledare. Det gäller såklart alla, arbetskompisar, familjemedlemmar, vänner mm. Det är både svårt och lätt att vårda sina relationer.

Detta hände mig i veckan. Jag kände mig besviken på ett bemötande jag hade fått. Jag gav personen i fråga feedback och berättade hur jag kände. Personen svarade med att känna sig väldigt förorättad, tyckte att jag hade helt fel och att jag kände på fel sätt. Intressant tänkte jag, hur kan hen veta att min känsla och upplevelse är fel. Möjligen att hen inte menade att det skulle bli så, men likväl blev det så och jag tog åt mig. Händelsen slutade med att vi pratade med varandra och jag bad om ursäkt för att jag under konversationen någon dag tidigare hade uttryckt mig klumpigt, tänkte att det kanske är lättare för hen om jag börjar med att visa mig ödmjuk och stå för det jag tyckte att jag hade gjort fel. Men nej, personen svarade med att hålla med om att jag hade gjort fel, men sen när jag återigen berättade att jag hade tagit illa vid mig och förväntade mig ett annat bemötande fick jag återigen bara ett svar att jag trodde att du fattade det…

Tänkte på detta idag. Det är ju såklart inte upp till mig att ta ansvar för någon annans handlingar. Men jag sa iaf vad jag tyckte och jag stod för det jag hade sagt och jag lät inte hen klanka ner på mig eller trycka på mig några åsikter som inte var mina. Hade såklart kunnat göra vissa saker annorlunda. Det gör jag nog nästa gång. Men jag kommer inte sluta med att säga ifrån när jag tycker att någon beter sig illa mot mig. Det är jag stolt över. Jag vet iaf att jag har lärt mig något, om vad jag kan göra bättre och mer om hur andra kan reagera… Det är intressant med mänskliga relationer. Väldigt intressant.

Föreläsning i Helsingborg

Från tåget på morgonen. Det var verkligen en härlig dag med massor av sol!

Från tåget på morgonen. Det var verkligen en härlig dag med massor av sol!

Jag har varit helt inne i tentabubblan senaste veckan. Såg precis nu att jag har varit väldigt dålig på att uppdatera. Men nu behöver jag en liten tenta-paus. Så då tänkte jag passa på att berätta om min senaste föreläsning jag hade som var i härliga Helsingborg!
Miljöförvaltningen hade kick off och de hade bjudit in mig för att prata om fokus på kärnverksamheten och resonera kring alla verksamheters allra viktigaste tillgång och hur man gör för att få ut så mycket som möjligt av den tillgången. (Såklart vet alla att jag menar vi människor som jobbar i organisationen)

Jag fick nöjet att först vara med i 1 timme och lyssna på deras planer för 2015. De var väldigt duktiga och jag blev otroligt inspirerad. Kände att, här skulle vara roligt att jobba och nu skall jag maila Miljöförvaltningen här i Varberg och fråga vad deras planer är för det vill jag veta.

Dels så hade de lagt upp timmen på ett proffsigt sätt där de varvade film, prat och delaktighet från många. Samt att de använde kommunikologi-verktyg och förankrade känslor till framtida målbilder för alla. Många bra knep som jag tar med mig.

Men inte nog med det, när de presenterade vad de skall lägga fokus på 2015 så kände jag att, ”åh, vi skulle bott kvar i Helsingborg”. Det är ett härligt problem att jag kan gilla två städer så mycket. De skulle satsa sin tid på att utbilda handlare och restaurangägare på att bli mer medvetna om förpackningar och plaster, de skulle göra kontroller och hjälpa till att förbättra boendemiljön för invånarna, de skulle satsa på att förbättra miljön för barnen i skolan och förskolan och massa andra bar initiativ som jag verkligen kände var helt rätt. Mycket nytta för skattepengarna i Helsingborg!

När det var min tur så var det faktiskt ganska lätt att knyta ihop det som de hade sagt med det jag ville säga. Jag kände iaf att det hängde ihop och att de på många sätt jobbar så som jag tycker skapar engagemang och delaktighet som sedan leder till bra resultat.

Lycka till och tack för att jag fick komma!

Om att kommunicera med sina barn

Idag tyckte jag att det var dags att städa på barnens rum. Det är ju inte en sådär jättespännande aktivitet som föranleder massa hurra rop. Men det var ändå helt ok. Jag fokuserade idag på att städa med William på hans rum. När vi startade fanns det verkligen saker överallt. Saken är den att min kära son gillar att spara på allt och han vill inte slänga något. Den kombinationen blir efter ett tag ett överbelamrat rum… Idag kändes det i hela min kropp att det var nog. Nu var det dags att göra något.

Det började bra tycker jag. Jag och William var på hans rum och vi pratade om varje sak och var den skulle ligga. Inget fick slängas när jag frågade, det kan ju vara bra att ha… Kände att irritationen växte och när han fortsatte att lägga saker på golvet i garderoben och stängde dörren med orden, ”det syns inte när jag lägger det här”. Då gick jag ner i källaren med alla påsksaker, för de hade han gått med på att vi kunde arkivera i påsklådan. Förra gången vi städade ordentlig så resulterade det i en stor plastlåda med saker som nu står i källaren. Det är ok, men att slänga saker. Det är inte ok…

När jag kom upp igen så öppnade jag garderob och i samband med det så försvann min pedagogiska kommunikationsförmåga och även om jag inte höjde rösten utan försökte prata lugnt och sansat så tror jag att hela mitt kroppsspråk signalerade att jag var irriterad. Jag är övertygad om att barn är fenomenala på att känna på sig när föräldrarnas kroppsspråk och röst/ord inte är kongruenta. Iaf så snappar William och Viola upp det direkt och jag tror inte att de är unika med det. I vilket fall så resulterade det i att William direkt vände taggarna ut och då svarade jag nog tyvärr på det. Det blev ett utbrott, efter en stund kramades vi länge, sa förlåt och sen gick det bra. Vi kompromissade och till slut så hade William städat och slängt lite saker!

Men jag fick frågor som: ”Varför är det du som bestämmer på mitt rum mamma?” ”Får inte jag ha vad jag vill på mitt rum?” ”Det är ju mina saker som jag gillar och vill spara” ”Jag bestämmer väl själv hur jag har det på mitt rum”. Massor med kloka frågor som behöver ha respektfulla svar. Jag försökte, det gick upp och ner. Visst, till slut blev det bra och han la sig glad och sprallig ikväll. Men jag gick i några klassiska gropar och fällor… Efteråt när jag funderar på det så suckar jag över mig själv och tänker att jag borde kunna vara pedagogisk och korrekt hela vägen. Men så tänker jag sen att det finns saker som är viktigare.
1. Att barnen ser att föräldrarna inte är perfekta och att de också gör fel. Det viktiga är att man kan säga förlåt till varandra.
2. Att barnen känner sig respekterade och inte blir kränkta av en bestämmande förälder. Eller lika viktigt för den delen att föräldrarna inte låter sig kränkas av barnen.
3. Att försöka svara så ärligt som möjligt på barnens frågor. Du är inte allvetande, du behöver inte alltid ha alla svaren. Kör med ärlighet så kommer du långt.

Några roliga saker som hände:


Vi städade ut en kartong, jag frågade varför det stod ”Bajs” på den. ”Jo, mamma. Jag hade pengar i den innan och då skrev jag Bajs på den så att om det skulle komma tjuvar hit så skulle de inte titta i lådan för det står att det är bajs i den.” Självklart!

På dörren till William och Violas rum möts man av dessa texter. Välkommen? Nej, inte utan tillstånd…


Williams rum


Violas rum

Enligt attraktionslagen skapar vi alla vår öde

Jag har precis lyssnat en bok som heter ”Attraktionslagen”. Den är skriven av Jerry och Ester Hicks. Boken beskriver universums lagar som är tre stycken. De som berättar om lagarna för Jerry är icke fysiska väsen, eller andliga väsen som talar genom Ester när hon mediterar.

Boken säger att vi alla har valt att leva ett liv till i våra fysiska kroppar. (Vi har alla levt många gånger innan). Varför vi väljer att födas i fysiska kroppar igen är för att vi vill lära oss mer. Alltså våra icke fysiska väsen, eller själen som vi kallar det.

Vare sig man tror på flera liv eller icke fysiska väsen så är boken intressant om du tror att du själv skapar ditt eget öde. Enligt de andliga väsen som talar genom Ester, Abraham, så skapar vi helt och hållet våra egna öden. Antingen medvetet eller omedvetet. Dina tankar attraherar andra tankar som är lika dina. Dina tankar är magnetiska och drar till sig det du tänker på. Vare sig du tänker på att du vill ha det eller att du inte vill ha det så attraherar du det. Det är i stora drag vad attraktionslagen går ut på.

Boken förklarar tre lagar:
Attraktionslagen: Det som är lika dras till varandra – Det du tänker drar du till dig. Väcker det dessutom känslor i dig så drar du dig till det extra kraftfullt. Så i princip, tänker du att du är lycklig så blir du det, tänker du att du är rädd för att bli sjuk så blir du det.

Avsiktligt skapande: Det jag tänker på och det jag tror på det är. – Lär dig att tänka på saker du vill ha och bjud inte in saker du inte vill ha till din erfarenhet. Du skapar det du tänker på med känslor. Vakta inte dina tankar utan var lyhörd på dina känslor och när du känner dig illa till mods, fundera på vad som fick dig att känna så. Välj bort att tänka på sånt som du inte vill bjuda in i din verklighet.

Tillåtandets konst: Jag är det jag är och jag tillåter andra att vara det de är – Du kan inte ändra på någon annan än dig själv. Om du irriterar dig på andra så är det inte deras problem utan ditt problem. De har det liv de har på grund av de tankar de har attraherat, du behöver acceptera det och tillåta dem att ha det liv de har valt.

Boken bjuder också på tre övningar:
Daglig kreativ workshop: Ägna 15 minuer varje dag åt detta. Känn glädje när du startar. Tänk ut vad du vill ha, tänk igenom vad du har sett under dagen som du kan inspireras av, visualisera hur det känns när du har det du vill. Skapa en ny bild av dig själv som du kan visualisera mot.

Övning för avsiktligt skapande: Skriv ner vad du vill ha. Under det skriver du ner varför du vill ha det. Alla argument du kommer på. Efter det skriver du ner varför du tror på att du kommer få det.

Segmentföresatsen: Dela upp dagen i olika segment och bestäm innan du går in i ett nytt segment vad du vill ha ut av det segmentet. Tex, innan du går in i ett möte. Tänk ut vad du vill ha ut av mötet, konkret resultat och känsla. Innan du ger dig ut på träningsrundan, vad skall du uppnå med din träning idag. Innan du kliver ur sängen på morgonen, vad skall du uppnå med din dag.

Jag tycker att boken är provocerande och inspirerande. Provocerande då de hävdar att ingen del alls av våra liv är slump utan vi har tillåtit det att bli sant genom att vi har dragit till oss det genom våra tankar. Dels så tycker jag att vi får väldigt olika förutsättningar beroende på vart i världen vi föds, har vi valt det själva också? Dels så är det provocerande då vissa föds med missbildningar eller blir svårt sjuka. Vi har ju också omvärldsfaktorer som gör att vi tex. blir sjuka.

Samma sak tycker jag är inspirerande då det betyder att allt ligger i våra händer. Vi är inte offer för några omständigheter utan vi kan förverkliga det vi vill, vi kan inte skylla på någon annan eller någon yttre omständighet.

Abraham utgår från att allt finns i överflöd. Om jag är lycklig så påverkar det inte någon annan negativt. Lycka och framgång finns för alla som vill ha det.

Den här boken länkar in i väldigt många andra böcker som handlar om personlig utveckling. Jag har inte läst jättemånga, men jag känner igen detta i alla böcker av Robin Sharma, Henrik Fexeus, Kay Pollack och hela min kommunikologiutbildning jag har gått. För att nämna några. Detta återfinns också i Yoga, meditation och mindfullness. Visualisera och var i nuet.

Helt säkert tror jag på att det ligger något i detta och att vi nog är många som underskattar vår tankekraft. Här känns det verkligen som att vi kan tillämpa 80:20 regeln. Ägna mer åt tankarna, visualiseringarna och att vara i nuet disciplinerat så blir handlingarna rätt också för det vi vill uppnå.

Flygbild tagen av Ulf-Björn Rönn. Undrar om Abraham också tittar ner så på oss.

Flygbild tagen av Ulf-Björn Rönn. Undrar om Abraham också tittar ner så på oss.

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Tips på verktyg för att nå sina mål – Pedagogiska pilen

Här kommer ett tips på ett verktyg som jag tycker är väldigt bra att använda för att nå sina mål. Det kallas den pedagogiska pilen.

Den pedagogiska pilen går ut på att du ritar en pil på ett papper. Borta vid pilens spets så skriver du upp vilket konkret resultat du får när du når ditt mål. Vid samma ställe skriver du vilket känsla du har när du når detta mål. Syftet är att ankra in ett känsloläge (positivt såklart!) som du kommer känna när du når ditt mål.

Sen går du tillbaka till pilens början och börjar vid nutiden och gör en tidslinje, hur lång tid har du från nu tills att pilen når sitt mål. Här kan du göra som du finner bäst. Bygg upp pilen från nu till målet med aktiviteter eller gå från målet och jobba dig bakåt. Skriv in delaktiviteter som du skall göra för att ta dig mot målet. Var noga med att göra dem konkreta och när de skall infalla.

Nu har du ett enkelt och visuellt sätt för att nå ditt mål med en massa små delaktiviteter. Du har helt enkelt delat upp elefanten i små bitar så nu är det bara att börja tugga i dig bitarna och gå mot målet.

IMG_2208.JPG

Jag – förstörd av struktur?

Om mina föräldrar hade döpt mig nu så hade nog mitt mellannamn, eller kanske mitt tilltalsnamn blivit struktur. Jag upplever inte mig själv som otroligt strukturerad, men i dialog och diskussion med andra inser jag att jag nog inte är riktigt normal… Det hjälper nog inte av att jag har lyckats hitta en man som också går igång på struktur. Idag funderade jag på om vi alltid har varit såna eller om vi är förstörda…

Tänker tillbaka på tiden innan barn, hus och hund. Innan jag hade 10 år som chef i bagaget. Minns att jag och min kära man var spontana på kvällarna efter jobbet. Vi tog bilen och bara körde dit vägen bar, ibland till köpenhamn, ibland till helsingborg, ibland till göteborg… Det slutade med härliga och spännande restaurangbesök, upptäcksfärder och roliga möten. Vi lagade härliga middagar hemma, vi la oss och sov 1 timme efter jobbet. Ja, jag gjorde det som föll mig in. Jag minns att jag var en väldigt impulsiv och luststyrd person. Tror att det finns kvar lite någonstans långt in, den där impulsiva, spralliga tjejen som gjorde det som verkade kul. Missförstå mig rätt, när jag föreläser eller motiverar mig själv så poängterar jag vikten av att göra det som ger dig glädje och som driver din lust. Lust att lära, utvecklas och prova nya saker. Det har jag inte tappat bort. Men den vardagliga impulsiviteten, den är borta.

Kanske har det med olika faser i livet? Nu kräver den här fasten en helt annan struktur iaf. Spontana utflykter har bytts mot struktur till tusen. Planen för veckan som innefattar hämtning, lämning, packande av matsäck, löpning, läsning, jobbande mm mm. Det ger inget utrymme för spontantitet… Men såklart så är detta inget unikt, alla småbarnsföräldrar känner nog igen sig mer eller mindre.

Men vi har tagit det ett steg till. I helgen fick jag äntligen upp vår tavla som strukturerar upp veckan på dagsaktiviteter, som visar veckomatsedeln på ena sidan och som har en förtryckt handlingslista uppbyggd efter hur varorna i affären vi handlar i är uppställda. Det är bara att kryssa för på vår lista och ev. skriva antal… Jag fick också upp vår kvittenslista för våra sällanrengöringsaktiviteter i respektive rum. Alla saker som görs med intervall mellan 1 månad och 6 månader. Så skönt! När allt det var uppe kände jag ett lugn sprida sig i kroppen… Nu var allt visuellt och jag behöver inte oroa mig för att jag har missat något… Ja, jag är medveten om att det kanske inte är helt normalt. Men kanske kan jag med detta inlägg ge lite inspiration till er som känner att ni vill ha en lite mer förutsägbar tillvaro där du och din partner har stämt av och delat upp ansvaret mellan er?IMG_2199.JPG

Men jag vill absolut inte rekomendera någon att göra mer än vad som känns bekvämt och kanske ibland inte ens det. För ca 2 år sen när jag en fredag frågade William på väg hem från förskolan om vi skulle hitta på något roligt på eftermiddagen så svarade han: ”Mamma, vi får först gå hem och se vad som står på listan”. Efter det uttalandet insåg jag att jag skulle backa tillbaka lite med listor mm… Så det slutade jag med ett tag, när jag sen fick abstinens så skrev jag listor igen men utan att barnen såg det…

Nu sitter tavlan uppe och lugnet lägras inom mig. …Hoppas bara inte att jag förstör barnen för mycket…

Dock så försöker jag balansera det med spontana aktiviteter också. I helgen tog vi oss till ett närbeläget naturreservat och plockade svamp, lekte med Wilma och klättrade i sluttningar, på träd och vid bäcken. Ljuvligt såklart!

IMG_2187.JPG

IMG_2189.JPGDet är nog så att varje skede i livet har sin njutning. Nu är tvåsamhetsaktiviteterna utbytta mot familjeaktiviteter. Finns det något som värmer hjärtat mer än när barnen springer omkring och är helt uppslukade av det som händer i nuet och bara njuter!

 

Vet du vad du skall välja nästa söndag?

Nu är det snart dags att välja igen. Jag känner att jag inte har engagerat mig så mycket som jag borde för att veta vad jag skall välja. Jag såg på aftonbladets partiledardebatt. Tycker nog att Annie Lööf var bäst där. Det tråkiga med de debatterna är att de har en tendens att säga vad de andra har gjort fel istället för att berätta om dem själva. Om de ändå säger vad de vill göra så berättar de inte hur. Så konsekvensen för mig blir att jag inte vet vad jag skall välja.

Har nog ändå nästan bestämt mig för vilket parti som skall få min röst till riksdagsvalet. Men i det lokala är jag fortfarande tveksam. jag vet för lite om vad politikerna vill i Varberg. När jag läser reklamen som har kommit de senaste veckorna så blir jag inte så mycket klokare på vad jag skall välja. Det låter ju jättebra med mindre barngrupper i förskolan, bättre skola, bättre äldrevård, utbyggda cykelvägar och vägar. Det jag undrar är dock HUR skall det här göras? Om inte skatteintäkterna kommer öka markant så måste rimligtvis satsningar kompenseras med nerdragningar eller effektiviseringar någon annan stans. Jag vill veta vad konsekvensen av mindre barngrupper i förskolan blir.

Och vad betyder bättre äldrevård? Vad innebär det för konkreta åtgärder? Flera partier säger ju det, men med hänsyn till att de har olika syn på vad bättre innebär så är jag angelägen att veta vad bättre innebär för just det partiet.

Jag gjorde några olika valbarometrar förra helgen. Resultatet gjorde mig inte direkt klokare… Jag får nog bege mig till valstugorna på torget idag. Det enda jag vet är att jag INTE skall rösta på Sverigedemokraterna. Såg deras reklam på tv igår. Stark retorik, men vi i Sverige är inte så dumma att vi går på den lätta… Eller hur!?

IMG_2171.PNG

Den här känner jag inte alls igen mig i… Nr2-4 har jag aldrig tänkt att jag sympatiserar med. Miljöpartiet… jag har tänkt att de är för ensidiga, får kanske läsa på lite mer om dem.

IMG_2170.PNG

Här blev jag helt blå… Piratpartiet…nej, de tänker jag inte rösta på.

 

 

 

 

SIFO vill veta vad jag tycker om demokrati

Fick hem en fråga och en muta från SIFO idag. De vill veta vad jag tycker människor har för skyldigheter och rättigheter i en demokrati. Så frågan var om jag kunde tänka mig att fylla i deras undersökning och mutan var en trisslott. Då jag har läst några böcker av Henrik Fexeus så insåg jag varför de har gjort som de har gjort. Och det funkar!20140407-205959.jpg

För att med gott samvete kunna skrapa lotten och dra hem storkovan (nej, jag vann inte denna gången heller.) så svarade jag snällt på enkäten. Efter bara några frågor så insåg jag att det var en intressant enkät. Så jag blev glad när jag hade möjlighet att få svaren! De kommer jag dela med mig av när jag får dem.

Helst med tanke på dessa frågor nedan:

20140407-210114.jpg

Jag kände mig allt kluven när jag kryssade i mitt alternativ. Å ena sidan så tycker jag absolut inte att de skall få utrymme för sina åsikter. Å andra sidan så tänkte jag att om vi skall ha demokrati och yttrandefrihet så måste det ju gälla allt. Ingen borde få hindra några åsikter. Å andra sidan så tänker jag att om vi verkligen har en fungerande demokrati och yttrandefrihet så är alla så upplysta och kloka och utanförskapet är obefintligt så ingen skulle vilja lyssna eller ställa sig i skaran som har de åsikterna. Eller är det för naivt av mig?