Kategoriarkiv: Karriär

Skall man leva som att varje dag är den sista?

Idag blev jag påmind om hur kort livet kan bli och om hur skört det är. Att du verkligen inte kan ta något för givet. En person jag känner genom jobbet gick bort i förra veckan. Väldigt hastigt. Från frisk till att bara trilla ihop. Det händer då och då och vi kan ibland läsa om det när det är något idrottsstjärna eller något som drabbas. Det är alltid lika hemskt. Så hemskt att du faktiskt inte vet om du kommer göra det du har planerat om ett dygn, eller ens om några timmar.

När jag tänker för mycket på det ryser jag och känner mig väldigt illa till mods. Tankar som att vara tacksam för livet, för allt jag har kommer och etsar sig fast. Tankar om att fokusera på vad som verkligen är viktigt i livet. Tar jag vara på livet tillräckligt mycket? Skall jag leva som att varje dag var den sista?

Nej, jag tror inte att det är rätt för mig. Då skulle jag inte vilja gå till jobbet varje dag och spara undan pengar på lönen mm. Det skulle inte tjäna något till. Jag vill leva som att jag skall få vara kvar ett tag till och skapa en stabil och säker framtid för min familj. Men samtidigt tror jag att jag måste och många med mig kanske njuta mer av nuet. Jag har skrivit om det innan och jag försöker verkligen det. När sånt som ovan händer så blir det så ännu mer påtagligt. Jag är så tacksam att jag lever! Att jag har ett jobb att gå till, en familj, vänner, en kropp som inte ger mig några större begränsningar.

Jag hade ett samtal med en kollega om såna här saker förra veckan också. Vi resonerade om vad som kommer kännas viktigt om ett ex antal år när vi har gått i pension och barnen är stora. När jag ligger på dödsbädden, är det troligt att jag kommer ångra att jag inte jobbade mer eller att jag inte umgicks mer med min familj?

Nu blev jag ganska personlig. Missförstå mig rätt. jag älskar mycket med mitt jobb, hade jag inte gjort det hade jag inte velat lägga ner mycket tid på det. Det är otroligt utmanande, utvecklande, energigivande och jag har fantastiska kollegor. Men ibland, när det blir politik, när det blir för pressat, när det blir för mycket. Då måste jag ta mig en tankeställare och faktiskt inte springa vidare i ekorrhjulet utan att stanna upp och tänka.

När jag tänker efter så har jag ju faktiskt lyckats att vara föräldraledig i två omgångar. Några månader varje gång. Jag har kunnat ha en lång sommarsemester när barnen var lite mindre. Jag kunde jobba lite kortare arbetsdagar förra hösten. Företaget satsade på mig och gav mig nytt jobb när jag var gravid. Jag har lärt mig att jag är inte oumbärlig, ingen av oss är det. Inse det och känn sedan trycket lätta på axlarna! (Se dessutom till att omge dig med duktiga människor)

Så idag när jag lägger mig i sängen kommer jag tacka för allt jag har och hur lyckligt lottad jag är. Vi har alla något att vara tacksamma för varje dag. Det tror jag på.

Hur lyssnar du?

Jag har funderat på det där med att lyssna. Hur du egentligen lyssnar.

För några år sen gick jag en endagarskurs i ledarskap med ledarna. Den handlade bland annat om hur man lyssnar. Att du kan lyssna på olika nivåer, 1:a, 2:a och 3:e nivån.

Många lyssnar på 1:a nivån. Du tänker på vad personen säger men dina tankar går också till hur du kan relatera det den säger till dig själv. Svaren blir då ofta att du svarar med någon egen erfarenhet ur det ämnet och om hur det var för dig utan att personen har frågat efter det. Det här skall vara väldigt vanligt och egentligen lyssnar du inte så mycket utan är mest intresserad av att dela med dig av dina egna erfarenheter i ämnet. När jag lärde mig det och tänkte kritiskt på hur jag är i vissa situationer så insåg jag att jag gjorde så ganska ofta. Ibland, om du tar en fika med en vän så är det ju ett normalt sätt att föra en konversation. Men om du pratar med en medarbetare eller kollega om något speciellt så kanske det inte alls är ett bra sätt att lyssna på.

Då kan det vara på sin plats att anstränga sig lite mer och faktiskt lyssna på riktigt genom att istället ställa frågor, inte alls tänka ur eget perspektiv mm. Det är mycket svårare anser jag. Men det kan vara så otroligt effektivt!

Som i de flesta fall så handlar det om att vara medveten om vad du gör och anpassa det till den situationen som krävs. Helt enkelt så gör medvetenheten om ditt eget beteende att du kommer väldigt långt. När du sen också lär dig styra det bra så är det spännande att se vad som kan hända.

Naiv, godtrogen, blåögd?

Jag funderar ibland på om jag är naiv, godtrogen eller blåögd. Skulle nog vilja säga att ja, det är jag till viss del. Men jag har sett det både som en bra egenskap och en dålig egenskap. Den biten av den dåliga egenskapen som jag tycker det är har jag försökt skala bort och till viss del har jag ju genom att gå på nitar lärt mig att inte vara det ”för mycket”. Men jag vill inte bli av med allt. För jag ser det också som att det är de egenskaperna som gör att jag har en positiv grundsyn på människor, att jag som utgångspunkt när jag träffar personer tror gott om dem och att de även skall vilja mig väl. Jag utgår från att ingen medvetet vill ljuga för mig eller göra mig illa. Det vill jag inte tappa helt. Samtidigt som jag har insett att det är nödvändigt att vara lite kritisk till det jag hör och ser. Jag kan inte i alla lägen utgå från att det är så som sägs mm. Det finns ju ofta två sidor av myntet och tyvärr så har den egna agendan ibland större fokus hos personer är det gemensamma målet.

I fredags hände något som verkligen förstörde hela min helg. Jag är arg på mig själv att jag inte släppte det utan lät det förstöra mina sista semesterdagar med familjen. Tyvärr var det en nit i ovan som fick mig att tänka och reflektera mycket kring detta. Jag kände mig ordentligt lurad och till viss del sårad. Här hade jag hjälpt till och så blir resultatet negativt! Både för mig och för andra. Det är pissigt. Helst när avsändaren inte verkar bekomas av det, tar det lättvindigt och inte ens ber om ursäkt för att det blev som det blev.

Händelsen gjorde att jag har tänkt mycket på det där med naiviteten mm. Är jag för naiv? Är jag för blåögd och godtrogen? Vart går gränsen mellan att det är en positiv egenskap att du är öppen och tror gott om personer och att alla jobbar för det gemensamma till att det slår över och du är för naiv så att det går ut över dig själv med negativa konsekvenser som följd.

Jag vet inte vart gränsen går.

Jag antar att det är en process. Solklart är iaf att jag har flyttat mig lite längre ifrån naiv-skalan sen händelesen och jag kommer att vara lite mer restrektiv och vaksam i liknande situationer i framtiden. Hoppas bara inte att jag måste färdas så långt på skalan att jag hamnar på andra sidan med synisk, beräknande och misstänksam till allt och alla.

Att återhämta sig

Att återhämta sig är nog viktigt vilket jobb man än har.

Idag var jag på spa på eftermiddagen. Återhämtning både från jobbet och måsten hemma. Så underbart skönt och lyxigt! Jag tog med mig två böcker och begav mig. Efter ett intensivt träningspass var det avkoppling med bad och bok. Men jag kom inte till ro med den ena boken. Det var en managementbok som jag skall läsa i den utbildningen jag går via jobbet. Det är nästan alltid så, när jag behöver återhämta mig funkar inte den typen av böcker. Då ankrar jag bara in i jobbtankar och så är återhämtningen förstörd…. Så det blev den andra boken och eftermiddagen slutade helt underbart!

Det är nog helt olika vad man känner att man mår bra av när det gäller återhämtning. För mig fungerar aktiviteter där jag måste koncentrera mig eller tänka på något så mycket att jag släpper allt annat. Tex, hundträning, ridning, löpning (om det är tillräckligt jobbigt), läsning och tyvärr på sista tiden att försjunka i helt onödiga spel på mobilen….

Den ljuva framtiden!

Jag minns den där härliga tiden när det var dags för studenten! (Känner mig lite gammal som skriver så sån mening…) Allt var ett oskrivet blad, jag var så förväntansfull! Så mycket spännande som låg framför mig som jag inte hade någon aning om. Jag hade ingen ångest, inte vad jag minns. Men jag drömde aldrig heller om att bli chef eller jobba med dryck…

Ända sen jag var runt 10 år hade min dröm varit att bli Polis. Och det var den även när jag tog studenten, även om jag hade sökt in till maskiningenjör, så sökte jag in till Polishögskolan de första året jag pluggade på högskolan.

Tänk att vissa saker blir precis som man tänker sig och vissa saker blir helt annorlunda. Ibland till det bättre och ibland till det sämre.

Det var ändå så himla speciellt! Att förbereda för studenten, ta studenten, börja på höskolan, träffa massa nya kompisar! Shit vad kul det var och faktiskt några år sen nu… 1999….Jag hade ingen aning om att jag 14 år senare skulle sitta där jag sitter idag. Och jag är otroligt glad och tacksam för att jag sitter där jag sitter idag.

När är det dags att släppa taget och göra något nytt?

För många år sen när jag var på en utbildning träffade jag en person som berättade väldigt mycket om sig själv. När han insåg att vi båda hade varit studenter och att jag hade besökt några av studentfesterna runt om i landet, berättade han om sina erfarenheter. Han hade pluggat i över 10 år! Då när vi träffades läste han bara enstaka kurser samtidigt som han jobbade av en anledning, han ville fortfarande kunna åka runt på studentfester och festa i sin overall… Jag tänkte då på när är det dags att släppa taget och gör något nytt? Hur ofta håller vi kvar vid våra nuvarande aktiviteter och beteenden för att vi känner oss trygga om bekväma i det? Vi vet vad vi har, men inte vad vi får helt enkelt.

Jag kommer på mig själv ibland med att vara så där jä-la självgod och tänka; ”Hen borde släppa taget och göra något nytt” Precis som i exemplet ovan. Det är verkligen inte illa menat. Men jag bör nog tänka på att det ibland inte är så som det ser ut att vara.

Det är ju verkligen inte lätt. Att inse situationen och sen göra något åt det. Bryta de gamla mönster du lever i.

Jag tror att det kan vara bra att sätta av någon timme minst två gånger om året för att gör en sammanfattning av din vardag. Hur är det på jobbet? Hur är det privat? Hur är det med fritidsaktiviteterna? Är du nöjd, är du uttråkad, får du utmaningar mm? Vad är nästa steg? Är du nöjd som det är och vill ha kvar samma situation till nästa utvärderingen eller är det dags att aktivt börja jobba för att förändra någon del?

För kom ihåg, det är bara du. Ingen annan som kan ändra din situation om du inte är nöjd med den. Så gör det nu! Gör en utvärdering. Jag har precis gjort min…

Att räcka till…

Sitter i bilen efter en lång dag på jobbet. Startade i morse vid 06:30. Lite senare än jag hade tänkt mig då jag hade det första mötet kl.08. Men jag är ändå glad över att det blev som det blev. W kom upp precis när jag skulle åka så jag fick hjälpa till mer deras morgonbestyr innan jag gav mig iväg för även V vaknade. Det blev pussar och kramar innan jag satte mig i bilen. Ett bra sätt att börja dagen.

Väl framme på jobbet avlöser den ena aktiviteten den andra. Tempot är högt och planerade aktiviteter blir både genomförda och bortprioriterade då det varje dag dyker upp oväntade saker som måste tas tag i. In i mellan finns det någon minut att lyfta blicken och kolla om vi sysslar med rätt saker. Men de minutrarna infinner sig bara om jag aktivt tänker på att lyfta blicken. Annars är det väldigt lätt att stanna med blicken nere och bara köra på. Efter 16 blir korridoren allt mer tom. Först då hinner jag blicka på mailen som har trillat in under dagen, göra några av våra viktigaste arbetsuppgifter vi har prioriterat och förbereda inför några viktiga aktiviteter under morgondagen. När hade jag ordentlig med tid att förbereda mig för något? En tanke jag lägger åt sidan så jag hinner med det jag skall… Kl. 19:30 börjar tankarna snurra… Jag är inte effektiv längre. Vet att det var något mer viktigt jag skulle göra, minns inte vad bara. Ingen idé att grubbla över det. Iof har jag inte bråttom längre. Barnen kommer sova för länge sen när jag kommer hem. Så jag kan lika gärna jobba färdigt. Men nej, jag minns inte. Släcker ner datorn, kopplar bort telefonen och stämplar ut.

Sätter mig i bilen och känner lite frustration över att jag nu har 1,5 h i bilen innan jag kommer hem, samtidigt som det är ganska skönt att kunna reflektera över dagen och gå igenom händelser som jag kanske kunde attackerat annorlunda. Tänker mycket i bilen. Funderar på frågan ”Är det värt det”? Funderar på det där jag skrev om tidigare att få vardagen att gå ihop. Jag tycker att jag ständigt ligger lite efter… Antingen på jobbet, eller med att jag inte träffar barnen tillräckligt ofta, inte tränar tillräckligt ofta, inte umgås med UB tillräckligt ofta, inte träffar mina vänner så ofta jag vill, aldrig får läst ut den där boken jag vill läsa. Konstaterar att det skall bli skönt med semester snart. Att jag skall lägga tid på att göra mitt personliga cirkeldiagram igen, rita ner det och försöka följa upp det…. Till helgen kanske jag hinner med det….

Kommer hem lite efter 21, tittar till barnen som sover som små änglar. Lägger mig intill en stund och drar in doften. Pussar och säger att jag älskar er så mycket. Ingen reaktion, de sover lugnt. Imorgon, då får jag träffa dem på morgonen och hämta dem från förskolan. Härligt!

Gör du det allra viktigaste utvecklingssamtalet?

De flesta har nog Utvecklingssamtal på sitt jobb. Då chefen och du pratar om dig. Hur trivs du på jobbet, har du nått dina mål, vilka mål skall du ha för nästkommande år, vad behöver du har för utvecklingsplan för att nå nästa års mål och mer långsiktiga mål? Jag tycker det är väldigt bra att ha såna här samtal och jag förbereder mig alltid väl inför dem.

Sen några år tillbaka har jag utvecklingssamtal med mig själv. Jag brukar har det inför mitt Utvecklingssamtal på jobbet. Jag funderar och ibland skriver jag ner hur mina mål har gått sen sist och vad jag skall ha för nya mål. Samt vad jag vill utveckla. Jag tittar då på karriärmål och privata mål. De privata målen är saker som boendeprojekt, fritidsaktiviteter, träning, hälsa, vänner, familj och långsiktiga planer.

En sak till som jag tycker är viktigt är att även fördela tiden på dygnet. Detta gör jag inte strukturerat och tyvärr blir det aldrig som jag tänker. När vi väntade W och Ulf-Björn gick på pappa kurs pratade de där om att tänka ett cirkeldiagram och rita in hur mycket du behöver sova, hur mycket som går till jobb och dig själv. Sen att göra det igen när barnet är fött, hur skall du prioritera om tiden när du inte kan tänka på dig själv på samma sätt längre? Jag tror att det är väldigt viktigt att göra detta av flera anledningar:

* För att inte inse efter många år att du egentligen inte trivs på ditt jobb
* För att få tid som du behöver för dig själv
* För att få tid för den träning du behöver för att må bra och klara vardagen
* För att du inte skall känna dig fången i ditt eget liv och inte veta åt vilket håll du vill gå.

Prova!

Grattis Cecilia till en placering i år igen på listan Framtiden kvinnliga ledare 2013

Eftersom Cecilia är iväg på ALDP (Accelerated Leadership Development Program) i Köpenhamn hela vecka så passar jag på att göra ett inlägg, vilket passar bra i samband med i kväll så utsågs Framtidens kvinnliga ledare 2013 av Ledarna. Ledarna rankar de 75 kvinnor som man anser kommer utgöra framtidens kvinnliga ledare och är i åldersgruppen 20-35 år. Kriterierna är Resultat och uppnådd position, Personliga egenskaper och Potential. Precis som förra året kvalificerade Cecilia till att vara med på listan. Grattis än en gång.

Hela listan

Kriterier med mera

Framtidens kvinnliga ledare 2013

Har du fokus på värdekedjan?

Av någon anledning uppfattas mitt resonemang nedan som kontroversiellt och i intervjuer och på föreläsningar kallas det att jag skall berätta om mitt utmanande ledarskap. Egentligen borde det vara den mest självklara saken i världen.

Jag hävdar att det finns ingen typ av verksamhet som har avlönade personer som inte har som syfte att tjäna pengar. Företag skall självklart göra det, med det gäller även ideella organisationer, kommunala bolag mm. När man säljer en vara eller en tjänst så gäller det att göra det så som kunden vill ha det. Inte för dyrt, inte för överarbetat mm. För att få ett så effektivt flöde som möjligt finns det hur många teorier och verktyg som helst på hur du åstadkommer detta.

När det kommer till ledarskap och ”mjuka” värden så tror jag att den allra viktigaste uppgift du som chef har är att identifiera er värdekedja i ert företag/organisation. Vilka arbetsuppgifter är det som utförs som kunderna direkt är beredda att betala för? Vilka uppgifter är nödvändiga, men inget kunden ser direkt nytta av? Hur kan de nödvändiga arbetsuppgifterna optimeras för att de skall ta så lite tid i anspråk som möjligt? Det finns ingen chef eller supportfunktion i någon organisation som har ett egenvärde, inte ens IT-supporten som i klippet igår… Så befinner du dig i en chefsposition eller jobbar som support, fokusera alltid på att göra arbetet lättare för de som jobbar direkt i värdekedjan. Det är då och bara då som du gör rätt saker.

Jag försöker tänka så här: ”Det jag gör just nu, kommer det hjälpa värdekedjan att bli mer effektiv?” Om ja, fortsätt! Om nej, ”är det jag gör just nu ej värdeskapande men nödvändigt” Om ja, försök att få till en så effektiv process för detta som möjligt så att det tar minimalt med tid. Om nej, SLUTA GENAST!