Så skönt att 2 av 2 tentor är avklarade! Nu hoppas jag innerligt att jag inte behöver göra några fler tentor innan jag bestämmer mig för att ytterligare förkovra mig. Imorgon kickar vi igång med metodföreläsningar inför C-uppsatsen. Fullt ös! Skall bli intressant. Men det bästa denna veckan är att den avslutas med en Paristripp för mig och Viola. Ska bli så mysigt och roligt. Vi har bara ett tydligt mål. Kolla in Eiffeltornet. Det är det som just nu är Violas dröm. Så förutom det ligger det fyra dagar framför oss som förhoppningsvis kommer bli väldigt mysiga.
Nu skall jag bara njuta en stund. Sätta mig i min favoritfåtölj, lägga upp benen och bara blunda en stund…
1 v 2 tentor klara. Därav väldigt dålig uppdatering här på bloggen. Senaste veckan har ägnats åt marknadskommunikation och resterande dagar fram till måndag kommer ägnas åt konsumtionsbeteende.
Läser och sammanfattar så att ögonen blöder. (Nej, inte så mycket, lite överdrivet. Men mycket kurslitteratur att ta sig igenom att i vissa fall memorera) Jag är dålig på minnesmemorering. Har insett det nu och tänker kolla upp om det finns roliga övningar/tips för att underlätta detta. inte för att man har så mycket nytta av det förutom i studielivet? Men det kan ju vara ett kul partytrick också kanske?
Har precis blivit klar med boken Halvvägs som är skriven av Fredrik Reinfeldt. Han har skrivit om sin karriär från skolan fram till nu. En karriär som blev politisk.
Boken var intressant ur flera perspektiv, han berättar hur det politiska systemet fungerar på de olika nivåerna från kommun till EU. Intressant om du är intresserad men inte vet så mycket om det.
Han berättar om motgångar och medgångar. Om hur det var när han blev vald till MUF:s ordförande och vad han aldrig kommer göra igen, han berättar om svåra valår, konstiga utspel och om hur arbetet med Alliansen blev till, växte och faktiskt blev en stor succé. Vare sig man gillar Alliansen eller ej så gjorde de ju faktiskt något helt annorlunda som gick hem och majoriteten av det svenska folket under 8 år. (Eller, de 4 sista var ju minoritetsregering, men de regerade…)
Han berättar om EU, ordförandeskapet där, det internationella arbetet, om många möten med USA:s presidenter mm.
Det jag tycker är bra är att han inte hänger ut några individer, han pratar inte dåligt om andra partier, han berättar vad moderaterna gjorde och varför de behövde ändra på sig. Han pratar om att svälja stolthet och faktiskt anpassa sig till hur samhället förändras inom de politiska partierna, om vikten av att hänga med.
Sen så är det säkert så att om man jobbar i dessa korridorer som Fredrik Reinfeldt har rört sig i så säger boken säkert mer än vad den gör för mig.
Sist så är det ju också viktigt att inse att det är en bok ifrån Fredrik Reinfeldst perspektiv, så även om han till viss del är självkritisk så finns det säkert andra som har en helt annan uppfattning om hur vissa saker egentligen var…
Men helt klart en läsvärd bok, om du är lite intresserad av politik. Spelar ingen roll vilken partitillhörighet du tillhör tror jag inte. Den kan nog vara givande vare sig du gillar honom eller inte alls tycker som honom.
Idag fyller min äldsta älskade unge 7 år. Grattis på dig älskade unge!
På vägen hem från skolan idag så pratade vi om hur det var den dagen han kom till världen. Han tyckte det var roligt och intressant att lyssna och ställde massa frågor. Jag minns att mamma ofta pratade om hur det var när jag kom till världen på min födelsedag. I tonåren tyckte jag hon var dödens tråkig och tjatig. Jag hade ju liksom hört det många gånger….
Nu förstår jag varför såklart. Vissa saker behöver man väl uppleva själv eller helt enkelt bli vuxen så att man kan sätta sig in i den andres känslor bättre. Det är oundvikligt att fira barnens födelsedag utan att tänka på dagen då de föddes. Jag är glad och tacksam att de än så länge tycker om att höra på berättelsen.
För några veckor när vi hade ett av våra samtal som vi ofta har när han skall lägga sig, jag har läst och vi skall mysa en stund. Då kommer saker bubblande som har funnits och tryckt på under dagen. Denna kväll pratade vi om att det är han som har lärt mig att vara mamma, att allt som händer i mitt mammaliv upplever jag för första gången med honom. Först tyckte han att det lät knasigt, men sen insåg han också att det var så, att precis som att jag försöker uppfostra honom att klara världen som en trygg vuxen en dag, så fostrar han mig i min mammaroll. Han är med mig när jag går i fallgroparna, när jag får be om ursäkt för att jag tappade humöret, när jag stolt tittar på något nytt som han erövrar. Såklart är det olika och speciellt med alla barn, men det går inte komma ifrån att med honom är det alltid den första gången. (Eller har varit än så länge iaf, de är ju födda ganska tätt…)
Så grattis min älskade unge! Jag ser fram emot att vara mamma till en sjuåring för första gången och lära mig det, hoppas du har tålamod med att allt är nytt för mig också.
Pytteliten skrutt som gillade att bada
Lite större skrutt som kan hoppa på studsmatta
Som vanligt beställer William sin tårta när han fyller år. I år blev det ingen tårta alls.
idag på sin 7-års dag sitter han och läser för mig som om han aldrig har gjort annat. vad hände?
I veckan slogs jag av att mina ”värsta” konkurrenter sitter och gosar med mig i soffan varje kväll. Kanske inte just de två, men deras generation. Dessutom om man tänker globalt så har de också svåra konkurrenter i form av de små barnen som växer upp i tex. Asien. Men nu håller jag mig lokalt.
Anledningen till insikten var att William helt plötsligt satt och kollade you-tube på TV. Det är ju inte revolutionerande i sig. Men att han helt själv hade klurat ut hur det funkade och inte tyckte det var alls svårt eller konstigt. Han sa att ”jag bara tryckte lite där och där så funkade det, det var inte alls svårt”. Det kanske stämmer att Apple:s produkter verkligen är helt intuitiva… Han sitter och kollar you-tube klipp för att lära sig Mine craft bättre, han kopplar upp paddan till TV:n genom Apple-tv:n för att se bättre. Lätt som en plätt!
Tekniken är precis lika enkel för Viola som är två år yngre. När hon var 1,5 försökte hon bläddra i tidningar genom att dra med fingret över sidan… say no more… Nu låter det som att de sitter framför de burkarna hela dagarna, det gör de verkligen inte. Jag tror på det där med att det inte är bra för ögonen med för mycket, så användandet är begränsat. Men ändå så går det lekande lätt och det är den mest naturliga sak i världen.
För mig faller det inte alls lika naturligt. Jag gillar när tekniken underlättar för mig i vardagen och i jobbet, men jag har inte det brinnande intresset att utforska och lära mig massa runt omkring som de har. Får helt enkelt satsa på att jag kommer ha andra kompetenser också. Med detta sagt vill jag påminna alla oss/ni i tidigare generationer. Var snäll, ödmjuk och släpp fram de yngre. De har värdefull kompetens som du inte har och tillsammans blir ni otroligt mycket starkare än var för sig!
Denna hösten läser jag Marknadsföring på C-nivån inom Företagsekonomi. Det är ett område jag inte alls har jobbat med och därför tyckte jag att det var intressant att läsa om det och lära mig teorierna. Vi läser just nu två kurser parallellt, Marknadskommunikation och Konsumtionsbeteende. Det är verkligen intressant, det handlar precis som ledarskap väldigt mycket om mänskliga beteenden och hur vi människor agerar och reagerar.
Det känns att det är högre tempo när det är C-nivå. Men så skall det väl vara. Nu gör vi två grupparbeten parallellt som skall avslutas med tentor i slutet av oktober. Sen drar C-uppsatsen igång. Roligt, spännande och lärorikt!
Därav att bloggen har varit på sparlåga de sista veckorna. Ledsen för det. Jag har snart en bokrecension som jag kommer med om Stenbeck. Samt massor av andra tankar, men vet inte riktigt om de passar för bloggen. Får fundera lite till på det.
Jag fick hem ett reklamblad i veckan. Mitt svar är:
NEJ TACK!!!
Jag vill INTE ha reklam från Sverigedemokraterna. Jag tycker så illa om de åsikter som det partiet står för.
Hur kan vi inte känna empati, hur kan vi inte vilja behandla andra människor som vi själva vill bli behandlade? Hur kan vi tro att människor utsätter sig för fara och sin familj för fara för att ta sig till ett säkert och tryggt land utan att vara rädda för sina egna liv där de kommer ifrån? Vilka människor väljer att lämna i princip allt bakom sig för en ytterst osäker framtid om de inte var tvungna? Det kanske finns en liten liten klick som vill sko sig själva, men jag tror verkligen inte att det är det som är problemet.
För sakens skull var jag tvungen att kolla upp vad man får i ersättning i Sverige i olika situationer och vad konsumentverket tycker att man skall ha per månad att leva på. Se nedan.
Personer som söker asyl:
Vi kan ta ett exempel. 2 vuxna med 2 barn mellan 4-10 år. Vi säger att de själva skall betala sin mat. Där är ersättningen: 6240 kr/mån. Referens här.
Detta skall räcka till mat, kläder, skor, sjukvård, medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och aktiviteter.
Vad konsumentverket tycker:
Om vi då kollar vad konsumentverket tycker. Vi har samma exempel som ovan, 2 vuxna och 2 barn. Här är det lite andra åldrar på barnen så jag räknar med att de är mellan 6-9 år för att få så lik jämförelse som möjligt. Enligt dem som skall ett hushåll ha 12930 kr/mån till mat, kläder och skor, hygienartiklar, fritidsaktiviteter och mobil. (För de vuxna) Jag tog bort barnförsäkringen, det har nog inga flyktingar…
Så här tycker riksnormen:
Sist så tänkte jag att vi kunde kolla in vad riksnormen säger. Det är regeringen som sätter den och den bestämmer om man har rätt till försörjningsstöd eller ej. Den säger att en familj på 2 vuxna och 2 barn i åldrarna ovan skall ha 10520 kr/mån. Dessa pengar skall räcka till livsmedel, kläder och skor, fritidsaktiviteter, förbrukningsvaror, dagstidning, telefon, försäkring.
Så nu kanske vi kan sluta säga att flyktingar lever i lyx i Sverige? Såklart så kanske det är lyx för många som kommer hit utan något. Men inte om man jämför med våra mått mätt.
Sen så är det människosynen, hur kan vi tro att andra som inte ser ut som ”svenskar” (hur nu de ser ut) är mindre ansvarstagande, engagerade, plikttrogna och ärliga? Jag tänker att det säger mer om de som tycker så här än om något annat.
Jag tror att det bottnar sig i saker som trygghet, rädsla och missnöje.
Det är ju ett faktum att vi som samhälle inte har en perfekt och fungerande flyktingpolitik och omhändertagande. Det finns många brister som drabbar både ”svenskarna” och de som kommer hit efter en flykt. MEN, en viktigt sak här är att lösningen på problemet är ju inte att stänga in sig i en inskränkt bubbla och rösta på ett missnöjesparti som försöker ha en snygg fasad. Lösningen måste ju vara att trycka på våra politiker i övriga partier att lyfta frågan och rätta till det som är dåligt.
Jag blir så glad över att vissa saker utvecklas åt det håll jag tycker är bra. Att vi suddar ut tråkiga ramar och normer som hämmar människor. Violas nya favorit på SVT heter Super Peter. Det är ett program med Peter Englund som hjälper barn att skapa coola artistkläder genom att återvinna material och saker.
Det är två bra saker med det här programmet, det ena är att de återvinner och är otroligt kreativa. Det andra är att Super Peter är inte alls enligt normen av en person som heter Peter. Bravo SVT! Mer sånt!
Nu är sommarlovet slut och jag är tillbaka på Universitetet. Tillbaka till tidiga mornar, struktur, koll på kalendern, extrakläder, matsäckar, läxor, grupparbeten, tentor och tågtider. Åh vad härligt! Åh vad tråkigt!
Nej. Härligt är det. Som vanligt så är det ju så att om man har för mycket av en vara så längtar man efter en annan. Om man sysslar med något i sin vardag som man gillar och tycker är roligt så våndas man väl inte?
För första gången på många år har jag de sista två veckorna av mitt sommarlov känt att jag är lite trött på ledigheten och att det skall bli skönt med vardagen igen. Missförstå mig rätt, det har varit helt underbart lyxigt och ljuvligt att vara ledig en hel sommar. Jag och barnen har haft massor av härliga dagar, ingen stress, massa mys och ganska få planer varvat med några mindre semestermål. Vad vi har njutit, vad jag faktiskt många gånger har tänkt att det här, det är härligt. Att då dessutom ha ynnesten att känna att det skall bli roligt med vardagen också, det är lyxigt.
Alla borde få tillfällen mitt i karriären, jobbet och livet att pausa lite. Ta lite längre ledigt, studera ett tag, göra något helt annat. Jag är säker på att detta året kommer ge mig så mycket tillbaka. Det är väl investerade pengar, att köpa sig själv valfrihet och tid med nära och kära.
Så nu ser jag fram emot att bli ännu klokare, lära mig mer om marknadsföring som jag läser i höst, mysa med barnen och njuta av härliga höstdagar. (Det som möjligen är lite grått i den annars ljusa tillvaron är att nu börjar vindarna och kylan komma krypande. Det är inte roligt att cykla till stationen och förskolan då…. Men lite jobbigt kanske det skall vara…)
I slutet av Juli begav jag mig iväg på ett 10 dagars tyst meditationsläger i Ödeshög. Jag hade väldigt få förkunskaper och hade inte heller läst på om hur just denna meditationstekniken var. När jag anmälde mig var det mer, ”skall jag börja meditera och lära mig det så är det lika bra att gå all in”. Så som jag brukar göra helt enkelt. Prova ordentligt.
Min förväntan inför lägret funderade jag såklart på mer och mer när det började närma sig. Jag kom fram till att jag hoppades att jag skulle lära mig saker som jag inte visste att jag inte kunde, men som är bra att kunna. Precis som den där inlärningstrappan där man på första steget är omedvetet inkompetent, sen är man medvetet inkompetent, sen medvetet kompetent och till sist omedvetet kompetent. På sista steget är den en så naturlig del av en att man inte tänker på att man gör det. (Som att man tex. växlar när man gasar upp eller bromsar med bilen efter några år som bilförare).
Så mitt mål var helt enkelt att gå från omedvetet inkompetent till medvetet inkompetent och kanske i bästa fall på några sätt medvetet kompetent. Om detta var en teknik som kunde hjälpa mig eller om den kunde ge mig något, det visste jag inte. Men jag var fast beslutsam att prova.
Jag trodde att jag hade kunnat föreställa mig hur jobbigt det skulle vara att sitta still och meditera totalt 12 timmar per dag, att vara tyst i 10 dagar och att gå upp kl. 04:00 varje dag. Men det var jobbigare, mycket jobbigare. Inte att vara tyst i 10 dagar och inte att gå upp kl.04. Det jobbigaste var att hitta motivation att sitta och meditera så länge varje dag och att bestämma sig för att försöka sitta still och ignorera de obehagliga förnimmelser som uppkom av det. Det var verkligen hårt arbete att orka fokusera. Att inte sväva iväg i tanken. Många gånger tänkte jag att jag undrar vad jag har gett mig in på, borde jag inte åka hem… Men jag är ingen person som ger upp, det är inte synonymt med mig… Så jag fullföljde och det är jag jätteglad för att jag gjorde. För det gav mig verkligen häftiga upplevelser som öppnade en dörr. Nu vet jag vad jag kan åstadkomma helt själv, genom att fokusera, skärpa sinnet och bestämma själv vad jag låter påverka mig eller inte. Det är precis det som står i många av de böcker jag har läst, bland annat Robin Sharmas böcker om sin munk. Men det var en enorm skillnad här, för nu fick jag tvinga mig själv till att inte bara förstå och tycka att det är vettigt intellektuellt utan också uppleva det rent fysiskt. Det hjälpte iallafall mig att förankra det på ett sätt som inte går genom att bara läsa böcker.
Min tanke flera gånger var att alla borde prova detta! Alla människor kan nog få ut något av det. Jag tänket också flera gånger att det är helt galet att vi inte har det här i skolan! Starta dagen varje morgon med att i 10 min fokusera på andningen, sitta stilla och lyssna på sin egen kropp.
Om du tänker åka så är mina tips:
1. Läs på innan så du vet vad det handlar om
2. Bestäm dig
