Min man fick ett tips av en kollega om att alltid fråga sina barn på kvällen innan de somnar vad det bästa har varit med dagen idag. Vi har infört det också. Jag tror att det är bra, att somna med tankar på vad som har varit bra. Tänker att det är större chans att det blir sådana tankar om vi pratar om vad som har varit bra precis innan vi går från nattningen för att låta dem somna. Så den avslutande frågan är alltid, ”Vad har varit det bästa idag?”
Viola brukar alltid säga ”Inget mamma!” Men när jag sen fortsätter att fråga lite mer specifikt. Vad har varit det bästa på förskolan, eller vad var bäst när vi kom hem från förskolan? Då brukar hon komma på saker, så slutar det ofta med att det är 3-4 saker som har varit de bästa.
William säger nästan varje kväll att det bästa är när vi ligger och myser efter sagoläsningen. Idag sa han, ”Mamma! Du frågar det varje kväll, du vet väl nu att det alltid är samma sak som är mitt bästa, det är när vi myser nu” Himla mysigt att höra, men för att få honom att anstränga sig att tänka till lite mer på positiva saker brukar jag då fråga honom vad det bästa har varit förutom myset. Då brukar han tänka till en stund för att sen komma på något.
Jag lyssnade i veckan på några pod-avsnitt, Relationspoden med Bingo Rimér och Katrin Zytomierska. De diskuterade bland annat vad som är ok att säga till våra barn. Katrin har tydligen enligt henne själv tidigare sagt till deras son Ringo att om han äter för mycket glass så blir han en tjockis. Katrin hade nu snappat upp att det tydligen inte är helt ok att säga så här och hon kunde inte riktigt förstå varför…
De fortsatte sitt resonemang med hur Katrin och hennes pappa är. Bingo hade upplevt att de när de satt och fikade hade Katrins pappa pekat och sagt med hög röst. ”Kolla Bingo, ser du vilken tjockis som kommer där” Detta hade upprepats flera gånger så varken tjockisen eller Bingo hade kunnat missa det. De skrattade gott åt detta och Katrin tyckte inte alls att hennes pappa gjorde något konstigt, hon resonerade som så att de bara är spontana och säger vad som faller dem in. Min spontana tanke är att de inte är mer mogna än mina barn som säger vad som faller dem in och kommenterar folk. Just för att de är barn….
Resonemanget fortsätter med att Katrin inte alls har några fördomar utan bara säger det som är fakta. Att hon när hon säger så inte lägger någon värdering i det. Skitsnack säger jag. För hon säger sen också att hon tycker att tjockisar är äckliga, lata mm och när Bingo faktiskt tar upp saker som att de kanske inte mår bra mm så säger hon att det är minsann bara att skärpa sig! Så visst finns det fördomar hos henne om hur man är som person om man är en tjockis. De kommer sen fram till att det är nog inte ok att peka och skrika till folk som är rullstolsbundna eller sjuka, för de kan ju inte hjälpa hur de ser ut. Men det kan minsann tjockisar…
Så vad är ok att säga till våra barn då? Bingo tycker att det är bättre att säga att om du äter för mycket glass får du ont i magen. Jag skulle väl vilja säga att i den relationen så tycker jag att det verkar som att Bingo är den med de sundaste åsikterna! (Tänk, den meningen trodde jag aldrig att jag skulle skriva, även jag har tydligen fördomar som jag bör lägga undan.)
Jag blir ledsen när jag lyssnade på det inlägget. Jag håller helt med dem i att våra barn inte skall äga glass, godis mm. Men främst för att jag tror på att ge barnen de första åren i livet ett sund och hälsosam inställning till mat där maten är varierad, näringsrik och hemlagad och det är sån mat som gör att vi växer och mår bra. Inte för att vi har en rädsla för att bli tjockisar och då skulle vara sämre som människor. Är inte det om något att lägga fördomar på sina barn? Jag tycker inte att det är någon bra start att ge dem iaf. Skärpning Katrin!
I helgen var jag uppe hos bästa Josse med familj. Jag tog med William, bestämde mig för att det vore bra för honom och mig med lite kvalitetstid. Samt att mina nerver just nu inte riktigt klarar av två små älskade ungar som gärna vill utmana mitt tålamod och reta varandra… Viola var supernöjd för hon skulle få tillbringa massa tid med mormor och morfar. Uppmärksamhet jajjamensan!
Så tillbaka till kvalitetstiden med Josse och William. Vi ägnade oss åt sköna och återhämtande saker. Besök i lekparken, lunch på Max, besök på lekaffär, underbart god middag hemma och massa prat och mys. Så härligt det var! Så mysigt att ha flera timmar i bilen med W, så många tankar det finns i deras huvuden.
På tal om kvalitetstid, kommer ni ihåg Hipp hipp? Hur läkaren i Hipp hipp hade ”kvalitetstid” med sin dotter mellan 13:45 till 14:00? Kommer ni ihåg hur han sitter i bilen på väg till jobbet, pratar i telefon, rostar sina frukostmackor och läser tidningen samtidigt? Jag tyckte det var tragiskt-roligt hur han betedde sig. Nu har jag svårt att tänka kvalitetstid utan att tänka på honom. Det som är mest tragiskt är att jag har blivit lite som han senaste månaderna. Jag kan inte göra bara en sak i taget. Borstar jag tänderna så kollar jag mailen samtidigt, eller läser. Det är bra att jag har insett det nu, för jag vill inte bli som den tragiska karaktären i Hipp hipp…
Jag har inte skrivit här på ett tag, jag har känt att jag behöver ägna mig åt reflektion och eftertanke. Det lät ju svulstigt, eller hur… Men så är det iaf. För ungefär ett år sen fick jag en brutal påminnelse om att livet inte är självklart. Jag lovade mig själv då att komma ihåg vad som verkligen är viktigt och vad som skall komma i första hand. Jag har inte hållt det löftet till mig själv, nu får jag betala priset för det.
I det långa loppet är det bra hoppas jag, att jag hittar verktyg för att kunna balansera allt på ett bra sätt. Att inse att det inte alltid går att göra allt, att det inte går att hinna med allt, att inse att man inte behöver vara bäst på allt och att inse att prioritera är att välja bort. Inte att försöka pressa in allt och på det sättet pressa bort sig själv.
Det är verkligen en kompetens som jag tror är väldigt viktigt, att ha förmågan att göra rätt sak i rätt tid. Att inte göra för mycket av det ena eller för lite av det andra. Att fördela sina resurser så att alla pusselbitar du behöver för att må bra får sin del. Det är klart att det är en större utmaning under vissa perioder i livet än andra. Men som tur är har jag en bra förebild här. Min kära man råkar vara väldigt duktig på att göra just det ovan. Rätt sak i rätt tid och att balansera både jobb och fritid på ett bra sätt.
Om mina föräldrar hade döpt mig nu så hade nog mitt mellannamn, eller kanske mitt tilltalsnamn blivit struktur. Jag upplever inte mig själv som otroligt strukturerad, men i dialog och diskussion med andra inser jag att jag nog inte är riktigt normal… Det hjälper nog inte av att jag har lyckats hitta en man som också går igång på struktur. Idag funderade jag på om vi alltid har varit såna eller om vi är förstörda…
Tänker tillbaka på tiden innan barn, hus och hund. Innan jag hade 10 år som chef i bagaget. Minns att jag och min kära man var spontana på kvällarna efter jobbet. Vi tog bilen och bara körde dit vägen bar, ibland till köpenhamn, ibland till helsingborg, ibland till göteborg… Det slutade med härliga och spännande restaurangbesök, upptäcksfärder och roliga möten. Vi lagade härliga middagar hemma, vi la oss och sov 1 timme efter jobbet. Ja, jag gjorde det som föll mig in. Jag minns att jag var en väldigt impulsiv och luststyrd person. Tror att det finns kvar lite någonstans långt in, den där impulsiva, spralliga tjejen som gjorde det som verkade kul. Missförstå mig rätt, när jag föreläser eller motiverar mig själv så poängterar jag vikten av att göra det som ger dig glädje och som driver din lust. Lust att lära, utvecklas och prova nya saker. Det har jag inte tappat bort. Men den vardagliga impulsiviteten, den är borta.
Kanske har det med olika faser i livet? Nu kräver den här fasten en helt annan struktur iaf. Spontana utflykter har bytts mot struktur till tusen. Planen för veckan som innefattar hämtning, lämning, packande av matsäck, löpning, läsning, jobbande mm mm. Det ger inget utrymme för spontantitet… Men såklart så är detta inget unikt, alla småbarnsföräldrar känner nog igen sig mer eller mindre.
Men vi har tagit det ett steg till. I helgen fick jag äntligen upp vår tavla som strukturerar upp veckan på dagsaktiviteter, som visar veckomatsedeln på ena sidan och som har en förtryckt handlingslista uppbyggd efter hur varorna i affären vi handlar i är uppställda. Det är bara att kryssa för på vår lista och ev. skriva antal… Jag fick också upp vår kvittenslista för våra sällanrengöringsaktiviteter i respektive rum. Alla saker som görs med intervall mellan 1 månad och 6 månader. Så skönt! När allt det var uppe kände jag ett lugn sprida sig i kroppen… Nu var allt visuellt och jag behöver inte oroa mig för att jag har missat något… Ja, jag är medveten om att det kanske inte är helt normalt. Men kanske kan jag med detta inlägg ge lite inspiration till er som känner att ni vill ha en lite mer förutsägbar tillvaro där du och din partner har stämt av och delat upp ansvaret mellan er?
Men jag vill absolut inte rekomendera någon att göra mer än vad som känns bekvämt och kanske ibland inte ens det. För ca 2 år sen när jag en fredag frågade William på väg hem från förskolan om vi skulle hitta på något roligt på eftermiddagen så svarade han: ”Mamma, vi får först gå hem och se vad som står på listan”. Efter det uttalandet insåg jag att jag skulle backa tillbaka lite med listor mm… Så det slutade jag med ett tag, när jag sen fick abstinens så skrev jag listor igen men utan att barnen såg det…
Nu sitter tavlan uppe och lugnet lägras inom mig. …Hoppas bara inte att jag förstör barnen för mycket…
Dock så försöker jag balansera det med spontana aktiviteter också. I helgen tog vi oss till ett närbeläget naturreservat och plockade svamp, lekte med Wilma och klättrade i sluttningar, på träd och vid bäcken. Ljuvligt såklart!
Det är nog så att varje skede i livet har sin njutning. Nu är tvåsamhetsaktiviteterna utbytta mot familjeaktiviteter. Finns det något som värmer hjärtat mer än när barnen springer omkring och är helt uppslukade av det som händer i nuet och bara njuter!
Nu är det snart dags att välja igen. Jag känner att jag inte har engagerat mig så mycket som jag borde för att veta vad jag skall välja. Jag såg på aftonbladets partiledardebatt. Tycker nog att Annie Lööf var bäst där. Det tråkiga med de debatterna är att de har en tendens att säga vad de andra har gjort fel istället för att berätta om dem själva. Om de ändå säger vad de vill göra så berättar de inte hur. Så konsekvensen för mig blir att jag inte vet vad jag skall välja.
Har nog ändå nästan bestämt mig för vilket parti som skall få min röst till riksdagsvalet. Men i det lokala är jag fortfarande tveksam. jag vet för lite om vad politikerna vill i Varberg. När jag läser reklamen som har kommit de senaste veckorna så blir jag inte så mycket klokare på vad jag skall välja. Det låter ju jättebra med mindre barngrupper i förskolan, bättre skola, bättre äldrevård, utbyggda cykelvägar och vägar. Det jag undrar är dock HUR skall det här göras? Om inte skatteintäkterna kommer öka markant så måste rimligtvis satsningar kompenseras med nerdragningar eller effektiviseringar någon annan stans. Jag vill veta vad konsekvensen av mindre barngrupper i förskolan blir.
Och vad betyder bättre äldrevård? Vad innebär det för konkreta åtgärder? Flera partier säger ju det, men med hänsyn till att de har olika syn på vad bättre innebär så är jag angelägen att veta vad bättre innebär för just det partiet.
Jag gjorde några olika valbarometrar förra helgen. Resultatet gjorde mig inte direkt klokare… Jag får nog bege mig till valstugorna på torget idag. Det enda jag vet är att jag INTE skall rösta på Sverigedemokraterna. Såg deras reklam på tv igår. Stark retorik, men vi i Sverige är inte så dumma att vi går på den lätta… Eller hur!?
Den här känner jag inte alls igen mig i… Nr2-4 har jag aldrig tänkt att jag sympatiserar med. Miljöpartiet… jag har tänkt att de är för ensidiga, får kanske läsa på lite mer om dem.
Här blev jag helt blå… Piratpartiet…nej, de tänker jag inte rösta på.
Idag hade jag tänkt att jag skulle hinna med lite saker som har väntat ett tag. Plocka ner studsmattan för vintern, sätta upp vår tavla vi hade i Laröd, klippa ner blommor inför hösten. Ja, lite sånt där smått och gott. Men, så trött jag har varit idag. Öm i benen, öm i fötterna, trött i hela kroppen. Ja, det blev lite alkohol igår, men inte alls i den mängden så jag borde må såhär. Dessutom så drack jag ju varannan Ramlösa…
Igår gifte sig min käraste yngsta syster med sin Jonas. Så fina och vackar de var! Dagen innan hade vi pyntat, lagat mat och gjort tårtor till sent på kvällen. Lördagen började tidigt med fix av brud, barn och tärna för att sen åka ner till stan med barnen för fotografering av hela sällskapet. Fotografera barn… ja, jag kan inte tänka mig att vara fotograf. Lilla Viola stod som ett ljus och log på alla kort. William och Jamie var överallt och ingenstans! Hela tiden. Sprang, spexade, gjorde grimaser, poser, hoppade och studsade. Jag är djupt imponerad om det blev några bra kort… Sen hade jag äran att agera toastmadame och kvällen gick i ett.
Här satt de alla på ett ställe! Otroligt. MIna sötisar. W stod på en träsak och posade och jag lyckades ta ett kort där han var fantastiskt fin och glad. När jag tittade på bilder ser jag att den fina rosen på hans slag har han vänt upp och ner…. Den ser då ut som något helt annat och bilden är inte alls lika fin längre…
Så idag blev det inte många tavor gjorda. Endast en liten studsmatta monterades ner inför vintern. Tavlan får vänta till nästa helg. Nästa helg är fri, tom i kalendern. Så skönt!
Tavlan skall sitta i köket och hjälpa oss att få ihop vardagen. UB introducerade detta när vi bodde i Laröd och jag tyckte då att han gick ett steg för långt. Jag lever ju med tavelmöten mm varje dag på jobbet, men såg inte riktigt nyttan med det hemma. Vi provade ändå och varje söndag stod vi vid tavlan och planerade veckan. Vissa saker var alltid stående, vissa saker varierade vecka för vecka. Så bra det var! Vi hade koll, vi blev lugnare och lite mindre förvirrade. Nu skall tavlan upp igen och den skall utökas med en checklista för våra sällanaktiviteter i huset som har med rengöring och förebyggande underhåll att göra. Allt som är aktiviteter med intervall från 1 månad till 12 månader skall upp på listan. Det kommer bli så bra! Nej, jag är inte galen….
Här skall tavlan upp snarast. Men veckorna brukar inte ge mycket tid över än till planerade aktiviteter. Så det blir troligen till nästa helg… Kul att ha ngt att se fram emot!
När det inte är på mitt sätt så kan det ändå vara rätt. Det är ju såklart väldigt logiskt och enkelt att förstå. Men inte alltid så lätt ändå. Jag ser det rätt så ofta, både i jobbet och privat. Att personer i min närhet, inklusive mig själv helst vill att sakerna skall göras på deras eller mitt sätt. Ibland är det målet som är viktigt, tex att disken skall sättas in i maskinen för att diskas. Då spelar det ju helt ärligt inte så stor roll hur disken sätts in i maskinen…
Eller på jobbet så kanske syftet är att få veta hur tex. personalbehovet ser ut. Då kanske mallen som beskriver det kan se ut på flera sätt och ändå ge samma svar. Det måste ju inte vara efter en speciell typ av mall. Det handlar om att kunna anpassa sig, att kunna anpassa sig efter situationen och sina medmänniskors behov.
Idag blev jag tydligt påmind om detta. Jag och William var på IKEA igår och köpte nya möbler till hans rum, loftsäng och förvaringsmöbler. Vi ägnade hela kvällen igår till att skruva ihop dem och jag avslutade det när han sov. På morgonen var det färdigt att ”flytta in”. Jag hade ju såklart en bild i huvudet på hur det bästa sättet att sortera och skapa ordning är, på mitt sätt. Efter ett tag fick jag tydlig feedback från William, ”Mamma, jag vill göra det på det här sättet! Jag vill bestämma vart mina saker skall stå!”. Det fick mig att reagera, såklart så kan han få bestämma hur han skall sortera in sina saker på sitt rum. Det är ju verkligen en aktivitet som inte behöver göras på mitt sätt. Utan på Williams sätt.
Han blev väldigt nöjd med resultatet!
Före – Lite smått kaos och inga bra möjligheter att skapa ordning
Efter: En loftsäng och bättre förutsättningar samt en väldigt glad unge.
Imorgon är en stor dag för honom. Han skall börja på ny skola, nya vänner, nya rutiner och en helt ny värld. Min lilla kille lämnar förskolans värld för gott för att beträda skolans värld. Jag hoppas verkligen att det blir en roligt och bra tid för honom.
Nu är det dags att gå tillbaka till jobbet, efter 4 härliga semesterveckor. Så ikväll bör jag lägga mig i tid, jag skall ställa klockan tidigt, ta på mig långbyxor och packa lunchlåda. Det har verkligen varit ett antal härliga veckor, men härligt väder och dagar som har legat oplanerade framför mig och barnen. Nu fortsätter mannen med 2 veckor till innan barnen skall tillbaka till skola och förskola. Viola har senaste veckan pratat om sina kompisar varje dag. William har nog också börjat tänka på skolan, men han är lite mer nervös inför ny skola, ny klass och nya vänner.
Jag har lite blandade känslor inför morgondagen. Det är skönt med rutiner och på ett sätt är det roligt att sätta tänderna i höstens möjligheter. Men samtidigt så vet jag att hösten är en väldigt hektisk tid då det är mycket planering, budgetarbete, medarbetarsamtal mm. Jag har dock efter lite tankar på jobbet i helgen valt att se det som en utmaning. Jag skall lyckas balansera jobbet och hemmalivet bättre i höst.
W och V vill börja på mulle i höst och V har redan börjat prata om gympa. Så med egna aktiviteter för familjen och mig så hoppas jag på att jag kan hitta en bra balans.
Igår var vi på Bakken i Danmark med mannens familj. Vilken härlig dag vi hade! Fint väder, glada familjemedlemmar och massa roliga karuseller. Barnen hängde på och åkte i princip allt de fick. Så vi hade verkligen kul allihopa. Barnen var tillräckligt gamla för att vilja åka och göra saker som roade oss föräldrar också.
Men hade vi varit på tex Liseberg så hade det nog inte varit på riktigt samma sätt. Det är helt klart vissa ganska stora skillnader mellan Danmark och Sverige. Två länder som ändå ligger så nära varandra.
Min upplevelse från igår gällande skillnader mellan Danmark och Sverige:
1. Olika människor: Jag tyckte att alla olika människor var där igår. Har tänkt på det när jag har varit i Danmark tidigare också. Iaf i Köpenhamn känns det mycket mer kontinentalt än i Stockholm. Massa olika människor i alla olika storlekar, kläder, ursprung mm. Och min upplevelse är att det är mycket mer avslappnat och naturligt än här hemma i stela Sverige.
2. Liberal syn på regler: I princip alla attraktioner fick åkas med barn om man var med som vuxen. Ganska stor skillnad mot på Liseberg. Jag som är vän av säkerhet och ordning tycker nog allt att det känns lite tryggare med säkerheten på Liseberg. Men vad jag vet så händer det inte mer olyckor på Bakken. Tom på en attraktion när Viola var minst 2 cm under nivån så fick hon gärna åka när jag satt med. Jag gjorde bedömningen att det skulle gå bra och hon var superglad över att få åka saker som gick snabbt och killade i magen. Ät Danmark mer liberala och mer individanpassade än Sverige?
3. Hur jämnställda är de i Danmark?: Jag och mannen åkte en attraktion som inte var för barnen. Kändes som att det var föregångaren till Balder. En stor bana i trä. (Lite murken här och var insåg jag när vi stod i kön) Vi åkte iaf och när vi närmade oss slutet åkte vi in i en stor tunnel. Ingången till tunneln pryddes av en stor och yppig naken kvinna med särade ben… Så vi åkte in i hennes sköte? Eller?
