Jätteviktigt skulle jag säga å ena sidan, helt oviktigt å andra sidan. Hur tänker jag här? Kanske helt fel… Men så här resonerar jag:

Jag har när jag var yngre och fortfarande till viss del ett bekräftelsebehov. Jag vill och behöver få bekräftat från min omgivning att jag gör rätt saker. Jag behöver positiv feedback. Detta tror jag att vi alla behöver mer eller mindre och det är ju bra med positiv uppmärksamhet. Men, jag tror att du skall fundera när du känner att du mer styrs av att få bekräftelse än att du styrs av vad du verkligen tror på är rätt för dig.

Låter kanske flummigt. Självklart är det viktigt vad andra tycker om dig. På ett jobb tex. tycker chefen att du gör ett bra jobb och att du tex. får bekräftelse och blir ”känd” inom företaget som en som gör bra ifrån dig har du självklart nytta och får endel gratis när du kan rida på den vågen. Lika dant är det ju om du får ett ryckte eller en stämpel på dig av att vara lat, slarvig el. ngt annat. Då har du ju såklart en uppförbacke för att ändra detta. Det kommer ju påverka fortsatt karriär mm. Så utifrån detta resonemang är det såklart otroligt viktigt vad just andra tycker om dig.

Det jag menar när jag säger att det å andra sidan är helt oviktigt är just att det får inte vara detta bekräftelsebehovet som styr dig. Då tror jag att risken är stor att du tappar bort dig själv och inte gör det du vill, utan det din omgivning vill. I längden tror jag att detta innebär en otrolig risk för ditt eget välmående och att du riskerar att bli sjuk av det i längden.

Så kom ihåg att du i första hand står dig själv närmst.