Etikettarkiv: Barnuppfostran

Bokrecension – Med känsla för barns självkänsla

Ni får ursäkta för att det blir många bokrecensioner nu. Men jag har råkat trilla över en massa bar böcker i min ljudbok på rad som jag känner att jag vill dela med mig av. Här kommer en av dem, det kommer snart komma recensioner på två böcker som sammanfattar massa intressanta forskningsrapporter på ett enkelt sätt och en sann berättelse om en helt fantastisk människa.

Här kommer en recension på boken ”Med känsla för barns självkänsla” skriven av  Petra Krantz Lindgren.

Boken handlar om barns självkänsla och om vuxnas ledarskap. Så står det på nätet när du läser om boken. Jag tycker att det Petra bjuder på inte alls stannar vid kommunikation mellan barn och föräldrar. Mycket av det hon skriver tycker jag kan användas i kommunikation mellan de flesta.

Dock så är det några uttalande och åsikter som jag undrar vad hon har för belägg för. Om det finns någon forskning bakom eller om det är hennes privata åsikter. Tex så skriver hon att om man säger till ett barn som lär sig cykla och säger att hon är duktig som har lärt sig cykla så känner barnet sig automatiskt illa till mods och känner att hon inte duger om hon skulle råka köra i diket. Hur vet Petra att det är så tänker jag? Om man ger ett barn en positiv bedömning, bedömer hon sig då automatiskt negativt vid ett annat beteende i en annan situation? Här tänker jag på Viola som precis har lärt sig cykla. Hon är mäkta stolt över det och jag som har för vana att ibland säga ”vad duktig du är” har berömt henne på detta sätt när hon cyklar. I helgen hade hon kört omkull, hon hade inte lyckats hålla sig upprätt i en nerförsbacke. Hennes kommentar på detta var att ”Mamma, nästa gång jag kör i en nerförsbacke så skall jag komma ihåg att bromsa” Mitt svar var att det är absolut en bra idé samt att det är så när man lär sig nya saker, ibland trillar man, men du blir bättre och bättre ju mer du övar. Var detta negativt för mitt barns självkänsla? Jag vet ju såklart inte, men jag kunde inte se några alls tecken på det.

Men väldigt mycket av det hon skriver tycker jag var riktigt bra och tänkvärt. Dessutom så uppmanar hon läsaren i början av boken att just ta till sig det som känns bra och rätt och lägga det man vill till sina andra verktyg du har i ditt föräldraskap. Hon poängterar dessutom att hon inte alltid lever som hon lär och att det är väldigt svårt att tänka rationellt och logiskt i vissa situationer när det brinner till. Så är det ju.

Jag uppfattar inte alls att boken skuldbelägger som jag ibland har känt när jag har läst andra böcker om barnuppfostran. Jag uppfattar att Petra vill hjälpa till genom att belysa situationer och händelser på ett sätt som hon anser gynnar barnets väg mot en bra självkänsla och trygg individ.

Helt klart läsvärd om du inte försöker kopiera allt utan tar till dig det som du tycker passar dig och dina barn.

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

 

Vilka gåvor vill vi ge våra barn?

Jag funderar ofta på vad vi ger för gåvor till våra barn. Medvetet och omedvetet. Hur mycket ”sabbar” jag dem tänker jag ibland? Inte så mycket hoppas jag. Tycker det är så svårt att veta vad som är bästa receptet på olika situationer i vardagen som jag som förälder ställs inför. Jag vill ju ge dem gåvor som gör att de blir trygga personer med hög självkänsla. Jag vill ge dem gåvor som gör att de vet vad rätt och fel är, att de växer upp till individer med en inre kompass som leder dem rätt och med en vetskap att de alltid är älskade precis som de är. Oavsett vilka handlingar de tar sig för.

Ta det här med att spara barnbidraget till barnen när de blir vuxna. Jag säger inte att det inte är bra. Men ärligt talat så vet jag inte om jag tycker att det är så himla viktigt. Självklart är det bra att barnen har ett litet startkapital när de skall flytta in i sin första egna bostad. Men ärligt talat så är jag väldigt kluven här. Om du har det väldigt knapert hemma och står mellan att spara barnbidraget till barnen istället för att under barnen uppväxt ge dem lite upplevelser och guldkant på vardagen så tror jag på att göra det sistnämnda. Vad kommer de minnas när de blir stora? Den där speciella utflykten eller att de fick pengar insatta på ett sparkonto för att använda om 20 år?

Vi hade det ganska knapert när jag var liten, jag minns det. Men jag minns också hur speciellt det var när vi faktiskt kunde hitta på något. När mamma tog med mig på kafé, när vi festade till det och åt något extra gott till middag eller hur speciellt det var när vi på ett lov satte oss i bilen och åkte till badhuset i Borås för att ha en heldag på badhuset som avslutades med ett besök på McDonalds!

Vet inte riktigt vart jag vill komma med det här inlägget. Mer än att jag tycker inte att vi föräldrar skall skuldbelägga oss för att vi inte är perfekta eller kan ge precis att det vi vill till våra barn. När det väl kommer till det viktiga så tror jag att det allra viktigaste och finaste gåvor vi kan ge till våra barn. Det är de som är helt gratis.