Nu har jag haft bloggen igång i en månad. Det är dags för en utvärdering. Jag känner att jag får ut mycket av att skriva här. Jag tvingas tänka till och reflektera mer än jag gjorde innan. Förhoppningsvis så blir jag bättre av det och utvecklas mer än om jag inte hade skrivit ner de sakerna här i bloggen.
Men jag undrar hur du som läser tycker att bloggen är?
Jag skulle bli jätteglad för feedback.
Vad är bra? Vad är mindre bra? Vad skall jag skriva mer om? Vad skall jag sluta skriva om?
Vad tänker du när du har läst ett inlägg? Ger det dig något eller vill du att jag skall uttrycka mig på något annat sätt?
För några veckor sedan skrev jag om Jonsters charity som Ramlösa är huvudsponsor till. Idag var det dags för deras största arrangemang för året som är deras årliga golftävling Jonsters charitys masters på Landskrona golfklubb.
Vädret var underbart under hela tävlingen, stämningen var på topp med massor av glada golfare som alla var stolta att de genom att delta och stötta stiftelsen bidrog till att samla in pengar till barn och ungdomar i regionen. De gör en otrolig stor skillnad för barn och ungdomar i Helsingborgsregionen!
För många år sen när jag var på en utbildning träffade jag en person som berättade väldigt mycket om sig själv. När han insåg att vi båda hade varit studenter och att jag hade besökt några av studentfesterna runt om i landet, berättade han om sina erfarenheter. Han hade pluggat i över 10 år! Då när vi träffades läste han bara enstaka kurser samtidigt som han jobbade av en anledning, han ville fortfarande kunna åka runt på studentfester och festa i sin overall… Jag tänkte då på när är det dags att släppa taget och gör något nytt? Hur ofta håller vi kvar vid våra nuvarande aktiviteter och beteenden för att vi känner oss trygga om bekväma i det? Vi vet vad vi har, men inte vad vi får helt enkelt.
Jag kommer på mig själv ibland med att vara så där jä-la självgod och tänka; ”Hen borde släppa taget och göra något nytt” Precis som i exemplet ovan. Det är verkligen inte illa menat. Men jag bör nog tänka på att det ibland inte är så som det ser ut att vara.
Det är ju verkligen inte lätt. Att inse situationen och sen göra något åt det. Bryta de gamla mönster du lever i.
Jag tror att det kan vara bra att sätta av någon timme minst två gånger om året för att gör en sammanfattning av din vardag. Hur är det på jobbet? Hur är det privat? Hur är det med fritidsaktiviteterna? Är du nöjd, är du uttråkad, får du utmaningar mm? Vad är nästa steg? Är du nöjd som det är och vill ha kvar samma situation till nästa utvärderingen eller är det dags att aktivt börja jobba för att förändra någon del?
För kom ihåg, det är bara du. Ingen annan som kan ändra din situation om du inte är nöjd med den. Så gör det nu! Gör en utvärdering. Jag har precis gjort min…
För några veckor sen skrev jag ett inlägg om min kära stora syster som verkligen inspirera mig. Idag är det dags att lyfta fram en annan person som också är en sann förebild.
Även henne råkar jag vara släkt med. Hon är nämligen min kloka lillasyster. Hon blev för ca 9 månader sen mamma till en underbar liten son. Hon har inget förhållande med pappan, utan gör detta till största delen helt själv. Det är helt underbart att se henne med sin son! Hon ser ut att njuta av varje stund och hon tycker alltid att det är värt det, även om hon inte får sova på flera nätter som när han har varit sjuk. Jag minns att jag några gånger när W var liten fick be UB att ta honom på nätterna när han skrek och skrek. Jag var så trött att jag inte litade på mig själv helt. Men hon fixar det på något sätt!
Inte nog med det, även om hon har fullt upp med sitt eget har hon alltid tid för andra i hennes omgivning. Hon ställer alltid upp på familj och vänner och är där och stöttar dem. Jag förundras över hur mycket hon har att ge andra och vilket gott hjärta hon har.
Som om det inte räcker, så är hon dessutom en helt otroligt bra säljare och ledare. Hon jobbar i en skobutik sen många år och hon har senaste året haft ansvaret som butikschef. Hon ser till att allt stämmer, från inventeringar till kampanjer, till scheman mm. Dessutom har hon vunnit flera priser inom företaget för bästa försäljning mm. Kunder kommer fram till henne på stan och undrar hur det är, när hon jobbade som gravid var det många som oroade sig för henne så hon inte tröttade ut sig. Hon hade kunder som kom tillbaka bara för att hon var där och hon bemötte alla med respekt och vänlighet samtidigt som hon är otroligt kunnig inom sitt område. Det finns inget hon inte vet om skor…
Hon är så otroligt stark, har så stor integritet, vilja av stål, envis, godhjärtad, klok och glad. Alltså en helt underbar människa. Nathalie, jag är så tacksam över att få vara din syster!
Sitter i bilen efter en lång dag på jobbet. Startade i morse vid 06:30. Lite senare än jag hade tänkt mig då jag hade det första mötet kl.08. Men jag är ändå glad över att det blev som det blev. W kom upp precis när jag skulle åka så jag fick hjälpa till mer deras morgonbestyr innan jag gav mig iväg för även V vaknade. Det blev pussar och kramar innan jag satte mig i bilen. Ett bra sätt att börja dagen.
Väl framme på jobbet avlöser den ena aktiviteten den andra. Tempot är högt och planerade aktiviteter blir både genomförda och bortprioriterade då det varje dag dyker upp oväntade saker som måste tas tag i. In i mellan finns det någon minut att lyfta blicken och kolla om vi sysslar med rätt saker. Men de minutrarna infinner sig bara om jag aktivt tänker på att lyfta blicken. Annars är det väldigt lätt att stanna med blicken nere och bara köra på. Efter 16 blir korridoren allt mer tom. Först då hinner jag blicka på mailen som har trillat in under dagen, göra några av våra viktigaste arbetsuppgifter vi har prioriterat och förbereda inför några viktiga aktiviteter under morgondagen. När hade jag ordentlig med tid att förbereda mig för något? En tanke jag lägger åt sidan så jag hinner med det jag skall… Kl. 19:30 börjar tankarna snurra… Jag är inte effektiv längre. Vet att det var något mer viktigt jag skulle göra, minns inte vad bara. Ingen idé att grubbla över det. Iof har jag inte bråttom längre. Barnen kommer sova för länge sen när jag kommer hem. Så jag kan lika gärna jobba färdigt. Men nej, jag minns inte. Släcker ner datorn, kopplar bort telefonen och stämplar ut.
Sätter mig i bilen och känner lite frustration över att jag nu har 1,5 h i bilen innan jag kommer hem, samtidigt som det är ganska skönt att kunna reflektera över dagen och gå igenom händelser som jag kanske kunde attackerat annorlunda. Tänker mycket i bilen. Funderar på frågan ”Är det värt det”? Funderar på det där jag skrev om tidigare att få vardagen att gå ihop. Jag tycker att jag ständigt ligger lite efter… Antingen på jobbet, eller med att jag inte träffar barnen tillräckligt ofta, inte tränar tillräckligt ofta, inte umgås med UB tillräckligt ofta, inte träffar mina vänner så ofta jag vill, aldrig får läst ut den där boken jag vill läsa. Konstaterar att det skall bli skönt med semester snart. Att jag skall lägga tid på att göra mitt personliga cirkeldiagram igen, rita ner det och försöka följa upp det…. Till helgen kanske jag hinner med det….
Kommer hem lite efter 21, tittar till barnen som sover som små änglar. Lägger mig intill en stund och drar in doften. Pussar och säger att jag älskar er så mycket. Ingen reaktion, de sover lugnt. Imorgon, då får jag träffa dem på morgonen och hämta dem från förskolan. Härligt!
De flesta har nog Utvecklingssamtal på sitt jobb. Då chefen och du pratar om dig. Hur trivs du på jobbet, har du nått dina mål, vilka mål skall du ha för nästkommande år, vad behöver du har för utvecklingsplan för att nå nästa års mål och mer långsiktiga mål? Jag tycker det är väldigt bra att ha såna här samtal och jag förbereder mig alltid väl inför dem.
Sen några år tillbaka har jag utvecklingssamtal med mig själv. Jag brukar har det inför mitt Utvecklingssamtal på jobbet. Jag funderar och ibland skriver jag ner hur mina mål har gått sen sist och vad jag skall ha för nya mål. Samt vad jag vill utveckla. Jag tittar då på karriärmål och privata mål. De privata målen är saker som boendeprojekt, fritidsaktiviteter, träning, hälsa, vänner, familj och långsiktiga planer.
En sak till som jag tycker är viktigt är att även fördela tiden på dygnet. Detta gör jag inte strukturerat och tyvärr blir det aldrig som jag tänker. När vi väntade W och Ulf-Björn gick på pappa kurs pratade de där om att tänka ett cirkeldiagram och rita in hur mycket du behöver sova, hur mycket som går till jobb och dig själv. Sen att göra det igen när barnet är fött, hur skall du prioritera om tiden när du inte kan tänka på dig själv på samma sätt längre? Jag tror att det är väldigt viktigt att göra detta av flera anledningar:
* För att inte inse efter många år att du egentligen inte trivs på ditt jobb
* För att få tid som du behöver för dig själv
* För att få tid för den träning du behöver för att må bra och klara vardagen
* För att du inte skall känna dig fången i ditt eget liv och inte veta åt vilket håll du vill gå.
En av många intressanta saker som jag lärde mig på utbildningen jag precis har kommit hem ifrån var hur vi egentligen talar med varandra och hur vi framför vårt budskap.
Har du någon gång tänkt: ”Hur svårt kan det vara, varför fattar hen inte vad jag menar?!”
Jag har iaf tänkt det ett flertal gånger i ett flertal olika situationer. Den här veckan gick vi igenom en övning med efterföljande diksussion som gav mig en förklaring till detta fenomen. Troligen inte den enda eller hela sanningen. Men, testet gick ut på att vi fick poängsätta från 1 till 4 vilka påstående vi gillade mest och minst. Resultatet gav poäng i 4 kategorier, Jord, Luft, Vatten och Eld. Kategorierna beskrev vilka personlighetsdrag du har. Givetvis är man lite av allt, men ofta är någon dominerande och någon minst viktig. Det stämde otroligt bra på mig iaf!
Kontentan är att beroende på vilket element som dominerar hos dig påverkar hur du kommunicerar, hur du lyssnar på andra, hur du ger feedback och hur du motiverar andra. Är du tex. Jord vill du gå direkt på saken, vara kortfattad och se personen du pratar med i ögonen. Är du däremot mest vatten så gillar du att få frågan hur det är och prata om känslor mm. Tänker du inte på det som en Jordmänniska så kanske ditt budskap inte går fram.
Väldigt intressant tycker jag! Helt enkelt, är du inte medveten om att du bör anpassa dig efter den omgivning du är i så kan det vara så att ni talar helt olika språk och budskapet går fram lika lite som om modersmålet hade varit Svenska och Kinesiska…
Jag pratar ofta om att det är viktigt att leva som du lär. Vara en förebild genom att föregå med gott exempel. Jag säger när jag får frågan om hur jag lyckas i ledarskapet och vad som är bra ledarskap att det är egentligen inte svårare än att ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”
Jag försöker verkligen leva efter dessa deviser. Jag försöker verkligen att vara en bra förebild och att stå för mina värderingar i alla lägen. Men som alla har även jag en dubbelmoral. Det går bara inte att alltid vara så j-kla korrekt! Eller kan du det?
Jag trillar iaf dit då och då. Det jag försöker göra då är att fundera på varför det blev som det blev, fundera på vad jag skulle velat göra annorlunda och fundera hur jag skall göra nästa gång jag hamnar i en sån situation. Ibland kommer jag fram till att jag får leva med min dubbelmoral… När det kommer till matinköp tex. Hur vet jag att jag gör rätt då? Är det bättre att välja ekologiskt än närproducerat om man inte kan få båda alternativen i samma vara? Hur vet jag att ekologiskt är bra? Är det verkligen så dåligt med kött med tanke på koldioxidutsläppen? Hur är det med alla kontgjorda tillsatser mm som finns i färdigmat, godis, kakor chips mm? Hur bra är de för miljön? Såna frågor ställer jag mig och jag kommer fram till att jag kan absolut inte göra det bästa valet, jag gör det valet som jag helt enkelt tycker känns bäst i magen…
När det kommer till jobbet och ledarskap är det lättare tycker jag. Att följa devisen ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Men idag på min utbildning pratade vi om en intressant sak som vände upp och ner på det resonemanget, eller iaf gav det en ny dimension. Om vi pratar helt olika språk och kommer från helt loka kulturer, kan du då lita på den enkla kompassen ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Ja, detta tänker jag utveckla lite mer imorgon eller på fredag. Får se vad jag hinner nu när dagarna och kvällarna är fulla av utbildning, nätverka, teambilda mm…
Jag gillar verkligen att odla. I förra huset vi hade gjorde jag ett riktigt avancerat och bra växthus. Avancerat i form av att det var väldigt genomtänkt från grunden. Det var utgrävt till frostfritt, gjutet en platta med armeringsjärn i botten, uppmurat med block, armerat i överkant, gångar gjorda med kantsten, plattor på gångarna, självbevattning nergrävd med nergrävd slang till vattenkran där det satt en monterad timer för bevattning 10 min varje kväll. Ja, ni förstår. Genomtänkt helt enkelt…
Nu när vi flyttade till detta huset ville jag ha växthus igen. Men iom att vi är två här hemma med tydlig vilja och tydliga åsikter kom vi snabbt fram till att växthus får inte plats och det är lite väl utsatt här. Så beslutet blev att det får bli pallkragar som jag får odla i.
Jag kom då fram till att jag ville bygga egna (dyra att köpa) och vart jag ville placera dem, på soligaste stället enligt mig. När jag tog upp mina tankar med U så fick jag tydlig feedback på att jag inte borde bygga så och att placeringen inte var bra, för nära huset. Jag gav feedback tillbaka hans idé på byggnationsförslag men höll med om att placeringen nog inte var lämplig.
Jag snackade om mitt projekt på jobbet och fick tips om att köpa pallkragar på blocket alternativ från ett ställe i Skåne som sålde billigt. Jag tog upp detta hemma och U kollade lite på blocket. Han måste ha pratat om det i sin tur på jobbet för en dag kom han hem och sa att han hade fått tips om ett bra ställe att köpa billiga pallkragar på 5 min härifrån! Ja! Men platsen var vi fortfarande oense om… En hel helg när vi var ute och ljöt plintar till vårt framtida staket sa U vart han tyckte att pallkragarna skulle stå, jag kontrade med ett annat ställe med hänvisning till att det var soligare där. Men i takt med att dagen gick insåg jag att U:s ställe var sol på nästan hela dagen. Så… det var lite jobbigt, men det var bara att erkänna att hans ställe var bra.
Så…. för att avsluta om ni fortfarande orkar läsa så vill jag komma till att iom att vi lät beslutet ta tid, inte beslutade allt direkt och bollade olika scenarios blev det ett mycket bättre resultat än om jag hade gjort som min första plan var utan att ta in åsikter från U. När jag tänkte efter så var det även så det gick till när jag byggde växthuset… U gjorde att det blev ett bättre slutresultat. Det är skitjobbigt ibland att få feedback jag inte har bett om, att någon påtalar saker jag inte har tänkt på. Men det är bara att inse, om jag inte låter prestige komma i vägen, om jag är öppen för feedback och tar till mig det och låter besluten få ta lite tid. Då blir det oftast bra och rätt från början. Detta går såklart att applicera även i jobbet… Det kan mina kära kollegor intyga tror jag…
Igår var det sponsorträff för Ramlösa Södras sponsorer på Wallmans i Helsingborg.
Carlsberg Sverige genom varumärket Ramlösa är stora sponsorer till Ramlösa Södra. Det som gör denna klubb speciell är att de välkomnar alla! De har ungdomsfotboll, A-lag och en IFA sektion (Idrott för alla). Hit är handikappade barn och ungdomar välkomna och det är inte bara fotboll som står på meny, även innebandy och bowling. Ungdomarna gör en fantastisk insats för sin klubb och de har en otrolig gemenskap. De otroliga ideella själarna som jobbar i föreningen ger förutsättningar för att ge ungdomarna och barnen en starkare självkänsla, tillhörighet och de får känna sig behövda. Det var bara några av sakerna som pratades om på scen igår tillsammans med god mat och underhållning.
