Din otroliga potential

Det där med Jantelagen. Vi kan väl enas om att vi bara tar och slänger den all världens väg och gräver ner den långt ner så vi inte behöver bli påminda om den något mer? Läste en text för några dagar sen som jag har funderat mycket på sen dess. Här är en del av texten:

”Varje dag får du tio tusen nya hjärnceller. Dessa delar sig i sin tur i två. Den ena av dessa två blir en dottercell som fortsätter delningen till nästa dag. Den andra beger sig till den plats där den bäst behövs – den blir den hjärncell vår aktivitet kräver. Detta innebär, att om du går och oroar dig, ältar eller klagar på något programmerar du din nya potential till att stärka detta beteende. Om du pluggar, tränar dig på något nytt eller är nyfiken på något blir din potentiella nya hjärncell en byggsten i den nya processen.” En text i en blogg av Cecilia Duberg. Hon är psykolog och specialiserad inom coachning, hälsa och ledarskap. Det första jag tänkte var, vilket härligt yrke! Men sen är det ju också bra inlägg hon skriver. Gillar verkligen det ovan. Tänk vilken otrolig potential du går och bär på. För dig själv och för andra.

Jag behöver väl inte gå in på potentialen för dig själv. Det känns givet när du läser ovan. Men har du också funderat vidare och insett vilken potential du har för att påverka din omgivning positivt? Tänk på hur fantastiskt du kan påverka dina barn, din familj, dina vänner, dina kollegor! Allt genom att tänka på vad du säger, genom att agera som en god medmänniska, genom att uppmuntra och genom att säga vad den där personen gjorde bra. Så ofta är vi nog fokuserade på problemen, på vad som inte fungerar, på vad vår älskade gjorde för fel mm mm. Tänk istället att du imorgon skall se det positiva i situationen, att du skall fokusera på det du gillar, faktiskt komma ihåg att säga det där du tyckte din kollega gjorde bra!

Bokrecension – En man som heter Ove

Har nyligen lyssnat klart på boken ”En man som heter Ove”. Jag tycker att det var en bra, tänkvärd, medryckande och lite sorglig bok. En härlig historia om en mans liv och hans grannar. Om medmänsklighet och hjälpsamhet, om sorg och lycka, om rätt och fel, om principfasthet och fyrkantig personlighet.

När jag läste boken kunde jag inte låta bli att småle ganska många gånger. Såklart är Oves karaktär en ytterlighet som gör att inte så många passar in på honom helt och hållet. Men många passar nog in lite. Jag såg framför mig nära och kära, bekanta och jobbarkompisar i vissa av Oves karaktärsdrag.

Ove är en man som har en tydlig uppfattning om rätt och fel. Han är en man ingen sätter sig på, händelsen i hans liv när han bestämde sig för att vara en sån man får vi veta. Han är en man som väldigt sällan ler, han uppfattas som butter och hård, men inuti är han väldigt lojal, trofast och snäll. Han följer regler som står på skyltar och det enda rätta är att köra Saab. Man kan faktiskt döma en person efter bilen enligt Ove.

Jag funderade på under tiden jag lyssnade på boken hur det är att ha en Ove på jobbet. Hur skulle Ove vara som chef? Som medarbetare? I vilken organisation passar Ove? Det första jag kom fram till är att Ove nog inte vill vara chef. Det är inget riktigt ordentligt jobb, inte konkret nog. Det skall vara ett jobb där du använder händerna och göra konkreta saker tycker nog Ove. Då är det ett riktigt jobb. Inte en massa flum, det förstår sig inte Ove på. Om nu Ove väljer att ha ett konkret jobb, hur är Ove då som medarbetare? Helt fantastisk har jag kommit fram till. Kanske lite jobbig, men helt fantastisk om du kan inse att det jobbiga utvecklar organisationen. Jag tror att Ove är en jobbig person för han påtalar brister, han säger till om saker är fel. Det är också det som är så bra med Ove, för han gnäller inte bara, han kommer med förslag och gör förbättringar.

Läs nu boken! Den bra. Jag gillar Ove…

Här hittar du boken: Bokus, CDON, Adlibris

Nyhetsmorgon

I måndags var det som jag tidigare skrev dags att åka upp till Stockholm för att delta i Nyhetsmorgon. Jag kände mig inte så nervös, däremot lite förväntansfull. Det skulle bli en ny och rolig erfarenhet. Jag hade valt att åka upp tidigt för att ha tid i beredskap om trafiken tex inte var på min sida. Trafiken var lugn och jag var där i väldigt god tid.

Väl på plats i TV4 huset fick jag börja med att bege mig till sminket. Vi kom överens om en ”naturlig” look då jag i vanliga fall aldrig använder något smink alls. Shit vad snygg hon gjorde mig! Tänk att lite smink kan göra sån skillnad… (Funderade på om jag skall orka med att göra sånt på morgonen… Men kom sen fram till att det inte finns någon vits med det) Håret ville hon inte ändra på så vi lät det vara. Efter det fick jag bege mig till ”väntrummet”. Där fanns soffor och frukost samt två stora tv-apparater. Jag som är fostrad i att hela tiden se potentialer slogs av hur mycket folk det var där. Totalt 5 personer som inte såg så jätte upptagna ut. (Men såklart såg jag ju bara deras arbetsdag under en timme. Så det är kanske inte alls representativt…)

När det började bli vår tur fick vi på mikrofonerna och sen fick vi gå in och småprata lite med programledarna innan sändning. Jag hade fått göra en förintervju några dagar innan. Men frågorna var inte riktigt samma och även om det kändes bra så insåg jag efteråt att jag nog hade svarat lite annorlunda på några av frågeställningarna. Inte i att jag tycker annorlunda utan snarare i aspekten att få fram mitt budskap tydligare. Men i det stora hela var det en väldigt rolig upplevelse.

För att se klippet, klicka här.

Tacksamhet

När kände du senast tacksamhet? Vad har du att vara tacksam för? Hur din situation ser ut så finns det oftast alltid något att vara tacksam för. Det handlar nog om att välja att se och känna tacksamheten och att det kanske är olika saker du känner tacksamhet för beroende på vilken situation du är i.

Jag har de senaste veckorna verkligen blivit påmind om hur otroligt tacksam jag borde vara. Men jag har så svårt att verkligen stanna upp i nuet och bara njuta och insupa tacksamheten för allt.

Saker att känna tacksamhet för:
* Städningen, jag har ju ett hus att städa.
* Stöket som blir efter barnen. Barnen är friska och de finns hos mig.
* Att helgen går åt till att tvätta, handla mat, plocka undan mm. Jag har en familj att göra allt det för och med.
* Bråken och gnället med maken om vem som skall göra vad mm. Jag har en underbar make att dela vardagen med.
* Jobbet som ibland känns som att det tar för stor del av min tillvaro. Jag har ett jobb jag tycker är fantastiskt roligt och jag känner att jag är behövd.
* Smärtan i knät och axlarna. Jag kan gå på massage och jag kan springa och röra mig. Jag vet att allt blir bättre med träning och jag har en frisk kropp.

Ovan är bara en bråkdel av alla ej uppenbara saker jag skall öva mig på att känna tacksamhet för. Men, jag tror att det är lika viktigt att inse att alla har vi det olika. Det är ingen idé att jämföra med någon annan, inte heller att känna sig dum för att dina problem och utmaningar alltid kommer vara mindre jämfört med någon annans. Någon som är sjuk, någon som inte kan få barn, någon som råkar ut för en olycka, någon som bor i ett annat fattigare land, någon som upplever krig, någon som är hemlös. Det kommer alltid finnas de som har det värre. Och det är ju egentligen inte relevant, inget du borde känna dig dum för eller känna att du inte får tycka dina utmaningar är jobbiga. Det är klart att du får det. Du lever ju mitt i dem.

Insikten om att andra har det värre/sämre tycker jag istället att vi skall använda genom att själva hitta även ljuspunkter och saker att känna tacksamhet för mitt i det jobbiga du kanske upplever eller i det som skaver/irriterar dig. Samt att använda insikten till att känna empati och vara en god medmänniska på de sätt som du kan bidra till.

Som så mycket annat, mycket lättare att säga än att göra. Och kanske att jag inte bör uttala mig om ämnet när jag inte vet hur det är att verkligen ha det jobbigt eller ha stora utmaningar. Jag vet inte, vet bara att jag försöker tänka som ovan. Försöker att inte förminska utmaningarna samtidigt som de inte bör förstoras heller.

Min Tv-debut

…är på måndag. Ja, det skall bli jätteroligt. En ny erfarenhet som jag kommer lära mig av.

Jag skall vara med i TV4 Nyhetsmorgon kl 09:45 och prata om ”fusk på jobbet, vad tillåter du?” tillsammans med en annan chef. Vi skall få ge vår syn på saken.

Undersökningen är gjord av tidningen chef och ett antal chefer har svarat på en enkät om vad de tycker är ok och inte att göra på jobbet. Vissa saker känns lätta att säga ”ja” eller ”nej” på. Men sen så finns det vissa saker som iaf jag inte tycker är helt svart eller vitt.

Jag funderar mycket på såna här saker. Vad jag egentligen tycker om olika saker. Ungefär som programmet på P3 som heter ”Moraltestet”. Där de ställer frågor om vad de utfrågade tycker om olika moraliska dilemman. Vet egentligen inte varför jag tänker så mycket på såna saker, men tror det handlar om att det är viktigt för mig att min kompass är tydlig för mig. Jag gillar att ha tänkt igenom min ståndpunkt och jag vill gärna vända och vrida på den själv några gånger innan jag diskuterar den och rättar mina handlingar efter den. Vet om att det finns en risk att jag kanske upplevs som lite för präktig och en moraltant. Men det rör mig faktiskt inte i ryggen. Det där med vad alla andra tycker, släpp det.

Så fundera själva, vad tycker ni är ok att göra på jobbet och inte? 1 procent av de som tillfrågades tyckte att det var ok att ringa sig sjuk och sen uträtta privata ärenden den dagen. När jag läste det svaret så funderade jag på hur en organisation som har en chef som agerar på det sättet och tycker det beteendet är ok egentligen fungerar. Kanske skall jag göra testet med min ledningsgrupp. Skulle nog vara intressant och nyttigt att ha diskussionen, för vi kommer säkert inte vara helt överens i alla frågor.

När chefen utför istället för leder och fördelar arbetet – ett gästinlägg

En vanlig fälla som de flesta chefer någon gång har gått i under sin karriär är att man själv utför istället för leda och fördelar arbetet. En form av Bror Duktig syndrom där man tar på sig hela avdelningens ansvar och arbete. Alla avdelningens problem och utmaningar hamnar i ens knä, berget växer och man arbetar senare och senare kvällar men känner ändå att man inte hinner med. Medarbetarna lägger mer och mer bollar i ens knä och de blir mer och mer missnöjda med att du inte hinner lösa det till dem. Ju mer du försöker göra alla nöjda desto mindre nöjda är alla. Du vill bli omtyckt och vara räddaren i nöden. Hur tar jag mig ur skiten och får en vettig livssituation?

Du måste börja coacha och leda din personal på rätt sätt. Även om det du jätteduktig och kanske fem gånger så snabb som alla andra på att lösa problemen, så kan du aldrig kompensera för den utväxling som du kan uppnå genom att få t.ex. fem underställda att jobba effektivare. Tänk så här: om du tar 20 procent av din tid och investerar i fem andra individer så att var och en ökar sin verkningsgrad med 10 procent så kommer du vinna 30 procent ökad verkningsgrad totalt (10%*5-20%).

Hur skapar jag då denna utveckling hos personalen? A. Sätt konkreta mål för din personal B. Lär personalen lösa sina egna problem. C. Uppmuntra framgångar hos dem D. Påpeka förbättringsområden.

A. Konkreta mål

Varje enskild medarbetare måste veta vad de har för mål, vad de skall uppnå och när. Vilka milstolpar finns det på vägen till målet och vad händer om målet inte uppnås i tid. Sedan kommer individen välja sin väg till målet men ni är överens vad slutprodukten skall vara. Detta kan vara mycket obekvämt för många individer speciellt om de under många år arbetat i en miljö där de har fått serverat lösningar och kunnat bolla problemen till någon annan. Detta är en kulle som både du och personalen måste ta sig över, men de flesta uppskattar konkreta mål och tydliga krav i slutändan.

B. Lär personalen lösa sina egna problem

Här måste du hjälpa till och coacha personalen under resan till problemlösare. I denna situation får du inte ta problemen till dig utan du måste bolla tillbaka problemet till individen. Det du skickar med problemet är frågor såsom: Vilka olika sätt har du provat lösa problemet? Går det att se på problemet från någon annan synvinkel? Hur tror du jag hade löst problemet? Kan någon hjälpa dig vidare? Men för allt i världen ta inte problemet från medarbetaren!

C. Uppmuntra framgångar

Uppmuntra de framsteg som uppnås, lyft fram personal som lyckas anamma det nya arbetssättet. Försök skapa en miljö av framgång föder framgång. Ge feedback om vad var och en gör bra.

D. Förbättringsområden

Ge återkoppling om någon begår misstag eller är på väg i fel riktning. En snabb och enkel korrektion är bättre än samla allt till ett utvecklingssamtal en gång per år. Det är viktigt att du skiljer på sak och person och bara inriktar dig på det aktuella problemet. Håll det sakligt och låt det inte gå in i en attack och försvars situation där personliga värderingar spelar roll.

Detta är några enkla tips om hur du kan göra livet lite enklare för dig som chef om du är beredd att satsa lite tid och engagemang för att förändra en situation.

Bokrecension – Den motvillige monarken

Har lyssnat klart på ”Den motvillige monarken” nu och tänkte lämna en liten recension. Hur är vår statschef som ledare och representant för Svenska folket? Jag har svårt att bestämma mig för vad jag tycker om boken. Titeln är ju verkligen rätt, han uppfattas iaf i boken verkligen som den motvillige monarken.

Som representant för Svenska folket tycker jag verkligen inte Kungen sätter några avtryck eller att vi skall vara speciellt stolta över honom. Såklart är det ju omöjligt att veta hur mycket i boken som är sant. Men vare sig boken eller ej så ändras inte uppfattningen för min del. Dock så ger boken en lite ny dimension av kungen. En dimension av en ensam man som längtar bort från alla plikter, en bortskämd överklassunge vars kompisar hela tiden försöker roa sin kungliga vän med osmakliga sammankomster där kvinnor ses som något som kallas in för att roa och underhålla monarken. Inte så mycket mer. Vi får läsa om en å ena sidan kärleksfull far som gärna kramar och umgås med sina barn, å andra sidan en otrogen make som utsätter sig för massor av risker att bli avslöjad.
Vi får också läsa om en man som tillsammans med sina vänner umgås på svartklubbar och strippklubbar som ägs av tungt kriminella, vars verksamhet sponsrar verksamhet som vapenhandel, narkotikabrott och prostitution. Ärligt talat, det är osmakligt för vem som helst. När denna person råkar vara vår Kung så är det för mig obegripligt att han fortfarande sitter kvar som vår monark några år efter att boken kom ut. Faktiskt lika obegripligt som det faktum att Drottningen inte har lämnat sin Kung.

Värd att läsa, nja. Visst är boken intressant ur aspekten att få en nyans till på hur kungens liv har varit, hur han lever och hur det kan vara bakom kulisserna för den allra innersta kretsen till Kungen som tydligen verkar tro att de kan komma undan med i princip vad som helst.

Betyg 3 av 5. (Boken är välskriven tycker jag och håller sig till fakta som är bekräftad från flera olika källor.)

Här hittar ni boken: Bokus, Adlibris, CDON

Min största utmaning, hitta balans

Detta inlägget är nog på gränser för lite för privat för att bli ett inlägg på min blogg. Men efter en del tanke kring det tror jag inte att jag är ensam om detta, långt därifrån. Därför tänker jag att det kanske kan hjälpa någon annan där ute att jag skriver detta. Så här kommer det.

Jag är en engagerad, lojal och högpresterande person på mitt jobb. Det är ju egenskaper som du kanske säger som positiva när du är på en anställningsintervju. Det tycker jag också att de är, om de inte är så starka och framträdande hos dig att du låter dem vara så starka att det blir några av dina största svagheter. De utmärker sig ofta genom att du vill väldigt mycket, du tycker att du nog fixar bara det där också, du kan ta på dig det där projektet även om du inte riktigt har tid. Du vill ju hjälpa till, du gillar det du gör och du vill att verksamheten skall utvecklas. Blir det för mycket av detta under för lång tid är risken stor att det leder till utbrändhet. Innan det går så långt får du helt säkert tydliga signaler. Tar du de signalerna på allvar och aktivt jobbar för att förändra din situation?

Under mina yrkesår har jag vissa perioder balanserat på gränser för vad jag orkar. I ett av mina första jobb så var det så roligt och så mycket under väldigt oregelbundna arbetstider att jag till slut fick näsblod för första gången i mitt liv. Den signalen kunde jag inte blunda för! Vid några andra tillfällen har jag fått andra symtom som värk i nacke och axlar, svårt att sova mm mm. Vi dessa tillfällen har jag aktivt gjort saker för att bryta situationen och gjort aktiva saker för att ta hand om mig bättre. Träning, sömn, regelbunden massage, bra mat mm är saker som fungerar för mig.

Nu när jag har familj, man och barn och vi är två i familjen som har roliga jobb samtidigt som jag såklart vill träffa barnen så mycket som möjligt är det fortfarande väldigt svårt i vissa perioder att hitta ett sätt som är balanserat. Jag tycker att jag lär mig hela tiden, vissa perioder rycks jag med av allt det roliga och då blir balansen lite dålig. Men kroppen påminner hela tiden. Nu är det dock alltid ett litet dåligt samvete som gnager i mig. Mina älskade ungar, de betalar priset av att jag jobbar mycket. Att hitta balansen här känns viktigare nu än någonsin.

Den som lär mig mest i denna otroligt svåra konst, att hitta en bra balans. Det är min kära man. Han är verkligen helt fenomenal på det. Aldrig att han gör samma ”fel” två gånger. Han analyserar, lär sig och gör om och gör rätt. Han har jobbat på de mest varierande typer av företag och har alltid lyckats att hitta en balans.

Citat från Ulf-Björn; ”Det handlar om att göra rätt sak i rätt tid” (Ja, hur svårt kan det vara? Jättesvårt!)

Budgeten del 2 – Styrverktyg – ett gästinlägg

(Fortsättning på Budgeten del 1)

Kan man styra en organisation med budgeten? Ja utan tvekan dock måste man vara medveten om att man kan styra den rakt ner i diket om man inte är observant. Några misstag som man lätt begår:

1) Ägaren av kostnadsstället vet att nästa års budget läggs utifrån prognos/utfall innevarande år varvid personen ser till att utnyttja eventuella överskott innevarande år för att inte riskera få en lägre kostnadsbudget nästa år.

2) Engångseffekter i utfallet innevarande år ligger till grund budgeten nästa år.

3) Periodiseringar/reserveringar innevarande år ligger till grund för budgetering av utfallet kommande år (detta kan vara rätt men kan också om man inte är observant leda till konstiga effekter).

4) Studerar man barken på träden kan det vara lätt att man missar att skogen blåst omkull.

5) Suboptimering på företagsnivå för att kostnadsställena optimerar sina budgetar (t.ex. oförsiktiga kostnadseffektiviseringar i supportorganisationen kan leda till kostnadsökningar i ”produktionen”).

Hur löser man då allt det här? Som vanligt så måste man börja med att arbeta med företagskulturen tillsammans med den långsiktiga strategin. Steg ett är alltid att veta var skall vi gå långsiktigt, om vi inte vet om vi skall flyga mellan Växjö och New York eller mellan Växjö och Köpenhamn så är det extremt svårt för alla i organisationen att vara med att optimera så flygningen blir den bästa. När vi har satt var vi skall måste vi också fastställa i vilken anda vi skall ta oss dit. Genom sätta ett socialt ramverk hur vi skall jobba mot målet som gestaltas av delaktighet och gemenskap men också tydliga krav och förväntningar så har vi nått långt. Lägger vi sedan till en ekonomiavdelning som arbetar ur ett serviceperspektiv och en CFO som inte bestraffar kostnadsansvariga efterföljande år för uppnådda kostnadsbesparingar samt inte stirrar sig blind på förändringar i procent mot föregående år utan ser på vad som ligger bakom siffrorna istället så har vi nått en bit till. Nu har vi förhoppningsvis löst punkt ett, nu skall vi lösa punkt två och tre. Nu krävs det att finans och verksamheten har en bra struktur hur man fångar upp engångeffekter och reserveringar/periodiseringar under året och kan på så sätt rensa bort/ta hänsyn till dessa i budgetprocessen (Detta kommer jag nämna mer om i del tre av budgetprocessen). Punkt fyra, en klassiker som upprepas om och om och om igen….. Varför gräver man ner sig i detaljer som inte ger något mervärde och så riskerar man tappa helheten? Jag vet inte…. ….jag tror det kan bero på osäkerhet, kan man bara bevisa att man har gjort sin budget på detaljnivå och med tillräckliga underlag så kan man alltid skylla på marknaden, vädret, konkurrenter eller något annat när det gick fel. Men det är ytterst farligt, risken är att man missar de övergripande trenderna, totalerna blir konstiga, tidsåtgången blir stor och sannolikheten för att man gör fel någon stans i processen ökar (varvid felen tar ut vinningen med detaljerna). Det viktiga är att välja rätt nivå på budgeten, där detaljerna ger värde. Enklast att beskriva punkt fem är väl med hjälp av IT avdelningen även om det hade gått lika bra med vilken supportfunktion som helst. IT chefen är styrd med mål på kostnadssidan och då för till exempel utveckling. Affärsprocesserna har utvecklingsförslag som leder till kostnadseffektiviseringar med kort återbetalning men kan inte genomför dem för det skulle innebära att kostnadsbudgeten på IT överskrids.

Nästa gång blir det budgetering ur Ulf-Björns perspektiv, hur man borde göra….

Hösten…

Det är höst nu! No shit… Om någon har missat det. Funderar varje höst på varför jag inte gillar hösten. Det är lätt att komma på massor av anledningar. Det blir mörkare, det är kallt, det är blåsigt, det regnar mer (iaf kallt regn), Jag fryser konstant, är alltid kall om fötterna, saknar ljuset, blir tröttare av att inte få tillräckligt med dagsljus och sol… Ja ni hör, jag kan hålla på ett tag till.

När jag har diskussioner med vänner och familj brukar jag lite präktigt säga att det är din egen inställning som avgör hur din situation är eller blir. Om du utgår från att något är tråkigt eller skall gå dåligt så blir det ofta så. Men om du istället har en positiv inställning så blir det faktiskt mycket bättre! Du kan helt enkelt välja vilken ”skiva” du vill spela upp i ditt huvud. Skall den gå i moll eller dur…

Märkligt att jag inte kan applicera vissa saker som jag tycker är så bra på mig själv i alla situationer… För just när det kommer till hösten så är det så svårt! Visst, idag har jag efter att insett hur negativ jag är i tanken till hösten försökt komma på vissa saker som är bra. Saker jag kan försöka tänka på och uppskatta för att gilla denna tid mer. När jag stod i köket och diskade och såg regnet och vinden utanför kom jag på några saker…

Bra saker med hösten: Att det är mysigt att vara inne när det rengar och blåser utomhus, att det är skönt att ligga i sängen under det varma täcket när det är kallt i rummet, jag sover bättre på nätterna när det är svalt i sovrummet, det är mysigt att tända levande ljus på kvällen när det är mörkt ute, julen är på väg när det kommer upp mycket belysning i trädgårdar och fönster, det är skördetid av alla härliga frukter och bär, träden är fantastiskt fina, de där enstaka soliga dagarna är fantastiska, det är härligt att tappa upp ett varmt bad och blir varm ända in i sklettet.

Ja, några saker finns det ju som är bra. Men allt ovan känns ändå lite framkrystat… För det är mest i brist på bättre saker som härligt varma sommardagar, att det är ljust ända till kl.22 på kvällarna mm mm.

Men jag antar att det är ok att det är en lång process när jag skall försöka ändra mina presuppar som sitter djupt rotade från att ogilla hösten till att gilla hösten.

Det finns dock en sak jag verkligen gillar med hösten! Det är att min älskade skrutt William föddes och fyller år i oktober. Det gör oktober värt att se fram emot. Det är härligt och mysigt. Men det är så tidigt på hösten att då har jag inte hunnit tröttna. Han skulle fyllt i november. Härligt det måste vara att fylla år i November!

Ja, ni hör ju hur positiv jag är. Bäst att sluta nu och gå och lägga mig så jag kan se fram emot den härliga jobbveckan som inte alls är stressig…