Gör du det allra viktigaste utvecklingssamtalet?

De flesta har nog Utvecklingssamtal på sitt jobb. Då chefen och du pratar om dig. Hur trivs du på jobbet, har du nått dina mål, vilka mål skall du ha för nästkommande år, vad behöver du har för utvecklingsplan för att nå nästa års mål och mer långsiktiga mål? Jag tycker det är väldigt bra att ha såna här samtal och jag förbereder mig alltid väl inför dem.

Sen några år tillbaka har jag utvecklingssamtal med mig själv. Jag brukar har det inför mitt Utvecklingssamtal på jobbet. Jag funderar och ibland skriver jag ner hur mina mål har gått sen sist och vad jag skall ha för nya mål. Samt vad jag vill utveckla. Jag tittar då på karriärmål och privata mål. De privata målen är saker som boendeprojekt, fritidsaktiviteter, träning, hälsa, vänner, familj och långsiktiga planer.

En sak till som jag tycker är viktigt är att även fördela tiden på dygnet. Detta gör jag inte strukturerat och tyvärr blir det aldrig som jag tänker. När vi väntade W och Ulf-Björn gick på pappa kurs pratade de där om att tänka ett cirkeldiagram och rita in hur mycket du behöver sova, hur mycket som går till jobb och dig själv. Sen att göra det igen när barnet är fött, hur skall du prioritera om tiden när du inte kan tänka på dig själv på samma sätt längre? Jag tror att det är väldigt viktigt att göra detta av flera anledningar:

* För att inte inse efter många år att du egentligen inte trivs på ditt jobb
* För att få tid som du behöver för dig själv
* För att få tid för den träning du behöver för att må bra och klara vardagen
* För att du inte skall känna dig fången i ditt eget liv och inte veta åt vilket håll du vill gå.

Prova!

Växeln hallå hallå!

Vilken härlig sommardag! Du kanske tror att vi passar på att njuta av sommardagen hemma när vi har lyxen att bo vid havet. Men nej, vi packade in oss i bilen tidigt på morgonen. Jag skulle till jobbet och berätta om Carlsberg, Ramlösas historia, prata om ledarskap och visa Brunnsparken för ett gäng trevliga damer på Varbergs växel.

Det blev en himla härlig dag med en fantastisk tur i parken.

Dagen avslutades i solen hemma hos svärföräldrarna. William ville att jag också skulle bada, men jag avstod. Tror inte det hade blivit vatten kvar i poolen då…

Talar ni olika språk?

En av många intressanta saker som jag lärde mig på utbildningen jag precis har kommit hem ifrån var hur vi egentligen talar med varandra och hur vi framför vårt budskap.

Har du någon gång tänkt: ”Hur svårt kan det vara, varför fattar hen inte vad jag menar?!”

Jag har iaf tänkt det ett flertal gånger i ett flertal olika situationer. Den här veckan gick vi igenom en övning med efterföljande diksussion som gav mig en förklaring till detta fenomen. Troligen inte den enda eller hela sanningen. Men, testet gick ut på att vi fick poängsätta från 1 till 4 vilka påstående vi gillade mest och minst. Resultatet gav poäng i 4 kategorier, Jord, Luft, Vatten och Eld. Kategorierna beskrev vilka personlighetsdrag du har. Givetvis är man lite av allt, men ofta är någon dominerande och någon minst viktig. Det stämde otroligt bra på mig iaf!

Kontentan är att beroende på vilket element som dominerar hos dig påverkar hur du kommunicerar, hur du lyssnar på andra, hur du ger feedback och hur du motiverar andra. Är du tex. Jord vill du gå direkt på saken, vara kortfattad och se personen du pratar med i ögonen. Är du däremot mest vatten så gillar du att få frågan hur det är och prata om känslor mm. Tänker du inte på det som en Jordmänniska så kanske ditt budskap inte går fram.

Väldigt intressant tycker jag! Helt enkelt, är du inte medveten om att du bör anpassa dig efter den omgivning du är i så kan det vara så att ni talar helt olika språk och budskapet går fram lika lite som om modersmålet hade varit Svenska och Kinesiska…

Kvantitet eller kvalitet?

Ja, allra helst kvalitet och kvantitet?

Iaf så blir det inget inlägg från mig idag om något ledarskapstema. Utbildningen som jag går, Accelerated Leadership Development Program som min kära man berättade om i tidigare inlägg är så bra! Jag har fått så många nya tankar och funderingar, böcker att läsa och texter att analysera! Men just nu snurrar allt runt i huvudet i ett enda virrvarv så det är inte en chans att jag kan formulera något klokt ikväll. Det får helt enkelt vänta till helgen, då skall jag sätta mig ner och skriva ner tankar och reflektioner och framtida inlägg. (Jag lägger dem på hög så jag kan ta fram dem när jag har idébrist! Bra va….)

Nu skall jag sova på intrycken och ägna morgondagen åt att fortsätta suga åt mig erfarenheter, lärdomar, teorier och fortsätta tala med alla mina trevliga Carlsberg kollegor som jag inte kände alls för några dagar sen.

Att leva som du lär

Jag pratar ofta om att det är viktigt att leva som du lär. Vara en förebild genom att föregå med gott exempel. Jag säger när jag får frågan om hur jag lyckas i ledarskapet och vad som är bra ledarskap att det är egentligen inte svårare än att ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”

Jag försöker verkligen leva efter dessa deviser. Jag försöker verkligen att vara en bra förebild och att stå för mina värderingar i alla lägen. Men som alla har även jag en dubbelmoral. Det går bara inte att alltid vara så j-kla korrekt! Eller kan du det?

Jag trillar iaf dit då och då. Det jag försöker göra då är att fundera på varför det blev som det blev, fundera på vad jag skulle velat göra annorlunda och fundera hur jag skall göra nästa gång jag hamnar i en sån situation. Ibland kommer jag fram till att jag får leva med min dubbelmoral… När det kommer till matinköp tex. Hur vet jag att jag gör rätt då? Är det bättre att välja ekologiskt än närproducerat om man inte kan få båda alternativen i samma vara? Hur vet jag att ekologiskt är bra? Är det verkligen så dåligt med kött med tanke på koldioxidutsläppen? Hur är det med alla kontgjorda tillsatser mm som finns i färdigmat, godis, kakor chips mm? Hur bra är de för miljön? Såna frågor ställer jag mig och jag kommer fram till att jag kan absolut inte göra det bästa valet, jag gör det valet som jag helt enkelt tycker känns bäst i magen…

När det kommer till jobbet och ledarskap är det lättare tycker jag. Att följa devisen ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Men idag på min utbildning pratade vi om en intressant sak som vände upp och ner på det resonemanget, eller iaf gav det en ny dimension. Om vi pratar helt olika språk och kommer från helt loka kulturer, kan du då lita på den enkla kompassen ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Ja, detta tänker jag utveckla lite mer imorgon eller på fredag. Får se vad jag hinner nu när dagarna och kvällarna är fulla av utbildning, nätverka, teambilda mm…

Grattis Cecilia till en placering i år igen på listan Framtiden kvinnliga ledare 2013

Eftersom Cecilia är iväg på ALDP (Accelerated Leadership Development Program) i Köpenhamn hela vecka så passar jag på att göra ett inlägg, vilket passar bra i samband med i kväll så utsågs Framtidens kvinnliga ledare 2013 av Ledarna. Ledarna rankar de 75 kvinnor som man anser kommer utgöra framtidens kvinnliga ledare och är i åldersgruppen 20-35 år. Kriterierna är Resultat och uppnådd position, Personliga egenskaper och Potential. Precis som förra året kvalificerade Cecilia till att vara med på listan. Grattis än en gång.

Hela listan

Kriterier med mera

Framtidens kvinnliga ledare 2013

Har du fokus på värdekedjan?

Av någon anledning uppfattas mitt resonemang nedan som kontroversiellt och i intervjuer och på föreläsningar kallas det att jag skall berätta om mitt utmanande ledarskap. Egentligen borde det vara den mest självklara saken i världen.

Jag hävdar att det finns ingen typ av verksamhet som har avlönade personer som inte har som syfte att tjäna pengar. Företag skall självklart göra det, med det gäller även ideella organisationer, kommunala bolag mm. När man säljer en vara eller en tjänst så gäller det att göra det så som kunden vill ha det. Inte för dyrt, inte för överarbetat mm. För att få ett så effektivt flöde som möjligt finns det hur många teorier och verktyg som helst på hur du åstadkommer detta.

När det kommer till ledarskap och ”mjuka” värden så tror jag att den allra viktigaste uppgift du som chef har är att identifiera er värdekedja i ert företag/organisation. Vilka arbetsuppgifter är det som utförs som kunderna direkt är beredda att betala för? Vilka uppgifter är nödvändiga, men inget kunden ser direkt nytta av? Hur kan de nödvändiga arbetsuppgifterna optimeras för att de skall ta så lite tid i anspråk som möjligt? Det finns ingen chef eller supportfunktion i någon organisation som har ett egenvärde, inte ens IT-supporten som i klippet igår… Så befinner du dig i en chefsposition eller jobbar som support, fokusera alltid på att göra arbetet lättare för de som jobbar direkt i värdekedjan. Det är då och bara då som du gör rätt saker.

Jag försöker tänka så här: ”Det jag gör just nu, kommer det hjälpa värdekedjan att bli mer effektiv?” Om ja, fortsätt! Om nej, ”är det jag gör just nu ej värdeskapande men nödvändigt” Om ja, försök att få till en så effektiv process för detta som möjligt så att det tar minimalt med tid. Om nej, SLUTA GENAST!

Kan jag få lite IT support tack!

Imorgon skall jag skriva ett inlägg om vikten av att fokusera på värdekedjan i det företag eller den organisation du verkar inom. När jag sökte inspiration till det inlägget så mindes jag en scen ur Kvarteret Skatan som jag tycker är riktigt rolig! Den säger det mesta kring det inlägg som kommer imorgon.

Tills dess, här kommer länken till klippet. ”IT Support”

En sann förebild!

När jag har fått frågan vem som är min förebild har jag ofta svarat att jag har många och att jag inspireras av många saker från många personer. En person som jag verkligen ser upp till och väldigt glad över att känna och väldigt stolt över att just hon är min syster, det är min äldsta syster Susanne!

Hon är så cool! Hon gör det hon vill med livet, hon har en otrolig drivkraft, hon nöjer sig inte, hon slutar aldrig kämpa, hon är alltid där för att lyssna om man behöver, hon finns till för så många, hon har ett otroligt stort hjärta. Detta är bara några av hennes egenskaper.

Hon bestämde sig efter över 10 år med visstidsanställningar inom vården att läsa vidare. Hon pluggade till Sjuksköterska som ensamstående med två barn. Att klara sig på studiemedel med två barn och hus, det ni! Släng er i väggen Magnus och Patrick i Lyxfällan! Nu pluggar hon vidare inom sitt yrke, igen på heltid. Jag vet inte många som skulle göra det, det är lätt att bli så bekväm. Men inte Sussi, hon har en drivkraft utöver det vanliga. Jag inspireras av den! Hon är ett levande bevis på att vill man så kan man! Inga ursäkter.

Tack Sussi för att jag får vara en del av ditt liv, att jag får vara din syster. Du är bäst!

Märkligt att jag inte alltid vet bäst själv direkt…

Jag gillar verkligen att odla. I förra huset vi hade gjorde jag ett riktigt avancerat och bra växthus. Avancerat i form av att det var väldigt genomtänkt från grunden. Det var utgrävt till frostfritt, gjutet en platta med armeringsjärn i botten, uppmurat med block, armerat i överkant, gångar gjorda med kantsten, plattor på gångarna, självbevattning nergrävd med nergrävd slang till vattenkran där det satt en monterad timer för bevattning 10 min varje kväll. Ja, ni förstår. Genomtänkt helt enkelt…

Nu när vi flyttade till detta huset ville jag ha växthus igen. Men iom att vi är två här hemma med tydlig vilja och tydliga åsikter kom vi snabbt fram till att växthus får inte plats och det är lite väl utsatt här. Så beslutet blev att det får bli pallkragar som jag får odla i.

Jag kom då fram till att jag ville bygga egna (dyra att köpa) och vart jag ville placera dem, på soligaste stället enligt mig. När jag tog upp mina tankar med U så fick jag tydlig feedback på att jag inte borde bygga så och att placeringen inte var bra, för nära huset. Jag gav feedback tillbaka hans idé på byggnationsförslag men höll med om att placeringen nog inte var lämplig.

Jag snackade om mitt projekt på jobbet och fick tips om att köpa pallkragar på blocket alternativ från ett ställe i Skåne som sålde billigt. Jag tog upp detta hemma och U kollade lite på blocket. Han måste ha pratat om det i sin tur på jobbet för en dag kom han hem och sa att han hade fått tips om ett bra ställe att köpa billiga pallkragar på 5 min härifrån! Ja! Men platsen var vi fortfarande oense om… En hel helg när vi var ute och ljöt plintar till vårt framtida staket sa U vart han tyckte att pallkragarna skulle stå, jag kontrade med ett annat ställe med hänvisning till att det var soligare där. Men i takt med att dagen gick insåg jag att U:s ställe var sol på nästan hela dagen. Så… det var lite jobbigt, men det var bara att erkänna att hans ställe var bra.

Så…. för att avsluta om ni fortfarande orkar läsa så vill jag komma till att iom att vi lät beslutet ta tid, inte beslutade allt direkt och bollade olika scenarios blev det ett mycket bättre resultat än om jag hade gjort som min första plan var utan att ta in åsikter från U. När jag tänkte efter så var det även så det gick till när jag byggde växthuset… U gjorde att det blev ett bättre slutresultat. Det är skitjobbigt ibland att få feedback jag inte har bett om, att någon påtalar saker jag inte har tänkt på. Men det är bara att inse, om jag inte låter prestige komma i vägen, om jag är öppen för feedback och tar till mig det och låter besluten få ta lite tid. Då blir det oftast bra och rätt från början. Detta går såklart att applicera även i jobbet… Det kan mina kära kollegor intyga tror jag…