månadsarkiv: april 2015

Bokrecension – Mitt liv som gift

Jag har precis lyssnat klart på en ljudbok som heter ”Mitt liv som gift” och är skriven av Anna Mannheimer. Tror att jag fastnade för boken pga författaren. Anna Mannheimer tänkte jag… Vips så var jag tillbaka i Laröd, det var söndag och jag gick på en lång morgonpromenad med min älskade Wilma. Jag hade lurar i öronen och där hörde jag bland annat Mannheimers röst. Mannheimer, jag och Wilma, vi har håll varandra sällskap på massor av mina helgpromenader runt om i Laröd. Oftast i utkanterna så att Wilma fick springa fritt, hon har inte lyssnat sådär jätteintensivt tror jag. Hur som helst, därför fastnade jag för boken.

På beskrivningen kändes den lättsam och rolig. Precis det jag var på humör för efter att ha malt igenom ett antal av Herman Lindqvist böcker om vår dramatiska historia.

Boken handlar om hur det är att vara gift och hon drar många egna paralleller till sitt eget 10 år långa äktenskap med sin make Peter Apelgren. Jag tycker att hon skriver underhållande, lättsamt och igenkännande. En bra feelgood bok som absolut är värd att läsas. Den passar nog jättebra i hängmattan i sommar.


Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON 

(Såg nu att den verkar vara nyutkommen så det kostar ca 180 kr som inbunden. Jag tycker nog att det var lite dyrt. För mig känns detta som en perfekt pocketbok att ha med sig på stranden eller semestern. kanske kommer den som pocket lite billigare till sommaren…)

Föreläsning i Helsingborg

Från tåget på morgonen. Det var verkligen en härlig dag med massor av sol!

Från tåget på morgonen. Det var verkligen en härlig dag med massor av sol!

Jag har varit helt inne i tentabubblan senaste veckan. Såg precis nu att jag har varit väldigt dålig på att uppdatera. Men nu behöver jag en liten tenta-paus. Så då tänkte jag passa på att berätta om min senaste föreläsning jag hade som var i härliga Helsingborg!
Miljöförvaltningen hade kick off och de hade bjudit in mig för att prata om fokus på kärnverksamheten och resonera kring alla verksamheters allra viktigaste tillgång och hur man gör för att få ut så mycket som möjligt av den tillgången. (Såklart vet alla att jag menar vi människor som jobbar i organisationen)

Jag fick nöjet att först vara med i 1 timme och lyssna på deras planer för 2015. De var väldigt duktiga och jag blev otroligt inspirerad. Kände att, här skulle vara roligt att jobba och nu skall jag maila Miljöförvaltningen här i Varberg och fråga vad deras planer är för det vill jag veta.

Dels så hade de lagt upp timmen på ett proffsigt sätt där de varvade film, prat och delaktighet från många. Samt att de använde kommunikologi-verktyg och förankrade känslor till framtida målbilder för alla. Många bra knep som jag tar med mig.

Men inte nog med det, när de presenterade vad de skall lägga fokus på 2015 så kände jag att, ”åh, vi skulle bott kvar i Helsingborg”. Det är ett härligt problem att jag kan gilla två städer så mycket. De skulle satsa sin tid på att utbilda handlare och restaurangägare på att bli mer medvetna om förpackningar och plaster, de skulle göra kontroller och hjälpa till att förbättra boendemiljön för invånarna, de skulle satsa på att förbättra miljön för barnen i skolan och förskolan och massa andra bar initiativ som jag verkligen kände var helt rätt. Mycket nytta för skattepengarna i Helsingborg!

När det var min tur så var det faktiskt ganska lätt att knyta ihop det som de hade sagt med det jag ville säga. Jag kände iaf att det hängde ihop och att de på många sätt jobbar så som jag tycker skapar engagemang och delaktighet som sedan leder till bra resultat.

Lycka till och tack för att jag fick komma!

Sveriges 33 mäktigaste mammor, det är ju inte svårt. Ni har ju pengar!

I förra veckan listade tidningen Mama Sveriges 33 mäktigaste mammor. Detta skapade en del debatt/diskussioner. Carola Wetterholm, 9 barns mamma som är med i familjen annorlunda skrev en debattartikel på SVT opinion om detta. Nu har jag inte läst artikeln i tidningen, men det borde inte Carola heller ha gjort när hon skrev artikeln då den är publicerad den 15 april och tidningen kom ut den 16 april. Hennes rubrik, ”Konstigt att ge karriärmammor hjältestatus” tycker jag är konstig. Först och främst så står det inte skrivet någonstans att de är hjältar. Sen så handlar inte artikeln om karriär, den handlar om makt och inflytande. Visst, det är ofta samma sak. Men Kronprinsessan Victoria är med på listan och hennes karriär har ju varit bestämd sen barnsben. (Vill inte alls förringa hennes insatser, vill påpeka att det är makt, inte karriär som listan handlar om).

Jag tycker att det är bra med listor av olika slag. Inte för att som Caroline menar, trycka ner andra som säkert gör minst lika stora saker i sina liv. Utan för att det är en inspiration. För att det visar att alla kan komma dit man vill om man vill. Det viktiga är just OM man vill. Det är inget som passar alla, eller så att någon är bättre än någon annan vilket man än väljer. Den tolkningen ligger hos de som skriver debattartiklar på det sättet. Den tolkningen har inte jag iaf.

Däremot tycker jag att det är bra att det uppmärksammas just för att jag tror på att lyfta fram att vi är alla olika och just dessa kvinnor hjälper till att bryta normer genom det de gör. Vi kvinnor/mammor måste stå upp för varandra! Inte snacka skit om varandra! Nu generaliserar jag, men min erfarenhet är att istället för att hjälpa, stötta och pusha varandra så är det så lätt att döma varandra. ”Jasså, du skall bara vara hemma så kort tid, jag skulle aldrig vilja missa den tiden med mitt barn”, ”Jaha, ni gör så. Hur tänkte du då?”, ”Ja, alla gör ju som de vill, men jag förstår inte den prioriteringen, tiden med bebisen kommer aldrig tillbaka”. Detta är ett fåtal av de kommentarer jag har fått för att min man och jag har valt att dela lika på föräldraledigheten för William och för att min man var hemma 15 månader med Viola medans jag var hemma 4 + 3 månader.

Men jag skall inte kasta sten i glashus. Jag är också sån ibland. Jag raljerar över mammor som tar all ledighet och inte låter/kräver att sina män också är lediga. (Nej, det räknas inte att vara hemma 3 månader på sommaren tillsammans med den andra partnern). Men jag försöker öva mig på att tänka att ”var och en gör som de vill och som passar dem bäst”. Innan jag släpper det här sidospåret vill jag dock säga en sak till. Om du som mamma väljer att ta ut hela ledigheten själv för att du vill och för att du inte vill missa något. Fine, gör det. Men kom ihåg det när du sen 3 år senare som heltidsjobbande är den som ansvarar för kläder, matsäck, extrakläder på förskolan, fritidsaktiviteterna, VAB-dagarna, städningen, hämtningen, matlagningen, tvätten mm. Jag har ju bara ett äktenskap och 2 barn att jämföra med. Men det var tack vare att vi delade upp ledigheten med barnen och en var hemma en längre period ensam som vi nu båda hjälps åt med praktiska aktiviteter kring barnen och saker i hemmet som tvätt, matlagning, handling mm. Samt att barnen är precis lika mammiga som pappiga. Vi är ok båda två.

Nu tillbaka till listan. Kan vi inte se såna här saker med inspirationsglasögonen på oss? Istället för att påpeka att det minsann finns såna som sliter mycket hårdare och borde få en lista så kan vi välja att tänka: ”Vad roligt för dessa personer, det och det kan jag inspireras av för att nå mina målsättningar” Vilka det än är.

För mig gäller iaf. ”Jag har inte träffat någon jag håller med i allt och jag har ännu inte träffat någon som jag inte håller med i något” Det finns inspiration överallt, bara vi väljer att titta med de ögonen.

Och sist till dig Carola, det är en tråkig härskarteknik att skriva:

”Det kanske inte är jättesvårt att jonglera ett yrke som till exempel författare, musiker, entreprenör, politiker och dylikt om man har full markservice hemma?

Jag vet inte om de här tjejerna har det, men gissar ju att många har dels städhjälp, matkassar till dörren, fönsterputsare, trädgårdshjälp, barnflickor, kanske en partner, mor-och farföräldrar som är till stor hjälp, och så vidare. Plus en fet inkomst varje månad.”

Ärligt talat. Nej, du vet inte alls hur de har det hemma. Alla gör vi uppoffringar för det vi skapar och gör. Jag hoppas att dessa och alla andra kvinnorna har:
1. En partner hemma som de lever jämställt med och som förstår deras behov och utmaningar. 2. Hjälp från nära och kära, men inte är väl det en pengafråga? Det är en helt annat fråga, en fråga om tid, tillgänglighet och att ha en stor familj och vänner nära.

Sist till dig Carola, fet inkomst är väl troligen en konsekvens för många av dessa mammorna. Men precis som du inte vill att mammor som väljer att stanna hemma skall nedvärderas så tycker inte jag heller att du skall nedvärdera dessa kvinnors val och raljera över att om man tjänar pengar är det lätt. Vad är det som säger att de hade pengarna från början?

Så snälla Carola och alla andra. Vi kan väl sluta att trycka ner och titta surt på våra medsystrar/medmammor? Kan vi inte stötta varandra istället?

(Nu behöver ju säkerligen inte någon av dessa mäktiga kvinnor support från mig. Det är inte heller det detta inlägg syftar till, det syftar till att påpeka att vi borde höja varandra och stötta varandra istället för att småsint blänga, kasta ur oss förminskande uttalande och stå med armarna i kors och säga att det är minsann orättvist att de lyfts fram och inte alla andra.)

Jag tror att vi är många mammor som verkligen försöker på alla sätt att få ihop vår vardag, hur den än ser ut och vi är säkert många som hela tiden har ett ständigt dåligt samvete för att vi inte är tillräckliga överallt. Vi är många som gör så gott vi kan. Det måste få vara bra så.

Skärpning Trend House! Varför ägnar ni er åt diskriminering?!

Satt och läste HN i godan ro nu på morgonen, när jag kom till annonserna fastnade min blick på en annons som hade en blond tjej i profil . Det var en jobbannons. Från TrendHouse. De öppnar nu en butik i Falkenberg och då behöver de: ”3 st entusiastiska, energiska och serviceinriktade tjejer som älskar att ge andra människor service.” I slutet av annonsen står det: ”Skriv några rader om dig själv, och varför du skulle passa att jobba hos oss. Kom ihåg foto!”

Det är inte 1 april idag så det kan inte vara ett aprilskämt. Eller kan det det? Nej, det är det nog inte. Då är det bara osmakligt! Är det ens lagligt att ha en sån annons? Diskrimineringslagen säger ju tydligt att man inte får missgynna någon pga bland annat kön. Och varför får man absolut inte glömma att skicka med foto? Sitter de entusiastiska, energiska och serviceinriktade egenskaperna i utseendet?

Kan man som man inte jobba i en butik även om det är kvinnokläder som är utbudet? Tydligen går det iaf bra att vara man och jobba på kontoret på detta företag. För ansökan skall skickas till en Thomas…

När jag var inne på Kicks på Väla sist jag var i Helsingborg fick jag helt fantastisk hjälp att välja en kräm av en manlig butikspersonal som var både trevlig, kunnig och serviceinriktad. Detta är absolut ingen ovanlighet, jag har ett flertal gånger mött manlig personal i butiker med kvinnokläder och kvinnlig personal i butiker med kläder för män. Om man skulle vara så fyrkantiga som Trend House verkar vara och låta bara den målgruppen som utbudet vänder sig till jobba där, hur skall vi då göra med leksaksbutiker och klädbutiker för barn. Skall dessa butiker bara anställa barn då? Trend House, SKÄRPNING!!!

 

Om att kommunicera med sina barn

Idag tyckte jag att det var dags att städa på barnens rum. Det är ju inte en sådär jättespännande aktivitet som föranleder massa hurra rop. Men det var ändå helt ok. Jag fokuserade idag på att städa med William på hans rum. När vi startade fanns det verkligen saker överallt. Saken är den att min kära son gillar att spara på allt och han vill inte slänga något. Den kombinationen blir efter ett tag ett överbelamrat rum… Idag kändes det i hela min kropp att det var nog. Nu var det dags att göra något.

Det började bra tycker jag. Jag och William var på hans rum och vi pratade om varje sak och var den skulle ligga. Inget fick slängas när jag frågade, det kan ju vara bra att ha… Kände att irritationen växte och när han fortsatte att lägga saker på golvet i garderoben och stängde dörren med orden, ”det syns inte när jag lägger det här”. Då gick jag ner i källaren med alla påsksaker, för de hade han gått med på att vi kunde arkivera i påsklådan. Förra gången vi städade ordentlig så resulterade det i en stor plastlåda med saker som nu står i källaren. Det är ok, men att slänga saker. Det är inte ok…

När jag kom upp igen så öppnade jag garderob och i samband med det så försvann min pedagogiska kommunikationsförmåga och även om jag inte höjde rösten utan försökte prata lugnt och sansat så tror jag att hela mitt kroppsspråk signalerade att jag var irriterad. Jag är övertygad om att barn är fenomenala på att känna på sig när föräldrarnas kroppsspråk och röst/ord inte är kongruenta. Iaf så snappar William och Viola upp det direkt och jag tror inte att de är unika med det. I vilket fall så resulterade det i att William direkt vände taggarna ut och då svarade jag nog tyvärr på det. Det blev ett utbrott, efter en stund kramades vi länge, sa förlåt och sen gick det bra. Vi kompromissade och till slut så hade William städat och slängt lite saker!

Men jag fick frågor som: ”Varför är det du som bestämmer på mitt rum mamma?” ”Får inte jag ha vad jag vill på mitt rum?” ”Det är ju mina saker som jag gillar och vill spara” ”Jag bestämmer väl själv hur jag har det på mitt rum”. Massor med kloka frågor som behöver ha respektfulla svar. Jag försökte, det gick upp och ner. Visst, till slut blev det bra och han la sig glad och sprallig ikväll. Men jag gick i några klassiska gropar och fällor… Efteråt när jag funderar på det så suckar jag över mig själv och tänker att jag borde kunna vara pedagogisk och korrekt hela vägen. Men så tänker jag sen att det finns saker som är viktigare.
1. Att barnen ser att föräldrarna inte är perfekta och att de också gör fel. Det viktiga är att man kan säga förlåt till varandra.
2. Att barnen känner sig respekterade och inte blir kränkta av en bestämmande förälder. Eller lika viktigt för den delen att föräldrarna inte låter sig kränkas av barnen.
3. Att försöka svara så ärligt som möjligt på barnens frågor. Du är inte allvetande, du behöver inte alltid ha alla svaren. Kör med ärlighet så kommer du långt.

Några roliga saker som hände:


Vi städade ut en kartong, jag frågade varför det stod ”Bajs” på den. ”Jo, mamma. Jag hade pengar i den innan och då skrev jag Bajs på den så att om det skulle komma tjuvar hit så skulle de inte titta i lådan för det står att det är bajs i den.” Självklart!

På dörren till William och Violas rum möts man av dessa texter. Välkommen? Nej, inte utan tillstånd…


Williams rum


Violas rum

Kloka ord från en som har levt ett långt liv

Såg detta på facebook idag och kände att jag nog borde läsa det. Brukar inte gå in och läsa alla delningar och reklam. Men detta fångade mitt intresse. Här är inlägget.  Det står visserligen inte vem som har skrivit inlägget, så om det verkligen är en 90:årig person eller inte vet jag ju såklart inte, dock så var det ändå kloka punkter. Mycket om att inte ta så allvarligt på livet och sig själv, uppskatta nuet och leva i det istället för oro för framtid och grubbel av dåtid.

Jag tror mycket på det där. När jag ligger vid dödsbädden när jag är supergammal så kommer jag nog inte ångra att jag inte jobbade mer… Jag kommer nog tänka att jag är tacksam att jag var klok nog att ta tillvara på vad som var viktigt i livet och att jag accepterade andra och mig själv som jag var. Det är iaf min målbild. Jag är inte där idag, men jag hoppas och tror att jag går åt det hållet i livet.

Nu kommer ljuset!

Äntligen! Nu känns det verkligen som att det är dags att gå ur vintervilan. Nu kommer mer energi tillbaka. Jag märker det så tydligt. Jag vaknar mycket tidigare på morgonen och jag är inte alls lika trött på kvällen. Lusten att ge mig ut och springa är mycket större och framförallt, det är inte längre en ständig konflikt i att få med mig barnen ut på helgen eller eftermiddagen! Halleluja! De vill också gå ut. Det är så härligt.

Igår var vi ute massor och tog tillvara på solen.  

Först fick vi nöjet att få besök av underbara familjen Rudström. Vi njöt av omgivningarna precis här utanför en stund. Barnen sprang och klättrade som om de inte varit ute på flera månader. Iaf mina barn.

På eftermiddagen och kvällen tog vi oss ut till en av mina systrar med familj för att få avnjuta en underbar måltid som var tillagad över öppen eld ute på deras tomt. De bor så otroligt härligt, stor gräsmatta med Viskan som granne. I slutet på tomten vid Viskan så har de en eldstad och bänkar för att sitta och grilla, göra mat och sen avnjuta den utomhus. Härligt och idylliskt!

Nu fortsätter påsken med ett kort besök i Skåne. Hoppas på fint väder där också även om vi skall ge oss ifrån Sveriges pärla och bege oss över hallandsåsen…. (=

Glad påsk! Varde ljuset!