Jag hörde på ett radioprogram i helgen där gästen hade en teori om att alla föds med obegränsad potential! Tyvärr kommer jag inte ihåg vad han heter så nu lyckas jag inte googla fram honom och fördjupa mig. Men det spelar kanske ingen roll för jag håller helt med om det!

Vi bor i ett fantastiskt land! Alla har möjlighet att vidareutbilda sig, alla har rätt till gratis sjukvård, tandvård mm. Det finns ett socialt skyddsnät som gör att det är ok att prova sina vingar. Vill du och kämpar så kan du testa din potential utan att riskera att förlora allt. Ok, jag är medveten om att livet inte är rättvist och vissa föds med tex dåliga uppväxtförhållande och handikapp. Så nej, självklart är inte livet rättvist, vissa måste kämpa betydligt mer. Men det finns alla möjligheter i Sverige för alla att faktiskt göra det du vill! Ta Jonas Helgesson tex, författaren och föreläsaren med en CP-skada. Hans berättelse är underbar! Han gav inte upp, han gav sig fan på att följa sin dröm och så gjorde han det!

Det är helt fantastiskt, vårt samhälle och det skyddsnätet som finns. Jag vill absolut inte ändra på det. Men jag vill ändra på mentaliteten och drivkraften hos individen! Jag ser och hör dagligen exempel på personer som tycker att det är någon annans ansvar att göra dem lyckliga, engagerade, motiverade mm. Det är inte så! Det är varje individs ansvar att ta tag i sitt eget liv och göra det du blir lycklig av!

Tänk om alla trodde på att de är födda med obegränsad potential, vad fantastiskt det skulle vara. Alla skulle inse sitt eget värde, ingen skulle nöja sig med att gå till jobbet dag ut och dag in och inte vara lycklig av det, ingen skulle gå och tycka synd om sig själv för att alla är så dumma och ingen förstår dem, alla skulle peppa sina barn och förklara för dem att om de jobbar hårt, verkligen kämpar och brinner för något så kommer de att lyckas med sina drömmar.

En klok person sa till mig en gång att skillnad mellan drömmar och mål är att mål är tidsatta och uppdelade i delmål. Mer om detta någon annan dag.