Alla har lika mycket tid?

Det slog mig höromdagen av att tiden är lika för alla. Alla har 24 timmar till förfogande varje dygn. Tänk vad jämlikt ändå?

Ok, jag är mycket väl medveten om att alla inte har samma förutsättningar att nyttja tiden. Vissa är sjuka, vissa har fysiska hinder som gör att även om dygnet har 24 timmar så finns det ingen möjlighet att ”nyttja” dessa timmar som individen vill.

Om vi för ett ögonblick smalnar av vår tanke till alla andra som faktiskt har de fysiska och mentala förmågan att nyttja sin tid. Är det inte då faktiskt väldigt jämlikt att vi alla har lika många timmar att tillgå?

Min första tanke var att jo så är det ju.

Fast, det räckte att ägna tanken några minuter så insåg jag att nej, så är det ju inte. Även om alla har 24 timmar så har inte alla den fria viljan att spendera tiden som de själva vill. Jag är ju verkligen en anhängare av att ta ansvar för sitt eget liv och inte hamna i en offerkoffa. Men i många fall så handlar det inte om att inte ta ansvar eller se sig själv som ett offer. I många fall så handlar det om överlevnad, strutkurer som inte kan brytas av individen själv och förutsättningar som gör att det inte går att bryta sig ut.
Om jag blicker utanför min priviligierade tillvaro och min umgängeskrets så är ju världen så mycket större än så. I många länder är fattigdomen extrem, det finns inget annat väl än att ägna de flesta timmar på dygnet åt att hitta mat och vatten för överlevnad, eller i vissa kulturer är tex kvinnor så styrda och förtryckta att det inte finns realistiska möjligheter för dem att själva bestämma över sin egen tid. Exemplena går att göra en lång lång lista av.

Så jag tar tillbaka det där med att det är jämställt att alla har 24 timmar på dygnet att disponera. Å ena sidan kan det tyckas så. Men vi en andra blick så är frågan betydligt mer komplex än så.