Författararkiv: Cecilia Rönn

En till väldigt inspirerande person

För några veckor sen skrev jag ett inlägg om min kära stora syster som verkligen inspirera mig. Idag är det dags att lyfta fram en annan person som också är en sann förebild.

Även henne råkar jag vara släkt med. Hon är nämligen min kloka lillasyster. Hon blev för ca 9 månader sen mamma till en underbar liten son. Hon har inget förhållande med pappan, utan gör detta till största delen helt själv. Det är helt underbart att se henne med sin son! Hon ser ut att njuta av varje stund och hon tycker alltid att det är värt det, även om hon inte får sova på flera nätter som när han har varit sjuk. Jag minns att jag några gånger när W var liten fick be UB att ta honom på nätterna när han skrek och skrek. Jag var så trött att jag inte litade på mig själv helt. Men hon fixar det på något sätt!

Inte nog med det, även om hon har fullt upp med sitt eget har hon alltid tid för andra i hennes omgivning. Hon ställer alltid upp på familj och vänner och är där och stöttar dem. Jag förundras över hur mycket hon har att ge andra och vilket gott hjärta hon har.

Som om det inte räcker, så är hon dessutom en helt otroligt bra säljare och ledare. Hon jobbar i en skobutik sen många år och hon har senaste året haft ansvaret som butikschef. Hon ser till att allt stämmer, från inventeringar till kampanjer, till scheman mm. Dessutom har hon vunnit flera priser inom företaget för bästa försäljning mm. Kunder kommer fram till henne på stan och undrar hur det är, när hon jobbade som gravid var det många som oroade sig för henne så hon inte tröttade ut sig. Hon hade kunder som kom tillbaka bara för att hon var där och hon bemötte alla med respekt och vänlighet samtidigt som hon är otroligt kunnig inom sitt område. Det finns inget hon inte vet om skor…

Hon är så otroligt stark, har så stor integritet, vilja av stål, envis, godhjärtad, klok och glad. Alltså en helt underbar människa. Nathalie, jag är så tacksam över att få vara din syster!

Jämställd föräldraledighet…

Jag tror verkligen att det generellt hade blivit bättre om vi hade delat mer på föräldraledigheten än vad vi gör idag.Jag tror inte på tvång och jag tror verkligen på individens rätt att bestämma själv. Men i denna frågan undrar jag om det inte är enda sättet för att komma framåt… Varför tar vi inte ut föräldraledigheten mer lika?!

Jag vet att detta inte passar alla, vissa tror att de är oumbärliga på jobbet, vissa är egna företagare och kan absolut inte vara lediga och vissa studerar tex. Men för den stora massan tror jag verkligen att detta skulle vara bra. Framförallt för barnen.

Jag tror verkligen att det är många förhållande som blir mycket mer uppdelade i traditionella könsroller när barnen kommer. Kvinnan stannar oftare hemma en majoritet av tiden och blir den som sköter Hushållets AB med allt vad det innebär. Arbetstiderna är kvällar och helger. (Det är ju tur så att hon kan ha sitt vanliga jobb på dagarna…)

Vi hade uppdelningen att den som var hemma som skötte tvätt, städning, matlagning mm. Så att vi kunde spendera tid tillsammans efter jobbet. Hade vi inte bytt vid halvtid första gången och jag hade tvingats lämna ifrån mig hushållet AB hade jag fortfarande haft de arbetsuppgifterna, det hade inte funkat…

De två argument jag oftast hör till varför kvinnan är hemma mest är :
1: Jag/hon vill vara hemma hela tiden. – Men ärligt talat, har inte mannen rätt att vara hemma han också? Kräv det då om du vill! Det är bådas barn lika mycket.
2: Vi har inte råd att dela på ledigheten – Så kan det ju vara. Men alla som är hemma vet att de får max 80% av sin inkomst under ledigheten. Kan man då kanske spara 20% under graviditeten också? Så kanske den som tjänar mest har råd att vara hemma någon månad extra? Dessutom har de flesta kollektivavtal nu för tiden föräldrakompensation på några månader. (Hos oss får man mellanskillnaden så att man totalt får ut 90% av sin lön i 5 mån!) Dessutom har försäkringskassan jämställdhetsbonus och det kan bli en fördelaktig skatteeffekt av att dela på ledigheten.

Så till slut kommer det tror jag för de flesta ner till om man vill eller ej. Tjejer! Kom igen nu! Vill ni inte att ni skall ta mer lika ansvar för barnen, klädkoll, matkoll, städning, fritidsaktiviteter mm? Blir det inte mindre bråk och slitningar då? Vill ni komma efter i löneutvecklingen och vara den som tar flest VAB-dagar för att ni ”tjänar minst”, men framförallt, vill ni verkligen beröva pappan/partnern på det underbara och fantastiska band du skapar med ditt barn när du är hemma med det.

Ja, ok. det är j-vligt jobbigt att vara hemma med ungarna vissa stunder. Men det är en helt ovärderlig erfarenhet som du dessutom utvecklas otroligt mycket av.

Engagemang = bättre hälsa?

Idag hade vi ledardag på jobbet. Alla chefer på företaget samlades, ca 100 st. Det var en otroligt bra om givande dag. En del var en föreläsning av en våra Norska kollegors företagsläkare, Tore Krog. Han var verkligen bra och inspirerande!

Jag måste bara delge er några av sakerna han sa idag som jag verkligen tycker var tänkvärda! Dessa kommer jag fundera vidare på.

Individens upplevda engagemang = Resurser + Krav. Att ställa krav är att bry sig!

Individens upplevda engagemang är start länkat med Performance. (Självklart!)

Det som jag tycker var mest fascinerande var att han sa att personer som är Engagerade har hälften så mycket depressioner och ångest som övriga! 70 % fler av de Engagerade tycker att jobbet har en positiv effekt på deras välbefinnande och bland de engagerade är sjukfrånvaron 60% mindre!

Visst är det fantastiskt! Att det har en så stor inverkan på din hälsa om du är engagerad eller ej!

Enligt Tore är en av de största drivkrafterna till att man upplever sig engagerad att man har utvecklingsmöjligheter på jobbet.

Visst låter det logiskt och enkelt? Och visst är det fantastiskt att vi har redskapen i våra händer för att själva skapa oss en friskare vardag?! Så, är du inte nöjd, se till att påtala för din chef vad du behöver för att bli engagerad och bestäm dig för att skapa dig en vardag som du mår bra av.

Nå dina drömmar!

Varför har vi drömmar som vi aldrig besannar? Beror det på att vi inte vill? Beror det på att vi tror att vi inte kan?

Vad är det egentligen för skillnad mellan drömmar och mål? Mål är tidsatta, de har en handlingsplan för hur du skall göra steg för steg för att nå det. Drömmar är inte tidsatta, de är inte nerbrutna i aktiviteter. Så gör det! Tidsätt dina drömmar och bryt ner dem i mindre drömmar/mål på vägen. (Enda sättet att äta en elefant är att dela den i mindre bitar.)

På en fantastisk utbildning jag gick fick vi lära oss att göra det på nedan sätt:

Ovan tror jag på att göra i kombination med vilket mindset du har. Har du rätt mindset kan du åstadkomma allt!

Att räcka till…

Sitter i bilen efter en lång dag på jobbet. Startade i morse vid 06:30. Lite senare än jag hade tänkt mig då jag hade det första mötet kl.08. Men jag är ändå glad över att det blev som det blev. W kom upp precis när jag skulle åka så jag fick hjälpa till mer deras morgonbestyr innan jag gav mig iväg för även V vaknade. Det blev pussar och kramar innan jag satte mig i bilen. Ett bra sätt att börja dagen.

Väl framme på jobbet avlöser den ena aktiviteten den andra. Tempot är högt och planerade aktiviteter blir både genomförda och bortprioriterade då det varje dag dyker upp oväntade saker som måste tas tag i. In i mellan finns det någon minut att lyfta blicken och kolla om vi sysslar med rätt saker. Men de minutrarna infinner sig bara om jag aktivt tänker på att lyfta blicken. Annars är det väldigt lätt att stanna med blicken nere och bara köra på. Efter 16 blir korridoren allt mer tom. Först då hinner jag blicka på mailen som har trillat in under dagen, göra några av våra viktigaste arbetsuppgifter vi har prioriterat och förbereda inför några viktiga aktiviteter under morgondagen. När hade jag ordentlig med tid att förbereda mig för något? En tanke jag lägger åt sidan så jag hinner med det jag skall… Kl. 19:30 börjar tankarna snurra… Jag är inte effektiv längre. Vet att det var något mer viktigt jag skulle göra, minns inte vad bara. Ingen idé att grubbla över det. Iof har jag inte bråttom längre. Barnen kommer sova för länge sen när jag kommer hem. Så jag kan lika gärna jobba färdigt. Men nej, jag minns inte. Släcker ner datorn, kopplar bort telefonen och stämplar ut.

Sätter mig i bilen och känner lite frustration över att jag nu har 1,5 h i bilen innan jag kommer hem, samtidigt som det är ganska skönt att kunna reflektera över dagen och gå igenom händelser som jag kanske kunde attackerat annorlunda. Tänker mycket i bilen. Funderar på frågan ”Är det värt det”? Funderar på det där jag skrev om tidigare att få vardagen att gå ihop. Jag tycker att jag ständigt ligger lite efter… Antingen på jobbet, eller med att jag inte träffar barnen tillräckligt ofta, inte tränar tillräckligt ofta, inte umgås med UB tillräckligt ofta, inte träffar mina vänner så ofta jag vill, aldrig får läst ut den där boken jag vill läsa. Konstaterar att det skall bli skönt med semester snart. Att jag skall lägga tid på att göra mitt personliga cirkeldiagram igen, rita ner det och försöka följa upp det…. Till helgen kanske jag hinner med det….

Kommer hem lite efter 21, tittar till barnen som sover som små änglar. Lägger mig intill en stund och drar in doften. Pussar och säger att jag älskar er så mycket. Ingen reaktion, de sover lugnt. Imorgon, då får jag träffa dem på morgonen och hämta dem från förskolan. Härligt!

Gör du det allra viktigaste utvecklingssamtalet?

De flesta har nog Utvecklingssamtal på sitt jobb. Då chefen och du pratar om dig. Hur trivs du på jobbet, har du nått dina mål, vilka mål skall du ha för nästkommande år, vad behöver du har för utvecklingsplan för att nå nästa års mål och mer långsiktiga mål? Jag tycker det är väldigt bra att ha såna här samtal och jag förbereder mig alltid väl inför dem.

Sen några år tillbaka har jag utvecklingssamtal med mig själv. Jag brukar har det inför mitt Utvecklingssamtal på jobbet. Jag funderar och ibland skriver jag ner hur mina mål har gått sen sist och vad jag skall ha för nya mål. Samt vad jag vill utveckla. Jag tittar då på karriärmål och privata mål. De privata målen är saker som boendeprojekt, fritidsaktiviteter, träning, hälsa, vänner, familj och långsiktiga planer.

En sak till som jag tycker är viktigt är att även fördela tiden på dygnet. Detta gör jag inte strukturerat och tyvärr blir det aldrig som jag tänker. När vi väntade W och Ulf-Björn gick på pappa kurs pratade de där om att tänka ett cirkeldiagram och rita in hur mycket du behöver sova, hur mycket som går till jobb och dig själv. Sen att göra det igen när barnet är fött, hur skall du prioritera om tiden när du inte kan tänka på dig själv på samma sätt längre? Jag tror att det är väldigt viktigt att göra detta av flera anledningar:

* För att inte inse efter många år att du egentligen inte trivs på ditt jobb
* För att få tid som du behöver för dig själv
* För att få tid för den träning du behöver för att må bra och klara vardagen
* För att du inte skall känna dig fången i ditt eget liv och inte veta åt vilket håll du vill gå.

Prova!

Växeln hallå hallå!

Vilken härlig sommardag! Du kanske tror att vi passar på att njuta av sommardagen hemma när vi har lyxen att bo vid havet. Men nej, vi packade in oss i bilen tidigt på morgonen. Jag skulle till jobbet och berätta om Carlsberg, Ramlösas historia, prata om ledarskap och visa Brunnsparken för ett gäng trevliga damer på Varbergs växel.

Det blev en himla härlig dag med en fantastisk tur i parken.

Dagen avslutades i solen hemma hos svärföräldrarna. William ville att jag också skulle bada, men jag avstod. Tror inte det hade blivit vatten kvar i poolen då…

Talar ni olika språk?

En av många intressanta saker som jag lärde mig på utbildningen jag precis har kommit hem ifrån var hur vi egentligen talar med varandra och hur vi framför vårt budskap.

Har du någon gång tänkt: ”Hur svårt kan det vara, varför fattar hen inte vad jag menar?!”

Jag har iaf tänkt det ett flertal gånger i ett flertal olika situationer. Den här veckan gick vi igenom en övning med efterföljande diksussion som gav mig en förklaring till detta fenomen. Troligen inte den enda eller hela sanningen. Men, testet gick ut på att vi fick poängsätta från 1 till 4 vilka påstående vi gillade mest och minst. Resultatet gav poäng i 4 kategorier, Jord, Luft, Vatten och Eld. Kategorierna beskrev vilka personlighetsdrag du har. Givetvis är man lite av allt, men ofta är någon dominerande och någon minst viktig. Det stämde otroligt bra på mig iaf!

Kontentan är att beroende på vilket element som dominerar hos dig påverkar hur du kommunicerar, hur du lyssnar på andra, hur du ger feedback och hur du motiverar andra. Är du tex. Jord vill du gå direkt på saken, vara kortfattad och se personen du pratar med i ögonen. Är du däremot mest vatten så gillar du att få frågan hur det är och prata om känslor mm. Tänker du inte på det som en Jordmänniska så kanske ditt budskap inte går fram.

Väldigt intressant tycker jag! Helt enkelt, är du inte medveten om att du bör anpassa dig efter den omgivning du är i så kan det vara så att ni talar helt olika språk och budskapet går fram lika lite som om modersmålet hade varit Svenska och Kinesiska…

Kvantitet eller kvalitet?

Ja, allra helst kvalitet och kvantitet?

Iaf så blir det inget inlägg från mig idag om något ledarskapstema. Utbildningen som jag går, Accelerated Leadership Development Program som min kära man berättade om i tidigare inlägg är så bra! Jag har fått så många nya tankar och funderingar, böcker att läsa och texter att analysera! Men just nu snurrar allt runt i huvudet i ett enda virrvarv så det är inte en chans att jag kan formulera något klokt ikväll. Det får helt enkelt vänta till helgen, då skall jag sätta mig ner och skriva ner tankar och reflektioner och framtida inlägg. (Jag lägger dem på hög så jag kan ta fram dem när jag har idébrist! Bra va….)

Nu skall jag sova på intrycken och ägna morgondagen åt att fortsätta suga åt mig erfarenheter, lärdomar, teorier och fortsätta tala med alla mina trevliga Carlsberg kollegor som jag inte kände alls för några dagar sen.

Att leva som du lär

Jag pratar ofta om att det är viktigt att leva som du lär. Vara en förebild genom att föregå med gott exempel. Jag säger när jag får frågan om hur jag lyckas i ledarskapet och vad som är bra ledarskap att det är egentligen inte svårare än att ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”

Jag försöker verkligen leva efter dessa deviser. Jag försöker verkligen att vara en bra förebild och att stå för mina värderingar i alla lägen. Men som alla har även jag en dubbelmoral. Det går bara inte att alltid vara så j-kla korrekt! Eller kan du det?

Jag trillar iaf dit då och då. Det jag försöker göra då är att fundera på varför det blev som det blev, fundera på vad jag skulle velat göra annorlunda och fundera hur jag skall göra nästa gång jag hamnar i en sån situation. Ibland kommer jag fram till att jag får leva med min dubbelmoral… När det kommer till matinköp tex. Hur vet jag att jag gör rätt då? Är det bättre att välja ekologiskt än närproducerat om man inte kan få båda alternativen i samma vara? Hur vet jag att ekologiskt är bra? Är det verkligen så dåligt med kött med tanke på koldioxidutsläppen? Hur är det med alla kontgjorda tillsatser mm som finns i färdigmat, godis, kakor chips mm? Hur bra är de för miljön? Såna frågor ställer jag mig och jag kommer fram till att jag kan absolut inte göra det bästa valet, jag gör det valet som jag helt enkelt tycker känns bäst i magen…

När det kommer till jobbet och ledarskap är det lättare tycker jag. Att följa devisen ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Men idag på min utbildning pratade vi om en intressant sak som vände upp och ner på det resonemanget, eller iaf gav det en ny dimension. Om vi pratar helt olika språk och kommer från helt loka kulturer, kan du då lita på den enkla kompassen ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”. Ja, detta tänker jag utveckla lite mer imorgon eller på fredag. Får se vad jag hinner nu när dagarna och kvällarna är fulla av utbildning, nätverka, teambilda mm…