Varför vill vi inte erbjuda våra barn allt?

För ett tag sedan skrev jag en recension av boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Sen dess har jag funderat mer på detta (ja, jag har mycket tid att fundera och det finns massor av ”viktigare” frågor) och jag undrar varför frågan ofta är laddad och missförstås. När jag läser vissa bloggar, instagramkonton, föräldraforum eller föräldragrupper på Facebook så är det ofta två läger och ofta är tonen inte speciellt trevlig. Ger mig inte in i diskussionerna då jag tycker det är svårt att göra en saklig diskussion på nätet. Det görs bäst öga mot öga. Men jag kan inte låta bli att fundera på varför frågan är så laddad och varför det kommer kommentarer som att ”jag hatar ordet hen”, ”min pojke ska minsann inte bära klänning”, ”det ska synas att min tjej är en tjej” och ”jag vill inte avköna mina barn”.

Här tänker jag att vissa har haft otur när de tänker. Eventuellt så kanske jag också gör en tankevurpa, men jag tänker iaf såhär. Jag vill inte heller avköna mina barn, jag vill inte kalla min son eller dotter för hen. Hen för mig är ett smidigt ord om du inte vet könet. Tex så vet du kanske inte könet på bebisen i magen. ”Hen” är lika bra att säga som ”den”. Nog om det ordet.

Jag har två söner och en dotter. Det är en sak de är, pojkar och flicka. Det är absolut viktigt. Men det stannar inte där, vid att de är pojkar och flicka. De är även spralliga, snabba, busiga, glada, känsliga, tuffa, starka, snälla, kramiga, känsliga mm. De har massa egenskaper, de gillar massa olika färger, de gillar massa olika lekar, idrotter, böcker och spel.

Det jag tycker är så tråkigt med föräldrar och vuxna som stannar vid att individen är flicka eller pojke ofta också har stereotypa kläder, färger, leksaker, egenskaper och aktiviteter som passar sig att göra om du råkar vara född till pojke eller flicka. Varför är vi så snabba med att trycka in våra barn i sådana fack och begränsa deras valmöjlighet? Tänk så mycket lättare det hade varit för många barn om de kände att alla känslor, kläder, lekar, egenskaper mm hade varit ok? Om de kunde få uppmuntran och bekräftelse för vad de än gillar och vill göra.

Det är så jag tänker iaf. Jag vill ge dem hela paletten. Inte bara två val. Inte avköna, men sluta att värdera könet. Det är bara en sak våra barn är. Sen finns det så mycket mycket mer.

2 tankar kring ”Varför vill vi inte erbjuda våra barn allt?

  1. Marina

    Det är en del av vår mänskliga flockmentalitet tror jag, att vi går rätt långt för att passa in, för att bli accepterade av ”flocken”. Det finns människor som ger sig ”ut på savannen” för att söka nya jaktmarker, för att prova nya fällor (sånna som du och jag) men vi är i minoritet, tyvärr. Men vi behövs! Vi visar vägen och vi gör att dom andra utvecklas! Så misströsta inte, gör det som du är satt att göra, fortsätt utmana, fortsätt utvecklas, dom andra följer efter så småningom!

    Många höjer på ögonbrynen när dom får veta at jag sysslar med thaiboxning. Det ska man INTE göra om man är kvinna, tydligen 😉 Maken får rätt mycket gliringar om toffel/handväska/fårdustrykhemma. Men han biter tillbaka, tack-o-lov!

    Jag har ju två killar som åker konståkning – på tal om könsroller och barn – och DET har inte varit lätt för dem, och när jag möter nya människor och pratar om att mina ”barn” åker konståkning så förutsätter ALLA att dom är flickor 😉 Men med lite enträget föräldraansvar, lite taktiskt ifrågasättande av hockeykulturen och några väl valda ord från en och annan fritidspedagog så har det vänt! Vi kan göra skillnad, vi kan förändra!

    Keep on going Cecilia!

Kommentarer är stängda.