Kategoriarkiv: föräldraskap

Nu skall jag tillbaka till skolan

Och vad jag ser fram emot det! Jag blev så glad när det positiva antagningsbeskedet kom den 10 december. Jag är antagen på Göteborgs universitet för att ägna ett år åt studier i Företagsekonomi, B och C kursen. Så nu skall jag tillbaka till skolan.

Efter några väldigt intensiva och tuffa år i arbetslivet med väldigt väldigt mycket tid från mina kära barn och min kära man så har jag under en längre tid känt att jag vill göra något åt detta. Dessutom så har jag under dessa åren som chef och ansvarig för stora budgetar, projekt, investeringar mm känt att jag vill ha mer kött på benen när det kommer till Företagsekonomi. Så med tanke på hur hösten har varit, vilka insikter det har gett och med insikten att jag inte kan köra på såhär och hela tiden tänka sen. Sen skall jag ha mer tid för barnen, sen skall jag hinna med att träna ordentligt, sen skall jag göra det.

Så nu har jag beslutat att sen är nu! Nu börjar sen. Och det känns så bra! Mitt nu är skolan. Jag har en förutfattad mening som jag hoppas stämmer att heltidsstudier inte alls är lika krävande som mitt jobb har varit de senaste åren och att jag dessutom har lärt mig att jag inte alltid behöver vara bäst. Detta gör jag för min skull helt och hållet.

Visst oroar jag mig lite för pengarna. För inkomsten blir ju obefintlig om man jämför. Men de senaste åren har jag och min man lagt undan varje månad för denna investeringen. Och faktiskt så kostar det inte mer än två lyxiga all inclusiv resor för hela familjen om vi dessutom tycker att det är ok att ha ett år där vi tänker mer på utgifterna. Och det tycker vi.

Det är nog en av mina viktigaste prioriteringar, att inte låta jobbets inkomst vara så uppbokad av måsten att det inte finns utrymme för att under några år spara undan en buffert för att faktiskt låta drömmar sen blir till drömmar du kan förverkliga nu.

Dock så kommer jag att sakna jobbet också såklart. Alla de underbara kollegorna jag har i Falkenberg och Ramlösa. Jag tycker så mycket om mina kollegor. De bjuder på skratt, omtanke, utmaningar och fantastiska diskussioner av alla de slag. Samtidigt så tänker jag att detta även kommer vara en möjlighet att lära känna andra fantastiska personer som jag kan lära mig massor av.

Så 2015 bjuder på en massa spännande saker och jag kan knappt vänta till den 19 Januari när jag börjar i skolan igen!

Jag hoppas att jag och mina superhjältar får massor av mer supertid än vad vi har fått senaste åren.

Att samla dina fotominnen

Jag tar ganska mycket kort, med mobilen, med kameran. Men jag har alla mina fotominnen i datorn. Det blir inte så ofta som jag tar fram datorn och sätter mig med nära och kära och tittar på dessa foton. Så jag tänkte att jag skulle skapa fotominnen som är lättare att ta på. Sagt och gjort så gjorde jag fotoböcker. Inget ovanligt med det. Men nu har jag iaf gjort fotoböcker, en för två år i taget. Jag beställde även 3 ex av varje bok och på två av exen skrev jag en personlig hälsning till William och en till Viola. Så de kommer få sina egna fotoböcker i julklapp som de kan titta i och förhoppningsvis så håller de tills de blir vuxna och de kan ta med sig våra fotominnen genom livet.

Jag valde hårda pärmar för jag tänkte att det håller bäst. Men efter ett tisp från en kompis så kan det vara bra med sprialpärm också. Både billigare och lättare att bläddra i. Om du ändå vill ha hård pärm så ta med sidor som ligger platt ner så är det lättare att bläddra i. Jag tog laminerat papper till barnen. Men tror att jag nästa gång skall välja fotopapper istället. Det blir billigare än laminerat papper och jag tror att det blir lika bra. Så det skall jag testa.

Nu har jag gjort två böcker, en för 2008-2009 och en för 2010-2011. Bara resten kvar…

Nu när det är jultider så är det mycket erbjudande på att göra fotoböcker, så du kan ganska lätt få upp mot 50% rabatt om du googlar runt lite på olika erbjudande.

Gifter i hemmet

Jag har snöat in på det här med gifter i hemmet. Lite sent kanske… Läste en rapport från naturskyddsföreningen och började googla mer på det och hittade tex ett inlägg från Underbara Clara som hade skrivit om det så tidigt som 2011 och sen lite mer 2013. Det har varit lite artiklar då och då. Men jag tycker inte att jag har sett att detta är något som tas på allvar genom att det får stort utrymme. Var inne på lite olika företags hemsidor, men väldigt svårt att hitta info om detta på deras hemsidor. Har ni uppmärksammat detta med gifter?

Kolla in den här sidan: Allt du (inte) vill veta om plast
På den sidan kan du läsa hela rapporten (intressant) och/eller en sammanfattning, du kan också kolla in värstingplasterna. När jag läste rapporten gick det sakta upp för mig hur mycket potentiella farligheter som finns i hemmet. Speciellt i barnens rum! Först tänkte jag att, jag har ju inte så mycket plast. Men du… det har jag visst. Kolla också in detta inlägg som Underbara Clara har skrivit, hon har även skrivit ett bra inlägg om att försöka ha ett kemikaliefritt bebisliv. I det första inlägget har hon och några andra bloggmammor skickat in damm från deras barnrum till naturskyddsföreningen och resultaten är inte roliga….

Så igår i takt med att jag läste inlägget så skrev jag en lista på vilka potentiella farliga källor jag har som jag vill kolla upp. Samt att jag prioriterade dem… För det var ju massor…

Prio 1:
Maten och köket:
* Kolla upp med IKEA hur deras plastförvaring är. Vad är det i de plasterna som eventuellt kan ge ifrån sig farliga ämnen.
* Kolla upp mina Margaretha skålar och plastredskap
* Kolla upp teflonstekpannan jag har, en från IKEA och en av okänt ursprung (får kolla med mannen)
* Läste att tom i ost är det massor av ämnen för att plasten som den förpackas i avger farliga ämnen! Jag handlar nästan allt på Coop, så jag skall kolla med dem. Hur är det då med ekologiskt? Har de tagit ansvar för sin produkt även i förpackningen?

Barnrummen:
* Kolla med IKEA och Jysk hur det är med barnens madrasser. (Jag gillar inte Jysk men köpte en madrass där till WIlliam. Nu lär jag märka om mina fördommar är sanna att de har sämre kvalitet…
* Lego – Det har barnen massor av. Hur är det med det? Läste att det är mjuka plaster som är värst. Men jag skall kontakta Lego. De hade mest fina ord på sin hemsida.
* Städa ut och rensa ut leksaker de inte använder och som verkar dåliga. Barn i Sverige har i snitt 500 leksaker på sitt rum!
* Kolla upp hur det är med ytterplagg som är vattenavvisande. Är de impregnerade med farliga saker? Hitta bra butiker att köpa kläder på.

Bilen:
* Tydligen är bilens inredning full av plaster som ger ifrån sig giftiga partiklar/ ångor. Helst när du parkerar i solen. Kolla med Volswagen hur det är med deras Passat.
* Kolla upp Acta Graco och få veta hur deras barnstolar är.

Städutrustning
* Ta tag i det där med att ha naturlig städutrustning. Jag läste en artikel om det men tänkte att det var lite omständigt. Men så mycket bättre det verkar.

Enligt naturkskyddsföreningen så är det dessutom större risker än vad vi tror iom att ingen riktig forskning är gjord på vilka effekter den så kallade ”coctaileffekten” har på oss. Dvs. att vi exponeras och får i oss så många olika kemikalier. Det finns ju gränsvärden på enstaka ämnen, men vad innebär en mix av allt även om det är under de enskilda gränsvärdena.

Forskning visar att denna exponering har en påverkan på cancer, fertilitet, allergier, adhd och många mer sjukdomar. Då William är allergisk så känner jag extra mycket att om jag kan göra något så vill jag ju såklart göra det.

Jag skulle vilja göra ett test här hemma för att veta hur nuläget är och sen göra ett test när jag har förändrat. Men jag har inte hittat något ställe att göra det på ännu. Men det måste ju finnas.

Enligt rapporten från Naturskyddsföreningen är värstingarna:
Ftalater, Bisfenol A, Bromerande flamskyddsmedel, högflourerade kemikalier, Bisfenol A

Dessa leksaker kanske är helt ofarliga. Jag har ingen aning. Men plastleksaker har barnen massor av.

Vad har varit det bästa idag?

Min man fick ett tips av en kollega om att alltid fråga sina barn på kvällen innan de somnar vad det bästa har varit med dagen idag. Vi har infört det också. Jag tror att det är bra, att somna med tankar på vad som har varit bra. Tänker att det är större chans att det blir sådana tankar om vi pratar om vad som har varit bra precis innan vi går från nattningen för att låta dem somna. Så den avslutande frågan är alltid, ”Vad har varit det bästa idag?”

Viola brukar alltid säga ”Inget mamma!” Men när jag sen fortsätter att fråga lite mer specifikt. Vad har varit det bästa på förskolan, eller vad var bäst när vi kom hem från förskolan? Då brukar hon komma på saker, så slutar det ofta med att det är 3-4 saker som har varit de bästa.

William säger nästan varje kväll att det bästa är när vi ligger och myser efter sagoläsningen. Idag sa han, ”Mamma! Du frågar det varje kväll, du vet väl nu att det alltid är samma sak som är mitt bästa, det är när vi myser nu” Himla mysigt att höra, men för att få honom att anstränga sig att tänka till lite mer på positiva saker brukar jag då fråga honom vad det bästa har varit förutom myset. Då brukar han tänka till en stund för att sen komma på något.

Ikaros

Om jag skall sammanfatta hur jag försöker vara som förälder så är det som i låten Ikaros med Björn Afzelius. Jag tycker att det låten är så bra! Sorglig, klok, tänkvärd, ja den är verkligen massor. Det är så svårt, men jag försöker verkligen och jag hoppas att mina barn blir starka och vågar gå mot strömmen och göra det de tror på. Samt att jag hoppas att jag är tillräckligt stark och låter dem växa där de trivs och låter dem prova sina vingar.

Läs texten:
”När jag tänker tillbaka på min barndom
Ser jag skräckbilder tydligast av allt
Ja, de gånger de skrämde eller slog mig
Är de minnen som hårdast sitter fast
För som barn tar man kärleken för given;
Allting annat är mot ens natur
I den stund man tar steget ut i livet
Är man bara ett tillgivet djur

Ändå står snart de vuxna där och pekar
Ut den riktning de tycker man skall ta
Alla drömmar de själva har förvägrats
Vill de förverkliga genom sina barn
Är man lydig belönas man och hyllas
Revolterar man mister man allt
Ingen älskar ett barn som inte lyckas
Ingen älskar ett barn som är starkt

Men vem besitter förmågan att veta
Vad som ryms i en ny individ?
Och vem kan säg’ till nån annan hur lyckan ser ut
Vem kan säg’ vad nån annan vill bli?

Låt dina blommor slå rot där det finns jordmån
Låt dina växter får leva där de trivs
Lås inte in dina plantor i ett drivhus
Låt de få slippa ett onaturligt liv
Låt den du älskar få pröva sina vingar
En dag så flyger din älskade rätt
Vill du bli respekterad av din avbild
Så får du visa din avbild respekt”

Jag skulle kunna skriva om den här låten och vad de olika meningarna betyder för mig hur länge som helst. Men det är överflödigt, bara lyssna på den.

Vad är ok att säga till våra barn?

Jag lyssnade i veckan på några pod-avsnitt, Relationspoden med Bingo Rimér och Katrin Zytomierska. De diskuterade bland annat vad som är ok att säga till våra barn. Katrin har tydligen enligt henne själv tidigare sagt till deras son Ringo att om han äter för mycket glass så blir han en tjockis. Katrin hade nu snappat upp att det tydligen inte är helt ok att säga så här och hon kunde inte riktigt förstå varför…

De fortsatte sitt resonemang med hur Katrin och hennes pappa är. Bingo hade upplevt att de när de satt och fikade hade Katrins pappa pekat och sagt med hög röst. ”Kolla Bingo, ser du vilken tjockis som kommer där” Detta hade upprepats flera gånger så varken tjockisen eller Bingo hade kunnat missa det. De skrattade gott åt detta och Katrin tyckte inte alls att hennes pappa gjorde något konstigt, hon resonerade som så att de bara är spontana och säger vad som faller dem in. Min spontana tanke är att de inte är mer mogna än mina barn som säger vad som faller dem in och kommenterar folk. Just för att de är barn….

Resonemanget fortsätter med att Katrin inte alls har några fördomar utan bara säger det som är fakta. Att hon när hon säger så inte lägger någon värdering i det. Skitsnack säger jag. För hon säger sen också att hon tycker att tjockisar är äckliga, lata mm och när Bingo faktiskt tar upp saker som att de kanske inte mår bra mm så säger hon att det är minsann bara att skärpa sig! Så visst finns det fördomar hos henne om hur man är som person om man är en tjockis. De kommer sen fram till att det är nog inte ok att peka och skrika till folk som är rullstolsbundna eller sjuka, för de kan ju inte hjälpa hur de ser ut. Men det kan minsann tjockisar…

Så vad är ok att säga till våra barn då? Bingo tycker att det är bättre att säga att om du äter för mycket glass får du ont i magen. Jag skulle väl vilja säga att i den relationen så tycker jag att det verkar som att Bingo är den med de sundaste åsikterna! (Tänk, den meningen trodde jag aldrig att jag skulle skriva, även jag har tydligen fördomar som jag bör lägga undan.)

Jag blir ledsen när jag lyssnade på det inlägget. Jag håller helt med dem i att våra barn inte skall äga glass, godis mm. Men främst för att jag tror på att ge barnen de första åren i livet ett sund och hälsosam inställning till mat där maten är varierad, näringsrik och hemlagad och det är sån mat som gör att vi växer och mår bra. Inte för att vi har en rädsla för att bli tjockisar och då skulle vara sämre som människor. Är inte det om något att lägga fördomar på sina barn? Jag tycker inte att det är någon bra start att ge dem iaf. Skärpning Katrin!

Kvalitetstid

I helgen var jag uppe hos bästa Josse med familj. Jag tog med William, bestämde mig för att det vore bra för honom och mig med lite kvalitetstid. Samt att mina nerver just nu inte riktigt klarar av två små älskade ungar som gärna vill utmana mitt tålamod och reta varandra… Viola var supernöjd för hon skulle få tillbringa massa tid med mormor och morfar. Uppmärksamhet jajjamensan!

Så tillbaka till kvalitetstiden med Josse och William. Vi ägnade oss åt sköna och återhämtande saker. Besök i lekparken, lunch på Max, besök på lekaffär, underbart god middag hemma och massa prat och mys. Så härligt det var! Så mysigt att ha flera timmar i bilen med W, så många tankar det finns i deras huvuden.

På tal om kvalitetstid, kommer ni ihåg Hipp hipp? Hur läkaren i Hipp hipp hade ”kvalitetstid” med sin dotter mellan 13:45 till 14:00? Kommer ni ihåg hur han sitter i bilen på väg till jobbet, pratar i telefon, rostar sina frukostmackor och läser tidningen samtidigt? Jag tyckte det var tragiskt-roligt hur han betedde sig. Nu har jag svårt att tänka kvalitetstid utan att tänka på honom. Det som är mest tragiskt är att jag har blivit lite som han senaste månaderna. Jag kan inte göra bara en sak i taget. Borstar jag tänderna så kollar jag mailen samtidigt, eller läser. Det är bra att jag har insett det nu, för jag vill inte bli som den tragiska karaktären i Hipp hipp…

Jag – förstörd av struktur?

Om mina föräldrar hade döpt mig nu så hade nog mitt mellannamn, eller kanske mitt tilltalsnamn blivit struktur. Jag upplever inte mig själv som otroligt strukturerad, men i dialog och diskussion med andra inser jag att jag nog inte är riktigt normal… Det hjälper nog inte av att jag har lyckats hitta en man som också går igång på struktur. Idag funderade jag på om vi alltid har varit såna eller om vi är förstörda…

Tänker tillbaka på tiden innan barn, hus och hund. Innan jag hade 10 år som chef i bagaget. Minns att jag och min kära man var spontana på kvällarna efter jobbet. Vi tog bilen och bara körde dit vägen bar, ibland till köpenhamn, ibland till helsingborg, ibland till göteborg… Det slutade med härliga och spännande restaurangbesök, upptäcksfärder och roliga möten. Vi lagade härliga middagar hemma, vi la oss och sov 1 timme efter jobbet. Ja, jag gjorde det som föll mig in. Jag minns att jag var en väldigt impulsiv och luststyrd person. Tror att det finns kvar lite någonstans långt in, den där impulsiva, spralliga tjejen som gjorde det som verkade kul. Missförstå mig rätt, när jag föreläser eller motiverar mig själv så poängterar jag vikten av att göra det som ger dig glädje och som driver din lust. Lust att lära, utvecklas och prova nya saker. Det har jag inte tappat bort. Men den vardagliga impulsiviteten, den är borta.

Kanske har det med olika faser i livet? Nu kräver den här fasten en helt annan struktur iaf. Spontana utflykter har bytts mot struktur till tusen. Planen för veckan som innefattar hämtning, lämning, packande av matsäck, löpning, läsning, jobbande mm mm. Det ger inget utrymme för spontantitet… Men såklart så är detta inget unikt, alla småbarnsföräldrar känner nog igen sig mer eller mindre.

Men vi har tagit det ett steg till. I helgen fick jag äntligen upp vår tavla som strukturerar upp veckan på dagsaktiviteter, som visar veckomatsedeln på ena sidan och som har en förtryckt handlingslista uppbyggd efter hur varorna i affären vi handlar i är uppställda. Det är bara att kryssa för på vår lista och ev. skriva antal… Jag fick också upp vår kvittenslista för våra sällanrengöringsaktiviteter i respektive rum. Alla saker som görs med intervall mellan 1 månad och 6 månader. Så skönt! När allt det var uppe kände jag ett lugn sprida sig i kroppen… Nu var allt visuellt och jag behöver inte oroa mig för att jag har missat något… Ja, jag är medveten om att det kanske inte är helt normalt. Men kanske kan jag med detta inlägg ge lite inspiration till er som känner att ni vill ha en lite mer förutsägbar tillvaro där du och din partner har stämt av och delat upp ansvaret mellan er?

Men jag vill absolut inte rekomendera någon att göra mer än vad som känns bekvämt och kanske ibland inte ens det. För ca 2 år sen när jag en fredag frågade William på väg hem från förskolan om vi skulle hitta på något roligt på eftermiddagen så svarade han: ”Mamma, vi får först gå hem och se vad som står på listan”. Efter det uttalandet insåg jag att jag skulle backa tillbaka lite med listor mm… Så det slutade jag med ett tag, när jag sen fick abstinens så skrev jag listor igen men utan att barnen såg det…

Nu sitter tavlan uppe och lugnet lägras inom mig. …Hoppas bara inte att jag förstör barnen för mycket…

Dock så försöker jag balansera det med spontana aktiviteter också. I helgen tog vi oss till ett närbeläget naturreservat och plockade svamp, lekte med Wilma och klättrade i sluttningar, på träd och vid bäcken. Ljuvligt såklart!

Det är nog så att varje skede i livet har sin njutning. Nu är tvåsamhetsaktiviteterna utbytta mot familjeaktiviteter. Finns det något som värmer hjärtat mer än när barnen springer omkring och är helt uppslukade av det som händer i nuet och bara njuter!

När det inte är på mitt sätt…

När det inte är på mitt sätt så kan det ändå vara rätt. Det är ju såklart väldigt logiskt och enkelt att förstå. Men inte alltid så lätt ändå. Jag ser det rätt så ofta, både i jobbet och privat. Att personer i min närhet, inklusive mig själv helst vill att sakerna skall göras på deras eller mitt sätt. Ibland är det målet som är viktigt, tex att disken skall sättas in i maskinen för att diskas. Då spelar det ju helt ärligt inte så stor roll hur disken sätts in i maskinen…

Eller på jobbet så kanske syftet är att få veta hur tex. personalbehovet ser ut. Då kanske mallen som beskriver det kan se ut på flera sätt och ändå ge samma svar. Det måste ju inte vara efter en speciell typ av mall. Det handlar om att kunna anpassa sig, att kunna anpassa sig efter situationen och sina medmänniskors behov.

Idag blev jag tydligt påmind om detta. Jag och William var på IKEA igår och köpte nya möbler till hans rum, loftsäng och förvaringsmöbler. Vi ägnade hela kvällen igår till att skruva ihop dem och jag avslutade det när han sov. På morgonen var det färdigt att ”flytta in”. Jag hade ju såklart en bild i huvudet på hur det bästa sättet att sortera och skapa ordning är, på mitt sätt. Efter ett tag fick jag tydlig feedback från William, ”Mamma, jag vill göra det på det här sättet! Jag vill bestämma vart mina saker skall stå!”. Det fick mig att reagera, såklart så kan han få bestämma hur han skall sortera in sina saker på sitt rum. Det är ju verkligen en aktivitet som inte behöver göras på mitt sätt. Utan på Williams sätt.

Han blev väldigt nöjd med resultatet!

Före – Lite smått kaos och inga bra möjligheter att skapa ordning

Efter: En loftsäng och bättre förutsättningar samt en väldigt glad unge.

Imorgon är en stor dag för honom. Han skall börja på ny skola, nya vänner, nya rutiner och en helt ny värld. Min lilla kille lämnar förskolans värld för gott för att beträda skolans värld. Jag hoppas verkligen att det blir en roligt och bra tid för honom.

Tillbaka till jobbet

Nu är det dags att gå tillbaka till jobbet, efter 4 härliga semesterveckor. Så ikväll bör jag lägga mig i tid, jag skall ställa klockan tidigt, ta på mig långbyxor och packa lunchlåda. Det har verkligen varit ett antal härliga veckor, men härligt väder och dagar som har legat oplanerade framför mig och barnen. Nu fortsätter mannen med 2 veckor till innan barnen skall tillbaka till skola och förskola. Viola har senaste veckan pratat om sina kompisar varje dag. William har nog också börjat tänka på skolan, men han är lite mer nervös inför ny skola, ny klass och nya vänner.

Jag har lite blandade känslor inför morgondagen. Det är skönt med rutiner och på ett sätt är det roligt att sätta tänderna i höstens möjligheter. Men samtidigt så vet jag att hösten är en väldigt hektisk tid då det är mycket planering, budgetarbete, medarbetarsamtal mm. Jag har dock efter lite tankar på jobbet i helgen valt att se det som en utmaning. Jag skall lyckas balansera jobbet och hemmalivet bättre i höst.

W och V vill börja på mulle i höst och V har redan börjat prata om gympa. Så med egna aktiviteter för familjen och mig så hoppas jag på att jag kan hitta en bra balans.