Eftersom det är alla hjärtans dag så gör jag ett lite mer personligt inlägg än vad jag brukar men ändå med ett visst professionellt inslag.
Jag är stolt över vad Cecilia har åstadkommit och den resa hon har gjort. Att från en studieovan bakgrund bryta mönstret och studera, engagera sig i Studentkåren, ta ansvar för ett nytt Kårhus, bli VD för Kårhusbolaget, ta examen som maskiningenjör. För att sedan lämna Halmstad och börja som konstruktör på Strängbetong, produktionsledare på Carlsberg och för sedan bli Platschef på Ramlösa. Hon hinner även under denna tid skaffa två underbara barn, bli utsedd till Årets Unga chef, Supertalang enligt Veckans affärer, en av tre finalister till utmärkelsen Årets Helsingborgare, listad som en av Framtidens kvinnliga ledare m.m. För att sedan föreläsa, ställa upp på välgörenhetsarrangemang, diverse tidningsartiklar, TV4 morgonsoffa m.m.
Tycker inte det är konstigt att jag då är stolt över Cecilia och vad hon har åstadkommit, detta har hon åstadkommit samtidigt som hon även har haft tid för att ställa upp för vänner, hennes familj, mig och barnen. Men mest stolt är jag för att hon kunnat göra allt detta utan att offra sina värderingar såsom ärlighet, omtanke, alla kan bidra, tydlighet och sin integritet.
Till min älskling !
