Jag är klar, jag är klar, jag är klar… trallalalala… Den sista delen i ett år med företagsekonomistudier med inriktning marknadsföring på C-nivå. Nästa steg efter alla eventuella godkännande att plocka ut en examen till! Bara ett papper, jag vet. Men ändå ett väldigt roligt papper som jag är stolt över.
Nu skall jag ”bara” jobba. Har visserligen inte jobbat 100%, men varje helg har ändå gått åt till studier denna hösten och det skall bli helt underbart att få ha två dagar i veckan som jag inte har några sådana måsten över mig utan kan mysa och hitta på roliga saker med barnen och mannen.
Känner så för att fira. Det är ju fredag och allt. Om det hade varit för 15 år sen det här. Så konstaterade jag för mig själv att då hade nog finstassen åkt på och en eller två drinkar slunkit ner i magen. Nu blir det nog ett bad med något alkoholfritt alternativ såklart. Bebis i magen och drinkar och uteställen hör ju inte ihop….
Har funderat mycket på hur jag vill att 2016 skall bli. Jag tror inte på att jag är i förarsätet vad gäller allt som händer, vissa saker tror jag inte går att påverka. Men absolut merparten och absolut allt som jag på något sätt kan styra över.
Jag har kommit fram till att jag vill bli bättre på att leva i nuet och sortera bort massa brus som inte är till någon nytta för mig. Saker som bara tar av min energi och som gör mig irriterad, saker som jag inte kan styra över. Det är svårt att minnas hur det var för 10 år sedan. Men då, 2006. Då hade jag inget facebook, ingen smart mobil, inget instagram, jag läste inga bloggar och jag spelade inte candy crush. Inte gick jag in på aftonbladet eller andra nyhetsajter för att kolla vad som händer i världen. Jag lyssnade på nyheterna på radio minns jag, för jag jobbade som konstruktör och satt vid mitt skrivbord hela dagarna. Googla upp allt gjorde jag inte heller. Nu menar jag inte att alla dessa saker är av ondo. Absolut inte, massor av sakerna har underlättat min vardag. Men jag funderar ibland på vad som tog min tid då. Tänker att nu har jag ju samma portion tid, men jag gör ju en massa ”onödiga” saker med den. Säkert var det samma då. Kanske har tv-tid bytt plats med tid med den smarta telefonen. Tänker inte lägga så mycket tid på att klura på det. Har istället klurat på vad jag vill göra av min tid.
Nu 2016 har jag ju ett liv där så mycket skall få plats. Två barn med ett tredje på väg. Fortfarande ett heltidsjobb, så det har inte ändrats. Jag vill ha tid för att röra mig och må bra. Jag vill ha tid för min meditation och jag vill börja skriva dagbok en liten stund varje dag. Mest av allt vill jag bli jättebra på att leva i nuet och glädjas av massor av små glädjestunder som hela tiden poppar upp och njuta av dem. Jag vill inte tänka, sen händer det, sen skall jag göra det.
Men som med allt så tror jag inte på att göra massa saker samtidigt och vända upp och ner på allt. Det är som med ständiga förbättringar i arbetslivet. Varje liten sak du ändrar och gör på ett annat sätt som du också orkar bibehålla, det leder till att du går mot en förbättring. Men om du drar igång med massor av saker och gör det som ett projekt i några veckor för att sedan ”göra som vanligt”. Vad har egentligen ändrats då? Inget…. Så nu skall jag fokusera på att hålla kvar vid de saker jag tycker är bra för mig. Se till att få mer tid med barnen, yogan och meditationen. Det är tre saker som jag har uppnått under 2015 som jag för allt i världen inte vill falla tillbaka på igen.
Nya saker att fokusera på 2016:
Börja rensa bland aktiviteter med min sociala media aktivitet. Gå ur grupper på facebook som jag bara retar mig på och sluta följa saker som inte ger mig något. Kan vara instagram, bloggar mm. Har funderat på att radera Facebook för jag blir så deppig av alla dåliga nyheter som sprids i mitt flöde. Jag vill inte se dem. Jag slutade gå in på Expressen och Aftonbladet för ca 5 år sen och jag har inte saknat det en dag. Nu möts jag av deras nyheter igen. Men jag vill inte det.
Hitta en rutin för dagboksskrivandet
Lägga undan telefonen när jag kommer hem på eftermiddagen med barnen och inte ta fram den igen innan de har somnat. (Här är jag ganska bra, men inte alltid. Så lätt att sms:a eller ngt annat) Så kontakta mig efter 20 i fortsättningen….
Jag har ju glömt att jag för ett tag sedan läste ut Robin Sharmas bok ”Finn din livsuppgift” och inte har skrivit en recension av boken. Här kommer den, passande lägligt nog nu precis efter nyår. Nu i tider då många kanske tänker på sina mål, hur året har varit och hur de vill att året skall bli så kanske det kan passa att läsa denna boken? Om du inte redan har funnit din livsuppgift då. Jag har det iaf inte. Och även om boken såklart inte ger dig några konkreta svar så ger den redskap att använda för att du själv skall kunna komma närmare svaret. Som alltid så måste du själv göra jobbet. Inga genvägar heller denna gång. Om verktygen funkar för dig eller inte, det återstår att se. Troligen är de inte universella. Men de är åtminstone ganska generella.
Handlingen går ut på att munken som sålde sin Ferrari är i USA och har sökt upp en olycklig man som funderar på att avsluta sitt liv. Han är son till en person som munken var vän med tidigare och han blir inspirerad av att försöka ändra på sitt liv enligt munkens direktiv. Munken presenterar sju steg till självuppvaknande som mannen skall gå igenom för att göra dessa förändringar och på så sätt hitta sin livsuppgift.
De sju stegen är: Steg 1: Att leva i lögn (Självbedrägeriets fas) Steg 2: Vändpunkten (fasen då du släpper kontrollen och spränger dina bojor) Steg 3: Medvetenheten om mirakel och möjligheter (fasen då du börjar se med nya ögon) Steg 4: Råd från mästare (fasen av inlärning, misslyckande och förberedelse) Steg 5: Förvandling och pånyttfödelse (fasen av provning och bekräftelse) Steg 6: Jagets stora uppvaknande (oräddhetens fas)
Varje fas gås igenom i detalj i boken, där det beskrivs vad den innebär och vad man behöver göra för att gå igenom den och komma till nästa steg.
Jag tycker att denna bok påminner mycket om de andra böckerna som Robin Sharma har skrivit som jag har läst. Nu återstår ”Det hemliga brevet från munken som sålde sin Ferrari”. Den har jag ännu inte läst. Sen får det nog vara med Robin Sharma på ett tag. Men helt klart en läsvärd bok. Även om jag än så länge tycker att ”Vem gråter vid din grav har varit bäst”
Så var julafton över. Vi skall visserligen köra ett firande till idag.
Men mina tankar har ändå börjat dra sig mot 2016. Vad vill jag fylla det året med? Hur skall det bli? Vilka mål skall jag ha?
Dock så tycker jag att det krävs ett bokslut av 2015 innan nya mål sätts för 2016. Vilka lärdomar drogs? Många måste jag säga. När jag satte dem så tyckte jag att jag hade lärt mig mycket om mig själv på kort tid, men nu. Ett år senare så inser jag att det finns så mycket mer att lära. När du jobbar aktivt med lärdomar så händer det mycket på kort tid. Om du stöter bort det arbetet och fokuserar på annat så blir ju såklart lärdomarna i den delen du inte fokuserar på så stor.
Jag använde förra året livshjulet som grund när jag skrev målen.
Fysisk hälsa: Här hade jag som mål att jag skulle fortsätta med min löpning och göra ett halvmarathon under 2 timmar samt klara en yogaposition med huvudstående.
Jag har inte uppnått några av de målen. Är det ett misslyckande? Både och. Jag klarar inte löpningen för mitt knä just nu och såklart vill jag ta tag i detta på sikt. Det har fått bli promenader och mer yoga istället. Vad gäller yogan så har jag insett att yogan inte alls handlar om prestationer inom en viss tid som jag trodde för ett år sen. Visst blir jag starkare, får bättre hållning och mindre ont i axlar och rygg. Effekter som är väldigt bra. Men det ger så mycket mer än så, det ger medveten andning, utrymme i min kropp, mental närvaro, avslappning och lugn. Jag gillar verkligen yogan och har insett att det ger mig mycket mer än fysiska förbättringar.
Personlig utveckling: Här skrev jag att jag skulle lägga fokus och det har jag gjort. Jag tog det till en helt annan nivå än tänkt och åkte till ett 10 dagars tyst meditationsläger i Ödeshög för att lära mig vipasanna meditation. Det är än så länge en av de bästa saker jag har gjort. Det har inte bara hjälpt min fysiska hälsa, det hjälper så mycket i hela kroppen. Jag har fortsatt min meditation här hemma, men tror att jag kan få ut ännu mer av det. Dock så har jag inte möjlighet just nu att åka iväg 10 dagar igen, så det blir en 3 dagars kurs i mars. Perfekt uppladdning inför min förlossning!
Har fortsatt med att lyssna på böcker. Det passar mig väldigt bra. Jag kan göra det massor av stunder som jag har skrivit innan. Det har gjort att jag nog har kommit genom minst 70 böcker i år. Av alla de slag. Det är verkligen givande för själen!
Familj, vänner och relationer: Har fokuserat mycket här, främst på familjen. Fortfarande så vill jag egentligen träffa mina vänner mer än jag gör. Men det är nog bra att inse att det finns olika perioder i livet. Det jag har försökt lära mig är att inte ha dåligt samvete när jag prioriterar att umågs med någon.
Den största förändringen är ju såklart att vi ska bli fem i familjen. Det är det absolut bästa som har hänt i år. En riktigt lottovinst!
Karriär: Jag har ju ägnat nästan hela 2015 år studier. Just nu håller jag på med min uppsats och har även börjat jobba parallellt i en ny tjänst som Lean/TPM manager på Carlsberg. Väldigt roligt med nya utmaningar, helts när de är inom ett område som jag verkligen brinner för.
Ekonomi: Uppnått. Jag hade några föreläsningar i våras som gick till välgörenhet. Dock så blev det ytterligare donationer till den fruktansvärda flyktingkatastrofen som kulminerade under hösten som många andra också bidrog till. Blir stolt när vi öppnar upp våra hjärtan. Annars är det ju inte förenat med hög inkomst att välja att studera ett år. Men jag är så glad och stolt över mig och mannen att vi har skapat oss en situation där vi faktiskt kan ta ett beslut att studera ett år, livet innebär valmöjligheter.
Generation I (I-phone, I-pad, Internt) Kärt barn har många namn… Mina barn är födda 2008 och 2010. Jag tror inte att jag är ensam om att ha barn som är fantastiskt bra på att hantera surfplattor och smarta telefoner. Det tänker jag ger en nödvändig kompetens som barnen behöver.
Men hur är vi föräldrar? För ett tag sedan hade vi föräldramöte på Williams skola. Barnen hade fått berätta för pedagogerna vad deras föräldrar gillar att göra allra mest samt vad de själva gillar att göra allra mest. Det var enligt min man som var där inte helt ovanligt att barnen sa att mamma eller pappa gillar allra mest att hålla på med telefonen, datorn eller surfplattan….
Jag tänker på det ganska mycket, påverkar det våra barn?
Å ena sidan tänker jag att det är ingen skillnad på att ha en mentalt frånvarande förälder om föräldern läser en bok eller kollar på sin telefon. Men, troligen så gick inte våra föräldrar runt med en bok i näsan flera timmar per dag. Inte vad jag minns iaf.
Är vi, föräldrar till ”generation I” de föräldrar som är närvarande fysiskt men frånvarande psykiskt? Hur påverkar detta våra barn? Tänker de att de inte är tillräckligt viktiga, intressanta eller roliga för att vi föräldrar skall välja att umgås med dem istället för vår telefon? Det kan ju inte vara helt hälsosamt för våra barns självkänsla. Och vad lär är vi våra barn då? De sitter ju gärna med näsan i surfplattan eller vid datorn om de får. Mina barn får det ganska ofta, när de vaknar tidigt på morgonen, när jag lagar mat och på kvällen efter maten när vi tittar på tv tillsammans. Svårt att veta om det är för mycket eller inte. Jag brukar rättfärdiga för mig själv att de även lär sig massor på det .Men jag vet inte om det bara är ett sätt att försvara sig själv? Eller är det ens ett problem? Kanske förstorar vi upp det väldigt mycket, vi vuxna? För samtidigt så är det troligen värre att inte alls lära sig dessa tekniker eller användandet av denna utrustning. Det kommer ju troligen vara en ännu mer självklar del i våra barns liv när de blir vuxna.
Vi försöker med några regler.
Inte vid matbordet, inga undantag. Ingen tidning, ingen bok, ingen telefon eller surfplatta om vi är flera som sitter vid matbordet. Vi tror att det är en viktig stund för samtal och för att njuta av maten vi äter. Det där med att ge barnet en surfplatta så att föräldrarna får ”äta i fred” det tror jag inte alls på. Visst är det smidigt på kort sikt, men jag tror att det är som att kissa i byxorna. En björntjänst i längden. Om barnet inte lär sig att gå på restaurang eller kan få vara med i samtalen så tror jag att det missar viktiga lärdomar. Om jag som förälder har behov av ”egentid” med min partner så skaffar jag barnvakt eller så äter vi middag efter barnen har lagt sig. Det funkar iaf när de är ganska små.
En stund på morgonen och en stund på kvällen på helgen. Men inte mer. (Ok, det här håller vi inte alltid. För om jag behöver sova middag en stund, då finns det nästan ingen bättre barnvakt som alltid kan ställa upp på kort varsel….) Helgen vill vi försöka umgås på, hitta på aktiva saker eller helt enkelt bara göra vardagssysslor tillsammans här hemma. Att barnen är viktiga för att vardagen skall gå ihop, det tror jag verkligen på. De behöver känna att de bidrar med sin kraft och tid för familjens bästa. Inte bara leka.
Inte i sovrummet. Har varit enkelt nu, men frågan är hur det blir när de blir ännu större… Iaf så tror jag på att nattning görs bäst med en sagostund. Vi läser för dem och eller de läser för oss. Vi pratar om dagen om de vill och försöker fråga dem vilka saker som har varit bra under dagen. Tror på att somna med bra associationer. Sen myser vi en stund innan de får somna. Såklart finns det lika många nattningsrutiner som det finns familjer och jag vill verkligen inte försöka skuldbelägga eller säga att något är bättre än något annat. Men det här sättet har funkat bra för oss. När de var ännu mindre så avslutade vi nattningen med att lyssna på en skiva med godnattsånger efter läsningen.
Kära juletid, en tid för mys, ljus och mycket tid tillsammans med nära och kära och god mat.
Eller en tid för stress, magsår, ångest över alla utgifter, allt som skall göras, allt som skall bakas. Skall, skall, skall. Vill, vill, vill.
Vad vill du göra och vad känner du att du måste göra eller skall göra? Hänger det ihop? Hoppas det, men troligen inte riktigt för de flesta. Men vem gör vi allt för då? Jag har funderat ganska mycket på det. Det där med alla måsten och förväntningar på våra högtider. Kanske är även min åsikt knasig och i en ytterlighet, jag vet inte. Men jag vet iaf att ju fler jular och högtider som har passerat, ju mer har jag lärt mig och funderat om det verkligen är så att ”man” verkligen ”måste” så mycket.
Tänkt tillbaka på när du själv var barn. För vi kan väl ändå vara överens om att julen är barnens högtid? De flesta högtider är nog barnens, eller? Iaf om man har barn. Om man inte har barn så spelar det ingen roll, tänk ändå tillbaka på när du var barn. Hur var det då? Vad uppskattade du? Var det att det var kliniskt städat i varje vrå, att det var uppsatt julgardiner och att det fanns 10 olika sorters hemgjord sill och andra läckerheter på julbordet? Var det att klapparna var inslagna med precision och att det var lagt flera timmar på snören och dekoration? Var det att tomtarna stod precis rätt eller att granen såg perfekt ut?
Det tror jag inte, vad jag minns så var det viktigt att få vara med och klä granen tillsammans med föräldrarna, att få vara med och slå in paketen så gott jag kunde, att få vara med och baka pepparkakor tillsammans samtidigt som vi lyssnade på julmusik. På självaste julafton så var det kul att vara många hemma och det var gott med all den goda maten. Men inte brydde jag mig om ifall allt var hemmagjort eller om det var köpt. Väntan på klapparna var så lång och jag ville alltid har klapparna tidigare än när vi fick dem. Såklart….
Nu som vuxen så kan jag inte komma ifrån det faktum att det finns några få saker som känns viktigt, att få göra förberedelser tillsammans med barnen, baka, pynta och slå in paket. Att de skall få lära sig nöjet av att ge. För mig är det viktigt och väldigt roligt att få ge julklappar, jag blir så glad om jag lyckas träffa rätt och mottagaren blir glad. Det är viktigt att få ses och få äta god mat. Men om det sker den 24:e eller den 26:e eller någon annan dag, det är inte relevant för mig iaf.
Sist vill jag vara tacksam för att jag har en så stor familj och att vi alla fortfarande lyckas att ses och fira jul tillsammans, även om det blir på flera dagar. Det är jag allra mest tacksam för. Om du har en skäktning eller vän som är ensam, kom ihåg dem. Jag inbillar mig att det viktigaste är just närheten och gemenskapen med andra….
Skit i alla måsten! Gör det som är viktigt för dig. Julefrid….
Det har varit mycket saker nu som har gjort att jag inte har prioriterat bloggen. Har inte känt mig inspirerad och då vill jag inte tvinga fram något.
Det är mycket som skall göras, uppsatsen pågår och skall lämnas in i januari. Början av januari. Jobbet pågår parallellt och det är nytt med nya arbetsuppgifter som är väldigt roligt. Samtidigt så är eftermiddagarna fulla av pyssel, mys och annat med W och V. Det är skönt att deras aktiviteter är slut och att vi får lite extra hjälp av mormor och morfar. Varje eftermiddag tänker jag att jag skall göra massa saker jag har på listan i huvudet när barnen har lagt sig. Rensa bland foton, rensa ur garderoben, skriva på bloggen, skriva på uppsatsen, läsa. Det enda jag har orkat hålla i är yogan. För varenda kväll är jag helt slut när det är färdignattat. Jag sätter mig i soffan och kommer inte upp ur den, eller så kryper jag ner i ett hett bad eller lägger mig sängen och lyssnar på ljudbok eller läser. Energin tar slut. Såklart är det ok att det är så just nu. Jag är ju ändå gravid i v.22. Ja, vi skall bli en till. En liten underbar unge till skall komma och förgylla våra liv. En liten varelse som nu är ihärdig med att göra sig tillkänna genom att puffa och knuffa.
Barnen är så spända och glada. De tycker det är fascinerande hur magen växer. Varje vecka skall vi läsa i gravidappen om vad som händer. Vi har tittat på Lennart Nilssons film och vi har läst hans bok. Vi har pratat om hur barnen egentligen blir till och läst ännu mer böcker. På kvällarna när vi myser i soffan så håller de händerna på magen för att se om de kan känna några puffar. Det är som att vara gravid första gången igen, vi observerar allt i graviditeten. Det är ju faktiskt första gången för barnen. W var ju så liten sist.
Vi pratar om att till påsken kommer lillebror. Eller kanske lite efter. Åh! Så lång tid det tar! Tur att det är massa roliga saker att vänta på innan, som jul, dagen då man får vara uppe hela natten och kolla på raketer och sen skidresa. De gläds åt att de kommer få ytterligare en eller två somrar helt lediga. Då tillsammans med en liten bebis. Men, inte på några sätt tänker de byta blöja eller ta bebisen på natten. Nej, där går gränsen.
Så visst skall det bli härligt. ja, och jobbigt. Men det vet vi nu. Det här går vi in med med öppna ögon. Det känns så iaf. Beslutet att skaffa en trea var inte alls lika självklart som att skaffa första barnet eller syskonet till första barnet. Detta är en bonus, att unna sig det som är viktigast av allt.
Vad jag längtar till den tiden då jag får ta fram adventsljusstakarna, tända ljus och pynta med julsaker. Såklart kan jag göra det när som helst. Men det blir ändå speciellt att det är en kort tid på året. Dock så brukar jag låta ljusslingorna och ljusen vara kvar till en bra bit in i februari. Det är ju mörkt och då behövs det ljus!
I vanliga fall är min inredningsstil ganska så minimalistisk och strikt. När det ibland är uppstädat från alla smutskläder, papper som ligger på bänken, smycken, ritsaker, böcker mm så njuter jag av att det är enkelt och strikt med några få personliga inslag som tavlor mm. Men! Till julen, då passar jag verkligen in på sången ”Jag vill ha mer jul”. Åh vad jag tycker det är mysigt med massa glitter, kulor, tomtar och pynt. Massor, massor, massor.
Än så länge har ljusen börjat åka fram. Förra året när jag knarkade på att rensa ut gifter mm. (Insåg att mitt julpynt inte är ett bra tillskott för att minimera gifter…)läste jag på om det där med ljus.
Gällande att tänka på miljön så skriver de på hemsidan Svanen.se så här: – Faktum är att när ett paraffinljus antänds sätts en oljeförbränning igång på samma sätt som när man sätter sig bakom ratten och startar motorn.
Svanenmärkta ljus har däremot uppfyllt strikta miljökrav både på produkten och förpackningen. Det viktigaste – att ljusen måste vara tillverkade av stearin, som är en förnybar råvara och har en minimal belastning på miljön. Om alla svenska konsumenter övergår till Svanenmärkta stearinljus skulle det minska våra koldioxidutsläpp lika mycket som om vi tog bort 15 000 bensinbilar från vägarna*)
Gällande din egen hälsa så kan du läsa detta: Studier visar att paraffinljus avger cancerframkallande ämnen vid förbränning. Och bildar koldioxid som påverkar klimatet.
Forskare vid South Carolina State University har studerat vad som händer vid förbränningen av olika slags ljus. Vid laboratorietester visade paraffinljusen på höga toppar för många kemikalier. Till största delen därför att de brinnande ljusen inte kan skapa tillräckligt höga temperaturer för att förbränna farliga molekyler som toluen och bensen, ämnen som kan kopplas till såväl cancer som astma.
Även om mängderna är så små att det tar många år innan hälsan påverkas, bör de rum där paraffinljus används därför vara väl ventilerade, råder forskarna. De avråder även från att använda ljusen alltför ofta.
Amid Hamidi, en av forskarna bakom studien, påpekade vid ett föredrag för American Chemical Society i Washington att folk inte behöver oroa sig över att tända ett enstaka ljus då och då.
– Men att tända många paraffinljus varje dag i åratal, eller tända dem ofta i ett dåligt ventilerat badrum vid badkaret, kan orsaka problem.
Det går ju inte att göra allt. Men att göra en så enkel sak som att sluta köpa stearinljusen på IKEA och Ge-kås och istället köpa svanenmärka ljus eller ljus med 100% stearin i är ju faktiskt inte svårt och inget som kommer ruinera dig heller.
Så nu kör vi Liljeholmens ljus här från förra året. De droppar dessutom inte så det är ännu ett plus. Går att hitta till rimliga priser på tex Coop och ICA. Tror inte de är Svanenmärkta dock, undrar varför. Det är iaf tillverkade i Sverige sen starten. Vilket jag tycker är positivt med hänsyn till transporter.
Denna veckan började jag jobba igen. Inte på heltid, då jag skriver uppsats samtidigt till januari. Men så mycket som det går, utan att det blir för mycket. Jag har fått en ny roll som Lean/TPM manager (total productive maintenance). Det skall bli jättekul att gå från en tung operativ roll till en supportroll i ett så viktigt och avgörande ämne. Jag ser verkligen fram emot att lära mig erfarenheterna av att jobba och supportera värdekedjan med det de har på agendan då jag än så länge hela tiden har befunnit mig i den operativa delen av värdekedjan.
Det var många roliga återseenden samtidigt som det under senaste året har kommit många nya kollegor. Roligt med nya perspektiv och ny kunskap att blanda med befintlig kunskap och erfarenhet. Det tror jag är ett jättebra recept på framgång.
Så nu är det tillbaka till mer strikta rutiner där också helgerna kommer vara uppbokade för uppsatsskrivning. Det är en kort period och sen blir det ”bara” jobb. Både skönt att komma tillbaka till den vanliga vardagen efter ett års studier och samtidigt lite tråkigt att vara färdig för denna gången. Det har varit otroligt roligt och inspirerande att befinna sig bland så mycket kunskap och lära känna nya människor. Jag tror verkligen det är bra att ta en paus några gånger i karriären och göra något annat, om man kan. Det har verkligen gett mig massor att studera nu igen efter ett antal år i arbetslivet, både privat och yrkesrelaterat. Så kanske blir mitt vinnande koncept att ta ett års studieledigt var 10:e år. Vem vet.
Har vi inte ridit på en gris. Men åkt i ett SAS plan gjorde vi. Och piloten sa att det var en knubbig modell så de kallade den tydligen grisen internt… Roligt tyckte Viola. Jag och Viola tillbringade helgen där tillsammans med syster och hennes son. Vi har gått och gått och gått. Vad roligt det var att vara där med ett av barnen, egentid på det sättet är väldigt viktigt också tror jag. Att ett av barnen känner att de får full uppmärksamhet. Nu funderar William på vad han vill hitta på.
Vi började iaf med att besöka Eiffeltornet på torsdagen för att undvika alla långa köer som vi blivit varnade för. Det var också mycket riktigt extremt lång kö till att ta hissen upp. Men om du kunde tänka dig att gå upp två avsatser för att ta hissen sista biten så var det betydligt billigare OCH i princip ingen kö. Så vi tog såklart den vägen. Eiffeltornet var det som var Violas största mission, så hon var supernöjd.
Dagen efter besökte vi Louvren, iom att vi även där hade blivit varnade för extrema köer försökte vi vara där i tid. Det var INGA köer. Så vi var där i rätt tid tydligen. Perfekt! Vi hade också blivit varnade för att Mona Lisa var väldigt liten och en besvikelse. Men jag tycker inte alls att tavlan var speciellt liten. Vi såg henne, kunde gå längst fram och ta kort. Perfekt. Det som var en besvikelse där var att alla skyltar och all info om konsten var på franska. Bara på franska. Hur tänker man när man inte skriver ut skyltar på Engelska på sitt största museum?
Sen gjorde vi också en tur till Montparnasse för att kunna se Eiffeltornet på håll. Vi tog den turen på kvällen för att kunna se ett upplyst Paris. Magiskt. Och igen fick Viola en dos av Eiffeltornet.
Jag gillade Paris, förutom dryga Fransmän som inte kunde nedvärdera sig till att prata Engelska, inte ens de som jobbade i turistföretagen. Märkligt. Men minst hälften försökte iof. Dock insåg vi att det var mycket mycket som vi inte hann med, bra är väl det så vi har en anledning att komma tillbaka!
Adieu Paris, retrouvailles nouveau bientôt (Blev det rätt nu tro?)
