Bokrecension – Maktspelet

Nu har jag lyssnat på den bästa boken på ett bra tag! Den var så bra att jag tänkte att jag inte skulle skriva om den här då det är bäst att inte för många läser den… Men sen tog jag förnuftet till fånga och insåg att vi alla får nog en bättre värld där vi är snällare och trevligare mot varandra om fler läser den här boken. TIteln på boken signalerar kanske inte det jag just skrev då den heter Maktspelet. Men det är faktiskt min uppfattning. Jag gillar Henrik Fexeus väldigt mycket. Helst sen jag har läst de kommunikologikurser som jag har genomfört. Efter det såg jag väldigt mycket likheter med Henrik Fexeus böcker och tror att jag kunde ta till mig dem och relatera till dem.

Så när jag såg att han hade släppt en bok till var det givet att ladda ner den som ljudbok. Han säger att det är sympatiska tekniker för att få som du vill i allt och att övertyga personer utan att de förstår att de har blivit påverkade av dig. Han berättar om handfasta tekniker i boken och han ger konkreta och enkla exempel på dem. Det är bara att börja öva på dem i den takt du läser dem!

Jag lyssnade ju på boken och tyvärr var det svårt att anteckna och bläddra tillbaka… (Lyssnar ju mest i bilen eller när jag tränar) Så nu har jag beställt boken också och kommer läsa den igen snart. Jag längtar!

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Våga tro på dig själv

Jag har sagt vid några tillfällen när jag har fått frågan vem jag ser upp till i ledarskapssammanhang att jag inte har något speciell person som jag ser upp till eller tar saker från. Jag försöker göra det från alla jag träffar, lära mig, inspireras och se upp till. Jag har ännu inte träffat någon som jag inte har hållt med om i något och jag har inte träffat någon jag har håll med om i allt.

Det är fortfarande sant. Men däremot så träffade jag för ett tag sen en person som jag faktiskt inte gillar så mycket. Det insåg jag i efterhand efter lite reflektion. ”Problemet” var att jag kände att jag kanske inte riktigt vågade tro på mig själv i detta läget. Personen i fråga var väldigt populär, högt aktad och känd för att ha gjort fantastiska saker! Hen blev presenterad på ett otroligt sätt som verkligen satte förväntningarna. Jag har funderat i efterhand om det kanske berodde på just förväntningarna. Att de var så höga att jag blev besviken när det visade sig vara en ”vanlig” människa? Jag tror faktiskt inte det.

Och jag har kommit fram till att jag måste väga tro på mig själv. Egentligen är det väl inte så viktigt om jag gillar personen eller inte. Jag lär inte träffa hen någon mer gång och hen lär inte komma ihåg mig heller. Men det som var viktigt för mig var att just komma till insikten att jag vill våga lite på min insikt och på min magkänsla.

Jag tror det är superviktigt att våga låta de värderingar du har som du gillar och känner är en tillgång för dig faktsikt få lov att vara viktiga och en styrande kompass för dig. Så känner jag iaf, när väldigt mycket händer och ändras hela tiden så känns det viktigt för mig att jag står stabilt på marken, stark i min tro på mig själv och på det jag tror är rätt och fel.

Läste för ett tag sedan att ”sunt förnuft” är fördomar du fick när du var 18 år som du rättar dig efter. Så behöver det absolut inte vara. Såklart att du skall lära dig hela livet och ständigt utveckla och utmana dina egna värderingar och åsikter. Försöka se under ytan på ditt eget isberg och utveckla din person hela tiden. Men i det och i en föränderlig omvärd är det väldigt viktigt att våga tro på dig själv. Det är jag iaf helt övertygad om, gör du inte det så har du ju inte heller något att utgå ifrån och något att utveckla.

Tankar om mina kollegor i Ryssland

Jag har haft nöjet att tillbringa en arbetsvecka i Ryssland. Det har varit en vecka med mycket lärdomar som jag tar med mig. Både från den finansiella värden och från besöket vi gjorde på Baltika. Vi besökte deras bryggeri i Sankt Petersburg. 1 av 10 i Ryssland.

Det är så enormt på massa sätt! Enormt stort, enormt imponerande, enormt svårt.

Enormt stort: De har 10 bryggerier i sitt land. Tidskillnaden mellan de bryggerier som är längst från varandra är 7 timmar! När de ena kommer till jobbet har de andra 1 timme kvar att jobba. Det tar 8 timmar med flyg att ta sig mellan bryggerierna. De är tveklöst nr 1 på sin marknad och de har en dominerade andel marknadsandelar på en marknad som består av 150 miljoner människor.

Enormt imponerande: Företaget grundades 1990! På den tiden har det vuxit upp och blivit Östeuropas största! Ett lönsamt och välskött företag. De har krossat massor av fördomar jag hade om Ryssar, Ryssland och det ryska bryggeriet! Skönt och befriande!

Enormt svårt: De befinner sig på en marknad som är otroligt svår att vara på. De har genom statliga beslut fått helt andra spelregler att förhålla sig till. Förbud att sälja ölen på vissa typer av butiker, förbud att sälja den vissa tider på dygnet, stora skattepåslag och helt nya och hårdare regler för marknadsföring. För att nämna några saker som är svåra. Dock så hörde jag inte en enda gång personer ur managment teamet som presenterade saker för oss klaga. Inte en enda gång! Det handlar om att anpassa sig och spela efter de regler som finns på den marknaden du spelar var svaret vi fick på hur det var. Ja du, detta skulle lätt kunna hamna under rubriken Imponerande också. Något som vi nog är många som behöver lära oss av.

”Berätta inte för mig varför det inte går. Berätta för mig varför det går!”

Lånad bild från Baltika. Välkänd logga i Ryssland.

Hawthorneeffekten del 2

Mitt förra inlägg om en del av resultatet av Hawthorneexperimentet som visade att kommunikation och uppmärksamhet leder till ökad produktivitet, oberoende på om du förbättrar eller försämrar arbetsförhållanderna. När du läser om Hawthorneeffekten så kan du även läsa om en annad del av experimentet som handlade om informella strukturer och hur de påverkar organisationerna. Detta var tydligen den tredje fasen i experimentet som fokuserade på gruppdynamiken i små grupper. Här visade det sig att trotts olika förutsättningar så begränsades produktiviteten till en förutbestämd nivå.

En förklaring till detta som inte har ifrågasatts, (iaf inte enligt de artiklar jag har hittat på nätet), är att de informella sociala relationerna som uppstod inom grupperna är väldigt starka. De viktigaste lärdomarna att dra av detta är att:

Produktiviteten bestäms av infromella standarder som uppstår inom gruppen.
Gruppens standard satte normer inom gruppen som seder, plikt och rutiner.
När det blev konflikt mellan standarder som managmentet ville införa och de informella standarderna inom gruppen så är det troligaste att gruppens standarder kommer att segra och man inte tar till sig de standarder som managmentet vill införa.

Detta är ju ytterst intressant. Inte heller så överraskande. När jag tänker tillbaka så har jag i naivitet varit med vid ett flertal tillfällen och försökt införa saker ”påhittade” av ledningen utan förankring hela vägen genom organisationen.

Så jag tolkar detta som en bekräftelse på det de flesta av oss redan vet. Att få saker påtryckta uppifrån utan bra förklaringar som gör att individen eller gruppen inte förstår nyttan och meningen med förslaget/standarden är sällan ett bra sätt för att skapa en långvarig förändring. Då kommer arbetssätt och rutiner återgå till som det var innan så fort som cheferna släpper och inte följer upp lika noga.

Hawthorneeffekten del 1

Under mina 33 år här på jorden så hade jag aldrig hört talas om Hawthorneeffekten tills för några veckor sedan. Då kom den till mig från två olika håll under samma vecka! Det måste vara ett tecken för att jag skulle kolla upp den lite närmare tänkte jag… Så här kommer två reflektioner jag har på den i två inlägg. Del 1 som detta är kommer handla om den första delen i experimentet som gjordes som handlade om att manipulera de fysiska förhållanderna och studera hur detta påverkade produktiviteten.

Det som gjordes var att de som utförde experimentet bland annat manipulerade belysningen i rummet. Tesen som skulle testas var att produktiviteten hos de utförande personerna skulle öka när belysningen och arbetsförhållandena blev bättre. Men nej, så var inte fallet! Ytterst intressant. Det var så att även när de försämrade arbetsförhållanderna så förbättrades produktiviten.

Den ökade produktiviteten förklarades med att interaktionen mellan forskarna och arbetarna. Kommunikationen och interaktionen mellan observatörerna och arbetarna, tillsammans med intresset för arbetarnas prestationer som forskarna uppvisade tror man ledde till att arbetarna hela tiden hade en vilja att tillfredställa forskarna och visa upp sina förmågor.

Så, slutsats: För chefer så är det helt enkelt väldigt enkelt och vi kan faktiskt väldigt lätt och effektivit också vara med och påverka till högre produktivitet. Genom att visa sig i verksamheten, kommunicera och intressera sig för personalen.

Det bästa och strukturerade verktyget för detta enligt mig: Processbekräftelse! (Eller hur kära medlemmar i Ramlösas ledningsgrupp.)

Bokrecension – ”Kan jag så kan du”

För några veckor sedan fick jag en förfrågan av Freddie Larsson om jag ville läsa hans bok och recensera den. Då jag gillar att läsa böcker och lära mig nya saker tackade jag såklart ja. Freddie Larsson är en person som jag inte vet något alls om. Det jag får veta i boken är att han inte har fyllt 40, han tycker han har jobbat väldigt många år som chef. Men ärligt talat så vet jag inte om mindre än 15 år är väldigt många? Är det det? Ja, isåfall har han det. Han verkar ha varit lite rebellisk som ungdom och med en klok mamma som har väglett honom. Detta nämnar han ytterst lite om i boken.

Han pratar i boken ”kan jag så kan du” om det självspeglande ledarskapet. Om de 4 själven, självinsikt, självkänsla, självacceptans och självdisciplin. Enligt min åsikt så är det väldigt sunda och ”självklara” saker han tar upp. Han gör många liknelser med sig själv i boken och hur han har jobbat. Jag gillade några saker speciellt, dels hur han ser på supportavdelningar och han syn på kundfokus. Både interna och externa kunder. Jag hade jublat av att jobba på ett företag som har en IT-avdelning som Freddie driver! Dels hur han faktiskt fokuserar på mänskliga behov, att möta andra där de behöver bli mötta för att tillsammans utvecklas samtidigt som organisationen utvecklas. Det sista som jag gillar speciellt mycket är när Freddie berättar om ett svårt uppdrag han hade på en avdelning som svajade i en orolig omvärld. Under den perioden var han föräldraledig 2 dagar i veckan och lyckades vända situationen!

Det hade jag velat läsa mer om. Om hur han konkret gjorde för att inte jobba mer än sina 3 dagar i veckan och hur han faktiskt lyckades med det otroligt svåra att ”göra rätt sak i rätt tid”. Det andra jag vill veta mer om är Freddie själv. Vem är han? Vad är det som ligger till grund bakom hans värderingar och synsätt? När han inte berättar mer om sig själv i en bok som samtidigt är väldigt personlig så blir den lite opersonlig ändå och håller sig på ”ytan”. Jag skulle vilja se lite bortom ytan, då tror jag att jag hade tyckt att boken hade varit klockren. Kanske i nästa bok Freddie?

En sak som jag funderar på som inte har med boken att göra är om han jobbar som chef i en organisation nu eller om han driver sitt företag på heltid. Jag tänker att den kunskap du bygger på dig i dina chefsroller, det är den som är unik som han kunde skriva sin bok på och som han kan hämta sin kunskap från. Om han har tagit klivet fullt ut in i konsultvärlden, hur länge är den kunskapen relevant då? Om den inte fortsättningsvis byggs på med nya och andra erfarenheter? Jag tänker att det är en helt annan sak att tycka och tipsa om hur du skall göra och att göra det själv.

Men avslutningsvis så var boken ”Kan jag så kan du” en trevlig bok som jag absolut tycker är värd att läsa om du är relativt ny i din chefsroll eller inte riktigt vet hur du skall bygga ditt ledarskap utifrån att vara 100 procent dig själv och inte luras in i att försöka vara något som du tror att ”man skall vara”.

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus.

Arbetsmiljöarbete på rätt sätt ökar produktiviteten – ett gästinlägg

Med en sund bedömning av risker och en sund detaljnivå på arbetsmiljöarbetet så kan man uppnå en högre produktivitet. Genom att hitta jämvikten där personalen känner sig trygga i arbetsmiljön men ändå inte gå till överdrift till att försöka tillgodose varje litet önskemål som man han anser vara en arbetsmiljöfråga. Jag har aldrig jobbat på en arbetsplats där alla har varit nöjda med värme och ventilation, antigen är det för kallt eller varmt, eller så blåser fläkten för lite eller för mycket. Ju bättre arbetsmiljö arbete, ju mer diskussion om ventilationen. Ibland kan två personer i samma kontor ha totalt olika uppfattning om ventilationen. Men jag har också arbetat på arbetsplatser där man kunde se möglet på väggen och där den psykosociala situationen var dålig.

Maximal produktivitet uppnås vid en balanserad nivå av arbetsmiljöarbete.

Vad som verkar vara mycket svårt är att hamna på den lagom nivån, verkar vara lite som sitta på toppen av en stor oljad boll, antigen glider man ner på ena eller andra sidan…

Vad jag anser vara bästa sättet är att man är medveten om det är en balans man skall uppnå, en jämvikt. Det är helt ok att väga in produktivitet (ekonomi) i besluten dock måste man vara medveten om att en god arbetsmiljö är lönsam och inte något som man endast skall se som en kostnad. Men som vanligt som chef och ledare är att med en god kunskap om arbetsmiljö frågor så fattar man de bästa besluten där man uppnår ett effektivt företag och nöjd personal.

Vill du utveckla dig inom arbetsmiljö så har Ledarna en del guider inom olika områden inom arbetsmiljöområdet.

Drömrum – Jonsters charity gör skillnad

Idag fick jag vara med och se helt fantastiska resultat av att otroligt inspirerande arbete som är gjort av många och initierat av Jonsters charity med dess grundare Jone i spetsen. Jonsters charity har sedan 2011 varit en stiftelse som gör mycket gott för barn och ungdomar i Helsingborgsregionen. Idag invigdes två rum på Helsingborgs lasaretts barnklinik som är skapade av Tina Nordström och Henrik Larsson. De var på plats, massor av stolta sponsorer, engagerade i stiftelsen, journalister, personal på sjukhuset mm var på plats för att höra om Jones vision, hur sjukhuset ser på satsningen och varför Tina och Henke Larsson har engagerat sig.

Tina hade designat köket på avdelningen, ”Tinas Bistro”. Tydligen hennes första och sista restaurang som hon skapar. Henrik hade designat ett patientrum där vi bland annat kunde se hela Henkes karriär i bilder! Det var mycket folk på plats och jag hoppas nu att medvetenheten om Jonsters charity och allt fantastiskt det gör sprids ännu mer här i Helsingborg. Det går inte nog många gånger att säga hur imponerande de är, de som verkligen lägger ner sin själ i att hjälpa andra och göra gott.

Att Ramlösa är huvudsponsor till stiftelsen och att vi faktiskt har bidragit till att de idag kunde inviga rummen och massor av andra aktiviteter, det är jag väldigt stolt över. När vi gör såna här saker, då känner jag verkligen att den där visionen som vi har på väggarna på jobbet. Den är inte bara ett pappersark eller en tavla eller en bild på intranätet. Den är verklig, vi jobbar och lever efter den. Vi gör skillnad, vi ett vinstdrivande företag tar vårt ansvar i samhället där vi verkar och medverkar till positiva krafter på många sätt. Så idag är jag också lite extra stolt över att jobba på Carlsberg Sverige och över att vara Platschef på Ramlösa Hälsobrunn.

Här är lite länkar till klipp i media:
HD, Sveriges radio

Pressträffen. Henrik, Tina och Jone berättar vad detta betyder för dem. Se klippen för att läsa och höra själv.

Lite suddigt… Henke, Tina och Arkitekten sitter i Tinas kök och smakar på de himelskt goda kanelbullar som Tina hade bakat. (ja, jag erkänner. Jag smakade en bulle. Tänkte ”Hur ofta har jag chansen att äta en kanelbulle som Tina Nordström har bakat? Bäst att passa på.”)

Tina med Wilma som har spenderat tid på sjukhuset. Hon pratade glatt med journalisterna och berättade vad hon gillade med de nya rummen. Tror hon var himla nöjd med att miljön på sjukhusen förbättras och får en annan känsla.

Tack Jone för det du gör! Vilken dag du ordnade. Som vanligt överträffar du alla förväntningar.

En söndag med studier

En av de sakerna som var skönast med att börja jobba var att jag inte behövde känna det ständiga dåliga samvetet över mina studier. Jag kände när jag studerade att jag alltid kunde plugga lite till, att jag alltid kunde göra några uppgifter till. Fritid var väldigt flytande och blev en del i pluggandet så ibland kändes det som att jag inte hade någon fritid.

Jag har under mitt arbetsliv haft perioder när jag har studerat. När jag jobbade på Strängbetong tex så passade jag på att läsa Företagsekonomi vid sidan om på kvällar och helger då jag insåg att detta ville jag kunna bättre. Men efter det och efter hus och barn har jag inte ägnat mig åt såna saker mer. Utan fokuserat på jobbet när jag jobbar och försökt att vara ledig när jag har stämplat ut.

Nu går jag en väldigt rolig utbildning på jobbet. En internationell utbildning som vi är ganska få förunnat att få chansen att gå på företaget. Den är väldigt bra. Dock så kräver de att man läser en hel del mellan träffarna och att man gör online utbildningar. V.11 skall jag till Ryssland och då kommer det vara ekonomi på agendan hela veckan. Inför detta tillfälle så skall vi läsa boken ”How to read a financial report” och göra en omfattande e-learning. Samt läsa delar ut två andra böcker… Det är väldigt intressant och roligt. Bara det att tiden känns väldigt begränsad.

Men jag tror att vi har hittat ett sätt som fungerar för oss här hemma iaf. Min kära man pluggar också vid sidan av jobbet nu. En distanskurs om Lean. Det kräver endel tid av honom också. Så denna helgen har varit uppdelad. Nu på förmiddagen är han ute med barnen och geocachar medans jag får plugga. I eftermiddag skall jag umgås med skruttarna medans mannen gör sin tenta. Ja, alla sätt är bra om de passar er. Framgångsfaktorn i detta är att vi planerar. (Kanske kommer lean-tavlan upp snart! Det är ett fantastiskt verktyg.)

Men nu skall jag pausa en stund med boken ”Kan jag så kan du” Författaren lovade att det skulle vara en sträckläsningsbok. Det hade det nog varit om jag hade haft möjligheten att sträckläsa saker.

Tar lite tid dock med min ”How to read a financial report” Jag är lite ovan vid alla ekonomiska termer på engelska så Google översätt är en bra vän. Sidan ni ser på bilden är magisk! Den visar alla kopplingar mellan resultaträkning, balansrapport, och kassaflödesrapport. Sen förklarar boken mer i detalj kopplingarna i varje kapitel. Riktigt bra och lätt att förstå!

Ett Gästinlägg – Perspektiv

Här kommer ett gästinlägg av min kära syster Melanie:

Livet är orättvist! Just idag känns det så.

Då kan man ju undra varför jag känner så? Jo för att förra veckan fick jag efter flera månaders sjukdom reda på att jag har en muskel sjukdom som heter Myastenia gravis. Det innebär att signalöverföringen från nervändan till muskelcellen är störd och att de viljestyrda musklerna i kroppen inte riktigt alltid funkar som jag vill och att jag blir extremt uttröttad vid ansträngning. I bästa fall läker sjukdomen ut efter 4-5 år efter att jag opererat ut tymus körteln bakom bröstbenet. I värsta fall påverkar den andningsmuskeln så jag slutar att andas. Just nu varierar känslorna mycket, Positiv, negativ, ”Det finns dem som har det sämre, varför gnäller jag känslan”, deppig och ibland bara helt känslolös.

Så vad händer nu? Just nu äter jag mellan 15-20 symptom lindrande tabletter om dagen för att må lite bättre och för vardagliga saker som är helt självklart att göra får jag tänka en gång extra om jag klarar det.

Så nog har livet visat mig ännu en gång att det finns mycket som är skört.

Negativa jag:
Jag är 23 år och har fått en muskelsjukdom som jag kanske får dras med hela livet. Jag har absolut ingen energi och vill helst försvinna eller isolera mig tills detta ordnar sig, jag känner mig ofta som en belastning för min omgivning. Jag får känna efter varje dag om jag klarar att gå ut 20 minuter och promenera med hunden. Ibland är det en kamp att försöka hålla uppe huvudet och ibland får jag för mig att jag är blind eftersom ögonlocken trillar ner.

Positiva jag:

Äntligen har läkarna kommit på vad jag har för något. Tabletterna som jag äter hjälper mig ganska bra! Min läkare ringer 1- 2ggr i veckan och kollar läget.
Jag ska få behandlingar som förhoppningsvis hjälper mig bra. Jag har en sån underbart stöttande Pojkvän, familj och vänner som jag kan gnälla håll i huvudet på som ändå finns där för mig utan att tveka och bokstavligt talat leder mig hem från ett kalhygge mitt ute i skogen.
Jag försöker komma ut och hitta på grejer om jag orkar, istället för att sitta hemma och deppa.

Då kommer vi till det där om perspektiv, konstigt nog kommer många människor (inklusive jag) oftast till insikt när någonting händer en själv eller någon vi känner. Så vad är egentligen värt att gnälla,bråka och vara arg på? I slutändan är familj och vänner viktigast och det märks vilka som finns vid din sida. Det gäller att värdera det vi har medan vi har det. Det kan försvinna så snabbt. Jag kan ju såklart bara prata för mig men detta och förra årets händelse har påverkat mig väldigt mycket! Jag har insett att jag inte längre orkar lägga ner energi på obetydliga situationer och konflikter som i slutändan inte ger mig någonting. Mina känslor går upp och ner, men jag har mycket roligt att se fram emot detta året!

/Melanie

Ibland är livet härligt och vackert!