Kategoriarkiv: föräldraskap

Nu kommer ljuset!

Äntligen! Nu känns det verkligen som att det är dags att gå ur vintervilan. Nu kommer mer energi tillbaka. Jag märker det så tydligt. Jag vaknar mycket tidigare på morgonen och jag är inte alls lika trött på kvällen. Lusten att ge mig ut och springa är mycket större och framförallt, det är inte längre en ständig konflikt i att få med mig barnen ut på helgen eller eftermiddagen! Halleluja! De vill också gå ut. Det är så härligt.

Igår var vi ute massor och tog tillvara på solen.

Först fick vi nöjet att få besök av underbara familjen Rudström. Vi njöt av omgivningarna precis här utanför en stund. Barnen sprang och klättrade som om de inte varit ute på flera månader. Iaf mina barn.

På eftermiddagen och kvällen tog vi oss ut till en av mina systrar med familj för att få avnjuta en underbar måltid som var tillagad över öppen eld ute på deras tomt. De bor så otroligt härligt, stor gräsmatta med Viskan som granne. I slutet på tomten vid Viskan så har de en eldstad och bänkar för att sitta och grilla, göra mat och sen avnjuta den utomhus. Härligt och idylliskt!

Nu fortsätter påsken med ett kort besök i Skåne. Hoppas på fint väder där också även om vi skall ge oss ifrån Sveriges pärla och bege oss över hallandsåsen…. (=

Glad påsk! Varde ljuset!

Bokrecension – Marshmallowtestet

Här kommer en recension av boken Marshmallowtestet: att bemästra självkontroll. Det här är verkligen en riktigt intressant bok! Den är skriven av Walter Mischel som är psykologiprofessor och har gjort det legendariska marshmallowtestet vid Standford som räknar som det viktigaste experimentet i psykologins historia.

Testet sträcker sig över lång tid då Walter har följt barnen under hela deras uppväxt. Han påvisar i boken att vi inte är offer under vare sig arv eller miljö. Samt att arv eller miljö inte förklarar vare sig varför vi blir som vi bli eller att vi har några begränsningar. Han menar på att vi alla kan lära oss att behärska oss själva, uppnå våra mål, sluta röka, börja träna. Ja, allt vi vill med tankeknep och strategier. Dessa sätt är enkla att göra och kan göras av alla, ung som gammal.

Han ger även exempel på vad vi kan göra för att hjälpa våra barn att bemästra självkontroll och nå sina mål. Några exempel ur boken är att det är viktigt att ha en låg stressnivå under graviditeten och för bebisen framförallt det första året. Hjälp barnet att öva sig i att lyckas med självdistraktion för att utöka sin självkontroll, tex att leka med något annat eller tänka på något roligt.

Han tycker vidare att vi skall hjälpa våra barn att inse att de alla har valmöjligheter och att alla val får konsekvenser.

Författaren avslutar boken med ett citat. Det är något liknande som ”Kan jag verkligen förändra mig” Svaret är: ”Skulle du vilja”

Du hittar boken här: Adlibris, Bokus, CDON

Råd och rön testar

Råd och rön testar i varje nummer av sin tidning någon typ av konsumentprodukter. Jag gillar råd och rön. De känns oberoende och seriösa.

I senaste numret så har de testat kemikalier i småbarnsprodukter som barnet kommer i långvarig kontakt med genom hudkontakt eller genom att de gärna stoppar saken i munnen. Vad intressant tänkte jag!

Resultatet var också väldigt glädjande! Det här är ett stort test som de har gjort med sina motsvarigheter i andra Europeiska länder. Så det är många produkter som är testade. De har testat över 60 produkter som Bodysar, pusselmattor, babygym, blöjor och nappar. Dessutom har de testat efter en stor mängd olika kemikalier. De skriver att de inte hittar något att uppröras över då det lilla det har hittat var i ett fåtal produkter och i väldigt låga doser.

Dock så tycker de inte att det är en anledning att slå sig till ro ändå. Det är fortfarande mycket vi inte vet både när det gäller den ”sk. coctaileffekten” och kemikalier som inte ännu är klassade som farliga fast de absolut kan vara det.

Det var tom vissa produkter i testet som var helt fria från kemikalier. De är ju allra mest önskvärda. Det tråkiga är att Råd och Rön inte skriver ut vilka dessa produkter är. Det hade jag velat veta!

Bokrecension – Med känsla för barns självkänsla

Ni får ursäkta för att det blir många bokrecensioner nu. Men jag har råkat trilla över en massa bar böcker i min ljudbok på rad som jag känner att jag vill dela med mig av. Här kommer en av dem, det kommer snart komma recensioner på två böcker som sammanfattar massa intressanta forskningsrapporter på ett enkelt sätt och en sann berättelse om en helt fantastisk människa.

Här kommer en recension på boken ”Med känsla för barns självkänsla” skriven av Petra Krantz Lindgren.

Boken handlar om barns självkänsla och om vuxnas ledarskap. Så står det på nätet när du läser om boken. Jag tycker att det Petra bjuder på inte alls stannar vid kommunikation mellan barn och föräldrar. Mycket av det hon skriver tycker jag kan användas i kommunikation mellan de flesta.

Dock så är det några uttalande och åsikter som jag undrar vad hon har för belägg för. Om det finns någon forskning bakom eller om det är hennes privata åsikter. Tex så skriver hon att om man säger till ett barn som lär sig cykla och säger att hon är duktig som har lärt sig cykla så känner barnet sig automatiskt illa till mods och känner att hon inte duger om hon skulle råka köra i diket. Hur vet Petra att det är så tänker jag? Om man ger ett barn en positiv bedömning, bedömer hon sig då automatiskt negativt vid ett annat beteende i en annan situation? Här tänker jag på Viola som precis har lärt sig cykla. Hon är mäkta stolt över det och jag som har för vana att ibland säga ”vad duktig du är” har berömt henne på detta sätt när hon cyklar. I helgen hade hon kört omkull, hon hade inte lyckats hålla sig upprätt i en nerförsbacke. Hennes kommentar på detta var att ”Mamma, nästa gång jag kör i en nerförsbacke så skall jag komma ihåg att bromsa” Mitt svar var att det är absolut en bra idé samt att det är så när man lär sig nya saker, ibland trillar man, men du blir bättre och bättre ju mer du övar. Var detta negativt för mitt barns självkänsla? Jag vet ju såklart inte, men jag kunde inte se några alls tecken på det.

Men väldigt mycket av det hon skriver tycker jag var riktigt bra och tänkvärt. Dessutom så uppmanar hon läsaren i början av boken att just ta till sig det som känns bra och rätt och lägga det man vill till sina andra verktyg du har i ditt föräldraskap. Hon poängterar dessutom att hon inte alltid lever som hon lär och att det är väldigt svårt att tänka rationellt och logiskt i vissa situationer när det brinner till. Så är det ju.

Jag uppfattar inte alls att boken skuldbelägger som jag ibland har känt när jag har läst andra böcker om barnuppfostran. Jag uppfattar att Petra vill hjälpa till genom att belysa situationer och händelser på ett sätt som hon anser gynnar barnets väg mot en bra självkänsla och trygg individ.

Helt klart läsvärd om du inte försöker kopiera allt utan tar till dig det som du tycker passar dig och dina barn.

Här hittar du boken: Adlibris, Bokus, CDON

Vardagsliv

Det händer inte så mycket här just nu. Mitt liv börjar få en vardag med det som för 1 månad sen var väldigt nytt. Härligt på ett sätt! Nu består dock vardagslivet av studier, pendlande med tåg till Göteborg, cyklande till förskolan för att hämta barnen och sen är det samma rutiner som när jag jobbade. Fast med skillnaden att jag nu är väldigt noga med att ”stänga av” när jag har hämtat barnen på eftermiddagen.

Vi hinner med att göra saker på eftermiddagarna. Det är ok att det tar nästan en timme för oss att gå hem, jag känner ingen stress över det. Jag har bestämt mig för att inte låta min effektivitetshjärna slå på hela tiden utan faktiskt känna att det är ok att jag inte är supereffektiv hela tiden och göra flera saker samtidigt.

Mys i lekrummet efter massa dans till Lollo och Bernie. Viola saknar dem!

Även om det har varit väldigt lite snö så är det lilla roligt.

Spiderman…

Fast någon måtta får det allt vara, när jag åker bussen så tar det nästan två timmar att ta oss hem från stationen, hämta Viola, vänta på bussen igen, åka till Williams skola och sen gå hem. Så nu hoppas jag att det är ok cykelväder för det är betydligt mer effektivt.

Ja, det är ungefär de i-landsproblemen jag är upptagen med just nu. Så skönt!

Till glädjeflickorna – Jag får uttala mig

Jag lyssnade på en podcast för någon vecka sedan som tre stycken feminister spelar in. Den kallas glädjeflickorna. De som gör podden driver bloggarna Lady Dahmer, MondoKanel och Flickvänsmaterialet. Jag skall säga att jag inte har läst två av bloggarna alls, Lady Dahmers blogg har jag läst några gånger då Bloggkommentatorerna ibland refererar till hennes blogg och deras blogg besöker jag regelbundet.

Varför jag började lyssna på deras podd vet jag inte riktigt. Tror det handlade om att jag var nyfiken på hur de pratar och resonerar ur ett feministiskt perspektiv. Eller iaf på det sätt som de tycker är femenistiskt. Jag vill nämligen lära mig mer om detta, jag vill vara feminist.

Om jag läser på tex Wikipedia så säger de att Feminism är: ”Feminism är en samling rörelser och ideologier vars målsättning är kvinnors politiska, ekonomiska och sociala rättigheter samt kvinnans likställighet med mannen” Detta tänker jag att jag ställer mig bakom. Jag tänker att vi är alla lika mycket värda vem vi än är, ung, gammal, man, kvinna, svensk, norsk, kines mm…. Men när jag hörde på Glädjeflickornas podd så blir jag irriterad och besviken. Det jag hör från dem är att de ”gömmer” sig bakom ”samhället” och säger att allt är ”samhällets” fel. Jag tänker, vem är samhället? Jo, det är ju vi! Du och jag, alla vi som lever inom i detta fallet Sveriges gränser och följer detta landets struktur.

Men det var faktiskt inte en feministisk diskussion jag ville ha med detta inlägg utan en om utanförskap och fattigdom som de har pratat om i en podd nyligen. Det var den podden jag lyssnade på härom veckan och som jag har funderat på mycket sen dess. De raljerade ordentligt över många tidningars sparknep nu när det har varit Januari och många har ont om pengar. Det stod tydligen saker som att köp inte kaffe, ta med istället eller välj lunchlåda istället för att äta ute. De tyckte att det var förnedrande att andra uttalar sig på det sättet då verkligt fattiga inte har lyxen att välja bort kaffe köpt ute. Det håller jag visserligen med om.

Men det som störde mig var att de tyckte inte att någon som inte har varit riktigt fattig skall uttala sig om spartips, hur det är eller ge goda råd. De vet nämligen inte vad de pratar om. Samtidigt så uttalade de sig gärna om chefer, direktörer och personer som har det gott ställt. De sa tex att ju mer pengar du tjänar och ju högre chef du är desto mindre jobbar du. Jaha tänkte jag, hur kommer det sig att de kan uttala sig om det? Om andra bara skall hålla tyst gällande fattigdom så kanske de skall hålla tyst gällande hur höga chefer jobbar? Dessutom säger de att de som har det gott ställt har det på bekostnad av att andra har det dåligt. Det tror jag inte alls på. Jag tror inte att vi måste ha ett samhälle med ”vinnare” och ”förlorare”. Dessutom tror jag inte alls att vinnare betyder att du har gott om pengar. Självklart finns det en gräns för hur mycket man behöver för att leva bra, men efter det tror jag inte alls att pengar gör en lyckligare.

Eller, så vill vi ha ett samhälle med empati och socialt ansvarstagande så att alla får det bättre? Kan vi inte ha den här debatten på ett nyanserat sätt? Hur kommer det sig tex att vi i Sverige är mycket mindre lyckliga än människor i länder som är mycket fattigare och med mycket sämre förutsättningar? (läs om varför de lyckligaste bor i latinamerika)

De raljerar också över att folk säger ”I Sverige har alla samma chans för skolan är gratis mm” Men de menar att så är det inte alls för i vissa skolor ges bättre förutsättningar än i andra. Så är det. Även om skolan är gratis så har inte alla samma chans då alla inte får stöttning hemifrån mm. Men, igen då. När man sen är vuxen och har egna barn, skall man fortfarande sitta och tycka att tack vare att jag inte fick support när jag var liten så kan jag inte göra något och det är synd om mig? Istället för att faktiskt säga att: ”Nej, det har inte varit rättvist, men jag klarar att göra det jag vill, jag vet att jag är värdefull och jag vet att jag kan lika bra som alla andra”. Framgång är ju faktiskt att lyckas med sina egna målsättningar. Vilka de än är.

Om man inte kan tänka så eller ta sig ifrån den situation man inte vill ha så kanske man iaf kan inse att myntet har två sidor? På ena sidan så finns samhället som behöver bli bättre, bättre skola till alla, samma möjligheter till alla genom specialhjälp till de som behöver, bättre löner till de som väljer yrken som är samhällsnödvändiga (Hallå, vart tar vi vägen om ingen vill vårda de äldre, göra grovobbet på sjukhusen eller fostra våra barn). På andra sidan myntet finns du som individ, du har faktiskt ett val. Alltid. Det går inte att gömma sig bakom den första sidan på myntet hela livet och tänka att jag inte kan göra något, jag är ett offer. Det är lättare, men inte ok.

Sist till glädjeflickorna då, jag får uttala mig i den här frågan enligt era referenser. Jag vet precis hur det är att inte kunna prioritera bort en latte, att växa upp utan resurser och att bo i ett hem utan studievana. (Vill poängtera att den var kärleksfull, min uppväxt. Så såklart hade jag mycket mycket bättre förutsättningar än många andra barn)

För att återknyta till resonemanget jag hade i början om feminism då. Det som gör att jag inte känner att titeln feminist passar mig riktigt är att jag upplever att debatten fokuserar på ”samhällsnormer”, ”samhället”, ”patriarkatet”, samt att män är onda och att kvinnor skall få det bättre genom att männen skall få det sämre. Jag tycker inte att vi kan tänka att det inte går att ändra och att vi kan gömma oss bakom den med ”offerkoftan” på. Jag kanske är naiv, men jag vill inte acceptera att det är så. Vi kan alla vara med och påverka och bidra till att våra barn får växa upp i ett mer tolerant, kärleksfullt och jämställt samhälle.

Att leva med en som vill veta allt.

Viola vill veta allt just nu. Jag vet inte om det är något utmärkande för åldern, jag har slutat läsa de där böckerna om olika faser. Jag har bara erfarenhet av två barn, men mer olika barn får man leta efter. Så jag tror inte så jättemycket på böckerna gällande hur barn är i olika åldrar. Hur som helst så vill Viola veta allt just nu. William är också sån, men inte lika intensiv längre. Hans frågor är mer av existensiell karaktär och kommer fram ur långa tankar och funderingar.

Det är ju helt fantastiskt att hon frågar mig om allt, hon tror verkligen att jag vet det mesta! Haha, undrar hur många år det håller i sig.

Mamma, varför är himlen rosa när solen går ner ibland?
Varför är färgerna i regnbåden som de är?
Varför är himlen blå?
Varför var de så dumma och spikade de upp Jesus på korset?
Varför är det en lucka där i golvet på bussen?
Varför tjänar vissa mer pengar än andra?
Varför finns det fattiga människor som inte har någon stans att bo?
Varför är inte alla snälla mot sina barn?
Hur funkar vulkanerna? Vilka vulkaner kan få utbrott?

Så fortsätter det, varje dag. Fler och fler frågor. Det är ju lärorikt, visst är det det. När jag inte kan svara och det finns ett korrekt svar så brukar vi fråga någon som vet, tex busschauffören… eller så brukar jag svara, ”det vet jag inte riktigt, det får vi googla när vi kommer hem” Det accepterar hon, så nu säger hon ibland. ”Mamma, kan vi inte googla när vi kommer hem hur grodorna lever på vintern?” eller ”Det gör inget mamma att du inte vet allt, vi kan googla det när vi kommer hem”

Jo, 4 år är en härlig ålder, iaf har den varit hos W och V. Förutom då när hon sätter sig ner och bara är helt tvärsur… Då hjälper inget, Jag brukar fråga henne vad det är och säga att det är mycket lättare om hon säger vad det är så vi kan reda ut det. ”Varför är du sur Viola?” ”Men! Jag vet ju inte!” En gång då så försökte jag säga, ”skall vi googla det då?” Det var inte alls uppskattat….

Svar från IKEA på kemikaliefrågorna

Nu kommer tredje inlägget om det här med plaster och kemikalier. Ni ser nr1 här och nr2 här.

För ett tag sedan fick jag även svar från IKEA gällande mina frågor om deras madrasser, plaster och teflonbeläggningar.

De precis som alla andra följer det som gäller från EU-REACH i första hand. Det är ju bra, men enligt Natrurskyddsverket så är det många kemikalier som inte ännu är klassade som farliga fast de mycket väl kan vara det och därför inte är med. Det gör det ju såklart också väldigt svårt för producenterna. Såklart så måste de ha något att förhålla sig till. Men de har ju också ett ansvar att minimera sin användning tycker jag. Speciellt stora företag som IKEA.

Positivt är ju att de har extra hårda regler för produkter på barnens IKEA.

De säger också att det är helt ofarliga beläggningar i deras teflon, PTFE.

Jag tror att min slutsats blir att jag inte skall vara så jättenojig. Men jag skall fokusera på att minimera plast i kök/vid maten, skaffa bra madrasser, minimera plaster på barnens rum och ha våra nya kleen kanteen vattenflaskor.

Se nedan hela svaret från IKEA.

Tack IKEA för ert svar.

Svaret från IKEA:
”Hej!

Våra kunder ska alltid vara övertygade om att IKEA produkter är säkra och hälsosamma. IKEA vill minimera eller helt avstå från användning av kemikalier och ämnen som kan vara skadliga för människa och miljö.

Gällande ftalater och bisfenoler i madrasser och textilier följer följer IKEA, EU:s REACH-lagstiftning i detalj och all ny information som kommer fram i denna process. En följd av REACH innebär att farliga kemikalier kommer upp på diverse listor för farliga substanser och även regleras på olika sätt. Vi följer detta i detalj och vi tillåter inte användning av: substanser som finns med på auktorisering listan enl EU REACH.

Vid produktion av produkterna används självklart diverse hjälpkemikalier. Vi har inte endast gränser för vad som får finnas i våra produkter utan styr även vad våra leverantörer får använda i produktionsskedet. Detta för att undvika överbäring av farliga produktionskemikalier till slutprodukten. Spårämnen från tillverkning av lyocell samt latex. Lyocell i sig består av cellulosa och vid produktionen används lösningsmedel som dock återanvänds och inte är del i slutprodukten. Latex innehåller spårämnen av allehanda slag. Vi på IKEA har valt att hantera detta genom att kräva emissionstester på madrasser med korresponderande gränsvärde för tänkbara föroreningar. IKEA har strikta gränser för hur mycket ämnen och vilka ämnen som får avges från en produkt (madrass i det här fallet).

IKEA-produkter innehåller inte några SVHC (Substances of Very High Concern) ämnen eller andra skadliga ämnen.
Vi har ett förbud av ftalater på Barnens IKEA, detta regleras i våra specifikationer och provas årligen. IKEA-produkter på alla marknader, globalt, uppfyller stränga kemiska krav som uttrycks i både internationella och lokala lagar och standarder. Barnens IKEA har ytterligare skärpta kemiska krav.

Material eller artiklar gjorda av plast som är avsedda att komma i kontakt med mat är strikt reglerat inom EU (REACH). Referens EC No 10/2011, som ger en positivlista för tillåtna startämnen och specifika migrationsvärden som måste följas vid produktion. Även vissa tillsatser (eller additiv) är styrda av plastregelverket och har strikta migrationsvärden vilka IKEA ställer krav på och även testar slutprodukt mot.

Själva burken, IKEA 365+ är gjord i en plast som kallas SMMA och är en co-polymer av styrene och metyl metha acrylat. Själva locket består av en PPCO och betyder att det är en co-polymer av Polypropylen och Polyeten. Båda typerna av plastmaterial är tillåtna att använda i kontakt med mat och är testade med hjälp av olika livsmedelssimulanter, vilket krävs enligt det regelverk som styr matkontaktsmaterial.

Teflon och alla andra non-stickbeläggningar består av samma material. Det är en polymer som heter potytetrafluoroeten och förkortas PTFE. Detta plastmaterial är vävnadsvänligt och är inte skadligt för människokroppen.”

Jysk svarar på min fråga om deras madrasser

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om gifter i hemmet. Jag skrev frågor till Jysk, konsumentverket och IKEA. Konsumentverket svarade, men mest med länkar och hänvisningar. Så det får jag kolla upp senare. IKEA har fotfarande inte svarat en stavelse, men Jysk svarade relativt snabbt. Deras svar kommer längre ner i inlägget.

Sen jag skrev det första inlägget har jag också hittat två bloggar som skriver mycket om det här med gifter i hemmet. Kemikaliekollen och Kemikaliepappan. Kemikaliepappan har skrivit ett inlägg om att köpa en giftfri madrass på bästa sätt.

Det jag har gjort än så länge är att investerat i glasburkar till skafferiet istället för plast, tagit bort silikonformar och plastredskap som kan bytas ut mot metall, trä eller glas. Jag har skålar och redskap från Rosti, Margarethaskålar. Jag vet inte om de är bra. Det skall jag ta reda på.

I barnens rum har jag och barnen helt enkelt leksakssanerat lite genom att arkivera leksaker i lådor som nu står i källaren. De ville inte slänga något, men när vi enades om att vi kunde plocka undan och byta ut ibland så var det ok och det gick riktigt bra att få ut endel plastleksaker från deras sovrum.

De hade innan också vattenflaskor i plast. De är nu utbytta mot Klean kanteen som jag hittade på Naturkompaniet.

Det känns övermäktigt att göra allt och det går ju inte att byta ut allt hemma. Men nu tänker jag att jag skall vara extra noga med att göra medvetna val vid nyinköp.

Näst på tur står att investera i bra madrasser till barnen.

Så här kommer nu svaret från Jysk gällande deras madrass som jag frågade om som just nu William sover på.

Svaret från Jysk:
”Vi har tagit din fråga vidare och fått svar, detta är en viktig fråga för oss.

Produktionen av madrasser (skum) är en kemisk process som görs under kontrollerade former där man hela tiden kontrollerar vad som tillsätts. Detsamma gäller de textilier vi använder. De kan inte produceras helt utan kemikalier. Det som är viktigt är att det är ständig kontroll på processerna och att man håller isär produktionen av dessa och vad som är kvar när man har en färdig produkt.

Det är inte pftaler i vårt memoryskum, vi använder virgin foam och det behövs aldrig ftaler i detta. Alla våra produkter håller sig inom både EU- och nationella krav på gränsvärden. Madrasserna är också säkrade i kraven kring Oekotex 100 som förbjuder användning av farliga ftaler och det finns däri gränsvärden för en lång radda kemikalier.

Madrasser och andra liknande produkter MÅSTE vara ”flamskyddade” enligt EN 597-1 standarden, det är ett lagstadgat krav.
Du kan flamskydda textilier på många sätt.

De som oftast nämns är de mycket farliga bromerade flamskyddsmedlen och de accepterar vi inte på JYSK. Vårt flamskyddsmedel ärinhiberande på grund av en kombination av bra tyger och ofarliga och lagliga flamskyddsmedel. Sist men inte minst, är det också dyrt attproducera med flamskyddsmedel, så det är inte något vi överanvänder.

När en bädd- resårmadrass är insvept i plast, och särskilt när de måste rullas ihop och vakuumfyllas, kommer det alltid att finnas en vissansamling av ”doft / lukt” som kommer från produktionen. Lukten av nya bädd- resårmadrasser försvinner inom några dagar. Överlag såluktar skum och tygklädsel en aning i början. Vi har inga misstankar om att våra madrasser skulle ge upphov till allergier. Vi testade dem på ett teknologiskt institut för ca 1 år sedan och det gav inga tecken på att de innehöll allergiframkallande ämnen.”

Jag är imponerad av svaret från Jysk. Jag måste erkänna att jag hade en förutfattad mening om Jysk där jag anser att de inte står för kvalitet eller så värst mycket ansvarstagande. Men svaret ovan tycker jag tyder på att de gör vad de kan. Det som ändå känns lite lurigt är ju att om jag skall tro på Naturskyddsöfreningens rapport som jag länkade till i förra inlägget så är det väldigt segt med att klassa alla ämnen som används i tillverkning och därför kan många ämnen vara farliga utan att vi ännu vet om det.

Jag inväntar som sagt fortfarande svaret från IKEA som jag ställde om deras madrasser som vi andra sover på. Faktiskt lite besviken att de inte har svarat. Jysk svarade snabbt och väldigt bra. Tack Jysk!

Tankar om 2014

Jag har läst lite årssammanfattningar på olika bloggar och det gjorde mig inspirerad att försöka tänka tillbaka på mitt eget år. Bloggar, facebook och instagram är ett bra sätt att se vad som har hänt om du inte skriver dagbok. Eller att kolla in vilka foto du har tagit under året…

Jag insåg när jag tänkte och tittade tillbaka att det som vanligt hinner hända endel på 12 månader.

Tänkte att jag sammanfattar året utifrån Livshjulet som jag har skrivit om tidigare och sen kommer jag att skriva ner mina nyårsmål här också med fokus utifrån livshjulet. Jag har nästan funderat klart på dem så de kommer nog hit någon dag efter nyår. Tänker att bloggen är ett bra ställe att skriva dem på. Dels för att jag gillar att skriva ner det och dels för att som en klok kollega till mig sa, ”det är bra för motivationen att göra sina mål offentliga” Så, om ni inte bloggar, våga skriva dem på facebook!

Året 2014:
Fysisk hälsa: Detta året var tänkt att bli ett år där den fysiska hälsan var på topp. Jag har insett det från tidigare att om jag skall orka jobba i ett högt tempo och hinna med alla vardagliga saker med energi så måste jag vara i bra kondition. Dessutom så behöver jag dagligen göra vissa övningar för att hålla mig smärtfri. Att hålla sig smärtfri är en bra motivation, så de dagliga övningarna har jag varit ganska bra på att prioritera. Men det fysiska hälsan har verkligen gått upp och ner under 2014. Jag hade som mål att springa Göteborgsvarvet och Helsingborgs Marathon 2014. Löpträningen är verkligen helt fantastisk och jag älskar att dra på mig löparskorna och bara ge mig ut, rensa huduvdet och pressa mig till att bli riktigt trött. Men redan i början av 2014 insåg jag att det tydligen inte bara är till att ge sig ut. Efter 6 mån regelbundet löpande under 2013 hade jag dragit på mig så kallat ”löparknä”. Jag gjorde löpanalys och gick till sjukgymnast. Insåg att jag hade fel löpstil, fel löparskor och måste göra vissa styrke och stretchövningar. Min sjukgymnast och jag kom inte överens alls så jag bröt vårt förhållande och läste på massa själv. Hittade stretchövningar och började sakta med säkert springa igen. Men, den 17 maj så satte feber och halsont stopp för mitt deltagande i Göteborgsvarvet. Vilken besvikelse! Dock så genomförde jag marathonet i september. Men med bara 9 km som längst på en gång i benen utan att få ont i knät var det ingen så härlig upplevelse som jag hade visualiserat framför mig. Dock kom jag runt och jag är stolt för det. Efter det sprang jag inte en meter till och min fysiska hälsa förföll snabbt under hösten… Nu i slutet av året har jag hittat till yogan, Hara (för att stärka bål och rygg) och crosstrainer för att få upp flåset utan att belasta knät. Denna erfarenheten kommer jag ta med mig in i 2015 för att sätta bra mål som funkar för att motivera mig.

Personlig utveckling: Jag har varit av uppfattningen att jag är en person som hela tiden ägnar mig åt personlig utveckling genom reflektion och eftertanke. Men, även här har jag haft fel. Eller inte fel, men insett att det finns så mycket mer. Under året har jag genomgått en utbildning som påbörjades 2013 som har gett mig mycket om hur jag är som ledare och hur jag kan utvecklas inom ledarskapet. Denna utbildning har även tagit mig till England, Ryssland och Indien. Det har varit spännande och lärorikt. Jag har tack vare Storytell lyssnat mig igenom minst 50 böcker. Både skönlitteratur, historiska böcker och böcker om personlig utveckling. Under hösten har jag insett och tvingats lära mig mer om mig själv och jag vet nu att yoga och meditation skall bli en del av min vardag. Mer om detta när jag skriver ner målen för 2015.

Familj, vänner och relationer: Här har jag 2014 haft ett ständigt dåligt samvete och jag har insett att jag måste försöka vara mer snäll mot mig själv. Samtidigt som jag vill sluta prioritera sånt som inte är lika viktigt i så stor utsträckning som jag ändå har gjort. I det stora hela så önskar jag att jag hade haft mer tid med mina kära och min vänner. Det kommer jag nog alltid att göra. 2015 skall jag göra några saker åt detta samt att jag skall ha några konkreta aktiviteter för att inte bara önska. Även om jag nog alltid kommer känna att jag hade velat spendera mer tid med dem jag bryr mig om.

Bostad: Jag älskar och trvis vårt hus!

Karriär: När jag tänker tillbaka så har jag gjort en fantastisk karriär och jag är väldigt nöjd med vad jag har gjort och lärt mig i det stora hela. Det jag också har insett här är att det viktiga i detta är att du gör saker du mår bra av, saker som leder dig i andra tårtbitar här ovan som tex. personlig utveckling. Jag har fått några chanser under året som hade inneburit ännu mer tid ifrån min familj. Som det är just nu så passar inte det. Jag kommer snarare att göra tvärt om framåt och fokusera mer på andra tårtbitar i livshjulet. Dessutom är det här väldigt viktigt tror jag att ditt kariärspussel passar ihop med din partners. Om han/hon satsar så kanske du skall hålla tillbaka/förvalta ett tag och tvärt om. Det kan vara jättesvårt att få ert gemensamma livshjul att synka om båda tex får nya jobb samtidigt.

Ekonomi: Vi har skapat oss en tillvaro med stabilitet och trygghet som gör att jag kan sova tryggt om natten. Jag vet att vi klarar oss om någon skulle bli sjuk eller bli av med jobbet. Jag är lyckligt lottad som har en man som har som hobbby att sitta och lyssna på och läsa börsanalyser och ser det som en utmaning i att investera våra pengar på bästa sätt. Jag är inte alls lika duktig på detta. Iof så har det väl en nackdel i att jag inte heller blir bättre på det, men här ser jag just nu det som att vi kompletterar varandra bra. I denna biten ingår även för mig att lägga pengar på att hjälpa andra. Att ge tillbaka lite till världen när man kan. Det gör jag genom att tex alla intänkter än så länge från mitt föreläsande har gått till välgörenhet samt att vi skänker privata pengar också, både regelbundet och vid vissa engångstillfällen.

Fritid/Socialt: Här jag jag resonerat i termer som att jobbet är min fritid till viss del. Nej, det är inte bra. Det vet jag nu. Nog för att det är roligt att ha ett bra jobb och att du inte skall nöja dig med något annat än ett jobb som ger energi till dig. Den bästa återhämtningen för mig är att göra aktiviteter som inte gör att jag funderar på jobbet, saker som jag har gjort som har fungerat bra innan har varit löpning, ridning, hundträning och yoga. Delar av detta kommer finnas med i mitt liv 2015 också.

Kost: Hör väldigt mycket ihop med fysisk hälsa för min del. Även kosten har gått upp och ner i år. Jag är helt övertygad om att våra kroppar inte är designade för att ta hand om massa socker, stärkelse och gluten. Jag har under 2014 läst ett 10-tal böcker om kost och hälsa då jag tycker att detta är väldigt intressant och under 2015 tänker jag fortsätta att implementera för att hitta ett sätt som passar mig.

Gott nytt år! Låt 2015 bli ett år med massor av kärlek och ödmjukhet!