Våga vara telefonfri

Precis innan min semester så blev jag ofrivilligt telefonfri. Något hände med telefonen som gjorde att den stängde av sig som om batteriet var slut även om det var fulladdat. Jag kunde inte hitta någon systemtik i det, det hände när som helst. Då var det bara otroligt stressande, jag skulle vara tillgänglig och det viktigaste arbetsredskapet fungerade inte.

Men nu, nu när jag har semester och jag efter en vecka börjar känna att jag inte behöver vara tillgänglig hela tiden, att allt kommer rulla på hur bra som helst utan mig. Så känns det underbart att vara telefonfri. Jag har vågat vägra telefonen alla dagar denna veckan, på stranden, på promenaderna, på lekplatsen… Och ärligt talat, det är ju så härligt! Det enda jag saknar är att jag när jag vågar vara telefonfri ofrivilligt blir kamerafri. Så det är nog dags att rota fram den gamla hederliga kameran… För det är lite trist att jag har missat massor med härliga fotomoments.

…. Och ärligt talat, det här med facebook och instagram… Hur sjukt är det inte egentligen att jag när jag går kvällspromenaden med Wilma igår tänkte att jag borde haft med mig telefonen för kvällen vid havet var så vacker och min tanke då var. ”Den här vackra kvällen skulle jag vilja ta kort på och posta på Instagram” Texten hade nog blivit något som ”Underbar kvällspromenad med Wilma”, eller ”Njuter av den härliga sommarkvällen på kvällspromenaden med Wilma.”

När jag senare loggade in på Facebook ser jag massor av bilder som ovan, på stranden, med ett vinglas i handen till en härlig utsikt, på fantastisk grillmat, badande familjer, semestrande familer mm mm. Ärligt talat, vad är syftet med alla dessa uppdateringar? Jag vet, jag kastar stenar i glashus för jag gör precis såna uppdateringar också. Helst på barnen, dessa barn. De läggs upp av mig och många andra föräldrar i tid och otid. Varför gör vi det? Jag har inte funderat så mycket på det innan, men nu när jag vågar vara telefonfri en stund så känns det inte lika ”självklart” att agera sådär. Samtidigt måste jag ju erkänna att det är trevligt att se vad andra sysslar med på sin semester och veta om viktiga milstolpar i vänners liv. Helst de som är svårt att träffa.