Den allra svåraste förändringen…

Är den som är varaktig…

Jag har hur många gånger som helst satt upp ett mål och lagt en plan för att nå det målet. När jag sen har nått målet har ju min plan varit att fortsätta med den goda vanan, om det nu är det jag har förändrat. Ta tex löpning. I slutet av 2011 började jag träna och springa igen för vet inte vilken gång i livet. Det var verkligen roligt och jag anmälde mig till Springtime i Helsingborg (10 km) som går i början av maj. Hade även en målsättning på tiden.

Jag printade ut en 12 veckors plan på hur jag skulle träna för att nå mina mål. Det fungerade väldigt bra och jag kunde ”ticka av” mina framsteg i träningsplanen. Väl på den stora dagen sprang jag loppet under min måltid! Jag var jättenöjd. Sen sprang jag inte något mer på hela sommaren….

Över 6 månaders träning gick inte att bibehålla. Jag har funderat mycket på varför förändringen inte var varaktig…Nu har jag börjat springa igen sen några veckor tillbaka. Det är ok, men när jag inte har något att se fram emot eller sträva mot så är jag inte lika motiverad. Jag inser helt enkelt att det som motiverar mig mest är när jag har ett tydligt mål som jag kan bryta ner till delmål. Så nu har jag anmält mig till Varbergsloppet i Juli och den 1 Juni när platserna till Göteborgsvarvet släpps så skall jag anmäla mig dit. Tänker att jag då har ett långsiktigt mål som kommer sporra mig. Jag tycker ju att det är superkul att springa och härligt att känna framtstegen. Men målet sporrar mig mer än resan dit. Bara att erkänna…

Så nu känns det rätt att sätta ett långsiktgt mål och se om jag sen har skapat en vana/förändring som varar ändå eller om jag då behöver sätta upp ett nytt mål. Troligen det sistnämnda.

Jag tror att det viktiga är att lära känna sig själv och vad som triggar dig.