Jag har inte skrivit här på ett tag, jag har känt att jag behöver ägna mig åt reflektion och eftertanke. Det lät ju svulstigt, eller hur… Men så är det iaf. För ungefär ett år sen fick jag en brutal påminnelse om att livet inte är självklart. Jag lovade mig själv då att komma ihåg vad som verkligen är viktigt och vad som skall komma i första hand. Jag har inte hållt det löftet till mig själv, nu får jag betala priset för det.

I det långa loppet är det bra hoppas jag, att jag hittar verktyg för att kunna balansera allt på ett bra sätt. Att inse att det inte alltid går att göra allt, att det inte går att hinna med allt, att inse att man inte behöver vara bäst på allt och att inse att prioritera är att välja bort. Inte att försöka pressa in allt och på det sättet pressa bort sig själv.

Det är verkligen en kompetens som jag tror är väldigt viktigt, att ha förmågan att göra rätt sak i rätt tid. Att inte göra för mycket av det ena eller för lite av det andra. Att fördela sina resurser så att alla pusselbitar du behöver för att må bra får sin del. Det är klart att det är en större utmaning under vissa perioder i livet än andra. Men som tur är har jag en bra förebild här. Min kära man råkar vara väldigt duktig på att göra just det ovan. Rätt sak i rätt tid och att balansera både jobb och fritid på ett bra sätt.