Etikettarkiv: jämställdhet

Därför behövs liberalerna och liberalismen i Sverige

Det skrivs mycket om Liberalerna just nu i Svensk press. Är all publicitet bra publicitet?

Jag gjorde en video för att synliggöra min bild på varför Liberalerna och liberalismen behövs. Se den här: Film

Jag är fortfarande mycket stolt över att ha förtroendeuppdrag för Liberalerna i Varberg och över att vara medlem i partiet. Det består av en massa människor som jag har stor respekt för, som jag trivs att jobba med, som har många kloka tankar och synpunkter. Gemensamt är att vi alla har samma mål. Att ta Sverige i en mer liberal och fri riktning.

Hur ska man då förhålla sig till alla andra partier? Vi måste ju såklart inse faktum att de finns och att det finns människor som väljer att lägga sin röst på dem för att de vill att deras åsikter ska få större genomslag i vårt samhälle. Vissa samarbetar jag gärna med, vissa har jag inte alls många gemensamma beröringspunkter med. För mig finns ingen osäkerhet vad jag anser är ok och inte ok.

Visst är det dock så att vi människor är anpassningsbara och det finns en risk att gränser flyttas och till slut befinner man sig på en plats där du inte tänkt från början. Därför anser jag att det är så viktigt att vi som parti består av människor som inte tiger still. Utan som säger till, som påminner varandra om när vi är på väg åt fel håll. Jag anser att det är en av de största styrkorna detta parti har. Därför är jag så otroligt mån om att vi alla sitter kvar i båten. Hjälps åt. Det är bara genom att vi stärker våra positioner efter nästa val som vi kan bli starkare och få en större påverkan till ett mer liberalt samhälle.

Under många många år har vi sett till att få igenom många viktiga segrar som ni kan se i filmen ovan. Detta är viktigt att värna och behålla. Hur vill du att dina barns framtid ska se ut?

Vill du att din dotter ska kunna bli vad hon vill? Vill du att hon ska kunna ge sig ut i arbetslivet utan att bli utsatt för fördomar och diskriminering? Att hon ska kunna gå ut när det är mörkt i vilka kläder hon vill utan att vara rädd för att bli våldtagen eller misshandlad.

Vill du att din son ska kunna få vara och bli vem han vill. Att han ska kunna prata om känslor och gråta utan att bli kallad saker. Att han ska kunna kommunicera och inte ta till knytnävarna istället, eller drabbas av psykisk ohälsa när han blir äldre?

Om ditt barn inte identifierar sig i det kön hen är född. Ska hen då kunna välja själv för att hitta sin identitet och blir lycklig. Om ditt barn är en HBTQIA person, ska det då vara ok utan samhällets fördomar?

När någon kommer hit från förtryck och förföljelser eller krig. Ska vi då ta tillvara på den personens potential utan att ha fördomar om dem bara för att de råkar se annorlunda ut?

Om du föds med en funktionsvariation, ska du då kunna lita på att du får den hjälp du behöver av samhället för att kunna leva ett liv precis som alla andra med jobb, fritidsaktiviteter mm?

Om du blir arbetslös eller sjuk, ska du då kunna lita på att du får en jämlik vård vem du än är?

Visst är ovan saker som vi på många sätt tar som självklarheter? Det är saker som behöver förbättras, påminnas om, jobbas för. Kampen kan aldrig läggas ner. Den måste hela tiden hållas igång, bevakas och försvaras. Det kommer jag alltid göra.

Kvinnor riskerar liv och hälsa med dagens forskningsmetoder

Skrev en insändare till internationella kvinnodagen i Hallands nyheter. Här är den:

Vi kunde nyligen se ett inslag från Vetenskapens värld om hur forskning kring vaccin, medicin och symtom på sjukdomar i mycket stor utsträckning sker på män och handjur. 

Anledning – Det är enklare.

Resultat: Symtom på allvarliga sjukdomar, vaccin och mediciner är baserat på den manliga kroppen och därför dör kvinnor och drabbas av allvarliga biverkningar i onödan. Mannen ses som norm och kvinnan blir atypisk.

Boken ”Den osynliga kvinnan” fick nyligen stort genomslag i Europa. I boken beskriver författaren tydligt vilka allvarliga konsekvenser den manliga normen har på kvinnors liv och hälsa av den till synes banala orsaken att det fattas fakta och data på det kvinnliga könet i många av samhällets frågor som bland annat medicinsk forskning.

I vetenskapens värd argumenterade en forskare för att man borde framställa medicin och vaccin separat för män och kvinnor. När man nu börjar ta in även kvinnor i forskningen finns det problem med att blanda resultat för män och kvinnor. Vi har olika kroppsbyggnad, olika hormoner som reagerar olika och våra inre organ fungerar inte exakt lika.

Det får vara slut på att kvinnor ska sätta sitt liv och sin hälsa på spel för att data om kvinnor saknas. Det är inte rimligt att läkare missar allvarliga sjukdomar hos kvinnor som hjärtinfarkt mm för att kvinnors symtom inte är desamma som mäns. Det får vara slut på att flickor inte får diagnoser som autism för att deras symtom är olika pojkars och pojkars symtom är normen vid utredningar där man misstänker tex autism.

Sverige har kommit långt på många sätt inom jämställdhet, men det finns fortfarande riktigt många och viktiga punkter där det är helt oacceptabelt att kvinnor inte prioriteras högre. När en kvinna behöver vård, när hon drabbas av sjukdom eller en olycka ska det vara en självklarhet att hon kan känna sig trygg i sjukvårdens händer. Precis som män kan.

Jag undrar, hade männen accepterat att det var tvärt om?

Incitament för jämställt uttag av föräldraledigheten

Har en längre tid funderat mycket på det här med föräldraledigheten och om det är bra att genom politiska beslut försöka styra ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten mellan föräldrarna. Då jag själv har 3 barn och nyligen har varit föräldraledig så är det en fråga jag har levt med och nära de senaste åren.

Jag och min man har totalt sett över våra 3 barn varit väldigt jämställda i vårt uttag. Första barnet tog vi 9 månader var för. Andra barnet tog han 15 mån och jag 4+3 mån. Tredje barnet tog jag 13 mån och han 7 månader. Förutom blandade reaktioner från samhälle och bekanta så tänkte jag resonera kring de rent faktamässiga. Vi har haft ganska enkelt att fatta dessa besluten på flera plan. Förutom vår övertygelse att det är bra för barnen, föräldrarna och relationen att vara hemma med barnen så har det varit ganska enkelt för oss då vi genom våra jobb båda två har rätt till 6 månaders föräldralön från arbetsgivaren. För oss har det inneburit att vi under 6 mån har fått totalt från försäkringskassa och arbetsgivare 90% av vår lön. Detta är otroligt förmånligt tycker jag. Men har insett under dessa åren att skrämmande få känner till detta.

Då och då kommer det uttalande från politiska partier om hur de skulle vilja reglera uttaget mellan föräldrarna för att skapa en mer lik fördelning av uttaget av föräldraledigheten. Om vi tittar på det ur en strukturell synvinkel så tror jag absolut på att det spelar roll på många plan för vårt samhälle hur vi tar ut föräldraledigheten. Ditt enskilda beslut i din familj påverkar många i det stora hela. Det handlar om syn på kvinnor och män i arbetslivet, karriärmöjligheter, strukturer och synsätt, VAB, löneutveckling, pension, ”manliga och kvinnliga” roller som påverkar våra barn mm. Finns nackdelar med dagens uttagsnivåer både för kvinnor och män på ett strukturellt plan.

Tittar vi istället på det ur den enskildes perspektiv så är det lätt att tycka att ingen annan skall besluta hur vår familj skall göra. Det är upp till oss att skapa den bästa möjliga för vår familj utifrån våra förutsättningar. Det kan handla om löneläge, vilja att vara hemma med barnen, karriärambitioner, egenföretagande, studerande eller andra livssituationer som gör att dagens mall eller system inte passar den enskilda familjen eller gynnar ett visst typ av uttag.

Så finns det då någon helig väg som är optimal? Troligen ingen för alla och envar. Dessutom så handlar det nog också om vad jag tror på, skall jag värna individens rätt att bestämma själv eller skall jag inskränka på den till förmån för det stora hela? Går det att ha ett system som tar hänsyn till alla där ingen hamnar i kläm? Vare sig du jobbar, studerar, driver eget företag?

Jag tror såhär:

  • Ändringar av dagens system skall ha barnen i fokus. Inga förändringar får göras som gör att barnen hamnar i kläm. Det är barnens rätt till att få vara hemma med sina föräldrar dess första tid i livet som vi ska tillgodose anser jag.
  • Det är bra för barn och föräldrar att båda är hemma en längre period om det är möjligt att lösa.
  • Att hitta frivilliga incitament som gynnar de flesta familjer är att föredra framför tvång. Tex föräldralön. Varför promotas detta inte mer?
  • Generellt så tänker jag att vi i Sverige har ett fantastiskt förmånligt system som möjliggör för många familjer att hitta ett sätt som är bra.
  • Även om vi har ett bra system i dag, ett av de bättre i världen. Så innebär det ändå såklart att det kan bli bättre

Varför vill vi inte erbjuda våra barn allt?

För ett tag sedan skrev jag en recension av boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Sen dess har jag funderat mer på detta (ja, jag har mycket tid att fundera och det finns massor av ”viktigare” frågor) och jag undrar varför frågan ofta är laddad och missförstås. När jag läser vissa bloggar, instagramkonton, föräldraforum eller föräldragrupper på Facebook så är det ofta två läger och ofta är tonen inte speciellt trevlig. Ger mig inte in i diskussionerna då jag tycker det är svårt att göra en saklig diskussion på nätet. Det görs bäst öga mot öga. Men jag kan inte låta bli att fundera på varför frågan är så laddad och varför det kommer kommentarer som att ”jag hatar ordet hen”, ”min pojke ska minsann inte bära klänning”, ”det ska synas att min tjej är en tjej” och ”jag vill inte avköna mina barn”.

Här tänker jag att vissa har haft otur när de tänker. Eventuellt så kanske jag också gör en tankevurpa, men jag tänker iaf såhär. Jag vill inte heller avköna mina barn, jag vill inte kalla min son eller dotter för hen. Hen för mig är ett smidigt ord om du inte vet könet. Tex så vet du kanske inte könet på bebisen i magen. ”Hen” är lika bra att säga som ”den”. Nog om det ordet.

Jag har två söner och en dotter. Det är en sak de är, pojkar och flicka. Det är absolut viktigt. Men det stannar inte där, vid att de är pojkar och flicka. De är även spralliga, snabba, busiga, glada, känsliga, tuffa, starka, snälla, kramiga, känsliga mm. De har massa egenskaper, de gillar massa olika färger, de gillar massa olika lekar, idrotter, böcker och spel.

Det jag tycker är så tråkigt med föräldrar och vuxna som stannar vid att individen är flicka eller pojke ofta också har stereotypa kläder, färger, leksaker, egenskaper och aktiviteter som passar sig att göra om du råkar vara född till pojke eller flicka. Varför är vi så snabba med att trycka in våra barn i sådana fack och begränsa deras valmöjlighet? Tänk så mycket lättare det hade varit för många barn om de kände att alla känslor, kläder, lekar, egenskaper mm hade varit ok? Om de kunde få uppmuntran och bekräftelse för vad de än gillar och vill göra.

Det är så jag tänker iaf. Jag vill ge dem hela paletten. Inte bara två val. Inte avköna, men sluta att värdera könet. Det är bara en sak våra barn är. Sen finns det så mycket mycket mer.

Är man stor eller har makt ska man vara snäll

Ni kommer väl ihåg alvedonreklamen med den stora hunden som skyddar den lilla hunden från regnet? Jag kom att tänka på den när jag lyssnade på boken ”De förklädda flickorna i Kabul! Skriven av Jenny Nordberg. Varför då? Jo, för det var en så central del i boken som handlade om makt. Alla stora har ju såklart inte makt, men det blev iaf min tankekoppling. Är man stor och/eller har man makt ska man vara snäll.

Boken tycker jag att alla ska läsa! Den handlar om hur livet i Afghanistan är för väldigt många personer. Den handlar om några kvinnor som alla har olika liv och livsöden, men en sak gemensamt. De har inte velat nöja sig med att vara en handelsvara, en ägodel som först ägs av sin far och sen sin man, ett kärl som bara är till för att föda fram arvingar (absolut minst 1 pojke), en person som inte får säga till om något gällande sitt eget liv. De har också gemensamt att de under några år har varit förklädda till pojkar. Också det av olika skäl, vissa för att föräldrarna inte har någon son och de måste ha en son för att vara respekterade. Då är det bättre med en förklädd flicka än inget alls. Vissa för att de behövde hjälpa sina föräldrar att arbeta och det går inte för sig att flickor vistas utanför husets väggar.

Denna boken hade så mycket viktigt att berätta att min recension av boken skulle bli alldeles för lång. Jag säger det igen, läs den!


Det som fastnade mest på mig var när författaren gjorde liknelser mellan Afghanistan och väst. Att det fortfarande i USA finns yrken inom armen (iaf när boken skrevs) som inte är tillåtna för kvinnan. Pga, känslighet, styrka… Författaren frågade kvinnorna i boken varför de ville klä ut sig, varför vissa inte gick tillbaka till att vara kvinnor när de blev vuxna. De sa att för dem handlade att vara man om en sak, makt. Jämställdhet vore att de också fick makt. Såklart är det så, inte bara i Afghanistan, även här i Sverige, över hela världen. Mer eller mindre.

Så när kommer de som har makt att frivilligt lämna ifrån sig en del av den för att låta de med lägre makt komma fram? Inte är detta en fråga om bara jämställdhet mellan könen. Det är ju såhär överallt, på många fler sätt i många olika konstellationer. Män har makt över kvinnor, vuxna har makt över barn, människor har makt över djur, rika har makt över fattiga…

Det fick mig också att fundera på det här med könsroller. Författaren sa också att för länge sedan var det inte så viktigt att klä sina små bebisar i blått eller rosa för att visa könet. Att bebisar kläddes i vita kläder med spets mm. Att rosa tom var en manlig färg innan man började klä flickbebisar i den. Finns det egentligen någon mer skillnad mellan oss än just våra roller när det gäller fortplantning? Jag tänkte, ”Finns det en enda viktig anledning till att sätta in oss i olika könsroller?” Jag kom inte på EN ENDA anledning…. Kommer du på någon?

Varför kan vi inte bara få vara den vi är? Få göra det vi intresseras för? Hjälpas åt i framtiden när vi hittar en partner med våra gemensamma åtaganden? Vissa säger att det finns kvinnliga och manliga egenskaper mm. Hur vet vi hur mycket ”man föds med” och hur mycket som är vår sociala prägling. För visst börjar det väldigt tidigt.

Jag tror att nästan allt det här går att summera med makt. Jag hoppas att jag under min livstid kommer få uppleva att vi går mer och mer mot att de som är stora är snälla. Att de med makt är snälla mot de med mindre makt och att de lämnar ifrån sig av sin makt till förmån för att fler skall få det bättre. Men för att det skall bli så tror jag att en sak är viktig och måste inses, att de som har det bättre nu pga mer makt inte kommer få det sämre för att andra får det bättre. Vi kan alla få det bra utan att trycka ner någon annan på vägen. Det tror jag på iaf.

Wilma är snäll mot Wilma och bär hennes keps på väg hem från förskolan

Du hittar boken här: Adlibris, Bokus, CDON