Kategoriarkiv: Politik

Får jag representera väljarna i Varbergs kommun?

Jag har bestämt mig för att försöka få förtroendet att representera väljarna i Varbergs kommun. Jag har sen tidigare skrivit att jag har funnit mest samhörighet i sakfrågor och närmst den liberala ideologin. 

För att kandidera till kommunalvalet så ska den som kandiderar skriva en presentation av vad de vill åstadkomma och fokusera på. Jag har skrivit min presentation här.

Cecilia Rönn

Mina hörnstenar som jag vill fokusera allra mest på är Barnen, Miljön och Företagande

Det spelar ingen roll vart du har varit. Det som spelar roll är vart du ska

Varför lägger vi så mycket vikt på CV, bakgrund, utbildning, formell kompetens mm?

Jag vill inte säga att det är oviktigt. Men det kan vara väldigt missvisande och det kan vara väldigt begränsande för individen.

Jag har pratat några gånger med en väldigt klok och inspirerande person som bedriver detta bolaget. De fokuserar inte på CV utan på kompetenser och vart du vill.

Vad har dina tidigare erfarenheter gett dig för kompetenser och hur använder du dem? Du har klarat av en högre utbildning. Men hur då? Hur mycket pluggade du? Jobbade du extra vid sidan av? Var du engagerad inom kårvärlden?

Du har haft tidigare jobb mm. Men vad har du lärt dig? Vilka reflektioner har du gjort? Hur har det format dig som person? Är du sann mot dig själv? Gör du det du är bäst på? Är det det du vill?

Jag tycker det är otroligt intressant och ju mer jag tänker på det desto mer tänker jag att det egentligen ligger till grunden för hela vår människosyn. Hur bedömer vi människor? Utifrån utseende, social status, titel, härkomst, hur bra du pratar svenska, vilket namn du har, kön, utbildning mm mm… Varför vill vi sätta människor i fack? Det finns såklart flera svar på den frågan. Men det intressanta tycker jag är att våga sluta sätta människor i fack. Inte bedöma dem eller döma dem för vad de har varit och vart de kommer ifrån, utan se alla utifrån samma glasögon och fråga vart de är på väg…

Detta inlägg var inte tänkt att bli politiskt. Men nu blir det så ändå här i slutet. Jag har insett att det är just därför som jag känner mig mest hemma hos Liberalerna. För att det är just det som är grunden i liberalismen. Alla människor skall ha samma förutsättningar att förverkliga sina livsmål i ett samhälle med sociala skyddsnät. Alla bedöms och behandlas lika men alla är inte lika. Jag håller verkligen verkligen med om det.

Kan alla i Sverige skapa sig det liv de vill?

Jag lyssnade på en podd häromdagen som heter Penntricket. Det är en feministisk podd som görs av två feministiska kvinnor. De pratade om pengar i detta avsnitt. Om det oavlönade hemarbetet som oftast faller på kvinnans lott, om hur dåliga löner kvinnodominerade yrken har så att det är svårt för dessa personer som jobbar inom dessa yrken att klara sig på sin lön. Detta håller jag helt med om och det är både konstigt och skevt i vårt samhälle när sopåkare tjänar tusentals kronor mer än förskolelärare, sjuksköterskor mm. Det finns en extremt stor skillnad mellan olika yrkesgrupper som är svår att förklara på andra sätt än att det är just mansdominerade och kvinnodominerade yrken. I podden diskuterades olika lösningar och olika förslag på vad som skulle kunna göras. Inget konstigt så här långt.

Det var när de i podden började prata om att alla faktiskt inte kan skapa sig ett liv de vill ha i Sverige som jag började fundera. En av personerna berättade att hon var uppväxt i ett hem med en ensamstående mamma som knappt fick ihop pengar till mat. Att det i hennes världsbild inte existerade för henne att hon skulle kunna utbilda sig. Vidare menade hon att det är så för många kvinnor i vårt samhälle. Att de inte kan ta sig någon annan stans än där de är, att de inte har möjlighet. Att de som påstår att vem som helst kan bli vad som helst i Sverige har fel och en bristande analys. Här håller jag inte med, eller jag gjorde inte det initialt iaf. Nu har jag funderat några dagar och jag kan fortfarande inte hålla med. Det som gör mig irriterad är att personen i podden menar på att det inte går att styra sitt liv för vissa, att vissa är fast i en underklass/arbetarklass (som hon kallade det) att de som påstår något annat inte vet vad de pratar om.

Först så tänker jag att detta isåfall inte kan vara en kvinnofråga. Om det är så att när man föds i vissa sociala förhållande och familjer så erbjuds man inte möjligheterna att plugga vidare och då är det inget val man har eller är medveten om så tänker jag att detta måste isåfall rimligen drabba både flickor och pojkar. Visst, så förstår jag att om det är så så blir slaget för kvinnan ännu hårdare då de yrken som männen oftast väljer är relativt bra betalda även om ingen utbildning krävs. Men!

Jag kan bara inte hålla med om att det är så som personen i podden beskriver. Jag är precis som hon uppväxt i en familj med otroligt få tillgångar. Jag växte iof upp med båda mina föräldrar. Så kanske var det lättare. Men jag hade aldrig aldrig under hela min skoltid blivit uppmuntrad till att studera, få bra betyg eller läsa vidare. Min mamma jobbade som städerska och min pappa var svetsare. Ett tag hade mina föräldrar dessutom både nattjobb och dagjobb för att få ekonomin att gå ihop. Det pratades aldrig om fortsatta studier i min familj. Mina äldre syskon studerade inte vidare. De började jobba inom vården. Att jag bestämde mig för att studera på högskola efter gymnasiet var absolut inte självklart. Det var en sak som gjorde att jag valde det, helt enkelt att jag inte ville ha samma ekonomiska förutsättningar som mina föräldrar i kombination med att jag ville ha möjligheten att ha ett jobb som jag tyckte var roligt. Det hade jag frågat min pappa om när jag var ca 8 år. Om hans jobb var roligt. Han hade svarat att ”Nej, det var det kanske inte. Men det försörjde familjen och arbetskompisarna var trevliga.”

Min drivkraft blev att jag ville komma ifrån den situation som mina föräldrar hade.

Min äldsta syster gjorde en liknande resa, hon bestämde sig för att studera som ensamstående med två små barn som hon hade varannan vecka. Hon hade det extremt knapert under den perioden och det måste ha varit väldigt kämpigt. Men hon gjorde det. Hon skaffade sig mer valmöjligheter inom sitt vårdyrke som hon fortfarande jobbar med.


Det finns såklart hur många exempel som helst. Jag säger inte att det är lätt, det är jättesvårt ibland, det är inte rättvist på något sätt för alla. Vissa har en otrolig uppförsbacke jämfört med andra. Men jag skulle vilja påstå att nästan alla kan ta sig uppför backen.

Jag tänker att när vi blir vuxna så har vi lika mycket ett ansvar att faktiskt göra det vi kan för att vi skall kunna bli lyckliga. Samhället gör också mycket, de ser till att hålla utbildningar gratis, du kan få studielån, du kan få relativt billig barnomsorg, sjukvård mm. Visst finns det fortfarande massor av orättvisor. Som fördomar, hinder och förutfattade meningar men att kapitulera för dem tror jag verkligen inte på.

Vad gör Varbergs kommun för att förhindra övergrepp på barn?

I veckan som var publicerades en artikel i Hallands Nyheter som jag och två kollegor inom Liberalerna har skrivit. Jag kommer att följa upp den med ett besök på kommunfullmäktige på tisdag. Jag har anmält en ”allmänhetens fråga” och hoppas få svar på den där.

Här ser ni artikeln. Faktan är hämtad från rapporterna: ”Det gäller en av fem – fakta om barn, sexuella övergrepp och sexuell exploatering i Sverige 2014” och ”Detta borde alla veta om sexuella övergrepp mot barn 2016”.

Jag har även tagit hjälp av all fakta som är samlad på hemsidan ”Tre ska bli noll”. Det är en organisation som jobbar utan vinstintresse för att med hjälp av experter sätta samman förslag och material som nu både förskolor och idrottsföreningar kan använda för att systematisera och införa integritetsarbete för barnen.


Detta är en så viktig fråga. Med dagens statistik så innebär det att över 2300 barn i Varbergs kommun mellan 0 och 15 år utsätts för sexuella övergrepp! Det är för mig helt omöjligt att ta in och förstå vidden av. Så många liv som förstörs, så många barn som utsätts för något av det värsta. Som vi vuxna har misslyckats! När vi har ett samhälle som inte skyddar de som behöver skyddet allra mest.

Jag hoppas och tror att jag kommer få svar på tisdag som är bra. Som visar att Varbergs kommun jobbar med denna viktiga fråga på ett målinriktat och strukturerat sätt. Det måste bara vara så.

Jag är Liberal

För lite mer än ett år sen så blev jag medlem i ett politiskt parti. Det hade legat och mognat inom mig många år. Att jag vill engagera mig politiskt. Varför? Jo, som de flesta andra tror jag.

Jag vill förändra världen och göra den till en bättre plats. Jag vill att mina barn ska växa upp i en värd där det finns sociala skyddsnät så att de kan känna sig trygga i att de får sjukvård mm när de behöver det, att vi bor i ett samhälle där vi bryr oss om varandra och hjälper varandra, samtidigt som de skall känna att de kan åstadkomma precis vad de vill. Att de har ett speciellt syfte på jorden, en speciell talang och att samhället vill ha deras talang. Att det inte är någon annan som gör det åt dem, de får arbeta hårt och de kommer vilja göra det för belöningen i att känna att de åstadkommer något är fantastisk.

Ja, men ni hör. Såna saker. Kan såklart räkna upp massa fler saker, som att vi skall ha den bästa skolan i hela världen, att vi skall hjälpa andra länder som inte är lika rika som oss, att vi skall ha ett klimat där alla vill bidra mm mm.

Jag har vid nästan varje val röstat på olika partier. Så att bestämma sig för ett parti var inte det lättaste. Men de senaste åren har jag ändå känt att jag är liberal. Jag tror verkligen på individens förmåga och kapacitet. Jag tror på att skapa ett samhälle där individen får blomma ut i det den kan bäst. Samtidigt vill jag ha ett samhälle där vi tar han dom varandra, där de som blir sjuka, föräldrar, gamla får den support och den hjälp de behöver. Där den som blir arbetslös får en ersättning medans den försöker hitta ett annat jobb. Så när jag hade läst de flesta partiers partiprogram så kände jag att ja, jag är liberal.

Nu är jag aktiv inom Liberalerna i Varberg. Jag ser fram emot den här resan. Så mycket jag kommer lära mig och bidra med.

Foto: Ulf-Björn Rönn. Ibland är världen upp och ner. Jag vill vända den rätt

Foto: Nick Narcosis. Jag simmar hela tiden vidare till nya utmaningar att vända rätt

Foto: Nick Narcosis
Så här arg kan jag bli på orättvisor och när svaga drabbas!

Det är till barnen vi har alla skyldigheter. Vi vuxna. Vi ska skydda dem med alla medel, vi ska se till att världen de tar över är väl omhändertagen. Det är vår skyldighet