Etikettarkiv: jämlikhet

Därför behövs liberalerna och liberalismen i Sverige

Det skrivs mycket om Liberalerna just nu i Svensk press. Är all publicitet bra publicitet?

Jag gjorde en video för att synliggöra min bild på varför Liberalerna och liberalismen behövs. Se den här: Film

Jag är fortfarande mycket stolt över att ha förtroendeuppdrag för Liberalerna i Varberg och över att vara medlem i partiet. Det består av en massa människor som jag har stor respekt för, som jag trivs att jobba med, som har många kloka tankar och synpunkter. Gemensamt är att vi alla har samma mål. Att ta Sverige i en mer liberal och fri riktning.

Hur ska man då förhålla sig till alla andra partier? Vi måste ju såklart inse faktum att de finns och att det finns människor som väljer att lägga sin röst på dem för att de vill att deras åsikter ska få större genomslag i vårt samhälle. Vissa samarbetar jag gärna med, vissa har jag inte alls många gemensamma beröringspunkter med. För mig finns ingen osäkerhet vad jag anser är ok och inte ok.

Visst är det dock så att vi människor är anpassningsbara och det finns en risk att gränser flyttas och till slut befinner man sig på en plats där du inte tänkt från början. Därför anser jag att det är så viktigt att vi som parti består av människor som inte tiger still. Utan som säger till, som påminner varandra om när vi är på väg åt fel håll. Jag anser att det är en av de största styrkorna detta parti har. Därför är jag så otroligt mån om att vi alla sitter kvar i båten. Hjälps åt. Det är bara genom att vi stärker våra positioner efter nästa val som vi kan bli starkare och få en större påverkan till ett mer liberalt samhälle.

Under många många år har vi sett till att få igenom många viktiga segrar som ni kan se i filmen ovan. Detta är viktigt att värna och behålla. Hur vill du att dina barns framtid ska se ut?

Vill du att din dotter ska kunna bli vad hon vill? Vill du att hon ska kunna ge sig ut i arbetslivet utan att bli utsatt för fördomar och diskriminering? Att hon ska kunna gå ut när det är mörkt i vilka kläder hon vill utan att vara rädd för att bli våldtagen eller misshandlad.

Vill du att din son ska kunna få vara och bli vem han vill. Att han ska kunna prata om känslor och gråta utan att bli kallad saker. Att han ska kunna kommunicera och inte ta till knytnävarna istället, eller drabbas av psykisk ohälsa när han blir äldre?

Om ditt barn inte identifierar sig i det kön hen är född. Ska hen då kunna välja själv för att hitta sin identitet och blir lycklig. Om ditt barn är en HBTQIA person, ska det då vara ok utan samhällets fördomar?

När någon kommer hit från förtryck och förföljelser eller krig. Ska vi då ta tillvara på den personens potential utan att ha fördomar om dem bara för att de råkar se annorlunda ut?

Om du föds med en funktionsvariation, ska du då kunna lita på att du får den hjälp du behöver av samhället för att kunna leva ett liv precis som alla andra med jobb, fritidsaktiviteter mm?

Om du blir arbetslös eller sjuk, ska du då kunna lita på att du får en jämlik vård vem du än är?

Visst är ovan saker som vi på många sätt tar som självklarheter? Det är saker som behöver förbättras, påminnas om, jobbas för. Kampen kan aldrig läggas ner. Den måste hela tiden hållas igång, bevakas och försvaras. Det kommer jag alltid göra.

Alla har lika mycket tid?

Det slog mig höromdagen av att tiden är lika för alla. Alla har 24 timmar till förfogande varje dygn. Tänk vad jämlikt ändå?

Ok, jag är mycket väl medveten om att alla inte har samma förutsättningar att nyttja tiden. Vissa är sjuka, vissa har fysiska hinder som gör att även om dygnet har 24 timmar så finns det ingen möjlighet att ”nyttja” dessa timmar som individen vill.

Om vi för ett ögonblick smalnar av vår tanke till alla andra som faktiskt har de fysiska och mentala förmågan att nyttja sin tid. Är det inte då faktiskt väldigt jämlikt att vi alla har lika många timmar att tillgå?

Min första tanke var att jo så är det ju.

Fast, det räckte att ägna tanken några minuter så insåg jag att nej, så är det ju inte. Även om alla har 24 timmar så har inte alla den fria viljan att spendera tiden som de själva vill. Jag är ju verkligen en anhängare av att ta ansvar för sitt eget liv och inte hamna i en offerkoffa. Men i många fall så handlar det inte om att inte ta ansvar eller se sig själv som ett offer. I många fall så handlar det om överlevnad, strutkurer som inte kan brytas av individen själv och förutsättningar som gör att det inte går att bryta sig ut.
Om jag blicker utanför min priviligierade tillvaro och min umgängeskrets så är ju världen så mycket större än så. I många länder är fattigdomen extrem, det finns inget annat väl än att ägna de flesta timmar på dygnet åt att hitta mat och vatten för överlevnad, eller i vissa kulturer är tex kvinnor så styrda och förtryckta att det inte finns realistiska möjligheter för dem att själva bestämma över sin egen tid. Exemplena går att göra en lång lång lista av.

Så jag tar tillbaka det där med att det är jämställt att alla har 24 timmar på dygnet att disponera. Å ena sidan kan det tyckas så. Men vi en andra blick så är frågan betydligt mer komplex än så.

Är man stor eller har makt ska man vara snäll

Ni kommer väl ihåg alvedonreklamen med den stora hunden som skyddar den lilla hunden från regnet? Jag kom att tänka på den när jag lyssnade på boken ”De förklädda flickorna i Kabul! Skriven av Jenny Nordberg. Varför då? Jo, för det var en så central del i boken som handlade om makt. Alla stora har ju såklart inte makt, men det blev iaf min tankekoppling. Är man stor och/eller har man makt ska man vara snäll.

Boken tycker jag att alla ska läsa! Den handlar om hur livet i Afghanistan är för väldigt många personer. Den handlar om några kvinnor som alla har olika liv och livsöden, men en sak gemensamt. De har inte velat nöja sig med att vara en handelsvara, en ägodel som först ägs av sin far och sen sin man, ett kärl som bara är till för att föda fram arvingar (absolut minst 1 pojke), en person som inte får säga till om något gällande sitt eget liv. De har också gemensamt att de under några år har varit förklädda till pojkar. Också det av olika skäl, vissa för att föräldrarna inte har någon son och de måste ha en son för att vara respekterade. Då är det bättre med en förklädd flicka än inget alls. Vissa för att de behövde hjälpa sina föräldrar att arbeta och det går inte för sig att flickor vistas utanför husets väggar.

Denna boken hade så mycket viktigt att berätta att min recension av boken skulle bli alldeles för lång. Jag säger det igen, läs den!


Det som fastnade mest på mig var när författaren gjorde liknelser mellan Afghanistan och väst. Att det fortfarande i USA finns yrken inom armen (iaf när boken skrevs) som inte är tillåtna för kvinnan. Pga, känslighet, styrka… Författaren frågade kvinnorna i boken varför de ville klä ut sig, varför vissa inte gick tillbaka till att vara kvinnor när de blev vuxna. De sa att för dem handlade att vara man om en sak, makt. Jämställdhet vore att de också fick makt. Såklart är det så, inte bara i Afghanistan, även här i Sverige, över hela världen. Mer eller mindre.

Så när kommer de som har makt att frivilligt lämna ifrån sig en del av den för att låta de med lägre makt komma fram? Inte är detta en fråga om bara jämställdhet mellan könen. Det är ju såhär överallt, på många fler sätt i många olika konstellationer. Män har makt över kvinnor, vuxna har makt över barn, människor har makt över djur, rika har makt över fattiga…

Det fick mig också att fundera på det här med könsroller. Författaren sa också att för länge sedan var det inte så viktigt att klä sina små bebisar i blått eller rosa för att visa könet. Att bebisar kläddes i vita kläder med spets mm. Att rosa tom var en manlig färg innan man började klä flickbebisar i den. Finns det egentligen någon mer skillnad mellan oss än just våra roller när det gäller fortplantning? Jag tänkte, ”Finns det en enda viktig anledning till att sätta in oss i olika könsroller?” Jag kom inte på EN ENDA anledning…. Kommer du på någon?

Varför kan vi inte bara få vara den vi är? Få göra det vi intresseras för? Hjälpas åt i framtiden när vi hittar en partner med våra gemensamma åtaganden? Vissa säger att det finns kvinnliga och manliga egenskaper mm. Hur vet vi hur mycket ”man föds med” och hur mycket som är vår sociala prägling. För visst börjar det väldigt tidigt.

Jag tror att nästan allt det här går att summera med makt. Jag hoppas att jag under min livstid kommer få uppleva att vi går mer och mer mot att de som är stora är snälla. Att de med makt är snälla mot de med mindre makt och att de lämnar ifrån sig av sin makt till förmån för att fler skall få det bättre. Men för att det skall bli så tror jag att en sak är viktig och måste inses, att de som har det bättre nu pga mer makt inte kommer få det sämre för att andra får det bättre. Vi kan alla få det bra utan att trycka ner någon annan på vägen. Det tror jag på iaf.

Wilma är snäll mot Wilma och bär hennes keps på väg hem från förskolan

Du hittar boken här: Adlibris, Bokus, CDON