Författararkiv: Cecilia Rönn

Glädjen i att få spara till något

Idag blir det ett inlägg med reflektion på barns beteende som jag tror vi vuxna kan lära oss av.

William och Viola älskar julkalendern ”Mysteriet på Greveholm”. De tyckte att skelettet var läskigt men efter att ha sett den första serien väldigt många gånger är det inga problem. (I början ville de bara se första skivan…) De har i snart 6 mån tjatat om att de vill ha dvd:n. Jag har sagt att de får spara till den och köpa den själva.

De får veckopeng beroende på hur de uppför sig… För ett tag sen kom jag inte på hur jag skulle få Viola att sluta bitas och William att sluta slåss. Så om de gick en hel dag utan bit och slag fick de ett klistermärke som i slutet av veckan omvandlades till pengar. Max 10 kr per vecka.

Nu har de sparat och sparat och idag kunde de genom att betala hälften var köpa Dvd:n med båda Greveholm filmerna!

Det var underbart att se deras miner när de hade köpt filmen. De kramade om mig, ögonen lyste och de hoppade omkring. De lyste verkligen av stolthet! Det fick mig att tänka till också och minnas den känslan, känslan när jag har bestämt mig för något, sätter upp delmål/sparar och sen när jag kan köpa/göra det jag har bestämt mig för! Det är en härlig känsla som slår det mesta.

Barn är så kloka. De påminner mig väldigt ofta om vad som är viktigt.

Kärnan i ledarskapet….

….Är enligt Emmanuel Gobillot, en lärare jag har i ledarutbildningen jag går via jobbet följande:

Fokusera på att uppfylla denna mening: ”Have I made them feel stronger and more capabel today”

Väldigt tänkvärda ord som jag har funderat mycket på den senaste tiden. Och tyvärr känt att jag har haft svårt att leva upp till.

Jag har massor av ämnen att skriva om nu. Detta ovan, om ledarksapsstilar, om beteenden in stressade situationer och om förmågan att kunna ta ett kliv ut när du är mitt i något och se på saken med lite perspektiv. Men jag är inte alls på humör just nu för att kunna skriva ner något vettigt om detta. Så det får vänta någon dag.

Att återhämta sig

Att återhämta sig är nog viktigt vilket jobb man än har.

Idag var jag på spa på eftermiddagen. Återhämtning både från jobbet och måsten hemma. Så underbart skönt och lyxigt! Jag tog med mig två böcker och begav mig. Efter ett intensivt träningspass var det avkoppling med bad och bok. Men jag kom inte till ro med den ena boken. Det var en managementbok som jag skall läsa i den utbildningen jag går via jobbet. Det är nästan alltid så, när jag behöver återhämta mig funkar inte den typen av böcker. Då ankrar jag bara in i jobbtankar och så är återhämtningen förstörd…. Så det blev den andra boken och eftermiddagen slutade helt underbart!

Det är nog helt olika vad man känner att man mår bra av när det gäller återhämtning. För mig fungerar aktiviteter där jag måste koncentrera mig eller tänka på något så mycket att jag släpper allt annat. Tex, hundträning, ridning, löpning (om det är tillräckligt jobbigt), läsning och tyvärr på sista tiden att försjunka i helt onödiga spel på mobilen….

Nu är bloggen 1 månad

Nu har jag haft bloggen igång i en månad. Det är dags för en utvärdering. Jag känner att jag får ut mycket av att skriva här. Jag tvingas tänka till och reflektera mer än jag gjorde innan. Förhoppningsvis så blir jag bättre av det och utvecklas mer än om jag inte hade skrivit ner de sakerna här i bloggen.

Men jag undrar hur du som läser tycker att bloggen är?

Jag skulle bli jätteglad för feedback.

Vad är bra? Vad är mindre bra? Vad skall jag skriva mer om? Vad skall jag sluta skriva om?

Vad tänker du när du har läst ett inlägg? Ger det dig något eller vill du att jag skall uttrycka mig på något annat sätt?

En dag i välgörenhetens tecken

För några veckor sedan skrev jag om Jonsters charity som Ramlösa är huvudsponsor till. Idag var det dags för deras största arrangemang för året som är deras årliga golftävling Jonsters charitys masters på Landskrona golfklubb.

Vädret var underbart under hela tävlingen, stämningen var på topp med massor av glada golfare som alla var stolta att de genom att delta och stötta stiftelsen bidrog till att samla in pengar till barn och ungdomar i regionen. De gör en otrolig stor skillnad för barn och ungdomar i Helsingborgsregionen!

Helt enkelt en väldigt trevlig dag!

Den ljuva framtiden!

Jag minns den där härliga tiden när det var dags för studenten! (Känner mig lite gammal som skriver så sån mening…) Allt var ett oskrivet blad, jag var så förväntansfull! Så mycket spännande som låg framför mig som jag inte hade någon aning om. Jag hade ingen ångest, inte vad jag minns. Men jag drömde aldrig heller om att bli chef eller jobba med dryck…

Ända sen jag var runt 10 år hade min dröm varit att bli Polis. Och det var den även när jag tog studenten, även om jag hade sökt in till maskiningenjör, så sökte jag in till Polishögskolan de första året jag pluggade på högskolan.

Tänk att vissa saker blir precis som man tänker sig och vissa saker blir helt annorlunda. Ibland till det bättre och ibland till det sämre.

Det var ändå så himla speciellt! Att förbereda för studenten, ta studenten, börja på höskolan, träffa massa nya kompisar! Shit vad kul det var och faktiskt några år sen nu… 1999….Jag hade ingen aning om att jag 14 år senare skulle sitta där jag sitter idag. Och jag är otroligt glad och tacksam för att jag sitter där jag sitter idag.

När är det dags att släppa taget och göra något nytt?

För många år sen när jag var på en utbildning träffade jag en person som berättade väldigt mycket om sig själv. När han insåg att vi båda hade varit studenter och att jag hade besökt några av studentfesterna runt om i landet, berättade han om sina erfarenheter. Han hade pluggat i över 10 år! Då när vi träffades läste han bara enstaka kurser samtidigt som han jobbade av en anledning, han ville fortfarande kunna åka runt på studentfester och festa i sin overall… Jag tänkte då på när är det dags att släppa taget och gör något nytt? Hur ofta håller vi kvar vid våra nuvarande aktiviteter och beteenden för att vi känner oss trygga om bekväma i det? Vi vet vad vi har, men inte vad vi får helt enkelt.

Jag kommer på mig själv ibland med att vara så där jä-la självgod och tänka; ”Hen borde släppa taget och göra något nytt” Precis som i exemplet ovan. Det är verkligen inte illa menat. Men jag bör nog tänka på att det ibland inte är så som det ser ut att vara.

Det är ju verkligen inte lätt. Att inse situationen och sen göra något åt det. Bryta de gamla mönster du lever i.

Jag tror att det kan vara bra att sätta av någon timme minst två gånger om året för att gör en sammanfattning av din vardag. Hur är det på jobbet? Hur är det privat? Hur är det med fritidsaktiviteterna? Är du nöjd, är du uttråkad, får du utmaningar mm? Vad är nästa steg? Är du nöjd som det är och vill ha kvar samma situation till nästa utvärderingen eller är det dags att aktivt börja jobba för att förändra någon del?

För kom ihåg, det är bara du. Ingen annan som kan ändra din situation om du inte är nöjd med den. Så gör det nu! Gör en utvärdering. Jag har precis gjort min…

Föräldraskap by night…

Jag är helt säker på att du blir en bättre ledare när du blir förälder och får den erfarenheten med dig in i ditt yrkesliv.

När vi fick barn så tänkte vi nog att det första året kommer vara en utmaning. Det är ju dumt att vara för optimistisk… Fyra år senare funderar jag ibland på vad vi gav oss in i. Missförstå mig rätt… De är världens sötaste ungar och jag skulle utan tvekan offra livet för dem. Men… Jag vet ärligt talat inte hur länge till jag klarar mig utan ordenlig sömn på nätterna.

Det blir bättre och bättre. Faktum är att jag sa till min syster för några veckor sedan att nu ser vi ljuset i tunneln, nu börjar det blir riktigt bra. Vi, jag och min man blev båda märkbart piggare. Så kom bakslaget… det kommer ju såklart. Amatörmässigt av mig att inte inse det….

De senaste veckorna har V helt enkelt tyckt att det är en dum idé att sova hela natten. Dessutom är hon sjukt envis… (undrar vem hon fått det ifrån…)

Hur som helst. Jag försöker se det från den ljusa sidan och de senaste nätterna har jag tänkt att detta kommer förbättra mitt tålamod, öka min stresstålighet och göra att jag blir bättre på att ta ett djupt andetag och andas… Det kommer jag definitivt ha nytta av i mitt ledarskap också! Så jag försöker tänka att jag utvecklar båda sakerna hela tiden. Föräldraskapet genom att jag över ledarskap på dagen och ledarskapet iom att jag övar föräldraskapet på natten…

Tänk att denna söta lilla tjej förvandlas till ett monster på nätterna…

Den allra svåraste förändringen…

Är den som är varaktig…

Jag har hur många gånger som helst satt upp ett mål och lagt en plan för att nå det målet. När jag sen har nått målet har ju min plan varit att fortsätta med den goda vanan, om det nu är det jag har förändrat. Ta tex löpning. I slutet av 2011 började jag träna och springa igen för vet inte vilken gång i livet. Det var verkligen roligt och jag anmälde mig till Springtime i Helsingborg (10 km) som går i början av maj. Hade även en målsättning på tiden.

Jag printade ut en 12 veckors plan på hur jag skulle träna för att nå mina mål. Det fungerade väldigt bra och jag kunde ”ticka av” mina framsteg i träningsplanen. Väl på den stora dagen sprang jag loppet under min måltid! Jag var jättenöjd. Sen sprang jag inte något mer på hela sommaren….

Över 6 månaders träning gick inte att bibehålla. Jag har funderat mycket på varför förändringen inte var varaktig…Nu har jag börjat springa igen sen några veckor tillbaka. Det är ok, men när jag inte har något att se fram emot eller sträva mot så är jag inte lika motiverad. Jag inser helt enkelt att det som motiverar mig mest är när jag har ett tydligt mål som jag kan bryta ner till delmål. Så nu har jag anmält mig till Varbergsloppet i Juli och den 1 Juni när platserna till Göteborgsvarvet släpps så skall jag anmäla mig dit. Tänker att jag då har ett långsiktigt mål som kommer sporra mig. Jag tycker ju att det är superkul att springa och härligt att känna framtstegen. Men målet sporrar mig mer än resan dit. Bara att erkänna…

Så nu känns det rätt att sätta ett långsiktgt mål och se om jag sen har skapat en vana/förändring som varar ändå eller om jag då behöver sätta upp ett nytt mål. Troligen det sistnämnda.

Jag tror att det viktiga är att lära känna sig själv och vad som triggar dig.

Vem är ”man” egentligen….?

Ordet ”man” gillar jag verkligen inte. Nu menar jag inte ”man” som i manlig eller män. Utan när du säger ”man” istället för ”jag”.

Jag hör det så ofta! ”Man tycker ju att det borde….” ”Man borde göra något åt det….”, ”Man känner sig…”. I mina öron är det ordet något du säger för att du inte vill ta på dig fullt ägarskap! Jag brukar fråga när jag hör detta, ”Vem är man?” Eller uttalande som ”vi tycker….”, ”jag pratar för alla när…” eller ”Alla tjejers dröm…”.

Jag fick upp ögonen och blev medveten om detta när jag gick en kommunikologiutbildning där vi pratade om detta samt ”du och jag övertramp”. Jag insåg efter den utbildningen varför jag ibland känt mig irriterad och ”klappad på huvudet”. När det uttalas saker i min närhet som antyder att jag tycker något som någon annan säger blir jag irriterad. Ingen annan kan ju veta hur jag känner/tycker i den specifika frågan…

Nu för tiden försöker jag verkligen att alltid säga ”jag” eller specificera vilka jag menar. Istället för att säga ”vi” brukar jag säga ”vi i ledningsgruppen”. För att det skall bli tydligt och för att det skall bli tydligt vad jag står i de frågor jag uttalar mig om.

Jag hör väldigt ofta personer som bli intervjuade som säger ”man” istället för ”jag”. Sluta med det! Jag tror dessutom att om du slutar säga ”man” och börjar säga ”jag” istället så känns det bättre inombords.