I förra veckan listade tidningen Mama Sveriges 33 mäktigaste mammor. Detta skapade en del debatt/diskussioner. Carola Wetterholm, 9 barns mamma som är med i familjen annorlunda skrev en debattartikel på SVT opinion om detta. Nu har jag inte läst artikeln i tidningen, men det borde inte Carola heller ha gjort när hon skrev artikeln då den är publicerad den 15 april och tidningen kom ut den 16 april. Hennes rubrik, ”Konstigt att ge karriärmammor hjältestatus” tycker jag är konstig. Först och främst så står det inte skrivet någonstans att de är hjältar. Sen så handlar inte artikeln om karriär, den handlar om makt och inflytande. Visst, det är ofta samma sak. Men Kronprinsessan Victoria är med på listan och hennes karriär har ju varit bestämd sen barnsben. (Vill inte alls förringa hennes insatser, vill påpeka att det är makt, inte karriär som listan handlar om).
Jag tycker att det är bra med listor av olika slag. Inte för att som Caroline menar, trycka ner andra som säkert gör minst lika stora saker i sina liv. Utan för att det är en inspiration. För att det visar att alla kan komma dit man vill om man vill. Det viktiga är just OM man vill. Det är inget som passar alla, eller så att någon är bättre än någon annan vilket man än väljer. Den tolkningen ligger hos de som skriver debattartiklar på det sättet. Den tolkningen har inte jag iaf.
Däremot tycker jag att det är bra att det uppmärksammas just för att jag tror på att lyfta fram att vi är alla olika och just dessa kvinnor hjälper till att bryta normer genom det de gör. Vi kvinnor/mammor måste stå upp för varandra! Inte snacka skit om varandra! Nu generaliserar jag, men min erfarenhet är att istället för att hjälpa, stötta och pusha varandra så är det så lätt att döma varandra. ”Jasså, du skall bara vara hemma så kort tid, jag skulle aldrig vilja missa den tiden med mitt barn”, ”Jaha, ni gör så. Hur tänkte du då?”, ”Ja, alla gör ju som de vill, men jag förstår inte den prioriteringen, tiden med bebisen kommer aldrig tillbaka”. Detta är ett fåtal av de kommentarer jag har fått för att min man och jag har valt att dela lika på föräldraledigheten för William och för att min man var hemma 15 månader med Viola medans jag var hemma 4 + 3 månader.
Men jag skall inte kasta sten i glashus. Jag är också sån ibland. Jag raljerar över mammor som tar all ledighet och inte låter/kräver att sina män också är lediga. (Nej, det räknas inte att vara hemma 3 månader på sommaren tillsammans med den andra partnern). Men jag försöker öva mig på att tänka att ”var och en gör som de vill och som passar dem bäst”. Innan jag släpper det här sidospåret vill jag dock säga en sak till. Om du som mamma väljer att ta ut hela ledigheten själv för att du vill och för att du inte vill missa något. Fine, gör det. Men kom ihåg det när du sen 3 år senare som heltidsjobbande är den som ansvarar för kläder, matsäck, extrakläder på förskolan, fritidsaktiviteterna, VAB-dagarna, städningen, hämtningen, matlagningen, tvätten mm. Jag har ju bara ett äktenskap och 2 barn att jämföra med. Men det var tack vare att vi delade upp ledigheten med barnen och en var hemma en längre period ensam som vi nu båda hjälps åt med praktiska aktiviteter kring barnen och saker i hemmet som tvätt, matlagning, handling mm. Samt att barnen är precis lika mammiga som pappiga. Vi är ok båda två.
Nu tillbaka till listan. Kan vi inte se såna här saker med inspirationsglasögonen på oss? Istället för att påpeka att det minsann finns såna som sliter mycket hårdare och borde få en lista så kan vi välja att tänka: ”Vad roligt för dessa personer, det och det kan jag inspireras av för att nå mina målsättningar” Vilka det än är.
För mig gäller iaf. ”Jag har inte träffat någon jag håller med i allt och jag har ännu inte träffat någon som jag inte håller med i något” Det finns inspiration överallt, bara vi väljer att titta med de ögonen.
Och sist till dig Carola, det är en tråkig härskarteknik att skriva:
”Det kanske inte är jättesvårt att jonglera ett yrke som till exempel författare, musiker, entreprenör, politiker och dylikt om man har full markservice hemma?
Jag vet inte om de här tjejerna har det, men gissar ju att många har dels städhjälp, matkassar till dörren, fönsterputsare, trädgårdshjälp, barnflickor, kanske en partner, mor-och farföräldrar som är till stor hjälp, och så vidare. Plus en fet inkomst varje månad.”
Ärligt talat. Nej, du vet inte alls hur de har det hemma. Alla gör vi uppoffringar för det vi skapar och gör. Jag hoppas att dessa och alla andra kvinnorna har:
1. En partner hemma som de lever jämställt med och som förstår deras behov och utmaningar. 2. Hjälp från nära och kära, men inte är väl det en pengafråga? Det är en helt annat fråga, en fråga om tid, tillgänglighet och att ha en stor familj och vänner nära.
Sist till dig Carola, fet inkomst är väl troligen en konsekvens för många av dessa mammorna. Men precis som du inte vill att mammor som väljer att stanna hemma skall nedvärderas så tycker inte jag heller att du skall nedvärdera dessa kvinnors val och raljera över att om man tjänar pengar är det lätt. Vad är det som säger att de hade pengarna från början?
Så snälla Carola och alla andra. Vi kan väl sluta att trycka ner och titta surt på våra medsystrar/medmammor? Kan vi inte stötta varandra istället?
(Nu behöver ju säkerligen inte någon av dessa mäktiga kvinnor support från mig. Det är inte heller det detta inlägg syftar till, det syftar till att påpeka att vi borde höja varandra och stötta varandra istället för att småsint blänga, kasta ur oss förminskande uttalande och stå med armarna i kors och säga att det är minsann orättvist att de lyfts fram och inte alla andra.)
Jag tror att vi är många mammor som verkligen försöker på alla sätt att få ihop vår vardag, hur den än ser ut och vi är säkert många som hela tiden har ett ständigt dåligt samvete för att vi inte är tillräckliga överallt. Vi är många som gör så gott vi kan. Det måste få vara bra så.
