Bokrecension – Såld

Har lyssnat på boken Såld som är skriven av Natasja T och Vera Efron.

Jag ångrade nästan direkt att jag började lyssna på en så ”hemsk” bok men kände att jag ville veta hur det går för Natasja. Och sen insåg jag att här sitter jag och tycker det är hemskt att läsa, i min trygga tillvaro. Det jag lyssnar på har hänt, på riktigt, det händer på riktigt varje dag för tusentals flickor. Det fick nästan hjärtat att brista. Jag vill göra något för dessa flickor!

Natasja är en rysk flicka som drömmer om ett bättre liv. Hon flyttar från sitt fattiga hem på landet till St: Petersburg för att studera eller skaffa sig ett jobb. Hon träffar en snäll och världsvan man som säger sig kunna hjälpa henne med ett jobb som barnflicka i Sverige. Hon tror honom…. Det skall hon ångra. Hon säljs till olika män och blir dagligen utnyttjad och misshandlad. Hon hamnar i en lägenhet till en förort i Stockholm med några andra flickor och där fortsätter misären. Men Natasja lyckas komma därifrån, pga en ”snäll” man som när han inser att hon är där mot sin vilja ger ett anonymt tips till polisen. Ja, nu vet ni. Boken är ändå värd att läsa, om inte annat för att den är sann, för att få upp dina ögon. Detta är inget påhitt.

Jag blir så arg på giriga och grymma män som tycker de kan ta sig rätten att handla med människor, sälja dem och behandla dem som handelsvaror som försörjer dem. På män som kommer till såna där lägenheter i Stockholms förort och tror att flickorna där vill ha ett sånt liv… Ett liv som går ut på att sälja sin kropp, på att bli misshandlade och ta droger när de sitter inlåsta i en sunkig lägenhet. Vad är det för fel på er? Hur kan ni lyckas rättfärdiga det ni gör? Med enkel sannolikhetslära borde de inse att 99.99% av dessa flickor vill troligen inte ha den där vardagen. Det är någon annan som tjänar pengar på det.

Jag kunde inte hitta några hjälporganisationer som vände sig direkt till traffickingoffer. Men jag hittade denna organisation, UN Women, de jobbar för att ge flickor och kvinnor samma rättigheter som pojkar och män. Stoppa våld, könsstympning mm. Gå in på sidan och kolla, de har 90-konto och finns spridda i hela världen.

Sen så finns ju denna förening också Love Nepal som jag såg på Nyhetsmorgon för inte så länge till. Vilka människor! Att se tre flickor på bild som är sexslavar och bestämma sig för att viga sitt liv åt att hjälpa dessa flickor! De allra av oss hade nog tittat bort. Tänkt att det är hemskt och sen inget mer.

Finns det någon organisation som Love Nepal som jobbar på hemmaplan? De hade jag gärna också stöttat.

Här hittar ni boken: Adlibris, Bokus, CDON

Frosseri i bokrean

Att kunna handla loss på bokrean på nätet var räddningen i år. Egentligen gillar jag bättre att strosa bland hyllorna, känna och ta i böckerna innan jag handlar dem. Men med foglossning som gör att jag känner mig extremt begränsad i rörelsemönstret så var internetshopping en bra idé. Den andra fördelen var såklart att det gick bra att shoppa loss efter att barnen hade lagt sig.

Här är några av fynden. Tror nästan att vi hittade mer till barnen än till oss själva. Hoppas att de gillar dem.

Jag högg in på 101 historiska misstag av Daniel Rydén. Har inte kommit så långt ännu. Men än så länge är det helt klart en underhållande och lite rolig bok. Nästan så att jag hade önskat att jag parallell läste den dem någon för jag känner ett behov av att diskutera med någon efter varje beskrivet misstag….

Nu börjar det att dra ihop sig

Nu är det v.36 om jag inte har helt fel. Samtidigt som det känns som att jag har varit gravid jättelänge så känns det lite konstigt att det snart är över och nu känns det som att tiden springer iväg. Kanske är det för att det börjar kännas att det är lite tid kvar att göra klart saker? I vilket fall så skall jag jobba ca 1 månad till. Bebis är planerad till den 13 April.

Det har varit en helt annan graviditet denna gången, det borde jag väl inte vara förvånad över. Det är ju något många säger. Men krämporna har avlöst varandra denna gång och jag tror nog att jag har känt av dem alla mer eller mindre. Illamående som varade dagar i sträck i början, kräkningar, konstant nästäppa som tvingar upp mig på nätterna, klåda och extremt torr hud, pirr i benen (hjälper lite med stödstrumpor), huvudvärk innan v.20, problem med synen, extremt förvirrad och nu. Nu kom grand finale…. Foglossning! Den har gjort sig påmind lite ett bra tag, men jag har ändå kunnat träna, röra mig mm relativt obehindrat. Men inte nu längre, sen några veckor är det en konstant plåga. Men det värsta är nog inte att jag har ont, det värsta är nog att jag inte längre kan vara mitt vanliga jag som jag vill vara. Jag är mycket surare och mer irriterad, jag orkar inget och jag är en belastning för övriga familjen istället för en del som bidrar.

Men jag antar att allt kan ses som en lärdom. Och det kanske är bra att lära sig att vara i en annan position också?

Sen är det ju massa saker som är härliga och underbara och mysiga. Att känna sparkarna och boffarna. Att William och Viola vill sitta nära och klappa på magen. Numera får jag alltid en hejdåkram på magen först som är till bebisen och sen en som är till mig. Vi längtar allihopa tror jag efter att han skall vara färdigbakad och komma fram.

Violas dagliga mys med magen.

Selfie. Det är bara att konstatera att jag är inte bra på det där. Blir även lite mer ödmjuk till dagens outfit proffsen som florerar på nätet… Men jag undrar också hur orken finns att vilja se så himla perfekt ut. Det som är perfekt på den här bilden är iaf magen…. (=

Vad är egentligen feminism?

Jag stöter på sk experter inom feminismen varje vecka iaf i mina flöden via Facebook, instagram, poddar och bloggar. Det sätter ofta igång tankar hos mig om jag är feminist eller inte.

När jag googlar så tänker jag att jag är det: Ok, jag vet att wikipedia inte är den mest tillförlitliga källan, men jag gillar den här skrivelsen: ”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är att ge kvinnor samma rättigheter och möjligheter som tidigare endast varit tillskrivna män. Det handlar om politiska, ekonomiska och sociala rättigheter.”
Varför: Jo, för här handlar det om att uppnå jämlikhet, allas lika värde. Vare sig du är man eller kvinna. Det ställer jag upp på till 100% direkt. Det försöker jag få in i mina barns huvuden varje dag. Det spelar ingen roll om du är pojke eller flicka, du kan göra det du vill, leka med allt, ha alla typer av kläder på dig. Den enda skillnaden är att vi har snopp och snippa. (Ja, ja. det finns faktiskt fler fysiska skillnader. Men jag tycker den nivån räcker för deras ålder nu). Jag vill så gärna att de inte skall känna sig begränsade pga sina kön. Jag blir glad när William vågar säga att han vill ha långt hår, att han gillar nagellack och att han gillar att titta på tv-program som enligt honom ”bara tjejer tittar på i skolan”. Men det gör inget, för jag gillar dem också. Konstaterar han.

Men vi lever ju i en liten bubbla och jag inser så väl att det jag försöker lära och inpränta i dem är bara ett enda budskap av alla budskap de utsätts för. Böckerna är så ofta med traditionella könsroller i färg och budskap. Så många av vännerna säger saker som att tjejer är så och killar är så. Sen har vi diskussioner om det hemma. Jag läser tom på sociala medier om förskolepedagoger som säger sig må lite dåligt när de ser pojkar i rosa kläder! Ska inte dem om några vara förebilder i att olika är bra och ok!?

Det senaste som fick mig att tänka ännu mer på detta var när jag lyssnade på fredagspodden och Hanna och Amanda tog upp att de hade blivit recenserade för sin bok och även för flera andra saker också, av två kulturjournalister på Sydsvenskan som enligt dem själva är feminister. Nu har jag inte lyssnat på hela deras avsnitt, men i det klippet jag hörde så hann de raljera och göra sig ordentligt lustiga över det som Hanna och Amanda sysslar med. Får man inte gillar krämer, fina handdukar och doftljus om man är feminist? Det lät inte så på dem.

Det finns en till känd feminist vars blogg jag ibland läser när det dyker upp länkar i mitt Facebook flöde. Lady Dahmer, hon har nyligen skrivit ett inlägg om rätten att hata män under feminismens vingar. Jag tänker när jag läser att jag är en sån som inte tycker att det verkar så bra för någon att hata. Samtidigt så kan jag förstå att den känslan finns om man har blivit utsatt för hemska saker. Men, ändå så tror jag inte att hat gör oss mer jämlika. Ja, möjligen att jag är naiv. Men lika väl som Lady Dahmer skriver att kvinnor borde ha rätt att känna hat mot män under feminismens vingar så borde kvinnor ha rätt att säga att de inte vill känna hat, att de gillar krämer, doftljus och fina handdukar, att de gillar att klä sig som de känner är bekvämt mm mm under feminismens vingar.

Så tänker jag, naivt eller ej.

Poddtips

Förutom att jag har snöat in på poddar som handlar om graviditet och förlossning så hittade jag häromveckan till en podd som jag tycker var intressant. Framgångspodden. Jag vet inte vem Alexander Pärleros är eller vad han har gjort innan. Men det är iaf han som har podden och intervjuar personer som berättar om deras resa och deras specialintresse. Igår lyssnade jag på avsnittet med Henrik Fexeus. Inte helt otippat kanske, då jag verkligen gillar det han gör. Eller gillar, jag är nog fascinerad av det, det är nog rätt uttryck.

Bokrecension – Kriget har inget kvinnligt ansikte

Har precis lyssnat klart på en bok till, Kriget har inget kvinnligt ansikte. Skriven av Svetlana Aleksijevitjs som är 2015 års Nobelpristagare i litteratur. Vad bra den är! Men inte bra som i att den är rolig, humoristisk eller har en spännande story. Den är bra för att den är gripande, kryper in under huden och den är verkligen känslosam. Det är så helt olikt de andra historiska skildringar av andra världskriget som jag har läst. Där handlar det om vilka slag som utkämpades, hur många tusen som dog, vilka som segrade, hur länge striden varade och hur den utkämpades. Denna boken var inte alls sån, författaren har intervjuat ett flertal kvinnor som på olika sätt deltog i kriget på den ryska sidan. Det är allt från kvinnor som var prickskyttar, piloter, sjukvårdare, chefer, tvätterskor, kockar och som deltog i motståndsrörelsen. De berättar sin historia, det handlar inte om de stora sakerna utan om hur livet var, hur de tänkte, hur de kände och vad de upplevde. Upplevelserna är tillsammans med känslor och reflektion. Kärlek, hat, svält, sorg, hämnd, död, lycka, hopp, stolthet och svek… Ja, allt blandas och får plats i en och samma bok.

Jag tycker verkligen att den är värd att läsa (eller lyssna på).

Du hittar den här: Adlibris, Bokus, CDON

Användning av medborgardialog för varumärkesutveckling av en plats

Det är titeln på vår C-Uppsats som blev klar för några veckor sedan. Vi har nu fått vår bedömning och jag är stolt som en tupp för att vi inte bara klarade av det utan också gjorde det bra. Bedömningen blev den bästa och det ger mig en tillfredsställelse i att vi vet vad vi pratar om och att vi har kunnat använda gällande teori på ett bra sätt för att skapa vår egen produkt. Vi har jämfört ett antal av Sveriges kommuner och granskat hur de har jobbat med sin platsvarumärkesutveckling och om de har involverat medborgaren och vilka effekter det har fått. Falkenberg var föremålet för vår fallstudie och vi lärde oss mycket av att studera deras arbete och jämföra med teoretisk litteratur.

Som min övertygelse är i de flesta fall så blir slutresultatet bättre om man blandar in sina intressenter tidigt i arbetet. Det spelar inte så stor roll om du skall utveckla ett stadsvarumärke, införa ett nytt arbetssätt på jobbet eller införa nya saker hemma inom familjen. Får de som är berörda på ett eller annat sätt vara med och tycka till innan och göra sin röst hörd så är troligen chansen större att känna igen sig i slutresultatet och lättare ta till sig produkten och om det krävs ändra sitt beteende för att kunna agera enligt nya riktlinjer.

Enkla verktyg till effektivare möten

Vem vill inte ha effektiva möten? Troligen de allra flesta.

Här kommer några tips;

Om det är ett återkommande möte, skapa en TOR (Terms of reference)
En TOR är ett sätt att tillsammans med mötesdeltagarna identifiera syftet, vilka grundläggande regler som ni vill ha under mötet och vad för input och output som är viktig. Samt deltagare och agenda. Det är helt enkelt ett enkelt och bra sätt att strukturera upp mötet på.
Utse olika roller under mötet
Ha olika roller under mötet som ser till att ni håller er till överenskomna regler, tider och ämnet. Kan tex vara en mötesledare, en notarie, en tidshållare och en ämneshållare
Om det går, håll mötet stående och visuellt
Då är det enklare att hålla tiderna och hålla sig till ämnet. Ett enkelt knep för visualisering av mötestiden är att helt enkelt rita in ett fält på klockan som alla enkelt ser.
Sist men inte minst viktig. Våga ifrågasätta ditt deltagande. Behövs du verkligen och vad är ditt bidrag, hur förväntas du förbereda dig och vilken output får du. Se gärna till att detta är tydligt för dig redan innan mötet.

Några tips till mig?

Utvecklingskurvan

I förra veckan var jag och familjen i Sälen för att åka skidor. Det fick mig att reflektera kring deras utvecklingskurva. Den var helt enorm. Inget konstigt med det kanske, de allra flesta barn har en sån utvecklingskurva tror jag när de lär sig något nytt samt när de tycker att aktiviteten är rolig. Jag blev faktiskt lite avundsjuk. Varför har jag inte en sån utvecklingskurva? Är det för det faktum att jag är vuxen? Blir vi människor sämre på att lära oss med åren eller vad beror det på? Jag har ingen aning och jag minns inte att jag har läst något i ämnet heller så jag känner mig lite blank i denna fråga. Hur tar jag reda på om hur det ligger till? Är det skillnad mellan barn och vuxna? Troligen är det väl så, men varför?

De hade åkt skidor någon enstaka dag åren innan. Men i slutet på veckan så skidade de med lätthet ner från röda backar och de ville inte sluta åka på dagarna. Hur som helst så var det kul att se och jag är fortfarande lite avundsjuk…

Första dagen var det knappt ok att åka på rullbandet…..

Efter 3 dagar var det ingen match att åka i röda pister….

William hade lyxen att vara enda barnet i sin grupp på skidskolan. Troligen underlättade det den branta utvecklingskurvan. Han utvecklades till att ha mycket bättre kontroll.

Att få tycka vad jag vill

Vad skönt det skall bli att återigen bara få vara tyckare ibland. Att få tycka vad jag vill utan att behöva styrka det med en referens…. Det har jag tänkt på många gånger den senaste tiden när jag har suttit med vår uppsats. Det är ju såklart ok att tycka även i uppsatser. Men inte alls på samma sätt. Efter en redogörelse eller ett avsnitt så har vi uttryckt klart och tydligt att ”vi tycker…” och det har avslutats med ”för att…” Så har det följt en logiskt utläggning som ofta stöds av en referens till tidigare forskning. Det jag har funderat på hur det kommer sig att det helt plötsligt blir ok att referera till tidigare forskning. När går man från steget att referera till andra till att bli refererad av andra? Såklart att det finns svar på det, men det intressanta tycker jag är att det handlar ju om att tycka på olika sätt. När du dessutom rör dig inom samhällsvetenskapen och kvalitativa studier finns ju inga rätt och fel. Inga absoluta sanningar. Det handlar helt enkelt om att tycka bäst? (Får jag tycka så….) När det kommer till ingenjörskonsten som jag är mest fostrad i så finns det ju rätt och fel. Det är så mycket lättare.

Men såklart, inom ämnet som jag är allra mest intresserad av, ledarskap och människor så är det ju precis som inom samhällskunskapen. Det blir luddigare och det är inte självklart vad som är rätt och fel. Vissa saker som fungerar på ett ställe kanske inte alls fungerar på ett annat. Det är skillnad mot Pytagoras sats. Den funkar på samma sätt överallt…

Fast jag kan helt klart förstå att det går att fastna för forskning kring marknadsföring, konsumentbeteende, ledarskap, strategi mm. Det är väldigt spännande att försöka förstå människors beteenden. Tänk på dig själv. Hur logiskt och rationell är du egentligen?