månadsarkiv: januari 2014

Vad triggar kreativitet?

Idag så lekte jag och barnen med lego innan läggdags. Under jullovet fick jag ett infall att sortera och organisera deras lekrum och det slutade med nya hyllor, uppmärkning och organisering av legot då de hade så mycket att det inte gick att hitta något. Jag har fått endel kritik för att jag utsätter barnen för sån struktur. Men när vi satt där och lekte så funderade jag på vad det är som stimulerar kreativitetet egentligen. För de hade jätteroligt där vid legot och de kunde bygga sina kreationer direkt utan att tröttna på att inte hitta bitarna de ville ha.

Jag är ju definitivt präglad och övertygad om att kreativitet inte hämmas av strukturerade processer och ordning och reda. För mig handlar det om att ha ett fönster för kreativitet när det skall göras, sen gå över i utförande när beslut är fattat. Inte att flacka mellan de två lägena och vara otydlig i besluten. Då tror jag att både kreativiten och genomförandet blir lidande.20140129-203634.jpg

Men jag bestämde mig för att sätta mig och googla lite på det där med kreativitet och jag hittade en artikel som var intressant och där de gav tre tips på övningar i att stärka sin kreativitet. Här kommer de tre övningarna om du vill prova.

1. Den observanta utmaningen

(Tränar din förmåga att tänka kritiskt)
Gör så här: I mediebruset serveras vi flera »sanningar« som ofta verkar så allmänt förekommande att vi knappast reflekterar över dem.
Denna utmaning går ut på att dels välja och identifiera en sådan vedertagen sanning och sedan att källkritiskt analysera om det faktiskt stämmer.

2. Den medmänskliga utmaningen

(Tränar din förmåga att göra goda gärningar utan att få belöning)
Gör så här: Det är inte bara kreativitet som sprider positiva ringar på vattenytan. Goda gärningar gungar snällt med på vågorna.
Välj en dag då du ska göra åtminstone en god handling. Det måste vara anonymt och kravlöst. Exempelvis kan du hjälpa en person över gatan, ge blod, plocka upp skräp eller betala någons parkeringsavgift.

3. Worst case-scenario-utmaningen

(Tränar dig att sätta saker i perspektiv)
Gör så här: Vad är det värsta som skulle hända dig? Tänk på det en kvart om dagen under en vecka. Låt dina fantasier få fritt spelrum. Det händer ju inte, men klarar du av att tänka på det? Den här utmaningen fungerar bra som en ventil för den stress som man lätt upplever i samband med ansvar och ledarskap.

Tipsen kommer från boken ”Kreativa utmaningar”

 

Att jobba mycket

Jag får ofta frågan från olika håll varför jag jobbar mycket. Så mycket tycker jag iof inte att det är. Visst, om jag slår ut det så har nog mer arbetstid än 8 timmar per dag. Men det är faktiskt helt och hållet mitt eget beslut. Svaret på frågan är att jag tycker att det är roligt och inspirerande! Det i säg behöver inte bara vara bra. När saker är roliga och inspirerande så är det såklart lätt att faktiskt göra mycket mer än jag borde ändå. Även om det är roligt. Då är det bra att ha familj. De gör att jag vill komma hem. Jag känner väldigt tydligt när det har gått en period då jag har träffat familjen lite för lite. Att ha familjen som drar är den bästa morot jag kan ha för att ta mig hem och längta hem.

Varför det är så roligt på jobbet är till allra största del två anledningar. Jag har fantastiskt bra arbetskamrater. Varje dag jag träffar dem så skrattar vi av någon anledning. Det är väldigt skönt och befriande att ha arbetskamrater som du kan anförtro dig åt, som ger dig feedback och som du kan ha roligt med. Det är både inspirerande på jobbet, utvecklande för dig på jobbet och för dig som person. Helt enkelt en av de viktigaste anledningarna till att det är roligt. Det i kombination med att jag kan vara med och till viss del påverka vad och hur vi jobbar gör att det är ett fantastiskt bra jobb ändå.

Upp till detta så är jag otroligt tacksam att jag har en man som är klok, stöttande, utvecklande, ger mycket feedback, orkar lyssna, vet precis hur det är och som skäller på mig och säger till mig när jag jobbar för mycket.

Men, på kvällen när barnen skall lägga sig och vi har tagit på pjamas, gått på toa, borstat tänderna, läst bok och ligger och myser en stund så pratar vi om vad det bästa har varit den dagen. De säger först, ibland får jag lirka ur dem vad det bästa har varit. Sen frågar de tillbaka, mitt svar är nästan alltid det samma och det är 100% sant. Det bästa är när vi kan börja dagen med lite mys efter påklädningen och det bästa för mig är när vi kan avsluta dagen med lite mys efter middag och lek hemma. De säger också mys efter alla andra saker som har varit bäst för dem, kanske lite pliktskyldigt, men nog också för att de uppskattar det väldigt mycket precis som jag.

En bra ledare har ett bra sexliv

Är det sant eller falskt att en bra ledare har ett bra sexliv? Affärsliv.com skrev i veckan en artikel om att en bra ledare också troligen har ett bra sexliv. Maria Appelqvist, doktor och universitetslektor säger att det handlar om att känna sig själv och identifiera sina behov. Samt att kunna prata om det.

Klarar man att prata om detta på ett känslomässigt naturligt sätt så äger man troligen också den styrka du behöver som chef för att hantera jobbiga och knepiga situationer med personalen.

Maria avslutar artikeln med att säga att sund sexuell energi skapar harmoni och stärker vår självkänsla i vardags- och arbetslivet. Därmot kan skadlig sexuell energi skapa skadliga beteenden som missbruk, självsvält, överdrivet shoppande eller frenetiskt tränande på gym. Så slutsatsen känns enkel, vare sig du är ledare eller inte så bör du öva på att prata om dina behov både privat och på jobbet.

 

säger Maria Appelqvist, filosofie doktor och universitetslektor på Malmö högskola.

Bokrecension – Analfabeten som kunde räkna

Analfabeten som kunde läsa har blivit en populär bok och jag gillade 100 åringen när jag läste den så jag såg fram emot att lyssna på Analfabeten som kunde räkna. Här kommer en liten bokrecension av den.

I början tyckte jag att den var bra och historien om Nombeko och hur hon tar sig från kåkstaden och ut i världen. En rolig historia med osannolika händelser som vävs ihop med historien i Afrika under 60-talet och framåt. Nombeko är otroligt intelligent men hamnar i de mest absurda situationer och efter ett antal år befinner hon sig i Sverige.

Efter ett tag blir händelserna så konstiga och absurda att jag kände att nä, nu slutar jag lyssna på detta. Blev bara irriterad över att några karaktärer i boken är helt otroligt korkade och själviska. Sist jag blev så irriterad var när jag såg Dum dummare tror jag…Men i vilket fall så fortsatte jag lyssna och historien fick ett trevligt slut utan allt för mycket knäppheter. Även om det är lite knäppt att Nombeko och hennes kompisar hamnar bak i en potatisbil med kungen och statsministern.

Ja, det är läsvärd, men överskattad med tanke på all uppståndelse den har fått.

Här hittar du boken: Adlibris, CDON, Bokus

Prioritera och fokusera

Jag hade ett väldigt bra och givande möte med en person i fredags som gav mig mycket att fundera på i helgen. Vi pratade om mycket, bland annat om att prioritera och fokusera. Det har fått mig att fundera mycket över just det i helgen, att prioritera och fokusera.

Ju mer jag funderar på det desto mer tydligt blir det för mig att det nog handlar om mod för min del. Och att faktiskt våga tro att jag har gott om tid på mig.

Jag har ett motto som jag har levt efter väldigt länge. ”Ångra heller saker du har gjort än saker du inte har gjort” Det har gjort att jag väldigt sällan har sagt nej till möjligheter och nya utmaningar. Men sista tiden har jag funderat på om jag prioriterar rätt. Jag är inte klar med funderingarna, men jag vet att jag kommer börja leva lite annorlunda och prioritera lite annorlunda.

Det är ju superenkelt att säga vad som är viktigast i livet. Det är familjen såklart utan att tveka, det tror jag att ni alla svarar utan att blinka. Men frågan som jag tror är värd att ställa sig lite då och då är om jag verkligen lever som att det är så?

Det tänker jag fortsätta att fundera lite på nu och jag har skrivit några saker om såna här saker innan. Om att leva i nuet, vad som är viktigt, hitta balans mm.

För mig tror jag att det börjar klarna till att jag skall göra en sak. Börja öva mig på att säga Nej.

Ledarskapsövning för nya grupper

När du ställs inför ett nytt chefsjobb och per automatik får en ny grupp som rapporterar till dig och som du vill lära känna kan det vara en bra idé att göra en ledarskapsövning tillsammans med dem. En enkel övning att göra som jag tycker är bra är följande:

Samla din grupp och ställ en fråga till dem.
1: Vad förväntar ni som grupp er av mig som chef?
Skriv ner på ett blädderblock eller något liknande vad de kommer fram till. Uppmuntra dem att säga så mycket de kan och inte hålla inne med något.

2. Vad förväntar ni er av era kollegor i gruppen?
Samma som ovan. Uppmuntra dem att ta upp allt de tänker på.

3. Vad kan jag som chef förvänta mig av er?
Det är här övningen blir intressant. Ofta, inte alltid. Men ofta är det så att gruppen har mycket lättare för att säga vad de förväntar sig av dig och av varandra än vad du kan förvänta dig av dem. Blir det tyst och ingen säger något eller det bara kommer fram något enstaka svar så kan du gå tillbaka till första sidan i blädderblocket där du skrev ner vad gruppen förväntar sig av dig. Oftast är det så att du ju faktiskt kan förvänta dig precis samma sak av dem som de förväntar sig av dig.

Här kan du se till att det blir en bra och öppen diskussion om just detta vad ni kan förvänta er av varandra och att det faktiskt inte är något skillnad direkt mellan era åttagande till varandra. Om du vill så kan det ju också mynna ut i att ni får några ”regler” som ni gemensamt bestämmer er för att leva efter och förhålla er till. Är det så, se då till att följa upp dem och prata om dem ofta så att denna övningen inte bara blir en skrivbordsprodukt som ni inte sen talar om mer.

När du har möten eller när du skriver information så ankra då in ditt budskap med någon av era regler. ”Som en följd av regeln om…. så gör vi nu denna förbättring”

Om att begå misstag, lärdom eller misslyckande?

Jag verkligen hatar att begå misstag och göra fel. Jag blir arg på mig själv och känner mig så dum. En klump i magen som gnager och någon som sitter på min axel och säger, ”Hur kunde du göra så?” Men, det är ju ingen idé att trycka ner sig själv, utan faktiskt bättre att försöka lära sig något av det. Så tänker jag när jag ser objektivt på saken.

Först och främst så tror jag att alla försöker fatta så kloka och bra beslut som möjligt. Misstag, det gör vi alla till och från. Däremot kanske vi inte alltid lär oss av dem. Gör vi inte det, då är det ju verkligen bortkastat.

Så jag brukar tänka till mig själv för att inte klanka ner på mig själv allt för mycket när jag begår misstag.
1. Kan jag påverka den uppkomna situationen? Om ja, agera då för att minimera skadan av misstaget. Om nej, gräm dig inte över det mer utan gå vidare till steg 2.
2. Hur kan jag lära mig av misstaget så att det inte händer igen? Gör en analys av situationen och fundera vilka faktorer du i framtiden skall påverka eller agera annorlunda i för att du inte skall hamna i den uppkomna situationen igen.

Beroende på vad det handlar om så kan lösningen på punkt 2 vara allt möjligt. Allt från att inför nästa resa skriva en packlista så att du inte glömmer att packa ner passet, eller att åka hemifrån 30 min tidigare för att minimera att komma för sent till det viktiga mötet. Eller om det kanske är något på jobbet så kan ni kanske införa en kontrollpunkt, en rutin el. ngt liknande. Det finns ju alltid något att göra! Gör du dessutom detta så var inte misstaget helt bortkastat, du har ju faktiskt lärt dig något av det.

Några hållpunkter att tänka på när du ställs inför ett misstag:
1. Klandra ingen. Inte dig själv eller din omgivning. (Det är viktigt att skapa ett klimat där det är ok att säga att jag gjorde fel utan att få känslan av att bli uthängd.)
2. Gör ovan analys.
3. Om du inte kan göra något för att förbättra situationen här och nu. Ta nya tag och gå vidare. Stanna inte kvar i ditt dåliga tillstånd eller tankemönster och låt misstaget förstöra hela din dag eller alla dina planerade aktiviteter den dagen. (Ingen mår bättre av att du surar, inte du och inte din omgivning. Då får misstaget mycket större effekter än vad som behövs)
4. Fråga dig eller gruppen vad du kan göra för att det inte skall hända igen. Gör en aktionplan och se till att följa upp den och implementera lösningen på andra ställen också om det går.

Jag har ingen aning om ovan fungerar för dig. Men det har iaf hjälpt mig väldigt mycket. Både privat och på jobbet. Såklart faller jag igenom i någon av ovan punkter ibland. Men då brukar jag iaf bli medveten om det efter en stund och kan försöka att jobba mig tillbaka.

Saker jag inte skulle göra som förälder…

Jag minns vissa saker väldigt tydligt från min barndom. Bland annat såna saker som jag tyckte mina föräldrar var löjliga och jobbiga med. Tex så sa alltid pappa att han önskade sig snälla barn när jag frågade vad han önskade sig till jul eller till sin födelsedag. Det tyckte jag var ett löjligt svar som jag minsann inte tänkte säga till mina barn när jag skulle ha barn. Nu har jag kommit på mig med att säga precis den saken flera gånger som förälder…

Min mamma tjatade alltid på oss att vi skulle städa upp efter oss, att vi inte fick leka var som helst och att vi minsann hade våra rum som vi kunde leka på. Men det var ju inte lika kul. Det var tusen gånger roligare att leka i garderoberna, i trapporna, i vardagsrummet, på vinden. Ja, i alla utrymme som var lite spännande och förbjudna. Nu har vi en massa såna vrår här i huset som barnen älskar att vara och leka i. Här har jag faktiskt lyckats hålla mig och bita mig i tungan och låta dem hållas när de leker i ”kryp-in” utrymmen. De har ju roligt då och jag har lite lugn och ro för att göra ”måste saker” en stund. Att jag sen hittar tre meter långa gummibandssnören, gosedjur, legobilar och Ramlösa flaskor på de mest konstiga ställen, ja sånt får jag väl helt enkelt ta. Men när de börjar med större ”hälla ut en stor låda med småsaker” så kommer jag direkt med ”Kom ihåg att ni måste plocka upp efter er när ni har lekt klart.” 

Ytterligare en sak jag tyckte var jobbig var när vi hade fått på oss finkläder och skulle iväg på något. Då skulle vi helt plötsligt bli fotograferade! Jag förstod aldrig vitsen med det och nu i efterhand ser jag mest väldigt trumpen ut på alla de korten… Men, men. Det hade jag glömt idag! Så när barnen var badade och klädda för att gå på opera som vi fått i julklapp så kom jag fram med kameran och sa till dem, ”Kan ni ställa er jämte varandra så jag får ta ett kort”

Det är väl bara att erkänna. Äpplet faller inte så långt från träder. Jobbar du inte aktivt med att bryta mönster från din barndom så är det nog väldigt lätt att du går i dina föräldrars fotspår. I många fall är det säkert bra. Men det finns nog vissa saker vi alla vill skruva på lite. Antar att det är ett steg på vägen att jag kommer på mig själv ibland… Missförstå mig rätt nu. Jag har absolut inget att klaga på, det är bara det att vissa saker tyckte jag var så störigt och jag tänkte att jag aaaaldrig minsann skulle säga så till mina barn… Jojo…

 

 

20140112-213323.jpg

”Kan ni stå jämte varandra?” ”Nej, vi räcker ut tungan istället!”

20140112-213331.jpg

”Eller så gör vi olika poser om vi inte får räcka ut tungan!”

20140112-213314.jpg

”Ok, nu står vi fint! Ta ett kort då, tungan är bara ute lite lite.”

Nya dealen, när mamman har lärt sig att inte ta kort i motljus så skall ungarna posera lite som de vill och lite som mamman vill. Alltså ligger det i mammans händer nu att hantera kameran först. Hur svårt kan det vara tänker ni. Jättesvårt!

 

Tillbaka till högskolan

Jag tog examen 2002. Det är 12 år sen i år… Helt galet vad det känns som att tiden har gått fort! Samtidigt som det såklart har hänt väldigt mycket. Undrar hur jag kommer sitta och tänka tillbaka om ytterligare 10 år. Hur som helst så pratade min kära man i höstas om att han ville läsa en kurs på universitetet. Jag blev också lite sugen att återvända till studier och förkovra mig lite. Har ju de senaste åren jobbat mycket med lean och verksamhetsutveckling och tänkte att det kunde vara bra att få lite formella kunskaper i ämnet också. Så sagt och gjort, jag sökte en ”Six sigma black belt” utbildning på distans på högskolan i Kristianstad. Tipsade även några kollegor och nu är vi några från jobbet som skall gå samma utbildning.

Jag ser verkligen fram emot att gå utbildningen och bli student till viss del igen. Visst, utbildningen är ju på distans så det kommer inte vara som att läsa på riktigt. Men jag kommer få lära mig massa nya saker inom ett ämne som jag vet att jag verkligen behöver i mitt yrke och som dessutom kommer gynna på mig och verksamheten jag jobbar i.

Så nu hoppas jag verkligen att jag kan göra rätt prioriteringar i vår och fullfölja utbildningen som planerat. Men det ligger ju i mina händer…

Kurslitteraturen är nedan bok. Jag lovar att det kommer en bokrecension när jag har läst ut den. Håll utkik i Juni! (=

20140109-204525.jpg

Lego kan det där med instruktioner

Nu under jullovet har jag passat på att göra saker jag inte har haft ork för under hösten. En sak var att sortera och organisera på barnens rum och i källaren. (Källaren är dock kvar och väntar så snällt på mig) Började med barnens rum och lekrummet. Slogs av hur olika barnen är när det gäller att städa och slänga. Men det var inte det jag skulle skriva om utan detta inlägg är tänkt att handla om instruktioner.

Jag har under de senaste dagarna bekantat mig med två företags instruktioner som är riktigt bra. Först var jag på IKEA och köpte en förvaringsmöbel till barnen. De har inte bara väldigt enkla och lättförståeliga instruktioner, jag tänkte på hur fiffiga de är när de tillverkar sina möbler för att få delar som går att kombinera och minimera riskerna för att det skall bli fel. Tex så hade lådorna till mitt förvaringssystem två skåror och fler hål för skruvar än vad som behövdes. Men insåg sen att det berodde på att jag behövde olika skåror och hål beroende på vart lådan skulle sitta.

Nästa företags instruktioner jag har bekantat mig ytterligare med är Lego. Allt började med att jag ville sortera barnens lego så att det är lättare att hitta de klossar som behövs när vi bygger. Det slutade med att jag och brorsan satt långt efter barnens läggdags och byggde ihop de saker som var sönder åt W och V. Samt att W igår köpte en stor byggsats för sina sparpengar som är så enkel och pedagogisk att det är inga problem för han att bygga ihop den så länge han har tålamod.

Då jag jobbar med instruktioner i vardagen tycker jag att detta är väldigt intressant (ja, jag är inte riktigt klok…) och funderar på hur jag kan lära mig av dessa företags instruktioner. Det jag har noterat på Legos instruktioner är att de är olika beroende på vilken åldersgrupp de vänder sig till. Jag funderar på om det är medvetet för att yngre barn inte skall klara av alla byggen. Då jag tänker att om Lego hade gjort alla instruktioner lika pedagogiska så tror jag alla åldrar nästan hade kunna bygga alla modeller.

Avslutar dock med ett besparingstips till IKEA och Lego. Ni lägger båda två i saker i produkterna som inte behövs. IKEA tex hade i varje lådpaket med stålkonsoler om jag hade köpt modellen med att ha ett hyllplan över lådan. Då jag köpte bara lådor så slutade det med att jag hade 17×4 konsoler över när jag var klar som jag inte hade någon användning till. Funderade på varför de inte la konsolerna i paketet med hyllplanet istället? (Finns säkert en anledning, men ingen jag kan komma på utifrån det jag har sett.) Även Lego lägger till några extra bitar och pluppar i sina byggsatser. Tänker att det säkert beror på att det är lätt att tappa bort dem el ngt. Men det måste bli stora mängder av extra bitar i onödan.

20140106-095550.jpg

20140106-095609.jpg

20140106-095618.jpg