Kategoriarkiv: Relationer

Egentid

Det är en otrolig skillnad på vad jag uppskattar självvald egentid mycket mer nu efter vi fick barn än innan. Nu är det en lyx som jag uppskattar varje minut av. Missförstå mig rätt, det är underbart att umgås med skrottarna…. De vill mysa, kramas, fråga saker, spela, bråka, kivas mm… Men nu för tiden är det tre tillfällen på dagen som jag njuter lite extra av och som jag hämtar extra mycket energi från. Det är tidigt på morgonen när alla utom jag sover och jag kan smyga ut och ta en promenad eller springtur, det är precis efter jag har lagt barnen på kvällen och det är ännu senare på kvällen när alla har lagt sig och jag sitter själv uppe och gör vad jag vill.

Hemligheten till att jag kan njuta och kraftsamla dessa korta stunder är just att de är självvalda. När mannen eller barnen är bortresta eller jag är iväg. Då är den tiden inte alls lika skön…

Av dessa tre tillfällen är nog ändå stunden precis när barnen lagt sig bäst. Då har en lång arbetsdag i kombination med en lång biltur blivit avklarade, middagen är gjord och undanplockad, tänderna borstade, toabesök avklarade, läsning gjord och godnatt pussning klar. Lugnet lägger sig i huset…

Jag och Wilma på morgonpromenad, guldstund

Tror du på ödet?

Ödet, vad betyder det egentligen? Jag tänker ganska ofta på det. Om det är någon annan eller något annat som styr hur vårt liv blir eller om det är helt slumpmässigt vi själva som bestämmer hur det blir. Men bestämmer vi någonsin själva? För om vi tänker på det så är det ju faktiskt så att även om vi inte fattar ett beslut så blir det beslutet. Saker händer ibland på grund av tillfällen eller sekunder. Kan det vara en slump? Eller är allt du gör små pusselbitar i livet så som det är tänkt att vara? Hur mycket bestämmer du själv egentligen?

Googlar du ödet hittar du bland annat det här:

”Öde, sammanfattningen av de händelser, som en varelse upplever under sitt levnadslopp till lycka eller olycka. En människas öde bestäms av hela den mångfald inre och yttre orsaker, som påverkar henne, hennes medfödda andliga och kroppsliga natur, de omständigheter, under vilka hon lever, och hennes egna av viljan ledda handlingar.

Ödet hänvisar till ett förutbestämt förlopp. Det kan ses som en förutbestämd framtid, antingen i allmänhet eller för en enda individ. Det är ett koncept som bygger på tron att det är en fast fysisk form för universum.”

Jag vet inte vad jag tror när det kommer till ödet. På ett sätt så tror jag helt och fullt på individens fria vilja. Men sen så händer saker ibland som känns som att de är så mycket mer än en slump. Jag slutar tänka på det efter en stund, för det blir alldeles för snurrigt och för mycket när jag tänker för länge på det.

Ta tillvara på de tillfällen som ges

Jag har ett motto som jag lever efter gällande att ta tillvara på tillfällen. Oftast bra tycker jag. Det är: ”Bättre att ångra något du har gjort än att ångra något du inte gjorde” Jag vill inte tänka tillbaka på livet och fundera på hur det hade blivit om jag hade provat på det där jag aldrig gjorde som jag egentligen ville. Ibland kommer tillfället och då är det ofta bara att hoppa på och passa på när det kommer. Även om tajmingen inte är hundra. Är den någonsin det?

För att göra såna här beslut lättare och för att du lättare skall veta om det är ett tillfälle du bör hoppa på eller inte så är det bra att ha gjort ditt personliga utvecklingssamtal. Om tillfället som har kommit passar in i din långsiktiga plan fast kanske bara ligger lite fel i tiden, då är det ju mycket lättare att veta om du skall hoppa på eller inte.

Så har du tänkt plugga, byta jobb, skaffa barn, flytta mm. Om tillfället kommer, ta vara på det! Du behöver bara tro på dig själv och jobba hårt för att nå målet så kommer du att lyckas.

Jag har ett personligt exempel. Efter William ville vi skaffa ett syskon till honom. Vi kände att det passade att göra det ganska tätt då vi trodde att det var bra för vår familj. Precis när jag fått veta att jag var gravid, innan jag berättat det för några vänner eller kollegor. Kom det upp ett tillfälle, de annonserade efter en Platschef på mitt jobb. Vi hade pratat om att när ett tillfälle ges så skall vi försöka flytta ner till Skåne. UB ville prova på att bo där igen och även jag kunde tänka mig det. Så när den tjänsten utannonserades var det inte det bästa tillfället, men det passade i vår långsiktiga plan. Så jag sökte tjänsten och fick den. Hittills har det visat sig vara ett bra beslut. Även om det innebar anpassningar och justeringar för oss båda både på jobbet och hemmafronten.

Varför kan jag aldrig lära mig?

Det är ju bara att inse fakta… Vissa beteenden är väldigt svåra att ändra på. En egenskap jag har som jag blir lite trött på hos mig själv är att jag aldrig kan låta bli att boka in och planera in massor av aktiviteter.

Ta när jag skall ha semester som jag har nu. Jag tänkte denna våren att jag inte skulle planera in något speciellt utan njuta av första sommaren i vårt hus. Nu när semstern är här så är alla helgerna uppbokade. De två veckorna jag har själv med barnen är helt smockfulla med saker som jag vill göra, vänner jag vill träffa mm.

När det gäller jobbet så försöker jag verkligen att lägga ambitionsnivån på en rimlig nivå. Jag säger till min ledningsgrupp att vi inte skall planera in mer än vi vet vi hinner med, att vi skall planera för att det kommer förutsedda aktiviteter som vi måste prioritera mm. Men ändå så blir det så att när vi lägger planerna för nästa år vill vi så gärna göra allt samtidigt. Och jag har alltid häcken full på jobbet. Spelar ingen roll om jag är ny eller om jag har jobbat länge i samma tjänst. Jag har massor att göra alltid.

UB har för länge sedan insett att det är jag och att jag har svårt att ändra på den egenskapen. Jag vill inte riktigt förlika mig med att det är så. Jag tycker alltid att jag jobbar aktivit för att inte göra så, ändå blir det alltid så att jag planerar in massor.

Har funderat på om en lösning kanske är att planera in att inte planera in något…

Semester

Semester, ordet som har så många olika förankringar hos personer. Det har säkert lika många känslor och assosiationer som personer.

Å ena sidan är det ju så härligt! Du är ledig, kan återhämta dig, umgås med vänner och familj, göra vad du vill, njuta av vädret, sova länge, vara upp länge mm mm.

Å andra sidan kan de innebära massor med ångest. Vad skall du hitta på? Har du inte planerat något men känner att du vill. Skulle du vilja åka iväg med familjen men har kanske inte råd? Känner du dig stressad över att du skall försöka hinna med allt du inte hinner annars på de stackars få veckor du är ledig? Blir det bara massor med prestationsångest?

Hur det än är så har jag kommit fram till en sak. Jag är tacksam över att jag har semester. Ångest eller inte, 100% avkoppling eller inte. Att veta att du har ett jobb som du har semester från och att allt finns kvar och väntar på dig när den är slut. Att du är väntad tillbaka och att din organisation behöver dig. Det tycker jag är en härlig känsla.

När är det dags att hålla fast vid eller omvärdera ett beslut.

Det här är en av de saker jag tycker är allra svårast i ledarskapet.

Jag försöker tänka att mina beslut skall vara väl genomtänkta om de påverkar många andra och att vi i ledningsgruppen skall ha tänkt igenom dem ordentligt samt gått igenom för- och nackdelar ordentligt.

Jag resonerar så här av tre anledningar:
1. Jag vill att alla i min ledningsgrupp skall ha fått komma till tals och känna att de verkligen har tömt ut sina tveksamheter och sin ev. oro mm.
2. När vi är flera som går igenom olika scenario innan beslut så blir det ofta ett bättre beslut då vi stryker vissa saker och lägger till vissa saker.
3. Jag får bättre förankring för besluten om det är fler som känner att de har varit med och påverkat besluten. Ägarskapet blir större.

Så här långt är allt bra och inte speciellt svårt vid de tillfällen vi har lyxen att kunna vara proaktiva och har tid på oss. Vi utgår från det i detta fallet…

Det är sen det har en tendens att bli svårt. Vi har kanske informerat, påbörjat förändringen mm. Saker ändras sen med vägen, vi har kanske fått andra förutsättningar, det kommer in vettig input som vi inte har förutsett mm. Hur gör jag då? För en av mina viktigaste principer i ledarskapet är att inte låta det gå prestige i saker. Det skall hela tiden vara verksamhetens bästa i fokus.

Så ur det perspektivet tycker jag att det är en otroligt svår balansgång att veta när jag skall hålla fast vid ett beslut och när det är dags att göra en förändring på grund av förändrade förutsättningar med risken att upplevas som velig… Jag önskar ibland att det fanns en tydlig ekvation jag kunde ta till som alltid gav det rätta svaret.

Vi behöver alla lite stöttning ibland…

Tomatplantorna vi har planterat i krukor har börjat växa till sig ordentligt. Så mycket att de behöver mer stöd än en tråd vi har haft. Så nu fick vi ordna till en lite bättre stöttning i helgen. Det fick mig att tänka på stöttning människor emellan. Vi behöver nog alla någon som vi kan stötta oss på ibland. Jag behöver det iaf. Jag har olika personer för olika typ av stöttning. Min man är en enorm stöttning i väldigt många saker. Mina vänner och mina syskon i andra. Även mina arbetskamrater är väldigt bra stöttning i olika jobbrelaterade frågor. Jag insåg där när jag fixade tomaternas stöttning att jag har väldigt mycket stöttning vid behov och att jag är väldigt lyckligt lottad som har det. Jag hoppas jag är bra stöttning tillbaka till min närhet.

Jag ser stöttningen precis som nätet till tomatplantorna jag har satt upp. Det finns där runt omkring för att vara stöd när tomatplantan behöver avlastas eller om det blåser. Om plantan vill så kan den växa själv, men det finns något runt dem om det behövs. Så ser jag på stöttning också. Det skall inte vara påtvingat eller hämande. Det skall finnas där när du behöver det och när du efterfrågar det. Annars måste du få lov att växa fritt åt det håll du vill och göra dina egna misstag och lärdomar.

Vardagshjältar

Jag har skrivit två inlägg om två av mina fantastiska systrar, Nathalie och Susanne.

Det kommer komma fler inlägg med fantastiska vardagshjältar i min närhet. Anledningen är att jag tycker att alla människor har fantastiska saker att lyfta fram. Du kan inspireras av alla på något sätt. Med tanke på hur mycket mer vi exponerar oss nu med facebook, blogga, twitter mm så är det ännu lättare att låta sig inspireras av fler personer än dem du känner väl. Jag ser det som en väldigt tillgång för att kunna utveckla mig själv.

Ofta när jag åker tåg, buss eller rör mig i stora folksamlingar brukar jag iaktta och titta på de som passerar. Tänk att alla har en historia och massa livsöden att dela med sig av. Tänk att vi alla bär på det. Så mycket kunskap och erfarenhet som finns där precis inom räckhåll för alla. Så säger vi knappt hej till varandra när vi är främlingar. Jag gör det inte heller och jag uppskattar väldigt mycket de som faktiskt börjar prata med främlingar.

Det är ok att ändra sig!

Har börjat lyssna på ljudböcker och poddar nu när jag lägger mycket tid i bilen varje dag…. Det har varit en del diskussioner om det här med att ändra sig. Även i bloggvärlden. Dessutom har jag funderat mycket på detta i jobbsammanhang sista tiden. Men vi fokuserar detta inlägg på det privata perspektivet.

Jag brukar säga att jag längtar efter att bli äldre, fylla 40 och få grått hår… Ibland får jag kommentarer att de inte tror mig. Men det är helt sant. Inte ur ett perspektiv. Jag vill inte dö såklart… Men jag ser fram emot att åldras, få nya perspektiv, bli klokare, utvecklas mm. Ibland kan jag tycka att diskussioner tenderar att handla om att det inte är ok att ändra sig. Att det inte är bra om en individ ändrar sig när de träffar en partner mm.

För mig är det ett sunt tecken! Så länge du är du och gör sånt du mår bra av så är det ju fantastiskt att du kan samla på dig nya erfarenheter, kunskaper och perspektiv som gör att du ändrar dig.

Ändra dig = Utvecklas.

Dessutom så visar du prov på att du inte bara utvecklas på utsidan i takt med åldern utan även på insidan. För att hela tiden bli en bättre version av dig själv.

Det är därför jag ser fram emot min 40 års dag. Jag förväntar mig att jag kommer vara en bättre version av mig själv då.

Som tur är har det skett en utveckling i knoppen samtidigt som den har skett kroppsligt….

Glädjen i att få spara till något

Idag blir det ett inlägg med reflektion på barns beteende som jag tror vi vuxna kan lära oss av.

William och Viola älskar julkalendern ”Mysteriet på Greveholm”. De tyckte att skelettet var läskigt men efter att ha sett den första serien väldigt många gånger är det inga problem. (I början ville de bara se första skivan…) De har i snart 6 mån tjatat om att de vill ha dvd:n. Jag har sagt att de får spara till den och köpa den själva.

De får veckopeng beroende på hur de uppför sig… För ett tag sen kom jag inte på hur jag skulle få Viola att sluta bitas och William att sluta slåss. Så om de gick en hel dag utan bit och slag fick de ett klistermärke som i slutet av veckan omvandlades till pengar. Max 10 kr per vecka.

Nu har de sparat och sparat och idag kunde de genom att betala hälften var köpa Dvd:n med båda Greveholm filmerna!

Det var underbart att se deras miner när de hade köpt filmen. De kramade om mig, ögonen lyste och de hoppade omkring. De lyste verkligen av stolthet! Det fick mig att tänka till också och minnas den känslan, känslan när jag har bestämt mig för något, sätter upp delmål/sparar och sen när jag kan köpa/göra det jag har bestämt mig för! Det är en härlig känsla som slår det mesta.

Barn är så kloka. De påminner mig väldigt ofta om vad som är viktigt.