I gårdagens Agenda Special pratade vi om hur vi ka stötta hushållen i denna tuffa tid på bästa sätt. Det allra viktigaste är att få ner inflationen. Den gröper ur allas plånböcker och slår speciellt på de som har allra minst marginaler.
Liberalerna stöttar de utsatta hushållen med regeringens satsningar. Samtidigt måste vi få ner inflationen då det är den enskilt största orsaken till att vi alla blir fattigare nu.
Men vi måste också komma ihåg att agera på lång sikt. Det gör vi genom att satsa stort på skola och yrkesutbildningar som vi gör i årets budget.
Det är viktigt på riktigt i dessa tider då de allra mest utsatta hushållen är de som är utan arbete eller ensamhushåll. Har man ett jobb att gå till har man mycket bättre förutsättningar att öka sin frihet och egenmakt. Därför måste det vara av största vikt att säkra att alla som kan arbeta har ett jobb att gå till.
Och varför finns det så många som läst ekonomi? Eftersom jag nu har ganska många år arbeta med ekonomi, allt från mitt första sommarjobb som ekonomiassistent till ekonomichef har jag stött på detta faktum. Det finns så många som läst ekonomi men inte har ett intresse och känsla för ekonomi, men är duktiga på att göra standardiserade uppgifter inom ekonomi men saknar magkänslan för siffror. Men det är säkert jag som är konstig också, läste Dagens industri på lunchrasten på gymnasiet och följde utvecklingen för statslåneräntan. Köpte aktier och fonder för sparpengarna och försökte förstå den globala ekonomin på både macro- och micronivå. Startade eget med två andra studenter under studietiden, fortsatta driva företaget efter studierna för till slut sälja det.
Är känslan för business och att man ”ser” en affär något man föds med eller är det något man utvecklar med tiden? Är ekonomi precis som att spela något instrument, man kan spela i det lokala bandet på bröllop och 40-års fester eller man kan framträda i Carnegie Hall. Varför utbildas det så många ekonomer och behövs alla dessa ekonomer? Varför gör man inget urval på talang? Till Dramatens utbildningar får man göra audition och arbetsprover.
En anledning till att det utbildas så många är att det är enkelt för Högskolor och Universitet att massproducerar ekonomer. De har få föreläsningar och mycket egenstudier. Låg kostnad och stora volymer ger skalfördelar. Men är det som samhället behöver? Idag har man en Magisterexamen när man sitter och stansar fakturor på leverantörsreskontra, samma uppgift som någon gymnasieekonom gjorde för 10-20 år sedan. Behövs verkligen den kompetensen eller är det så att när man som arbetsgivare likväl kan välja väljer en högskoleekonom eftersom det finns ett så stort urval?
När jag har anställt har jag försökt hitta ekonomer som har känsla för ekonomi framför att de har exakt den ”rätta utbildningen”. Man kan alltid fylla på kompletterande utbildning men magkänsla, engagemang och drivkraft går inte att läsa sig till.
Skall du söka Högskoleutbildning i morgon så kan du alltid kolla in Cecilias intervju i tidningen Campus, så att du inte blir någon som läst ekonomi.
