månadsarkiv: april 2026

Krav, rättssäkerhet och ansvar i frågan om svenskt medborgarskap

I dag har riksdagen röstat om skärpta krav för svenskt medborgarskap. Det är en fråga som väcker starka känslor, och det förstår jag. För många människor handlar det inte om en abstrakt politisk princip, utan om deras eget liv, deras familj, deras framtid och deras tillhörighet till Sverige.

Jag vill börja med att vara tydlig med min grundsyn. Jag tycker att det är rimligt att svenskt medborgarskap ska ha ett högt värde. Medborgarskapet är inte bara ett pass. Det är det formella medlemskapet i vår demokratiska gemenskap. Det innebär rättigheter, men också ansvar. Därför är det i grunden viktigt att den som blir svensk medborgare ska ha kunskaper i svenska språket, förståelse för det svenska samhället, kunna försörja sig och leva skötsamt.

För mig är detta helt grundläggande. Språket, kunskapen och egenmakten är nycklar in i samhället. Den som kan svenska, förstår hur demokratin fungerar och har möjlighet att försörja sig själv står starkare som individ. Det är en liberal utgångspunkt.

Men det finns en annan liberal utgångspunkt som är minst lika viktig: staten måste vara rättssäker, förutsebar och rimlig.

Det är här dagens beslut har varit svårt för mig.

Under de senaste veckorna har jag fått många mejl från människor som redan har ansökt om svenskt medborgarskap och stått flera år i kö. Migrationsverkets handläggningstider är just nu väldigt väldigt långa. Många har bott länge i Sverige. De arbetar, studerar, betalar skatt, har barn här, har byggt sina liv här och har försökt göra rätt. De har planerat sin framtid utifrån de regler som gällde när de ansökte eller när de började förbereda sin ansökan.

En människa kan alltså ha gjort allt rätt, lämnat in sin ansökan enligt gällande regler och ändå riskera att påverkas av att staten inte hinner fatta beslut i tid. Det väcker frågor om hur vi ska kunna motverka att dessa personer hamnar i kläm på ett orimligt sätt.

Jag har stor respekt för dem som har hört av sig och bett mig att rösta emot regeringens förslag eller rösta för övergångsregler. Jag har svarat så många jag har kunnat, och jag har burit med mig deras berättelser in i de interna diskussionerna.

Vid dagens omröstning var jag utkvittad. Det betyder att jag inte deltog i voteringen.

Det var inget lätt beslut. Jag är vald på Liberalernas mandat och vill så långt det är möjligt hedra de beslut vi fattar tillsammans i regeringen. Jag har efter interna samtal och möten en tro på att det finns en vilja att hantera den fortsatta processen på ett ansvarsfullt sätt.

Det här är ibland politikens svåraste läge: när man delar grundprincipen bakom en reform, men ser allvarliga problem i hur en viss grupp människor riskerar att träffas i övergången.

Jag står bakom att Sverige ska ställa tydliga krav för medborgarskap. Men jag kommer också att fortsätta driva på för att tillämpningen blir rättssäker, begriplig och mänsklig. När förordningar, information och myndighetens praktiska hantering nu ska ta vid måste det vara tydligt vad som gäller. Människor ska inte lämnas i ovisshet. De som redan har ansökt eller som påverkas av långa handläggningstider behöver behandlas på ett sätt som är proportionerligt och rättvist så att de inte hamnar i kläm på ett orimligt sätt.

För mig är liberalism både krav och rättsstat.

Sverige ska vara ett land där medborgarskapet betyder något. Men Sverige ska också vara ett land där staten är tydlig, där människor kan lita på reglerna och där den som gör sitt bästa för att bidra får en rättvis väg in i den svenska gemenskapen.

Jag kommer att följa frågan noga framåt. Inte minst när den praktiska tillämpningen formas och när Migrationsverket ska informera och hantera de personer som redan befinner sig i processen. De berättelser jag har fått ta del av kommer jag att bära med mig i det fortsatta riksdagsarbetet.

Är problemet att kvinnor inte förstår och tänker med hjärnan?

Kvinnor och män röstar olika. Främst syns det hos S, M och SD. I en artikel i DN så intervjuas Isabella Löwengrip och Moderatkvinnors ordförande Annsofie Thuresson. Thuressons del av analysen till att kvinnor överger M är ”För att vinna kvinnor så måste vi prata mer om vardagen här och nu. Vi är duktiga i M på att vara hjärn- och faktabaserade, men vi har haft en tradition av att inte prata om hjärtat”
Det uttalandet provocerar mig enormt mycket. Är inte kvinnor faktabaserade? Vad betyder en ”hjärnbaserad”?!. Tänker inte alla människor med hjärnan?

Måste väl erkänna att det inte bara är ordförande i Moderatkvinnorna som gör detta misstaget. När jag var ledamot i Föreskole- och grundskolenämnden i Varbergs kommun förra mandatperioden så fick jag höra att jag var ”känslokall” som bara pratade om pengar och tänkte på pengar. Jag frågade då hur hen trodde att vi skulle kunna få fler lärarresurser i klassrummen. På något annat sätt än att se till att det finns tillräckligt med pengar för att öka elevpengen?…

Löwengrip tycker också att man ska förklara för kvinnor hur en regering drivs…. Skulle kvinnor i större utsträckning inte förstå hur en regeringsbildning går till….Vill bara upplysa om att kvinnor generellt har högre betyg i skolan, i högre utsträckning går vidare till högre studier än män. Bara som ett exempel. Jag är helt säker på att kvinnor i minst lika stor utsträckning förstår hur en regeringsbildning fungerar…

Däremot tror jag det ligger något i hur man pratar och vad man pratar om.
Enligt ”Väljarna och valet 2022” finns det en tydlig könsskillnad på vilka frågor man tycker är viktigast.

Men det är inte bara en könsfråga. Om man tittar på Novus senast mätning på vilka sakfrågor väljarna tycker är viktigast så ser det ut såhär:

Så den stora frågan är ju hur man får sakägarskap/förtroende i de frågor som väljarna tycker är viktigast och där spelar ju även könsskillnaderna in samt vad man pratar om och hur man kommunicerar sina budskap. Där kanske ändå Isabella har en poäng i att hon menar att det spelar roll vilka frågor partierna väljer att lyfta och prata om och som väljarna sen associerar med partiet.

Det handlar om resurser

Det handlar om resurser och hur man använder resurserna.
Det handlar om vad man är övertygad om gör mest skillnad. Att bygga fler fängelse eller att satsa ännu mer på skola och socialtjänst. Eller hur man lyckas göra både och.

Därför menar jag att alla frågor till sist handlar om pengar och hur pengarna används. Samt hur man driver en tillväxtpolitik för att öka det potentiella skatteunderlaget. Där det också skiljer mycket mellan partierna är ju hur man tror att man bäst prioriterar det man tycker är viktigt. Är det genom höga skatter eller genom lägre skatter som då kan leda till totalt högre skatteintäkter? Vilka politiska verktyg som är bäst för att människor som kan jobba ska kunna jobba mm.

Alla som vill engagera sig politiskt är viktiga. Vi behöver fler som vill engagera sig och förstå att det faktiskt är svåra avvägningar och att man kan påverka. På det sättet tror jag det är jättebra att människor med stora plattformar pratar om politik, politisk avvägningar mm.

Men min uppmaning till alla som ska rösta i höst. Precis som jag sa i riksdagens kammare på min senaste debatt om vårpropositionen.

”Herr talman! I år är det valår. Jag tänker att det kanske är svårt att veta vad man ska tro när man lyssnar på dem som stått här i talarstolen före mig. Det målas nämligen upp väldigt olika bilder av hur Sverige mår.

Jag tycker ändå att det är viktigt att hålla sig till fakta så mycket man kan. Talaren precis före mig sa att barnfattigdomen ökar. Enligt SCB:s hemsida, som uppdaterades i mars 2026, minskar barnfattigdomen. Under perioden 2014–2024 har den gått ned från 10 till 6 procent. Det är fortfarande alldeles för mycket men ändock en minskning.

Jag vill uppmana dig som lyssnar att inte ta allt som sägs här för givet, utan bilda dig en egen uppfattning nu inför höstens val och läs på själv!”