Etikettarkiv: föräldraskap

Vad är en bal på slottet? 

…Alldelles underbar! 

Ligger här i sängen och tänker på ikväll och på dagen som var för 10 år sen. Vilken skillnad det är. Vad som har hänt. Det allra största och som förändrat mest är ju såklart vår söta små skruttar. Våra barn. 

Idag ville vi fira lite extra. Vi hade först tänkt åka till Johns Place och avnjuta en bröllopsmiddag. Men vi insåg att det bästa nog ändå var att stanna hemma. 

Vi kom fram till en meny och lyxade till det med riktigt fina råvaror, champagne mm. 

UB slutade tidigt och hade fina presenter med sig. ❤️ Han tog sen barnen och åkte till Natta. Jag började med maten. 

När de kom hem hade Viola en överraskning. Genomtänkt och fin. Hon berättade om den länge och väl. 

Förrätt: barnen gillade inte pilgrimsmusslor… Nils satt med oss men tyckte det var en jättebra ide att lägga en ordentlig nr2 i blöjan….


Huvudrätt: oxfilén var inte så god var kommentaren…. Nils tyckte det var en bra ide att lägga nr2 i blöjan igen. 


Efterrätt: ”Det var inte gott med lime i pannacottan” Det blev lite mycket och trams måste få utlopp. 

Klockan är nu 21:30 och efter läsning och mys är det bajsmästaren som ska läggas. När jag äntligen har fått han att somna så sover även maken… Nu ska jag ligga en stund på spikmattan och njuta av piggarna och lugnet….

10 år, 3 barn, 3 boende, 1 hund… Vi har hunnit med en del. Vardagen är väldigt annorlunda från när det bara var vi två och Wilma. Det vi har skaffat oss är en triss med varelser som ger massa kärlek, massa utmaningar, massa träning i att vara konsekvent, tygla humöret, vara pedagogisk mm mm.

Jag inser när jag ligger här att jag inte skulle vilja ändra något. Vi får inga barn som sover på nätterna när de är bebisar, inga barn som inte ger tydlig fedback och inga barn som inte ifrågasätter. De är antagligen inte helt olika sina föräldrar… Förutom det med sömnen då. Deras föräldrar älskar egentligen att sova…💤💤💤

Saker jag inte skulle göra som förälder…

Jag minns vissa saker väldigt tydligt från min barndom. Bland annat såna saker som jag tyckte mina föräldrar var löjliga och jobbiga med. Tex så sa alltid pappa att han önskade sig snälla barn när jag frågade vad han önskade sig till jul eller till sin födelsedag. Det tyckte jag var ett löjligt svar som jag minsann inte tänkte säga till mina barn när jag skulle ha barn. Nu har jag kommit på mig med att säga precis den saken flera gånger som förälder…

Min mamma tjatade alltid på oss att vi skulle städa upp efter oss, att vi inte fick leka var som helst och att vi minsann hade våra rum som vi kunde leka på. Men det var ju inte lika kul. Det var tusen gånger roligare att leka i garderoberna, i trapporna, i vardagsrummet, på vinden. Ja, i alla utrymme som var lite spännande och förbjudna. Nu har vi en massa såna vrår här i huset som barnen älskar att vara och leka i. Här har jag faktiskt lyckats hålla mig och bita mig i tungan och låta dem hållas när de leker i ”kryp-in” utrymmen. De har ju roligt då och jag har lite lugn och ro för att göra ”måste saker” en stund. Att jag sen hittar tre meter långa gummibandssnören, gosedjur, legobilar och Ramlösa flaskor på de mest konstiga ställen, ja sånt får jag väl helt enkelt ta. Men när de börjar med större ”hälla ut en stor låda med småsaker” så kommer jag direkt med ”Kom ihåg att ni måste plocka upp efter er när ni har lekt klart.” 

Ytterligare en sak jag tyckte var jobbig var när vi hade fått på oss finkläder och skulle iväg på något. Då skulle vi helt plötsligt bli fotograferade! Jag förstod aldrig vitsen med det och nu i efterhand ser jag mest väldigt trumpen ut på alla de korten… Men, men. Det hade jag glömt idag! Så när barnen var badade och klädda för att gå på opera som vi fått i julklapp så kom jag fram med kameran och sa till dem, ”Kan ni ställa er jämte varandra så jag får ta ett kort”

Det är väl bara att erkänna. Äpplet faller inte så långt från träder. Jobbar du inte aktivt med att bryta mönster från din barndom så är det nog väldigt lätt att du går i dina föräldrars fotspår. I många fall är det säkert bra. Men det finns nog vissa saker vi alla vill skruva på lite. Antar att det är ett steg på vägen att jag kommer på mig själv ibland… Missförstå mig rätt nu. Jag har absolut inget att klaga på, det är bara det att vissa saker tyckte jag var så störigt och jag tänkte att jag aaaaldrig minsann skulle säga så till mina barn… Jojo…

 

 

20140112-213323.jpg

”Kan ni stå jämte varandra?” ”Nej, vi räcker ut tungan istället!”

20140112-213331.jpg

”Eller så gör vi olika poser om vi inte får räcka ut tungan!”

20140112-213314.jpg

”Ok, nu står vi fint! Ta ett kort då, tungan är bara ute lite lite.”

Nya dealen, när mamman har lärt sig att inte ta kort i motljus så skall ungarna posera lite som de vill och lite som mamman vill. Alltså ligger det i mammans händer nu att hantera kameran först. Hur svårt kan det vara tänker ni. Jättesvårt!

 

Wilma 9 år – min ledarskapsmentor

För någon vecka sen fyllde en av mina bästa vänner, en mentor, en supporter, en individ som ger mig villkorslös kärlek 9 år. Wilma. Min älskade hund. Jag skäms nästan lite, men i år var första gången vi kom ihåg hennes födelsedag den dagen hon fyllde. Tack vare Viola. Hon har frågat när Wilma fyller, velat baka tårta till henne och ha kalas för henne.

I en artikel stod ”Jag får inspiration från hundträning” Det stämmer så bra. Och jag får mycket mycket mer också. Jag har lärt mig massor om ledarskap och föräldraskap genom det jag och Wilma har gjort tillsammans genom åren.

För mig handlar det om att vara tydlig, konsekvent, uppmuntra positivt beteende och vara en varm och trevlig person. Säg i något sammanhang när detta inte gäller? Sen får du ju såklart lägga till andra egenskaper också för att det skall funka i olika sammanhang. Men som grund tror jag att du kommer väldigt långt med allt du tar dig för om du tänker på ovan. Det är min älskade Wilma som har hjälpt mig med detta och gjort att jag har haft möjlighet att utvecklas.
Wilma Wilma1 Wilma220130717-075103.jpg