När det inte är på mitt sätt…

När det inte är på mitt sätt så kan det ändå vara rätt. Det är ju såklart väldigt logiskt och enkelt att förstå. Men inte alltid så lätt ändå. Jag ser det rätt så ofta, både i jobbet och privat. Att personer i min närhet, inklusive mig själv helst vill att sakerna skall göras på deras eller mitt sätt. Ibland är det målet som är viktigt, tex att disken skall sättas in i maskinen för att diskas. Då spelar det ju helt ärligt inte så stor roll hur disken sätts in i maskinen…

Eller på jobbet så kanske syftet är att få veta hur tex. personalbehovet ser ut. Då kanske mallen som beskriver det kan se ut på flera sätt och ändå ge samma svar. Det måste ju inte vara efter en speciell typ av mall. Det handlar om att kunna anpassa sig, att kunna anpassa sig efter situationen och sina medmänniskors behov.

Idag blev jag tydligt påmind om detta. Jag och William var på IKEA igår och köpte nya möbler till hans rum, loftsäng och förvaringsmöbler. Vi ägnade hela kvällen igår till att skruva ihop dem och jag avslutade det när han sov. På morgonen var det färdigt att ”flytta in”. Jag hade ju såklart en bild i huvudet på hur det bästa sättet att sortera och skapa ordning är, på mitt sätt. Efter ett tag fick jag tydlig feedback från William, ”Mamma, jag vill göra det på det här sättet! Jag vill bestämma vart mina saker skall stå!”. Det fick mig att reagera, såklart så kan han få bestämma hur han skall sortera in sina saker på sitt rum. Det är ju verkligen en aktivitet som inte behöver göras på mitt sätt. Utan på Williams sätt.

Han blev väldigt nöjd med resultatet!

Före – Lite smått kaos och inga bra möjligheter att skapa ordning

Efter: En loftsäng och bättre förutsättningar samt en väldigt glad unge.

Imorgon är en stor dag för honom. Han skall börja på ny skola, nya vänner, nya rutiner och en helt ny värld. Min lilla kille lämnar förskolans värld för gott för att beträda skolans värld. Jag hoppas verkligen att det blir en roligt och bra tid för honom.

Bokrecension – Vägen till din första miljon

Jag har lyssnat på Tobias Schildfats bok ”Vägen till din första miljon – alla kan bygga en pengamaskin”.

Det är en bok som handlar om att genom sparande och investeringar bygga sig en större ekonomisk frihet genom att få en inkomst till förutom den du får genom ditt jobb. Han vill lyfta fram att du både kan ha kakan kvar och äta upp den genom att bygga dig din egen pengamaskin.

Jag tror att syftet är att vända sig till alla som inte har så jättebra koll på aktiemarknaden och lära dem grunderna i hur du skall bygga upp din kunskap och hur du skall kunna bygga dig ett kapital och få ett ”pengaregn” genom utdelningar av aktier.

Min uppfattning är att boken är trevlig och enkel att förstå. Jag blev lite sugen på att sätta mig in i investeringsvärlden ytterligare lite till och jag tycker att det är ett väldigt sunt sätt som Tobias försöker lära ur. Han har också mycket kritik till skolan, att de inte lär ut om privatekonomi till oss under skolåren och att det är märkligt att det är så känsligt att prata om pengar. Här håller jag helt med Tobias, det hade varit riktigt bra tror jag om vi hade pratat mer om det samt om skolan hade lärt ut om privatekonomi. Likt som att man tex har hemkunskap i skolan så borde barnen få lära sig om sparande, buffert och investeringar. Det är en stor och stark nyckel till att kunna ge sig mer frihet och oberoende.

Det enda negativa är tycker jag att Tobias verkligen verkar gilla investmentbolag och pratar sig väldigt varm om detta. Kanske inget fel i sig, men jag tycker att boken tappar sin objektivitet lite iom det. Han betonar dock att det är hans egen uppfattning och att alla måste ansvara för sina egna beslut, men ändå så tycker jag att han direkt efter det verkligen trycker på om investmentbolag samt att han berättar att om man inte har koll mm så är det bästa att investera i olika investmentbolag. Fram tills det kapitlet tycker tycker jag att boken var objektiv och lärande, efter det tycker jag att den blev mer säljande för just det alternativet. Kanske har det med att göra att jag inte delar Tobias uppfattning om hur bra investmentbolag generellt är. Det kan vara så att Tobias har rätt om Ratos eller de andra bolagen han nämner, men jag tycker allt att myntet har 2 sidor även i den frågan. Enligt mig så påverkar han lite för mycket i den frågan.

Så till läsaren av boken, ta till dig hans tips. Men svälj inte allt utan bilda dig en egen uppfattning om de bolag som du väljer att investera dina pengar i. Det är en tankeställare som jag fick som jag kommer att göra mycket bättre nu än vad jag har gjort innan.

Slutsats: En väldigt bra och läsvärd bok om hur du ganska enkelt kan förbättra din privatekonomi över tiden.

Här hittar du boken: Bokus, CDON, Adlibris

Tillbaka till jobbet

Nu är det dags att gå tillbaka till jobbet, efter 4 härliga semesterveckor. Så ikväll bör jag lägga mig i tid, jag skall ställa klockan tidigt, ta på mig långbyxor och packa lunchlåda. Det har verkligen varit ett antal härliga veckor, men härligt väder och dagar som har legat oplanerade framför mig och barnen. Nu fortsätter mannen med 2 veckor till innan barnen skall tillbaka till skola och förskola. Viola har senaste veckan pratat om sina kompisar varje dag. William har nog också börjat tänka på skolan, men han är lite mer nervös inför ny skola, ny klass och nya vänner.

Jag har lite blandade känslor inför morgondagen. Det är skönt med rutiner och på ett sätt är det roligt att sätta tänderna i höstens möjligheter. Men samtidigt så vet jag att hösten är en väldigt hektisk tid då det är mycket planering, budgetarbete, medarbetarsamtal mm. Jag har dock efter lite tankar på jobbet i helgen valt att se det som en utmaning. Jag skall lyckas balansera jobbet och hemmalivet bättre i höst.

W och V vill börja på mulle i höst och V har redan börjat prata om gympa. Så med egna aktiviteter för familjen och mig så hoppas jag på att jag kan hitta en bra balans.

Effektivitetsförstörd?

Nu under semestern har jag haft möjlighet att reflektera över olika saker. Bland annat över hur jag beter mig. Jag tror att jag är effektivitetsförstörd. (Kan man vara det föresten?) Det känns så iaf. Jag har väldiga problem med att göra bara en sak har jag insett.

När jag tränar så vill jag gärna lyssna på ljudbok. (Helt ok tycker jag) När jag tittar på tv så gör jag ofta något annat samtidigt, kollar på facebook eller har datorn framför mig och beställer böcker, kollar mailen mm. När jag lagar mat vill jag ofta hinna med att läsa bok, lyssna på ljudbok eller något annat. När jag borstar tänderna har jag en bok i andra handen, när jag har munskölj i under 2 minuter så passar jag på att göra lite stretch och rörlighetsövningar. Inser att jag har extremt svårt att bara göra en sak och inte bli lite stressad över det… Det kan ju inte vara ”normalt” (Om det nu finns något som är normalt…)

Jag ser effektiviseringsmöjligheter i allt, hela tiden. Tänker att jag efter många år i arbetslivet med förbättringsfokus och effektivitetsfokus har fått detta in i ryggmärgen. Eller är det så att jag har varit sån hela tiden? Inte vet jag, vad kom först. Hönan eller ägget? (Det är tydligen ett jättenkelt svar på den frågan enligt min man så jag kanske skall fråga honom vad han anser)

Iaf så har jag verkligen försökt att ”avprogramera” mig lite och inte bli stressad av att jag inte gör allt samtidigt. Så de senaste kvällarna har jag suttit i fotöljen och BARA läst en bok. Så skönt när jag låter mig nöjas med det. Alltid bra med variation tror jag iaf.

Danmark – lite olikt Sverige

Igår var vi på Bakken i Danmark med mannens familj. Vilken härlig dag vi hade! Fint väder, glada familjemedlemmar och massa roliga karuseller. Barnen hängde på och åkte i princip allt de fick. Så vi hade verkligen kul allihopa. Barnen var tillräckligt gamla för att vilja åka och göra saker som roade oss föräldrar också.

Men hade vi varit på tex Liseberg så hade det nog inte varit på riktigt samma sätt. Det är helt klart vissa ganska stora skillnader mellan Danmark och Sverige. Två länder som ändå ligger så nära varandra.

Min upplevelse från igår gällande skillnader mellan Danmark och Sverige:

1. Olika människor: Jag tyckte att alla olika människor var där igår. Har tänkt på det när jag har varit i Danmark tidigare också. Iaf i Köpenhamn känns det mycket mer kontinentalt än i Stockholm. Massa olika människor i alla olika storlekar, kläder, ursprung mm. Och min upplevelse är att det är mycket mer avslappnat och naturligt än här hemma i stela Sverige.

2. Liberal syn på regler: I princip alla attraktioner fick åkas med barn om man var med som vuxen. Ganska stor skillnad mot på Liseberg. Jag som är vän av säkerhet och ordning tycker nog allt att det känns lite tryggare med säkerheten på Liseberg. Men vad jag vet så händer det inte mer olyckor på Bakken. Tom på en attraktion när Viola var minst 2 cm under nivån så fick hon gärna åka när jag satt med. Jag gjorde bedömningen att det skulle gå bra och hon var superglad över att få åka saker som gick snabbt och killade i magen. Ät Danmark mer liberala och mer individanpassade än Sverige?

3. Hur jämnställda är de i Danmark?: Jag och mannen åkte en attraktion som inte var för barnen. Kändes som att det var föregångaren till Balder. En stor bana i trä. (Lite murken här och var insåg jag när vi stod i kön) Vi åkte iaf och när vi närmade oss slutet åkte vi in i en stor tunnel. Ingången till tunneln pryddes av en stor och yppig naken kvinna med särade ben… Så vi åkte in i hennes sköte? Eller?

Plötsligt händer det!

Tiden går och plötsligt händer det! UB sa när jag gick på semester att han har upplevt det ett flertal gånger. Men jag hade inte upplevt det alls innan förra veckan. Men nu har det hänt!

Barnen lekte helt själva i säkert 30 min i taget innan de blev oense om något. De har byggt koja, lekt ambulans, varit i trädgården och bara haft roligt med varandra. Jag blir så glad. Så glad att de använder fantasin tillsammans, att de kommer överens och att de faktiskt har roligt tillsammans.

Plötsligt händer det! De sitter båda två i solstolen utan puff och knuff!

Det där med att skaffa barn tätt, det gjorde vi efter rekomendation. ”De får så roligt tillsammans och har glädje av varandra” Det är inget jag har märkt under de första fyra åren. Men nu, nu har de verkligen roligt med varandra.

Det hela avslutades med att de gick till lekplatsen helt själva en liten stund igår. W tog V i handen och så gick de iväg, stolta med klocka på handen och en tid att passa för att komma hem till maten.

Så stod jag där sen, helt själv i köket och lagade middagen för kvällen. Vad hände? Hur gick det här till? Plötsligt händer det…

Våga vara telefonfri

Precis innan min semester så blev jag ofrivilligt telefonfri. Något hände med telefonen som gjorde att den stängde av sig som om batteriet var slut även om det var fulladdat. Jag kunde inte hitta någon systemtik i det, det hände när som helst. Då var det bara otroligt stressande, jag skulle vara tillgänglig och det viktigaste arbetsredskapet fungerade inte.

Men nu, nu när jag har semester och jag efter en vecka börjar känna att jag inte behöver vara tillgänglig hela tiden, att allt kommer rulla på hur bra som helst utan mig. Så känns det underbart att vara telefonfri. Jag har vågat vägra telefonen alla dagar denna veckan, på stranden, på promenaderna, på lekplatsen… Och ärligt talat, det är ju så härligt! Det enda jag saknar är att jag när jag vågar vara telefonfri ofrivilligt blir kamerafri. Så det är nog dags att rota fram den gamla hederliga kameran… För det är lite trist att jag har missat massor med härliga fotomoments.

…. Och ärligt talat, det här med facebook och instagram… Hur sjukt är det inte egentligen att jag när jag går kvällspromenaden med Wilma igår tänkte att jag borde haft med mig telefonen för kvällen vid havet var så vacker och min tanke då var. ”Den här vackra kvällen skulle jag vilja ta kort på och posta på Instagram” Texten hade nog blivit något som ”Underbar kvällspromenad med Wilma”, eller ”Njuter av den härliga sommarkvällen på kvällspromenaden med Wilma.”

När jag senare loggade in på Facebook ser jag massor av bilder som ovan, på stranden, med ett vinglas i handen till en härlig utsikt, på fantastisk grillmat, badande familjer, semestrande familer mm mm. Ärligt talat, vad är syftet med alla dessa uppdateringar? Jag vet, jag kastar stenar i glashus för jag gör precis såna uppdateringar också. Helst på barnen, dessa barn. De läggs upp av mig och många andra föräldrar i tid och otid. Varför gör vi det? Jag har inte funderat så mycket på det innan, men nu när jag vågar vara telefonfri en stund så känns det inte lika ”självklart” att agera sådär. Samtidigt måste jag ju erkänna att det är trevligt att se vad andra sysslar med på sin semester och veta om viktiga milstolpar i vänners liv. Helst de som är svårt att träffa.

Att inte ge upp

Jag vill inte ge upp löpningen. Det är verkligen viktigt för mig. Det är ett sätt att rensa huvudet, att få nytt syre i kroppen, att känna naturen runt omkring mig, att trötta ut kroppen på ett skönt sätt. För mig är det den ultimata återhämtningen. Visst kan jag cykla, gå eller skikea. Men det är inte samma sak. När jag springer är jag fri, stark och jag tar mig dit jag vill med min egen kraft. Inget annat.

Nu har det snart gått ett år sen jag började få ont i knät. Vad jag kan läsa mig till på nätet så är det löparknä. Vanligt förekommande. Tycker att jag har gjort mycket för att råda bot på det. Sjukgymnast, löpanalys, bytt skor, knäskydd, löpteknik, styrketräning, stretchning, uppehåll med löpningen. Men inget att hjälpt. Mitt mål har sen förra året varit Helsingborgs marathon. Jag är anmäld, jag vill verkligen genomföra loppet. Men jag har som max sprungit 1,7 mil och det var länge sen. Jag har inte kunnat träna löpning med en jämn frekvens på länge.

Mitt problem är att jag inte kan ge upp. Även om jag borde det. Eller iaf skjuta projektet framåt. Ibland är det nog dags att inse att det inte fungerar och satsa på något annat. Men jag vill inte ge upp löpningen, inte än. Så nu har jag hittat ytterligare stretch-övningar, styrkeövningar och ett knäskydd som skall vara bra. Om inte detta fungerar så får jag nog inse att det inte blir något marathon för mig. Men det svider… Jag vill inte vara en sån som inte fullföljer mina egna utmaningar. Så jag hoppas verkligen att detta fungerar. För det ligger väldigt långt ifrån min natur att ge upp… Jag kan inte alls förlika mig med det… Inte alls.

Vem är viktigast?

Idag när jag målade altanen hade jag sällskap av William, han hade funderingar på vem som är viktigast. Det började med att han frågade om flugorna var viktiga och varför. Jag svarade att de är viktiga, fåglarna äter tex flugor. Då undrade han om fåglarna är viktiga och sen om spindlarna är viktiga. Jag svarade på ungefär samma sätt. Samt avslutade med att allt liv är viktigt för det stora kretsloppet, att allt hänger ihop.

Han satt tyst en stund och funderade. Sen kom frågan om krokodiler är viktiga… Är det viktiga? Jag svarade att jag tror det, men att jag inte riktigt vet. Då undrade han om fiskarna är viktiga. Ja, sa jag. Vi människor behöver fiskar, det är nyttigt för oss och fiskarna håller fint i havet.

Återigen en tystnad, sen kom det. Mamma, är människor viktiga då? Är de viktigast av alla? Vem är egentligen viktigast mamma?

Visst är det skönt att W tror att jag har svaret på alla svåra frågor… Men är verkligen människor viktiga? Jag sa att jag faktiskt inte tror att människorna är så viktiga, vi förstör jorden mer än vi tar hand om den. Iaf nu. Men såklart är vi viktiga för varandra för att vi bryr oss om varandra och tycker om varandra.

FInns det något svar på vem som är viktigast? W fick mig iaf att tänka till.

Semester

Första dagen på semestern. Känner så stort behov av att stänga av allt. Bara vara, inte tänka på jobbet alls. Då är det ibland bra att åka iväg. Lämna hemmet och inte ha några måsten alls eller bli nådd. Men nu är det inte så, jag har ju medvetet inte planerat något på semestern. Kände ett behov av det också. Att bara vara.

Tänkte avsluta och göra klart lite saker i helgen. Men det är nog meningen att jag bara skall vara, ha semester och stänga av. Just nu så funkar inte datorn hemifrån. Trots tre samtal med vår IT-support i veckan som gick så är inte problemet löst. Telefonen har lagt av. Den funkar när den ligger på laddning. Tillbaka till fast telefon med sladd… Det känns allt lite ovant. Så jag tänker att jag tar allt detta som tecken på att jag skall vara ledig.

Så idag var första dagen, en tur till Stättared, fika, titta på djuren och gå i skogen. Inte helt avslappnat, inte den bästa starten, men ändå helt ok. Nu är jag sugen på att få massor med mystid med sötskruttarna och träffa vänner jag träffar alldelles för sällan.