Författararkiv: Cecilia Rönn

Att prioritera det viktiga inom politiken

I Varberg har det de senaste veckorna varit mycket debatt om den service som socialtjänsten hos oss ger. Anhöriga som har larmat om vanvård inom hemtjänst. Efter det har det inkommit fler avvikelser.

Mycket diskussion i pressen om lunchservering på dagcentraler som tyvärr ska tas bort från 1 september på några orter. Läs mer om Liberalernas hållning i frågan här.

Det kändes därför väldigt aktuellt med den aktivitet jag hade i mitt bostadsområde i helgen. Nämligen att dela ut flygblad om just äldrefrågor.

Men för mig är inte politiken eller dess komplexa frågor svart eller vit. Självklart anser jag att vi har ett ansvar som politiker att lyssna, ta avvikelser på allvar och aldrig glömma av vilket viktigt uppdrag vi har. Valda av medborgare som ger oss i förtroende att förvalta deras skattepengar på bästa sätt så att det går till det viktigaste. Det allra viktigaste vi har i vårt samhälle är ju just människorna. Anställda, personer som behöver hjälp för att få en meningsfull vardag, ett bra liv. Barnen som går på förskolan och i skolan. Barnen som far illa. Det är för mig den innersta allra viktigaste kärnan. I det ligger också att våga prioritera förebyggande insatser så att de utsatta barnen och individerna blir så får som möjligt. Här tänker jag att många frivilliga instanser är mycket viktiga, idrottsföreningar, kultur och fritidsaktiviteter, meningsfulla aktiviteter för seniorer mm mm.

Det kan ju vara enkelt att kanske tycka att saker som byggnation av vägar, nya hus, besöksändamål mm inte är lika viktigt. Men det kan mycket väl också segla upp och vara lika viktigt som övrigt. För ryggraden i allt är ju att vi får skatteintäkter. Att människor vill bo i Varberg, att människor vill och kan jobba här, driva företag mm. För det krävs det att besökare vill komma hit, att det händer saker i staden. Så frågan är komplex.

Jag tycker också det är viktigt att tänka på att av alla tusentals anställda och kunder hos kommunen så är det allra flesta nöjda och trivs. Med det sagt så är det lika allvarligt när det sker brister. Det får bara inte hända, det är människor det handlar om.

För mig är detta en av de viktigaste sakerna jag har kämpat för hela den här mandatperioden. Att vi ska prioritera våra skattepengar på mest effektiva sätt, nämligen så stor andel som möjligt till våra kärnverksamheter. För att möjliggöra detta krävs det att man hela tiden jobbar för att bli bättre, smartare och jobba mer effektivt. Ta hjälp av digitala hjälpmedel, jobba med att förbättra kommunikation, förbättra vilka program vi jobbar med, spara tid från onödiga arbetsuppgifter som inte ger ett mervärde. Detta arbete får aldrig upphöra. Hela tiden ifrågasätta vår organisation, våra arbetsmetoder, våra investeringar. På ett bra sätt med en tanke på att det ska bli bättre.

Jag vill ha en så platt organisation som möjligt med så korta beslutsvägar som möjligt. De bästa besluten fattas där de utförs. I så stor utsträckning som möjligt anser jag att det ska vara på det sättet. Att inte nyttja människors kreativitet och kritiska tänkande, bra ideér och förbättringsförslag. Det är ett verkligen stort slöseri.

Kan man verkligen planera insatser på exakta minuten till de som har hemtjänst? Ska det inte finnas utrymme att kunna stanna en extra stund om ngn är ledsen, orolig eller behöver lite mer stöd just idag? Kan man säga att rättvist är att alla behandlas exakt lika? Är det likvärdigt? Är det inte så att man ska möta individen efter de behov den har. Är det inte det som är likvärdigt?

Det gör mig ledsen att det är så lätt att kasta skit på politiker. Visst ska vi tåla kritik och att ifrågasättas, kunna förklara våra beslut. Men att gå till personangrepp eller att dumförklara alla över en kant är lite väl magstarkt. Vilket parti man än tillhör tror jag att de allra flesta drivs av en vilja att göra samhället till en bättre plats. Även om vi har helt olika syn på hur det görs ibland. Hade också önskat att det var lite mindre prestige och lite mer lyhördhet inom politiken. För om vi hade lyssnat på varandra mer hade det nog varit bättre.

Det allra bästa är dessutom att det är öppet för alla. Vill du påverka. Välkommen! Välj vilket parti du gillar bäst och ta sen för dig. Påverka, gör din röst hörd!

Kom upp ur sandlådan Annie Lööf och Stefan Löfven

Senaste dagarnas kris i politiken kan ju inte ha undgått någon. Som nördigt intresserad och aktiv Liberal med ambition om att få förtroende av Hallands Liberaler till riksdagen nästa val gör ju att jag såklart har följt detta med stort intresse.

De senaste dagarna har dock gjort mig irriterad när C-ledaren och S hävdar att det ligger på Liberalernas ansvar att omförhandla Januari avtalet, annars blir det extra val. Det är trams och faktiskt ovärdigt att säga så. Jag förstår självklart att man inte vill sitta med svarte petter i detta. Men den som ska ta ansvar bör vara tillräckligt rakryggad för att göra det.

Det är otroligt arrogant av Stefan Löfven att inte ta Vänsterpartiet på allvar när de säger att deras förtroende är förbrukat. Den lösning som presenterades av S och C helgen innan röstningen visste de att V inte skulle acceptera. Ändå hoppades de? Eller var det för att få ett retoriskt övertag?

Liberalerna försökte att vara konstruktiva och hitta en lösning under helgen innan röstningen för att detta inte skulle ske alls. Det är på det sättet jag tycker man ska agera. Men då var det låst och man ville inte göra det som krävdes. Hör vår partisekreterare här: Aktuellt

Liberalerna har haft en mycket svår tid och fattat ett beslut i våras. Vad man än tycker om det beslutet så fanns det en majoritet för det och att nu då ändra sig igen anser jag är helt otänkbart. Det är dags att Centerpartiet inser att de också behöver göra det. Att stå och om och om igen säga att man vill ha en lösning i den breda politiska mitten är som att säga att ”Jag vill inte att vi ska ha någon klimatkris”, ” Jag vill att grisar ska kunna flyta”. Det spelar ingen roll hur mycket du säger det Annie Lööf, det är inte verkligheten. I sak kan jag hålla med Annie Lööf. Men hon måste ju inse att hon har inte det valet på bordet. Det finns två partier som aldrig kommer samarbeta som läget är nu. Det är M och S. Ska hon ha en lösning i den breda mitten, då får du allt bli lite mer konkret. Eller får du direkt inse att C behöver göra samma läxa som L har gjort. Då, först då kan man på riktigt bli en stark Liberal kraft i mitten.

(Jag vill bara slänga in här också, låt er inte luras! Det finns ETT Liberalt parti i riksdagens just nu. Det partiet är mitt parti. Vi är inget intresseparti som låtsas vara liberala och gröna och är så skickliga på marknadsföring att vi lyckas måla upp bilden om detta. Vi är ett idéburet liberalt parti som skapades för människors frihet och lika värde. Det har inte ändrats. Vi kan stå rakryggade och driva en politik för klimatomställning utan att behöva göra krumbukter för stora intresseorganisationer. Man kan tycka att vi inte behövs då de flesta partier i riksdagen till viss del är liberala och vi lever i en liberal demokrati. Men så är det inte. Där har vi själva såklart en läxa att göra. Att visa varför vi behövs och återfå ett större förtroende. Den resan börjar nu. )

Låt oss titta på mandatfördelningen i Sveriges riksdag.

Hämtad från Riksdagen.se, V=28 med sin vilde. L=20 med sin vilde

För att bli statsminister krävs 175 röster. För att få igenom budgeten krävs att vara flest som röstar på det alternativet. Nu ska jag berätta varför C och S skulle göra Sverige en tjänst om de kom upp ur sandlådan, skakade av sig sanden och började bli konstruktiva. S vill ha kvar regeringsmakten. Det gick inte att bygga sitt regeringsunderlag på 5 partier men stänga ute 1 av dem helt i det fortsatta arbetet. De allierade sig med ”andra sidan” för att visa sitt misstroende. Är det bra? nej, såklart inte. Om Stefan Löfven vill ha kvar makten och C vill påverka politiken behöver de ”bara” sätta sig ner och prata med V. Det är 1 år kvar till ordinarie val. Så de skulle kunna försöka vara konstruktiva och hitta en lösning. 100+31+16+28=175 = Majoritet.

Skulle det inte gå och Stefan Löfven släpper det till talmansrundor krävs det lika mycket av M-ledaren att vara konstruktiv för att hitta en bred lösning anser jag.

Om man nu ändå menar allvar med en bred lösning i mitten från C och S sida så är det inte L det hänger på. Det räcker inte till en majoritet om inte V inkluderas. S+Mp+C+L=167 röster = INTE majoritet. Ska man hitta en bred lösning utan ytterkanter som samlar minst 175 mandat så behövs antingen M eller KD också inkluderas. Varför är det ingen som ser elefanten i rummet som står jämte Annie Lööf när hon pratar om den breda mitten?

Att säga att det hänger på L. Att få tillbaka Löfven med hjälp av V. Sen stänga ute dem igen i budgeten. Det är dumt och naivt. Då kommer det som minst att ske förhandlingar under bordet mellan S och V för att säkra att V inte drar tillbaka sitt stöd igen. Det är ren matematik….

Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat, konstaterade Albert Einstein

Värdighet i vården

Igår begravdes min fina pappa. Som efter nästan 10 månader förlorade kampen mot en av de dödligaste cancersorterna vi har. Pancreas. Jag har under hans sjukdomstid skrivit anteckningar. Konkret på vad som hänt, men också tankar och reflektioner. För han var helt extraordinär min pappa. Hur han hanterade denna svåra kamp. Hur han inte lät den definiera honom. Hur han änna in i slutet hade en livsvilja och tacksamhet för den tid han fick.

Han hade dock många bakslag och komplikationer som gjorde att vi fick stöta på mer kontakt än vi ville med vården. Det blev många nätter på sjukhus. Med allt vad det innebär, mitt i en pandemi. Jag slits mellan ilska, sorg och tacksamhet hur han behandlades. Hur de allra flesta han träffade är fantastiska personer som brinner för sitt yrke. Men mitt i allt det så överskuggades det av ineffektiva processer, kommunikationsbrist, brist på kontinuitet och engagemang för att göra det lilla extra. Nonchalans och läkare som inte tyckte att anhöriga var värda att lyssna på. Jag vet att det inte ska definiera den vård pappa fick. Men det är svårt att släppa det, att acceptera det. Därför får du här nedanför läsa ett stycke från mina anteckningar. Jag vill dela med mig av dem. För att kanske kan det hjälpa någon annan. Kanske kan det få någon regionpolitiker att tänka till, förändra. Kanske läser någon inom sjukvården och kanske går det att förändra. Jag tror att allt går, är man tillräckligt många är man stark. Jag tror på den enskilda individen. Som bestämmer sig för att göra skillnad, samlar sina kollegor som känner samma sak. Helst plötsligt har en stark individ som är en mycket liten kugge i ett stort system blivit en stark grupp som tillsammans kan åstadkomma förändring och flytta berg. Jo, det går.

Nu vet jag att det var här allt började gå utför på riktigt. När du inte längre kunde äta som du skulle och du var tvungen att sätta in ett stent till för att vidga passagen mellan magsäcken och tolvfingertarmen så blev det värre med värre komplikationer än innan. Du fick ett stent där, som gick sönder nästan direkt. Men även om vi uttryckte den oron så tog det flera veckor innan de gick med på att kolla dig ordentligt och de blev mycket förvånade att stenten hade gått sönder. Sånt skulle ju inte ske. Inte nog med det så var det en kirurg som opererade som var nonchalant och överlägsen. Fanns ingen annan att tillgå. De du hade haft när de bytte stenten i gallgången, de som är absolut bäst. De var inte tillgängliga. Jag undrar så om utgången blivit annorlunda om du inte hade haft alla dessa krångel. Såklart hade det varit annorlunda. Men det går ju aldrig att veta hur.

Jag undrar än idag varför de inte kollade upp mer varför den gick sönder. Inte en gång utan två gånger! När den gick sönder andra gången hade de inte kollat på det. Igen blev det förvånade! Men herregud! Detta är pappas liv ni bollar med. Det är inte ok!!! Du fick insatt två denna gång då det tydligen var krångligt. Det gick inte att ta bort den gamla helt. Sen gick den sönder igen! Då kunde de inte sätta dit en ny. De tog bort den trasiga delen och sa att det fungerade ok med det som fanns kvar. Att riskerna var för stora att göra något mer. Var det sant? Eller tänkte man att det är tillräckligt för en så svårt sjuk person? Det står så konstiga saker i journalen. Jag misstänkte att nu börjar de prioritera ner dig pappa. Men det får de väl inte göra utan att prata med dig och oss först?

Jag är så glad att jag hade tid att vara med dig pappa på sjukhuset, hemma. Det kändes så fint att du la så mycket tillit i mina händer. Samtidigt var det ett otroligt tungt ansvar. Ansvar för ett liv. Jag vill tro att jag gav dig hopp. Att vi kämpade tillsammans. Du kämpade för att göra din kropp stark, hålla ditt sinne starkt, fokusera på nuet, uppleva livet. Jag kämpade för att du skulle ha den bästa maten, de bästa tillskotten, den bästa vården. Utmanade och kontrollerade, frågade och gav mig inte. Vi mötte de bästa sköterskorna man kunde ibland. Som tur var fanns det massor av dem. Som du och jag hade kontinuerlig kontakt med, som vi träffade bara en gång. Men samtidigt mötte vi såna som såg dig som en i mängden. En patient, en patient som skulle vara tacksam för att de gav dig lite tid. Du var det. Jag var inte det. Jag tänkte att det är de som ska vara tacksamma för att de får träffa dig fina pappa. De ska behandla dig värdigt och som ett oersättligt liv. Värdefullt. Det vill jag för alla. Man ska inte vara en i mängden i vården. Man ska vara unik och oersättlig. Det är så man är. Till alla er läkare och personal inom vården. Hur skulle ni själva vilja bli behandlade eller hur skulle ni vilja att era älskade skulle bli behandlade. Snälla ni, när ni ser era kollegor behandla patienter nonchalant. Gör något. Säg ifrån. Acceptera inte och var en del av systemet. När de faller mellan stolarna, gör något. Acceptera inte ”dålig kommunikation” När politiker är okunniga, acceptera inte. Jag vet att det kanske är för mycket begärt. Men snälla ni, ni räddar liv genom att säga ifrån. Ni förbättrar er egen arbetsmiljö. Det måste bli en förändring nu. Det hjälper inte hur underbara människor det finns inom vården om ni inte får rätt förutsättningar. Jag vet efter denna upplevelse att de flesta av er har ett enormt hjärta. Vill göra gott. Låt den stora massan av er vara det som definierar vården. Acceptera inte ett system som inte tillåter detta. Låt oss tillsammans göra skillnad.

Vad gör det om hundra år?

De flesta saker blir inte lika viktiga om man tänker så. Vad betyder det om 100 år. Men i frågan om Liberalernas existens så gör det något om 100 år om Sveriges enda liberala parti skulle åka ur riksdagen.

Vi lever i en liberal demokrati och de liberala värden och segrar vi har haft de senaste 100 åren tas nu i princip för givet. Kan man göra det? Kan vi slå oss till ro och tänka att vissa saker i vår demokrati är självklart? Jag tycker inte det. Jag tycker att det är viktigt att fortsätta kämpa, inte vara nöjd, fortsätta stå på minoriteters och svagas sida för att de också ska kunna uppleva frihet och självständighet.

Alla har rätt att kunna skapa sig ett eget liv utan förtryck och ofrihet.

Senaste partisympatimätningen var ingen rolig läsning för oss Liberaler. Det är verkligen något att ta på allvar. Jag har funderat länge på varför det har blivit som det har blivit. För detta är ju inget fenomen de sista två åren. Detta har varit ett problem länge. Att vi inte har kunnat berätta varför vi är relevanta. Varför det behövs ett riktigt liberalt parti i riksdagen utan särintressen. Som alltid kommer ta kampen för individens frihet och mänskliga rättigheter.

Jag kan komma på många anledningar, att rätta klimatet, att driva på ekonomin och ge bra förutsättningar för landets ryggrad, företagen. Att säkra en skola för alla där alla kan nå sina mål och börja att förverkliga sina drömmar. För att alla förtjänar en trygg uppväxt, för att du när du blir äldre fortfarande förtjänar att behandlas med respekt och integritet. För att valfriheten och friheten ska vara så stor som möjligt med ett skyddsnät när det behövs. Mmm

Därför kommer jag göra allt jag kan för att få förtroendet att vara överst på Hallands riksdagslista. För att bidra till fortsatt mandat i riksdagen, för att vi ska bli större och starkare, få mer inflytande och kunna skydda, värna och utveckla Liberala tankar och reformer. För ett ännu bättre Sverige.

Att ställa krav är att bry sig.

Jag kandiderar till Riksdagen

Jag vill vara Hallands 1:a namn i Riksdagsvalet

Varför Liberalerna:

Jag är uppväxt i Veddige i en stor familj med sex syskon. Under hela min uppväxt har jag sett att mina föräldrar har kämpat för att klara att försörja oss, de har tidvis varit tvungna att ha två parallella jobb för att få allt att gå ihop och det fanns inte utrymme för drömmar och självförverkligande. Det har präglat mig mycket och jag visste redan som barn att skolan är en biljett till att kunna öppna fler dörrar.

Att bo i Sverige med alla de möjligheter det ger, att kunna göra den resa som just jag är ämnad att göra, att den möjligheten ska ges till alla barn, oavsett bakgrund. Det är hos Liberalerna jag såg att det var viktigt. Att värna individens rättigheter, att ställa krav på individen, att vilja och tro på att alla är unika och kan bli det som är rätt för just dem. Det tillsammans med ett socialt skyddsnät, bra företagsklimat och ansvarstagande för klimat och natur. Det gjorde att jag valde Liberalerna till mitt parti för 5 år sen när jag bestämde mig för att bli politiskt aktiv.

Bakgrund:

Jag känner mig som en Hallänning med förankring i hela Halland.

Min första examen tog jag i Halmstad som Maskiningenjör. I Halmstad startade jag också min karriär genom att jag där hade mina första jobb. Jag trivdes bra i Halmstad och jag träffade också min blivande man där. Att vi valde att flytta var för att bilda familj tillsammans nära någon av våra egna familjer. Därför blev valet att flytta till Varberg igen.

Större delen av mitt arbetsliv har jag jobbat på Carlsberg och varit placerad i Falkenberg och några år i Helsingborg när jag var platschef för Ramlösa Hälsobrunn. I Falkenberg har jag även tillbringat mycket fritid då jag skaffade vänner där för livet i samband med att jag tränade mig och min dåvarande hund att bli ett räddningshundsekipage som skulle kunna rycka ut med MSB vid internationella katastrofer. Jag har tillbringat många timmar runt om i Hallands skogar och industriområden i samband med detta intresse.

Nu bor jag med min familj i Varberg där jag också just nu är politiskt aktiv. Förutom mitt deltidsjobb som politiskt förtroendevald så jobbar jag i mitt eget bolag som konsult inom ledarskap, verksamhetsutveckling och Lean (ständiga förbättringar). Jag har jobbat i ledarroller ca 15 år totalt och jag tog 2015 en examen inom företagsekonomi på Göteborgs Universitet för att komplettera mina erfarenheter från arbetslivet.

Just nu har jag ett VD uppdrag i Halmstad på deltid, styrelseuppdrag i Falkenberg och jag investerar tillsammans med min man i start ups i Halland med spännande affärsidéer som vi tror på.

I Kungsbacka har jag jobbat, jag har vänner och jag har familj. Det var också i Kungsbacka jag utbildade mig till Yogalärare 2018 och nu håller jag bland annat yogaklasser på sommaren på Stättared tillsammans med underbara killingar.

Politiska uppdrag:

Just nu har jag fått förtroendet att vara ordförande för Liberalerna Varberg och Varbergs representant i UHL. Jag fick också möjligheten att gå utbildningen Ledarskapsakademin för kvinnor.

I kommunen är jag invald som ledamot i Kommunfullmäktige, ersättare i Kommunstyrelsen, ledamot och AU i Förskole och grundskolenämnden och jag är ordförande för Varberg Energi.

Mina politiska uppdrag driver jag med en övertygelse att jag kan vara med och förändra samhället till det bättre. Devisen jag har är att det ska vara lite bättre idag mot vad det var igår. Om man tar ett litet steg varje dag så blir det en enorm sträcka på en mandatperiod.

Mina hjärtefrågor är barn och skola, företagande och klimat och miljö. De tre sakerna tycker jag är grunden till allt för att sen kunna bygga ett samhälle med omtanke. 

Varför riksdagen:

Jag vill att min tid på den här jorden ska göra att det är lite bättre när jag lämnar än när jag föddes. Alla kan vi bidra till en bättre framtid, men ingen kan göra allt. Samtidigt som alla är viktiga.

Med min erfarenhet från näringslivet vet jag att jag har ett perspektiv att bidra med som kommer kunna vara till nytta för riksdagsarbetet och för bidra med att få Liberalerna att växa.

Jag vill bidra till att Liberalerna är kvar i Riksdagen efter nästa val och att vi kommer gå starka framåt tillsammans. Jag har bara en valrörelse i ryggen. Men den drev jag och mina kollegor i Varbergs kommunförening på ett systematiskt och målinriktat sätt som ledde till ett mycket bra valresultat både för oss som förening och för mig som person. Det var min första valrörelse, jag blev den 2:a mest kryssade i kommunvalet. I riksdagsvalet där jag stod på 3:e plats på listan fick jag 6,73% av kryssen i Varbergs valkrets och 2,1% i Halland. Jag är har som mål att om jag får förtroendet att stå först på listan i Halland ska vi lyfta valresultatet för Liberalerna både i kommunerna och i riksvalet för Halland. Allt går, det krävs en bra plan, ett stort engagemang, disciplin och kreativitet. Det är egenskaper jag har.

Jag hoppas på ditt förtroende.

Tveka inte att ställa frågor till mig

Därför behövs liberalerna och liberalismen i Sverige

Det skrivs mycket om Liberalerna just nu i Svensk press. Är all publicitet bra publicitet?

Jag gjorde en video för att synliggöra min bild på varför Liberalerna och liberalismen behövs. Se den här: Film

Jag är fortfarande mycket stolt över att ha förtroendeuppdrag för Liberalerna i Varberg och över att vara medlem i partiet. Det består av en massa människor som jag har stor respekt för, som jag trivs att jobba med, som har många kloka tankar och synpunkter. Gemensamt är att vi alla har samma mål. Att ta Sverige i en mer liberal och fri riktning.

Hur ska man då förhålla sig till alla andra partier? Vi måste ju såklart inse faktum att de finns och att det finns människor som väljer att lägga sin röst på dem för att de vill att deras åsikter ska få större genomslag i vårt samhälle. Vissa samarbetar jag gärna med, vissa har jag inte alls många gemensamma beröringspunkter med. För mig finns ingen osäkerhet vad jag anser är ok och inte ok.

Visst är det dock så att vi människor är anpassningsbara och det finns en risk att gränser flyttas och till slut befinner man sig på en plats där du inte tänkt från början. Därför anser jag att det är så viktigt att vi som parti består av människor som inte tiger still. Utan som säger till, som påminner varandra om när vi är på väg åt fel håll. Jag anser att det är en av de största styrkorna detta parti har. Därför är jag så otroligt mån om att vi alla sitter kvar i båten. Hjälps åt. Det är bara genom att vi stärker våra positioner efter nästa val som vi kan bli starkare och få en större påverkan till ett mer liberalt samhälle.

Under många många år har vi sett till att få igenom många viktiga segrar som ni kan se i filmen ovan. Detta är viktigt att värna och behålla. Hur vill du att dina barns framtid ska se ut?

Vill du att din dotter ska kunna bli vad hon vill? Vill du att hon ska kunna ge sig ut i arbetslivet utan att bli utsatt för fördomar och diskriminering? Att hon ska kunna gå ut när det är mörkt i vilka kläder hon vill utan att vara rädd för att bli våldtagen eller misshandlad.

Vill du att din son ska kunna få vara och bli vem han vill. Att han ska kunna prata om känslor och gråta utan att bli kallad saker. Att han ska kunna kommunicera och inte ta till knytnävarna istället, eller drabbas av psykisk ohälsa när han blir äldre?

Om ditt barn inte identifierar sig i det kön hen är född. Ska hen då kunna välja själv för att hitta sin identitet och blir lycklig. Om ditt barn är en HBTQIA person, ska det då vara ok utan samhällets fördomar?

När någon kommer hit från förtryck och förföljelser eller krig. Ska vi då ta tillvara på den personens potential utan att ha fördomar om dem bara för att de råkar se annorlunda ut?

Om du föds med en funktionsvariation, ska du då kunna lita på att du får den hjälp du behöver av samhället för att kunna leva ett liv precis som alla andra med jobb, fritidsaktiviteter mm?

Om du blir arbetslös eller sjuk, ska du då kunna lita på att du får en jämlik vård vem du än är?

Visst är ovan saker som vi på många sätt tar som självklarheter? Det är saker som behöver förbättras, påminnas om, jobbas för. Kampen kan aldrig läggas ner. Den måste hela tiden hållas igång, bevakas och försvaras. Det kommer jag alltid göra.

Kvinnor riskerar liv och hälsa med dagens forskningsmetoder

Skrev en insändare till internationella kvinnodagen i Hallands nyheter. Här är den:

Vi kunde nyligen se ett inslag från Vetenskapens värld om hur forskning kring vaccin, medicin och symtom på sjukdomar i mycket stor utsträckning sker på män och handjur. 

Anledning – Det är enklare.

Resultat: Symtom på allvarliga sjukdomar, vaccin och mediciner är baserat på den manliga kroppen och därför dör kvinnor och drabbas av allvarliga biverkningar i onödan. Mannen ses som norm och kvinnan blir atypisk.

Boken ”Den osynliga kvinnan” fick nyligen stort genomslag i Europa. I boken beskriver författaren tydligt vilka allvarliga konsekvenser den manliga normen har på kvinnors liv och hälsa av den till synes banala orsaken att det fattas fakta och data på det kvinnliga könet i många av samhällets frågor som bland annat medicinsk forskning.

I vetenskapens värd argumenterade en forskare för att man borde framställa medicin och vaccin separat för män och kvinnor. När man nu börjar ta in även kvinnor i forskningen finns det problem med att blanda resultat för män och kvinnor. Vi har olika kroppsbyggnad, olika hormoner som reagerar olika och våra inre organ fungerar inte exakt lika.

Det får vara slut på att kvinnor ska sätta sitt liv och sin hälsa på spel för att data om kvinnor saknas. Det är inte rimligt att läkare missar allvarliga sjukdomar hos kvinnor som hjärtinfarkt mm för att kvinnors symtom inte är desamma som mäns. Det får vara slut på att flickor inte får diagnoser som autism för att deras symtom är olika pojkars och pojkars symtom är normen vid utredningar där man misstänker tex autism.

Sverige har kommit långt på många sätt inom jämställdhet, men det finns fortfarande riktigt många och viktiga punkter där det är helt oacceptabelt att kvinnor inte prioriteras högre. När en kvinna behöver vård, när hon drabbas av sjukdom eller en olycka ska det vara en självklarhet att hon kan känna sig trygg i sjukvårdens händer. Precis som män kan.

Jag undrar, hade männen accepterat att det var tvärt om?

Bokrecension – Osynliga kvinnor

Jag fick många fina presenter när jag fyllde 40 år. En sak var en bok. Invisible Women – Osynliga kvinnor. Mina Liberala kollegor tyckte jag skulle läsa den boken.

Det är en läsvärd bok. För mig var det inte så mycket nytt gällande synen på strukturen i samhället. Men att det finns så otroligt många exempel inom alla områden i hela samhället som är ofördelaktiga för 50% av jordens befolkning för att de råkar vara kvinnor, det visste jag inte. Boken gjorde mig irriterad och arg så jag tog ett ta på mig att läsa den.

Så vare sig du är politiker, chef, anställd inom offentlig sektor, privat sektor, forskare, lever i en traditionell familjekonstellation, är man eller kvinna så bör du läsa den här boken. Först tänkte jag: Den här boken bör alla politiker läsa. Sen, ”Alla inom sjukvården bör läsa den här boken”. Sen, ”Alla inom utbildningssektorn bör läsa boken”, sen ”Alla föräldrar bör läsa den här boken” Ja, ni fattar.

Författaren radar upp exempel på exempel varför det är ett problem för hela samhället att patriarkala strukturer missgynnar kvinnor på jorden. Både för individen och för hela samhället.

Jag kan inte rada upp allt, men det är saker som forskning av sjukdomar, (kvinnor ses som atypiska då forskning främst sker på män och hanar och symtomen är olika), bieffekter av mediciner och mängd läkemedel man ska ta. Säkerhetstester av bilar (kvinnor löper mycket större risk att dö i trafikolyckor än män pga testernas urformning), utformning och möjlighet till rätt skyddsutrustning om du är kvinna och jobbar som tex polis, brandperson eller byggnadsarbetare. Obetalt arbete i hemmet som leder till ohälsa, ojämlikhet, stress, lägre lön, lägre pension mm.

Här kan ni köpa den: Bokus, Adlibris, Finns även på storytel

Mitt politiska år 2020

Såhär i starten av 2021 har jag ägnat tid åt att fundera på året som gått och hur det varit. Det finns mkt att säga och tänka om 2020 ur många perspektiv. Men om jag avgränsar det till mitt politiska uppdrag och engagemang så blir det lite enklare att få in det i ett blogginlägg.

Varför är det då viktigt att fundera på detta? Av flera anledningar anser jag:

  • Jag vill hela tiden utvecklas
  • Jag är förtroendevald
  • Jag vill behålla min kompass och glädjen i engagemanget.

Jag vill hela tiden utvecklas

För mig gäller ordspråket: Antingen utvecklas ngt eller så avvecklas det. Jag vill hela tiden utvecklas. Analysera mina erfarenheter, misstag, lyckade erfarenheter mm för att lära mig till framtiden. Lever också efter devisen att den enda som inte gör något fel är den som inte gör något alls.

När det gäller politiken är det rent skadligt anser jag att inte göra något alls. Att göra fel inom politiken verkar också vara känsligt. Mer känsligt än på andra ställen? Kanske för att det är just ett valt förtroendeuppdrag? Men att tro att inte politiker gör fel är helt befängt. Det gör alla människor.

Jag har ställts inför svåra saker 2020. Frågeställningar om det är rätt att lyssna på människor jag direkt påverkar i mitt uppdrag för att ta med mig deras perspektiv in i besluten.
Jag menar att det alltid är rätt att lyssna. Det kommer jag alltid fortsätta med. Att stänga in sig i en bubbla och bara ta info från ett håll som politiker anser jag är direkt skadligt. Jag har fått mycket kritik för det 2020. Jag har vänt och vridit på den kritiken. Jag kommer alltid lyssna. Däremot är det inte samma sak som att agera på allt som alla säger. Om man gör just så, tar in budskap från flera håll. Då kommer de ofta stå i motsättning till varandra och då är det ännu viktigare anser jag att fatta välgrundade beslut på det.

Jag är förtroendevald

Jag har under 2020 haft som ledstjärna att jag är förtroendevald. Jag hoppas aldrig att jag kommer presentera mig med att jag ”sitter” i kommunfullmäktige tex. Jag har ett förtroendeuppdrag. Det är stor skillnad på det ordvalet för mig.

Jag har blivit vald och jag representerar alla kommuninvånare, även de som inte valt mig. Genom att jag ska göra allt för att konsekvent stå för det jag förmedlade i valet och vad vårt parti står för. Det ska vara tydligt vad man fick när jag fick mina uppdrag.

Att vara förtroendevald innebär ibland att vara obekväm. Jag har brottats med det 2020. Jag har många års ledarerfarenhet och jobbar med ledarskap och verksamhetsutveckling i min privata karriär. Att ta med mig det synsättet in i politiken har varit en självklarhet. Men det är svårt, mycket svårare att vara politiker än ledare i en organisation. Som ledare har du många fler verktyg än jag har som politiker. Jag får inte lägga mig i ”Hur”, jag kan inte skapa en personlig relation till de jag jobbar med på daglig basis som jag kan som ledare. Jag har som verktyg att ställa frågor och lägga förslag.

Det jag tänker som ledare tänker jag som politiker. Att alltid ställa frågor och lägga förslag med en god intention. Men det har inte alltid landat så. Vid de tillfällena har jag funderat och reflekterat mycket på hur jag kan göra det bättre nästa gång. Det kommer jag fortsätta göra, men jag kommer aldrig sluta ställa frågorna. Igen, om man inte utvecklas så avvecklas man. Att jobba i en politisk organisation är så otroligt viktigt. Varje skattekrona som spenderas ska göras med allra största övervägande så att den ger maximal nytta. Slöserier är det värsta jag vet.

Jag vill behålla min kompass och glädje

En sak till jag har fått kritik för 2020 är att jag inte säger det som ”förväntas” eller alltid tycker som jag ”ska”. Detta är för mig en mycket märklig kritik. Hur i hela friden ska jag kunna behålla min egen kompass om jag inte fattar beslut och står för dem efter just den kompassen? Visst, jag tillhör ett parti. Jag har valt Liberalerna av två anledningar. Jag tycker som Liberalerna i en stor majoritet av både sakfrågorna och jag bottnar i Liberalernas grundvärderingar och människosyn. Samt att det finns en kultur i vårt parti att säga vad man tycker, att det är ok att vara obekväm, att det ibland är ok att tycka annorlunda. Det är ju just så som politik utvecklas på bästa sätt. Om grytan hela tiden får hållas kokande genom diskussioner och åsikter internt. Att hålla högt i tak när det gäller debatter. Det har vi i vår kommunförening och jag är mycket glad och stolt över det. Jag har detta året sett exempel på medlemmar i andra partier som har uttryckt starka åsikter i en sakfråga för att sen efter samtal internt helt byta åsikt och ståndpunkt. Jag undrar såklart hur det är möjligt att göra så och vara sann mot sig själv?

Jag lovade mig själv en sak när jag blev politiskt engagerad. Det är ett kall, en önskan om att förändra till det bättre. Jag kommer aldrig göra avkall på mina värderingar för att passa in eller få uppdrag. Jag har ett arbete och en karriär i grunden som gör att jag med trygghet inte behöver mina uppdrag för min försörjning. Jag kommer aldrig låta politiken gå emot min inre kompass. För mig ska politiken vara en källa till energi, glädje och förbättringsvilja. Det är viktigt att komma ihåg. Det du ägnar en stor del av din vakna tid åt ska vara roligt och ge energi.

Nu ser jag fram emot ett lärorikt 2021.

Bilden kan innehålla: 1 person

Ett hälsosamt 2021

Nej, det här är inget inlägg om vikt. Vikt är inte hälsa. Hälsa har många symtom. Men det är inte ett av dem.

Jag tycker om nyår. Nytt år, nya möjligheter, ny start. Egentligen en dag som varje dag. Men känslan är att det är mer ett oskrivet blad än alla andra dagar. För mig iaf. Det får mig ofta att fundera på vad jag vill ha ut av året.

Jag brukar tänka i tårtbitar. Att mitt liv består av olika tårtbitar.

  • Familj
  • Boende
  • Relationer
  • Arbete
  • Ekonomi
  • Rörelse
  • Återhämtning
  • Nöjen
  • Karma – Denna tårtbit kanske kräver en förklaring? Jag ser det som att min uppgift här på jorden är att lämna ifrån mig den lite bättre än när jag föddes. Det kan man ju såklart göra i tårtbitarna ovan också. Men jag tycker ändå att detta kan få en speciell plats. Vad vill du göra för att göra jorden till en bättre plats för alla att leva på? Stort som smått. Ingen kan göra allt. Alla kan göra ngt.

Det är mina tårtbitar. Hur fyllda är varje tårtbit? Vad vill jag lägga till i dem? Vad vill jag bibehålla? Vad vill jag ta bort. Så brukar jag tänka. Vad just mina tårtbitar innehåller är inte det viktiga. Det viktiga är vad dina tårtbitar ska innehålla för att du ska bli nöjd med din situation och ditt liv.

Jag brukar utgå från att vi har ett. Liv. Kanske händer det ngt efter detta livet. Men då tänker jag att det är en bonus. Det är inget jag vågar chansa på för att inte leva detta livet fullt ut.

Gott nytt år och god fortsättning! Gör ngt fantastiskt av 2021 för dig, dina nära och kära och världen vi alla har till låns.