Igår var det sponsorträff för Ramlösa Södras sponsorer på Wallmans i Helsingborg.
Carlsberg Sverige genom varumärket Ramlösa är stora sponsorer till Ramlösa Södra. Det som gör denna klubb speciell är att de välkomnar alla! De har ungdomsfotboll, A-lag och en IFA sektion (Idrott för alla). Hit är handikappade barn och ungdomar välkomna och det är inte bara fotboll som står på meny, även innebandy och bowling. Ungdomarna gör en fantastisk insats för sin klubb och de har en otrolig gemenskap. De otroliga ideella själarna som jobbar i föreningen ger förutsättningar för att ge ungdomarna och barnen en starkare självkänsla, tillhörighet och de får känna sig behövda. Det var bara några av sakerna som pratades om på scen igår tillsammans med god mat och underhållning.
Jag hörde på ett radioprogram i helgen där gästen hade en teori om att alla föds med obegränsad potential! Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter så nu lyckas jag inte googla fram honom och fördjupa mig. Men det spelar kanske ingen roll för jag håller helt med om det!
Vi bor i ett fantastiskt land! Alla har möjlighet att vidareutbilda sig, alla har rätt till gratis sjukvård, tandvård mm. Det finns ett socialt skyddsnät som gör att det är ok att prova sina vingar. Vill du och kämpar så kan du testa din potential utan att riskera att förlora allt. Ok, jag är medveten om att livet inte är rättvist och vissa föds med tex dåliga uppväxtförhållande och handikapp. Så nej, självklart är inte livet rättvist, vissa måste kämpa betydligt mer. Men det finns alla möjligheter i Sverige för alla att faktiskt göra det du vill! Ta Jonas Helgesson tex, författaren och föreläsaren med en CP-skada. Hans berättelse är underbar! Han gav inte upp, han gav sig fan på att följa sin dröm och så gjorde han det!
Det är helt fantastiskt, vårt samhälle och det skyddsnätet som finns. Jag vill absolut inte ändra på det. Men jag vill ändra på mentaliteten och drivkraften hos individen! Jag ser och hör dagligen exempel på personer som tycker att det är någon annans ansvar att göra dem lyckliga, engagerade, motiverade mm. Det är inte så! Det är varje individs ansvar att ta tag i sitt eget liv och göra det du blir lycklig av!
Tänk om alla trodde på att de är födda med obegränsad potential, vad fantastiskt det skulle vara. Alla skulle inse sitt eget värde, ingen skulle nöja sig med att gå till jobbet dag ut och dag in och inte vara lycklig av det, ingen skulle gå och tycka synd om sig själv för att alla är så dumma och ingen förstår dem, alla skulle peppa sina barn och förklara för dem att om de jobbar hårt, verkligen kämpar och brinner för något så kommer de att lyckas med sina drömmar.
En klok person sa till mig en gång att skillnad mellan drömmar och mål är att mål är tidsatta och uppdelade i delmål. Mer om detta någon annan dag.
Se tidigare inlägg om Härskartekniker. Efter mycket funderingar och tankar kring detta känner jag lite mer distans och att jag kan tänka rationellt. Min första reaktion var att ringa och konfrontera vederbörande. Men iom att det var förlöjligad och osynlig jag kände mig så insåg jag att det skulle troligen inte ge någon effekt utan bara förstärka den andra personen.
En grupp doktorander på Stockholms universitet har enligt Wikipedia definierat fem motstrategier:
Taga plats
Ifrågasättande
Korten på bordet
Bryta mönstret
Intellektualisera
Så jag funderade på om jag kan använda ovan. Jag bestämde mig iaf för att inte sjunka till samma nivå så jag fokuserar på att att låtsas som ingenting och agera professionellt. Mitt fokus ligger nu på att uppföra mig korrekt, sakligt och försöka spela det politiska spelet rätt så att jag helt enkelt får de allierade jag behöver. Dessutom försöker jag påminna mig själv om punkterna ovan och göra det som känns ärligt för mig.
Jag har alltid trott på och kommer alltid tro på att behandla andra som jag själv vill bli behandlad. Dock så är en mindre bra egenskap jag har att jag är väldigt långsint. Personen är inte längre på min ”jag litar på dig och vill hjälpa dig” lista, den är på ”jag är sviken av dig så jag skiter i dig” listan.
Jag säger ofta att vi kan lära oss hur mycket som helst av barnen. Idag fick jag ännu ett bevis på det. William har gjort en födelsedagspresent till mig. När jag frågade vad det var sa han att jag kunde välja, det är ett flygplan, en rymdraket eller en svävande sak, dessutom är det ett halsband!
Vi har ju alla varit barn. När förlorade vi förmågan att tänka utanför boxen och bara låta fantasin flöda? När började vi begränsa oss och uppföra oss som vi förväntas göra? Det är synd att det är så! Jag är övertygad om att så mycket kreativitet som går förlorad gör också att vi har en otrolig kapacitet som inte används inom våra företag. Visst finns det individer som inte låter sig styras av ramar, drivna entreprenörer som inte ser några begränsningar. Men de flesta av oss har lite fler ramar.
Tack vare detta är jag helt övertygad om att ju mer mångfald i alla organisationer desto bättre! Inte bara jämlikhet, det är en aspekt, men ser man det utifrån manligt och kvinnligt blir det bara tvådimensionellt. Tänkt helheten! Tänk kön, ålder, ursprungsland, landsdel, utbildning, erfarenhet! Allt! Då kan du få en dynamisk arbetsgrupp med olika erfarenheter och åsikter. Är gruppen sen öppen och tolerant för alla infallsvinklar så att individerna känner att de kan göra sin röster hörda och får respekt för sina åsikter samt att övriga influeras av sina kollegor. Då kan det ju bli riktigt bra!
Följer du dina drömmar? Tar du vara på livet? Lever du som att varje dag är den sista? Bör man leva så?
Jag tycker, Ja, Ja, Nej, Nej.
Ivan Turinas tragiska bortgång i veckan fick mig att tänka till. Jag tänker ganska ofta på dessa frågor ändå. Men när något så tragiskt händer är det lätt att stanna upp och reflektera. Tänk om det var någon jag kände, tänk om det var jag? Det verkar ju kunna drabba vem som helst. Så ur det perspektivet kanske man skall leva som att varje dag är den sista? Men jag tror inte på att man då fattar bra beslut för en långsiktig hälsa och välbefinnande. Däremot tycker jag att man inte skall ta livet för givet och komma ihåg att vara tacksam för det man har. För visst har vi något vi vill vara tacksamma för?
Det där med att följa sina drömmar, det kräver ett separat inlägg. Det blir en annan dag när det inte är så fint väder! Nu skall jag ta tillvara på denna dagen, njuta och känna otrolig tacksamhet för allt jag har!
Vilken underbar dag! Härliga människor som springer och hejar. Det gör mig stolt att se alla blå tröjor springa förbi!
Viola har förklarat för mig att hon minsann också jobbar på Ramlösa och att det är hennes kompisar på jobbet också! Därför är det självklart att hon är med idag och delar ut dryck!
William ville inte jobba idag, han ville tura med Ulf-Björn. Spännande att åka båt, men han var lite orolig för det innan…
W: – Mamma, vad pratar de för språk i Danmark?
Jag: – De pratar danska, men de förstår svenska
W: – Åhh… Jag kan ju bara prata svenska och engelska!
Jag tänkte att denna blogg också skall handla om ledarskap ur ett föräldraperspektiv och lite om hur det är när båda i familjen hanterar karriär och småbarnslivet.
För mig handlar ledarskap i ett nötskal om en sak ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Detta kan också uttryckas som att du helt enkelt skall vara en bra förebild och leva som du lär. Som förälder tror jag att detta är otroligt viktigt. Vilken förebild är du till dina barn?
Några helt fantastiska personer och föräldrar som jag har fått förmånen att lära känna lite genom mitt jobb är några killar som står bakom stiftelsen ”Jonsters charity”. Grundaren Jone, Jerker, Joel, Johan och ett antal till i deras närhet lägger ner många timmar varje vecka på att ge barn och ungdomar i Helsingborgsregionen en bättre tillvaro. För några år sen var det en golftävling som samlade in pengar till detta ändamål. Nu är det mycket större och golftävlingen är en av många aktiviteter de anordnar året runt.
Idag är det Springtime i Helsingborg, en folkfest som lockar många in till centrum. Ramlösa har förmånen att få vara huvudsponsorer till Jonsters charity och idag kommer vi tillsammans med Filborna arena få äran att springa i blå tröjor med Ramlösas, Jonsters och Filbornas tryck. Samt så kommer finns vi ovanför kärnan och delar ut dryck samt sprider Jonsters budskap.
För inte så länge sedan blev jag väldigt tydligt utsatt för detta. Det har påverkat mig mer än jag trodde och definitivt mer än jag vill. För att kunna hantera detta rationellt och inte gå i ”deras klor” ännu mer genom att reagera som förväntat kände jag att jag måste veta mer om teorierna bakom och vad det egentligen är.
Enligt Wikipedia finns det 5 st härskartekniker: Osynliggörande – Någon tar upp det som någon just sagt som om det vore en egen idé eller tar ordet trots att någon annan just börjat prata.
På ett möte börjar de andra skrapa med stolarna, bläddra i sina papper, viska eller gäspa när någon får ordet Förlöjligande – Att genom ett manipulativt sätt framställa någons argument eller person som löjlig och oviktig. Även att inför gruppen anmärka på någons yttre är ett sätt. Undanhållande av information – Genom att tex. Kollegor låter någon förstå att de haft ett möte där vederbörande borde ha varit med. Eller beslut som skulle fattas vid ett möte har redan fattats tidigare i informella sammanhang, dit inte alla berörda haft tillträde Dubbelbestraffning – Kan tex vara att man är noggrann med sina arbetsuppgifter. Då ser chefen det som om inget blir gjort. Om man snabbar på, får man höra att man slarvar Påförande av skuld och skam – Denna sker ofta i kombination med förlöjligande och dubbelbestraffning. Genom att tex.Trots att man inte informerats om det där mötet, får man höra att man själv borde tagit reda på när det var. Eller, ingen lyssnar på vad man säger under mötet och man känner det som att man uttryckt sig på ett dumt eller otydligt sätt
När jag läste dessa insåg jag att vid tillfällen när jag har känt mig förminskad, förlöjligad, dum, osäker och arg fast jag inte har kunnat sätta fingret på det så är fet något av ovan jag har blivit utsatt för. Jag insåg också att jag har utsatt personer för härskartekniker omedvetet.
Nu när jag är medveten om dem kommer jag absolut tänka mig för mer. Jag inser också nu att det är vid dessa tillfällen jag har känt att någon annat gör ett ”övertramp”. ”Du och jag sorteringen” fungerar inte. (Detta är ett väldigt intressant verktyg jag lärde mig på min kommunikologiutbildning som jag måste berätta mer om senare). Dock så återstår det att jag känner att jag behöver fundera på hur jag skall bemöta detta i framtiden. Det är säkert inte sista gången det händer. Jag återkommer om det.
Henrik Fexeus har skrivit ett antal böcker, jag har läst några av dem. Alla jag har läst är väldigt intressanta. Han tar upp saker som för mig i vissa fall var omedvetet och gör det medvetet för en. Det öppnar upp ögonen och du blir helt plötsligt medveten om varför du reagerar som du gör eller varför du påverkas på ett visst sätt.
Mycket av det man kan läsa om i hans böcker lärde jag mig på kommunikologiutbildningen jag hade förmånen att gå genom jobbet. Det är den absolut bästa utbildning jag har gått. En av lärarna på den utbildningen har även gett ut en bok med förklaring till några av verktygen.
Det finns ett antal olika verktyg att lära sig i ovan ämnen för att anpassa sig till situationer på ett bra sätt, för att få personer i din närhet att känna sig bekväma, våga utvecklas och för att få personer att helt enkelt göra som du vill. I vardagslivet gör vi alla saker som påverkar andra hela tiden. Frågan är bara om du gör det medvetet eller omedvetet…När du har en diskussion med någon i din närhet så blir det ibland bra och ni kanske kommer fram till en lösning som båda accepterar och ibland kanske det inte alls går bra och det skär sig ordentligt. Frågan är vad som du gjorde som gav så olika utgångar.
Självklart är det inte alltid lätt att vara så taktisk och strategiskt när du dessutom blandar in dina känslor om du blir upprörd. Men när du kommer hem och din man står i källaren och stryker era skjortor bara för att han vill. Ja, då är det något som du har gjort som har lyckats i din kommunikologi.
Jätteviktigt skulle jag säga å ena sidan, helt oviktigt å andra sidan. Hur tänker jag här? Kanske helt fel… Men så här resonerar jag:
Jag har när jag var yngre och fortfarande till viss del ett bekräftelsebehov. Jag vill och behöver få bekräftat från min omgivning att jag gör rätt saker. Jag behöver positiv feedback. Detta tror jag att vi alla behöver mer eller mindre och det är ju bra med positiv uppmärksamhet. Men, jag tror att du skall fundera när du känner att du mer styrs av att få bekräftelse än att du styrs av vad du verkligen tror på är rätt för dig.
Låter kanske flummigt. Självklart är det viktigt vad andra tycker om dig. På ett jobb tex. tycker chefen att du gör ett bra jobb och att du tex. får bekräftelse och blir ”känd” inom företaget som en som gör bra ifrån dig har du självklart nytta och får endel gratis när du kan rida på den vågen. Lika dant är det ju om du får ett ryckte eller en stämpel på dig av att vara lat, slarvig el. ngt annat. Då har du ju såklart en uppförbacke för att ändra detta. Det kommer ju påverka fortsatt karriär mm. Så utifrån detta resonemang är det såklart otroligt viktigt vad just andra tycker om dig.
Det jag menar när jag säger att det å andra sidan är helt oviktigt är just att det får inte vara detta bekräftelsebehovet som styr dig. Då tror jag att risken är stor att du tappar bort dig själv och inte gör det du vill, utan det din omgivning vill. I längden tror jag att detta innebär en otrolig risk för ditt eget välmående och att du riskerar att bli sjuk av det i längden.
Så kom ihåg att du i första hand står dig själv närmst.
