Sitter i bilen efter en lång dag på jobbet. Startade i morse vid 06:30. Lite senare än jag hade tänkt mig då jag hade det första mötet kl.08. Men jag är ändå glad över att det blev som det blev. W kom upp precis när jag skulle åka så jag fick hjälpa till mer deras morgonbestyr innan jag gav mig iväg för även V vaknade. Det blev pussar och kramar innan jag satte mig i bilen. Ett bra sätt att börja dagen.
Väl framme på jobbet avlöser den ena aktiviteten den andra. Tempot är högt och planerade aktiviteter blir både genomförda och bortprioriterade då det varje dag dyker upp oväntade saker som måste tas tag i. In i mellan finns det någon minut att lyfta blicken och kolla om vi sysslar med rätt saker. Men de minutrarna infinner sig bara om jag aktivt tänker på att lyfta blicken. Annars är det väldigt lätt att stanna med blicken nere och bara köra på. Efter 16 blir korridoren allt mer tom. Först då hinner jag blicka på mailen som har trillat in under dagen, göra några av våra viktigaste arbetsuppgifter vi har prioriterat och förbereda inför några viktiga aktiviteter under morgondagen. När hade jag ordentlig med tid att förbereda mig för något? En tanke jag lägger åt sidan så jag hinner med det jag skall… Kl. 19:30 börjar tankarna snurra… Jag är inte effektiv längre. Vet att det var något mer viktigt jag skulle göra, minns inte vad bara. Ingen idé att grubbla över det. Iof har jag inte bråttom längre. Barnen kommer sova för länge sen när jag kommer hem. Så jag kan lika gärna jobba färdigt. Men nej, jag minns inte. Släcker ner datorn, kopplar bort telefonen och stämplar ut.
Sätter mig i bilen och känner lite frustration över att jag nu har 1,5 h i bilen innan jag kommer hem, samtidigt som det är ganska skönt att kunna reflektera över dagen och gå igenom händelser som jag kanske kunde attackerat annorlunda. Tänker mycket i bilen. Funderar på frågan ”Är det värt det”? Funderar på det där jag skrev om tidigare att få vardagen att gå ihop. Jag tycker att jag ständigt ligger lite efter… Antingen på jobbet, eller med att jag inte träffar barnen tillräckligt ofta, inte tränar tillräckligt ofta, inte umgås med UB tillräckligt ofta, inte träffar mina vänner så ofta jag vill, aldrig får läst ut den där boken jag vill läsa. Konstaterar att det skall bli skönt med semester snart. Att jag skall lägga tid på att göra mitt personliga cirkeldiagram igen, rita ner det och försöka följa upp det…. Till helgen kanske jag hinner med det….
Kommer hem lite efter 21, tittar till barnen som sover som små änglar. Lägger mig intill en stund och drar in doften. Pussar och säger att jag älskar er så mycket. Ingen reaktion, de sover lugnt. Imorgon, då får jag träffa dem på morgonen och hämta dem från förskolan. Härligt!