Kategoriarkiv: föräldraskap

En söndag med studier

En av de sakerna som var skönast med att börja jobba var att jag inte behövde känna det ständiga dåliga samvetet över mina studier. Jag kände när jag studerade att jag alltid kunde plugga lite till, att jag alltid kunde göra några uppgifter till. Fritid var väldigt flytande och blev en del i pluggandet så ibland kändes det som att jag inte hade någon fritid.

Jag har under mitt arbetsliv haft perioder när jag har studerat. När jag jobbade på Strängbetong tex så passade jag på att läsa Företagsekonomi vid sidan om på kvällar och helger då jag insåg att detta ville jag kunna bättre. Men efter det och efter hus och barn har jag inte ägnat mig åt såna saker mer. Utan fokuserat på jobbet när jag jobbar och försökt att vara ledig när jag har stämplat ut.

Nu går jag en väldigt rolig utbildning på jobbet. En internationell utbildning som vi är ganska få förunnat att få chansen att gå på företaget. Den är väldigt bra. Dock så kräver de att man läser en hel del mellan träffarna och att man gör online utbildningar. V.11 skall jag till Ryssland och då kommer det vara ekonomi på agendan hela veckan. Inför detta tillfälle så skall vi läsa boken ”How to read a financial report” och göra en omfattande e-learning. Samt läsa delar ut två andra böcker… Det är väldigt intressant och roligt. Bara det att tiden känns väldigt begränsad.

Men jag tror att vi har hittat ett sätt som fungerar för oss här hemma iaf. Min kära man pluggar också vid sidan av jobbet nu. En distanskurs om Lean. Det kräver endel tid av honom också. Så denna helgen har varit uppdelad. Nu på förmiddagen är han ute med barnen och geocachar medans jag får plugga. I eftermiddag skall jag umgås med skruttarna medans mannen gör sin tenta. Ja, alla sätt är bra om de passar er. Framgångsfaktorn i detta är att vi planerar. (Kanske kommer lean-tavlan upp snart! Det är ett fantastiskt verktyg.)

Men nu skall jag pausa en stund med boken ”Kan jag så kan du” Författaren lovade att det skulle vara en sträckläsningsbok. Det hade det nog varit om jag hade haft möjligheten att sträckläsa saker.

Tar lite tid dock med min ”How to read a financial report” Jag är lite ovan vid alla ekonomiska termer på engelska så Google översätt är en bra vän. Sidan ni ser på bilden är magisk! Den visar alla kopplingar mellan resultaträkning, balansrapport, och kassaflödesrapport. Sen förklarar boken mer i detalj kopplingarna i varje kapitel. Riktigt bra och lätt att förstå!

Vilka gåvor vill vi ge våra barn?

Jag funderar ofta på vad vi ger för gåvor till våra barn. Medvetet och omedvetet. Hur mycket ”sabbar” jag dem tänker jag ibland? Inte så mycket hoppas jag. Tycker det är så svårt att veta vad som är bästa receptet på olika situationer i vardagen som jag som förälder ställs inför. Jag vill ju ge dem gåvor som gör att de blir trygga personer med hög självkänsla. Jag vill ge dem gåvor som gör att de vet vad rätt och fel är, att de växer upp till individer med en inre kompass som leder dem rätt och med en vetskap att de alltid är älskade precis som de är. Oavsett vilka handlingar de tar sig för.

Ta det här med att spara barnbidraget till barnen när de blir vuxna. Jag säger inte att det inte är bra. Men ärligt talat så vet jag inte om jag tycker att det är så himla viktigt. Självklart är det bra att barnen har ett litet startkapital när de skall flytta in i sin första egna bostad. Men ärligt talat så är jag väldigt kluven här. Om du har det väldigt knapert hemma och står mellan att spara barnbidraget till barnen istället för att under barnen uppväxt ge dem lite upplevelser och guldkant på vardagen så tror jag på att göra det sistnämnda. Vad kommer de minnas när de blir stora? Den där speciella utflykten eller att de fick pengar insatta på ett sparkonto för att använda om 20 år?

Vi hade det ganska knapert när jag var liten, jag minns det. Men jag minns också hur speciellt det var när vi faktiskt kunde hitta på något. När mamma tog med mig på kafé, när vi festade till det och åt något extra gott till middag eller hur speciellt det var när vi på ett lov satte oss i bilen och åkte till badhuset i Borås för att ha en heldag på badhuset som avslutades med ett besök på McDonalds!

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Mer än att jag tycker inte att vi föräldrar skall skuldbelägga oss för att vi inte är perfekta eller kan ge precis att det vi vill till våra barn. När det väl kommer till det viktiga så tror jag att det allra viktigaste och finaste gåvor vi kan ge till våra barn. Det är de som är helt gratis.

Intervju i några av skånes dagstidningar

I helgen publicerades en intervju i några av skånes dagstidningar. Det var ett ganska personlig reportage om hur min resa tills idag har varit. Vad jag tycker är viktigt och mina drivkrafter. Samt lite om familj och jobb.

Bild lånad från artikeln i Sydsvenskan

Ni hittar artiklarna här:

Sydsvenskan. (Glöm inte att kolla bildspelet och håll musen över bilderna. 4 bilder på 4 fantastiska personer som inspirerar och lär mig!)

Helsingborgs dagblad

Att vara stolt – ett gästinlägg

Eftersom det är alla hjärtans dag så gör jag ett lite mer personligt inlägg än vad jag brukar men ändå med ett visst professionellt inslag.

Jag är stolt över vad Cecilia har åstadkommit och den resa hon har gjort. Att från en studieovan bakgrund bryta mönstret och studera, engagera sig i Studentkåren, ta ansvar för ett nytt Kårhus, bli VD för Kårhusbolaget, ta examen som maskiningenjör. För att sedan lämna Halmstad och börja som konstruktör på Strängbetong, produktionsledare på Carlsberg och för sedan bli Platschef på Ramlösa. Hon hinner även under denna tid skaffa två underbara barn, bli utsedd till Årets Unga chef, Supertalang enligt Veckans affärer, en av tre finalister till utmärkelsen Årets Helsingborgare, listad som en av Framtidens kvinnliga ledare m.m. För att sedan föreläsa, ställa upp på välgörenhetsarrangemang, diverse tidningsartiklar, TV4 morgonsoffa m.m.

Tycker inte det är konstigt att jag då är stolt över Cecilia och vad hon har åstadkommit, detta har hon åstadkommit samtidigt som hon även har haft tid för att ställa upp för vänner, hennes familj, mig och barnen. Men mest stolt är jag för att hon kunnat göra allt detta utan att offra sina värderingar såsom ärlighet, omtanke, alla kan bidra, tydlighet och sin integritet.

Till min älskling !

Veckans groda: Jens Spendrup

Anledningen till att det inte finns fler kvinnor i styrelserna idag är att det inte finns tillräckligt med kompetenta kvinnor enligt Jens Spendrup. När jag lyssnar på intervjun så säger Jens Spendrup att de kvinnor som är tillräckligt kompetenta redan idag sitter i bolagsstyrelser. Då får han följdfrågan om anledningen till att det inte finns fler kvinnor i styrelserna beror på att det inte finns fler kompetenta kvinnor att tillgå. Mr Spendrups svar på den frågan är Ja!

Det är helt fantastiskt underhållande tycker jag. Frågan är om det var en groda som hoppade ut som inte borde kommit ut. För så kan de ju vara. Det händer oss alla någon gång. Vissa grodor är mer opassande än andra. Eller är det så att Mr Spendrup, ordförande för Svenskt näringsliv och en inflytelserik person faktiskt tycker precis som han uttryckte sig… Om det är så, då börjar det bli lite jobbigt.

Pratade med en kollega på väg hem från ett möte i Stockholm i veckan och han frågade om jag har uppfattat det som ett hinder att jag är kvinna och chef i en ganska mansdominerad organisation som Supply chain kan vara. Svarade ärligt och spontant att jag inte alls har upplevt att det skulle vara något negativt. Snarare tvärt om, jag har upplevt att jag sticker ut och att det är positivt. Jag fick ju faktiskt mitt nuvarande jobb när jag var gravid i 5:e månaden. Inte en enda gång upplevde jag att mina chefer såg det som ett problem. Snarare tvärt om. Fick höra när jag frågade om saken att vi ser det såklart som positivt att du skall bli förälder, det kommer du ha nytta av i ditt jobb också, det får en att utvecklas som person att bli förälder och vara föräldraledig. De sa också att de tyckte att jag passade för tjänsten och de tänkte långsiktigt. En graviditet och föräldraledighet, det är en kort del som du lär dig massor på i ett långt yrkesliv.

Ja, idag är jag glad att jag har valt att jobba hos dryckestillverkaren Carlsberg Sverige och inte hos dryckestillverkaren Spendrups….

Att lära sig läsa!

Vilken milstolpe det är! Att lära sig läsa. Idag var dagen då William passerade den milstolpen! Han hade en liten liten handskriven bok med 2-4 bokstavsord på varje sida. Han läste, stavade sig igenom bokstäverna och satte ihop dem till ett ord! Alla ni föräldrar känner igen er i stoltheten och glädjen i att se sitt barn bemästra konsten att läsa eller att bemästra en annan milstolpe i livet. Det var helt otroligt. Tror faktiskt det kändes större än när han tog sina första steg. Nu kommer så mycket av världen att ligga framför honom.

Så fort det har gått sen den 5 oktober 2008 till nu. Så mycket som har hänt. Samtidigt som känslan är att det har gått så fort, så känns det samtidigt som att jag har varit förälder i en evighet. Kan nästan inte komma ihåg hur det var innan skruttarna kom. Ja, ja, snart sitter jag väl i min gungstol och tittar ut genom fönstret och funderar på vart åren tog vägen…

Pytteliten skrutt som gillade att bada

Lite större skrutt som kan hoppa på studsmatta

Stor skrutt som kan läsa!

Vuxentid

Ibland är det viktigt med vuxentid. När jobbet tar mycket dit och energi, när du är mitt uppe i småbarnstiden. Helt underbar men också intensiv. När fick du egentligen tid att avsluta en mening med in käresta, när kunde ni sitta ner och ta ett glas vin till middagen och prata ostört i timmar, när kunde ni gå och sova middag mitt på dagen i flera timmar? Var det så länge sedan att du inte kommer ihåg det? Då är det nog dags för lite vuxentid. Ta bara tag i det! Antingen kan ni ju hitta på något att fira, eller bara åka. Vi insåg för ett tag sen att vi firar 10 år med varandra. (Enligt vissa kollegor på min mans kära jobb är det knasigt att fira såna saker. Jag tycker det är knasigt att inte ta tillvara på alla saker du kan för att fira och sätta lite guldkant på tillvaron) Sagt och gjort. Min kära man tog tag i saken och bokade ett väldigt trevligt hotell utanför Köpenhamn i två hela nätter! Vi tog tåget dit, åkte Metro till Hotellet i Bella center. På hotellet ingick det kollektivtrafikskort in till Köpenhamn 2 dagar, förstklassigt gym och spa! Dessutom fick vi rum på 22:a våningen så utsikten var kanon.

Det var helt underbart! Att kunna avnjuta varje måltid lääänge, prata, dricka vin och äta god mat. Vi kunde ligga i de varma vilstolarna på spaaet och bara prata och njuta av lugnet, vi kunde sitta i den varma poolen och mysa, jag kunde smyga upp tidigt på morgonen och gymma en stund och sen krypa ner hos min sovande man igen. Ja, det har varit en helt fantastisk helg. Känner mig nyladdad och fylld av energi.

Bild på hotellet. Enda bilden av helgen. Ber om ursäkt. Det fanns massa fina saker att ta bilder på. Men det var ju faktiskt inte vitsen med hotellet. Jag har helt enkelt bara haft ögonen på min kära man.

Vad triggar kreativitet?

Idag så lekte jag och barnen med lego innan läggdags. Under jullovet fick jag ett infall att sortera och organisera deras lekrum och det slutade med nya hyllor, uppmärkning och organisering av legot då de hade så mycket att det inte gick att hitta något. Jag har fått endel kritik för att jag utsätter barnen för sån struktur. Men när vi satt där och lekte så funderade jag på vad det är som stimulerar kreativitetet egentligen. För de hade jätteroligt där vid legot och de kunde bygga sina kreationer direkt utan att tröttna på att inte hitta bitarna de ville ha.

Jag är ju definitivt präglad och övertygad om att kreativitet inte hämmas av strukturerade processer och ordning och reda. För mig handlar det om att ha ett fönster för kreativitet när det skall göras, sen gå över i utförande när beslut är fattat. Inte att flacka mellan de två lägena och vara otydlig i besluten. Då tror jag att både kreativiten och genomförandet blir lidande.

Men jag bestämde mig för att sätta mig och googla lite på det där med kreativitet och jag hittade en artikel som var intressant och där de gav tre tips på övningar i att stärka sin kreativitet. Här kommer de tre övningarna om du vill prova.

1. Den observanta utmaningen

(Tränar din förmåga att tänka kritiskt)
Gör så här: I mediebruset serveras vi flera »sanningar« som ofta verkar så allmänt förekommande att vi knappast reflekterar över dem.
Denna utmaning går ut på att dels välja och identifiera en sådan vedertagen sanning och sedan att källkritiskt analysera om det faktiskt stämmer.

2. Den medmänskliga utmaningen

(Tränar din förmåga att göra goda gärningar utan att få belöning)
Gör så här: Det är inte bara kreativitet som sprider positiva ringar på vattenytan. Goda gärningar gungar snällt med på vågorna.
Välj en dag då du ska göra åtminstone en god handling. Det måste vara anonymt och kravlöst. Exempelvis kan du hjälpa en person över gatan, ge blod, plocka upp skräp eller betala någons parkeringsavgift.

3. Worst case-scenario-utmaningen

(Tränar dig att sätta saker i perspektiv)
Gör så här: Vad är det värsta som skulle hända dig? Tänk på det en kvart om dagen under en vecka. Låt dina fantasier få fritt spelrum. Det händer ju inte, men klarar du av att tänka på det? Den här utmaningen fungerar bra som en ventil för den stress som man lätt upplever i samband med ansvar och ledarskap.

Tipsen kommer från boken ”Kreativa utmaningar”

Att jobba mycket

Jag får ofta frågan från olika håll varför jag jobbar mycket. Så mycket tycker jag iof inte att det är. Visst, om jag slår ut det så har nog mer arbetstid än 8 timmar per dag. Men det är faktiskt helt och hållet mitt eget beslut. Svaret på frågan är att jag tycker att det är roligt och inspirerande! Det i säg behöver inte bara vara bra. När saker är roliga och inspirerande så är det såklart lätt att faktiskt göra mycket mer än jag borde ändå. Även om det är roligt. Då är det bra att ha familj. De gör att jag vill komma hem. Jag känner väldigt tydligt när det har gått en period då jag har träffat familjen lite för lite. Att ha familjen som drar är den bästa morot jag kan ha för att ta mig hem och längta hem.

Varför det är så roligt på jobbet är till allra största del två anledningar. Jag har fantastiskt bra arbetskamrater. Varje dag jag träffar dem så skrattar vi av någon anledning. Det är väldigt skönt och befriande att ha arbetskamrater som du kan anförtro dig åt, som ger dig feedback och som du kan ha roligt med. Det är både inspirerande på jobbet, utvecklande för dig på jobbet och för dig som person. Helt enkelt en av de viktigaste anledningarna till att det är roligt. Det i kombination med att jag kan vara med och till viss del påverka vad och hur vi jobbar gör att det är ett fantastiskt bra jobb ändå.

Upp till detta så är jag otroligt tacksam att jag har en man som är klok, stöttande, utvecklande, ger mycket feedback, orkar lyssna, vet precis hur det är och som skäller på mig och säger till mig när jag jobbar för mycket.

Men, på kvällen när barnen skall lägga sig och vi har tagit på pjamas, gått på toa, borstat tänderna, läst bok och ligger och myser en stund så pratar vi om vad det bästa har varit den dagen. De säger först, ibland får jag lirka ur dem vad det bästa har varit. Sen frågar de tillbaka, mitt svar är nästan alltid det samma och det är 100% sant. Det bästa är när vi kan börja dagen med lite mys efter påklädningen och det bästa för mig är när vi kan avsluta dagen med lite mys efter middag och lek hemma. De säger också mys efter alla andra saker som har varit bäst för dem, kanske lite pliktskyldigt, men nog också för att de uppskattar det väldigt mycket precis som jag.

Saker jag inte skulle göra som förälder…

Jag minns vissa saker väldigt tydligt från min barndom. Bland annat såna saker som jag tyckte mina föräldrar var löjliga och jobbiga med. Tex så sa alltid pappa att han önskade sig snälla barn när jag frågade vad han önskade sig till jul eller till sin födelsedag. Det tyckte jag var ett löjligt svar som jag minsann inte tänkte säga till mina barn när jag skulle ha barn. Nu har jag kommit på mig med att säga precis den saken flera gånger som förälder…

Min mamma tjatade alltid på oss att vi skulle städa upp efter oss, att vi inte fick leka var som helst och att vi minsann hade våra rum som vi kunde leka på. Men det var ju inte lika kul. Det var tusen gånger roligare att leka i garderoberna, i trapporna, i vardagsrummet, på vinden. Ja, i alla utrymme som var lite spännande och förbjudna. Nu har vi en massa såna vrår här i huset som barnen älskar att vara och leka i. Här har jag faktiskt lyckats hålla mig och bita mig i tungan och låta dem hållas när de leker i ”kryp-in” utrymmen. De har ju roligt då och jag har lite lugn och ro för att göra ”måste saker” en stund. Att jag sen hittar tre meter långa gummibandssnören, gosedjur, legobilar och Ramlösa flaskor på de mest konstiga ställen, ja sånt får jag väl helt enkelt ta. Men när de börjar med större ”hälla ut en stor låda med småsaker” så kommer jag direkt med ”Kom ihåg att ni måste plocka upp efter er när ni har lekt klart.”

Ytterligare en sak jag tyckte var jobbig var när vi hade fått på oss finkläder och skulle iväg på något. Då skulle vi helt plötsligt bli fotograferade! Jag förstod aldrig vitsen med det och nu i efterhand ser jag mest väldigt trumpen ut på alla de korten… Men, men. Det hade jag glömt idag! Så när barnen var badade och klädda för att gå på opera som vi fått i julklapp så kom jag fram med kameran och sa till dem, ”Kan ni ställa er jämte varandra så jag får ta ett kort”

Det är väl bara att erkänna. Äpplet faller inte så långt från träder. Jobbar du inte aktivt med att bryta mönster från din barndom så är det nog väldigt lätt att du går i dina föräldrars fotspår. I många fall är det säkert bra. Men det finns nog vissa saker vi alla vill skruva på lite. Antar att det är ett steg på vägen att jag kommer på mig själv ibland… Missförstå mig rätt nu. Jag har absolut inget att klaga på, det är bara det att vissa saker tyckte jag var så störigt och jag tänkte att jag aaaaldrig minsann skulle säga så till mina barn… Jojo…

”Kan ni stå jämte varandra?” ”Nej, vi räcker ut tungan istället!”

”Eller så gör vi olika poser om vi inte får räcka ut tungan!”

”Ok, nu står vi fint! Ta ett kort då, tungan är bara ute lite lite.”

Nya dealen, när mamman har lärt sig att inte ta kort i motljus så skall ungarna posera lite som de vill och lite som mamman vill. Alltså ligger det i mammans händer nu att hantera kameran först. Hur svårt kan det vara tänker ni. Jättesvårt!